Svenska frihetskämpar, förena eder! Bli Patreon

Zombier – de medvetslösa kollektivisterna

Hoppskräck, äckel och några frigörande skratt. Det var vad jag förväntade mig när jag för femton år sedan bänkade mig framför zombiefilmen 28 dagar senare. Men jag kunde inte ana hur illa det skulle bli. Likt ett svensexeoffer som blir av med ögonbindeln först när bungyhoppet är ett faktum överrumplades jag av en total skräckupplevelse. Jag är fortfarande inte återställd.

28 dagar senare var startskottet för min zombiebesatthet. En besatthet som jag har fått många tillfällen att förnya genom att bli medlurad på nya apokalyptiska filmatiseringar. Aldrig mer, tänker jag varje gång, men suget är obevekligt. Med en god vän att hålla fast i vågar jag.

Jag inser att min reaktion är överdriven, men jag är nog inte ensam. Utbudet på zombiekultur tyder på en utbredd fascination för ämnet. Det finns en kärna där som jag inte kan värja mig för. Vad är det?

Den kusliga dalen är bara en del av svaret

En snabb googling på “why zombies are scary” ger resultatet att det är “den kusliga dalen”, eller the uncanny valley som är anledningen.

Den kusliga dalen är en estetisk hypotes gällande våra känslor för humanoider, dvs människoliknande robotar eller animerade karaktärer. Vi tycker om humanoider så länge som de uppenbart inte är människor. Men vi börjar känna avsky ju mer oskiljaktiga de blir från verkliga människor. När enbart små detaljer skiljer ökar vår känslighet lavinartat. Ju mer perfekt en humanoid är desto sämre tycker vi om den. Särskilt gäller det när vi uppmärksammar detaljer i ansiktsuttryck som inte stämmer. Det finns en anledning till att animerade karaktärer oftast överdrivs i proportioner och uttryck. Det ska inte finnas något tvivel om att de inte är mänskliga. Avsteg från denna princip, såsom i filmen Polarexpressen, uppmärksammas omedelbart.

screenshot-2016-10-31-23-28-45

Ytterligare ett klockrent exempel på den kusliga dalen är Professor Hiroshi Ishiguros ”humanoida tvilling”. Rädda mig…

2

För bara 100 000 år sedan delade vi denna jord med inte mindre än fem eller sex andra människoarter. Hur var det egentligen att möta Neandertalare, Homo Erectus eller Denisover?

Arkeologiska fynd (eller rättare sagt avsaknaden av arkeologiska fynd efter vissa tidpunkter) tyder på katastrofala följder för våra mänskliga släktingar när de stötte på oss. De dog ut. Det finns två huvudsakliga teorier för detta.

  1. Vi konkurrerade ut dem i kampen om mat. Med hjälp av överlägset språk och med kraftfull social organisationsförmåga kunde vi samarbeta i större och mer strategiskt avancerade grupper. Vi kom helt enkelt åt bären först.
  2. Samma färdigheter gjorde oss antagligen till bättre krigare. Vi kunde hålla ihop större kollektiv och kommunicera taktik bättre, våra vapen var kanske mer avancerade. Vi dödade på ett mer organiserat sätt.

Den verkliga förklaringen är sannolikt en blandning, eller så berodde deras utrotning mest på klimatförändringar. Jag kan inte låta bli att undra – var de så pass lika oss (men aningen olika) att vi inte kunde tolerera dem?

3
(Återskapningar av Homo Neanderthalensis. De ser ut att vara trevliga. Men hur hade vi upplevt deras ansiktsuttryck och åtbörder? Polarexpressen eller Pixar-gull?)

Zombiens beteende

28 dagar senare var min första kontakt med de moderna zombierna. Till skillnad från sina långsamma och sävliga föregångare är de snabba, övermänskligt starka och tåliga. Men deras mest skräckinjagande attribut är deras förmåga att kunna zerga. Genom att fylla varje glipa och frenetiskt klättra över varandra kan de bilda en organisk tidvattenvåg som forcerar alla hinder och omsveper sitt byte. Zergningen är zombiens enda tecken på socialt samarbete.

Ändå är zombierna helt separerade från varandra – de känner inte ens till varandras existens. Varje individuell zombie reagerar likadant på ett givet stimuli. Deras förutsägbarhet resulterar i perfekt korrelerade handlingar. Zombierna har dessutom lagt självbevarelsedriften på hyllan och representerar därmed ett offervilligt enhetligt kollektiv. De är så överens om vad som är viktigt att de kan sägas drivas fram av en enda vilja.

4
Den moderna zombien är snabb, hänsynslös och väl synkroniserad med sina gelikar. (World War Z)

För zombier är människor fritt byte. Det finns ingen zombie som hägnar in en skock människor och försvarar dem mot andra zombier. Människor konsumeras omedelbart. Detta resulterar i ögonblicklig utrotning av alla människor i zombiernas närmiljö. Allmänningens tragedi är ett faktum. Zombiestackarna blir tvungna att i eländigt skick hasa fram i urholkade urbana landskap och på övervuxna järnvägsspår. Ständigt på utsikt efter den resurs som de själva har gjort slut på.

Utan människor att förtära försvinner syftet med zombiens existens. Den definieras fullständigt av sitt omedelbara behov att mörda människan. Jag kan knappast tänka mig en mer tom och meningslös tillvaro.

Verklighetens zombier

Efter 28 dagar senare började jag få återkommande mardrömmar som alltid slutade med samma skräckscen. Vi är två som håller om varandra i hörnet av ett rum. Dörren är några sekunder ifrån att tacklas ner. Alla jag älskar har redan dött eller blivit infekterade. Jag har tvingats döda mina egna barn efter att de blivit infekterade. Sorgen väger tungt i drömmen, men värst av allt är sveket, att mina medmänniskor har vänt sig mot mig.

I en scen i 28 dagar senare tar sig huvudpersonerna igenom en plats för ett tidigare blodbad. En i sällskapet, en pappa, tittar upp mot liket av en zombie som hänger över en metallkonstruktion. En enda droppe infekterat blod faller ner i hans öga. Förvandlingen är ögonblicklig. Hans dotter ser transformationen från trygg fader till förryckt monster som springer rakt mot henne. Sveket. Scenen skakar mig i grunden.

I min dröm krossas dörren. Massan omsluter oss. Jag sparkar och skriker och vaknar kallsvettig. Och med en känsla av att detta har hänt på riktigt.

Är min mardröm bara en reproduktion av en fundamental mänsklig upplevelse? Levde judarna denna verklighet under den nazistiska rashygienen? Var det detta svek som föräldrar upplevde i Kina när deras barn angav dem? Vad sägs om macheteslakten i Rwanda? Röda-khmerutbrottet i Kambodja? Historien är full av exempel. Den mänskliga reptilhjärnan vet också, på ett grundläggande plan.

Zombier finns. Zombieutbrott händer.

Zombiefilmen är bara en allegori. Den beskriver en grupp människor som befinner sig i den kusliga dalen, och inbillar sig att en annan grupp människor inte är människor. Det är en arketyp med djup klangbotten; individuellt medvetande kontra kollektiv medvetslöshet.

Tyvärr verkar det som att mänskligheten är duktig på att kollektivt föreställa sig andra människor som icke-mänskliga. Någonting vi mycket sällan gör på det individuella planet. Varför?

5
(ÖV: En ödesdiger droppe blod. (28 dagar senare). ÖH: Ett abrupt uppvaknande (28 dagar senare). BV: Zombieolympiad i Dawn of the Dead. BH: Zombiestegar i World War Z.)

Kollektivismen är ett zombiernas moder

När den kollektivistiska reptilhjärnan sitter i förarsätet finns det inga argument som kan hindra dess framfart. Folkmorden under franska revolutionen, i Armenien, Rwanda, Kina, Kambodja, Sovjet och det tredje riket är de ultimata uttrycken för detta fenomen. Vart och ett av dessa folkmord krävde samma grundläggande recept.

  1. En effektiv framställning av en “annan” grupp människor med vissa yttre egenskaper som någonting annat än människor. Som onda och lägre stående. I denna andra grupp går det inte att finna några goda egenskaper. Enbart fara, omoral och förorening.
  2. Karakteriseringen och mytbildningen kring den egna gruppen såsom naturlig, moralisk och ren. Men hotad utifrån av ”förorening” och ”ondska”.

Om dessa två ingredienser blandas samman med en dos upplevd eller verklig ekonomisk knapphet så verkar det kunna resultera i ett zombieutbrott.

Beteenden tenderar dessutom att reflekteras. Om du som individ separerar dig själv från en annan människa och dömer ut den andre kommer du sannolikt få samma beteende tillbaka. Det krävs en individ av hög intelligens och närvaro för att inte per automatik spegla antagonism. Detsamma gäller kollektiv, den mentala dragningen av gränser längs med yttre attribut resulterar i en slags halvsanning där fienden skapas på grund av attacken. Då krävs en mängd individer av hög intelligens och mental närvaro för att inte per automatik dras med i rörelsen.

Tack och lov dödar vi oftast inte varandra över de gränser som påstås separera olika påhittade kollektiv. Men denna zombie-energi existerar hela tiden på någon nivå i samhället. Det är bara en fråga om i vilken grad.

Detta syns framför allt i etableringen av gränser mellan människor som inte delar samma externa attribut; välstånd, hudfärg, åsikter, kön, tro, kultur eller nationalitet. Dessa förmodade “separata” kollektiv försöker betvinga varandra, numera främst med hjälp av staten eller någon annan “legitim” auktoritet som mellanhand. Det är bara naturligt att staten kommer att agera som förstärkare av zombietendenser. Det ligger i denna parasiterande organisations intresse att konflikter finns. Men även utan ”staten” skulle grupper som upplever sig ha antagonistiska intressen att försöka kontrollera och tygla varandra. Denna kamp kommer spelas ut på den “legitima” politiska arenan, såväl som på andra arenor.

Identitetspolitiken är en tydlig representant för zombie-energier. Den politiskt korrekta världssynen är en högtravande skönskrivning av en mörk ideologi. Det är egentligen en primitiv hierarkisk kollektivism som fullkomligt baseras på yttre mänskliga attribut. Den privilegierade vite medelålders mannen utmålas som det ondaste som vandrat på två ben, och är därmed ett fritt byte, åtminstone retoriskt. Som ett brev på posten börjar vita män bilda sig en upplevelse som ett hotat kollektiv. De antagonistiska förväntningarna börjar infrias, retoriken spänns och reflekteras. Medvetslösheten får fäste.

De värsta illdåd världen har sett har begåtts av den kalla och opersonliga kollektivistiska besten. Individer kan utföra de mest avskyvärda brott i bestens namn. Besten frikänner omedelbart samma individer från personligt ansvar. Den går inte att resonera med, den är övertygad om din ondska och den egna godheten. Dessutom är besten osynlig, blind och döv. Likt ett svart hål går den enbart att upptäcka för att den omges av individer som beter sig som om att den vore där.

En droppe zombieblod i den omtänksamme faderns öga befriade honom från allt ansvar och all identitet. Kollektivismen har samma funktion. Efter insjuknadet blir människan fullständigt förutsägbar, ett givet stimuli garanterar en viss reaktion.

Utan fiender försvinner syftet med den kollektivistiska zombiens existens. Den definieras fullständigt av sitt omedelbara behov att betvinga, undanröja och separera sig från “de andra”. Jag kan knappast tänka mig en mer tom och meningslös tillvaro.

Verkliga zombier livnär sig på storslagenhet

Zombierörelser ägnar sig åt ritualer och storslagen symbolism. Interna hälsningsritualer och tituleringar florerar. Möten draperas med symboler och handlar mest om att synkronisera slagord. Och det ska marscheras och paraderas. Över allt annat dyrkas kraften och offerviljan. Det är som att de övar på att zerga.

Törsten efter det storslagna ackompanjeras av hjältedyrkan. Här lyfts vissa individer fram som prima exempel på de korrekta mänskliga attributen. Zombierna kan nästan känna sig själva anta formen av dessa hjältar, eller åtminstone inbillar de sig vara en del av att förverkliga dessa hjältars episka sagor. När dessa sagor väl har etablerats är de svåra att punktera, zombierna kommer ställa sig i kö för att deltaga i den kollektiva historieberättelsen.

6
(Hjältarna och hjordarna)

Kollektivismen är förlusten av vår grundläggande mänsklighet. Den innebär att vi förlorar våra själar i en bottenlös avgrund av auktoritär och kollektivistisk mytbildning. Zombier är människor, utan grundläggande mänsklighet.

Vad annars är en nordkoreansk soldat, som utan att blinka arkebuserar rymlingar? Det land han “tjänar” är världens största utomhusfängelse. Men fängelset är inte i grunden verkligt, det är en manifestation av en kollektiv inbillning. Om människorna inuti detta fängelse slutade att tro på de kollektiva myter som omgärdar dem skulle fängelsesystemet skingras för vinden. Det är enklare sagt än gjort. Myter är inte objektivt sanna, men har påtagliga och allvarliga följder då de manifesteras genom människornas handlingar.

Vad är en ukrainsk milissoldat när han samlar ihop judiska bysamhällen för gemensam arkebusering? Vad är en grupp hutu-miliser, som går hus till hus och slaktar folk med machetes? Vad är en pilot som med en enda bomb utplånar en hel stad i Japan? Vad är en drönarpilot som från öknen i Nevada fjärrstyr ett mord och sedan går hem till familjen? Vad är en mor som uppmanar sin son att gå ut i kriget för kung och fosterland? Vad är en individ som låter en demagog övertala honom att han har rätt till frukterna av en annan människas arbete?

7
(1. Judar väntar på att bli avrättade av zombies. 2. Resultatet av zombiers brandbombning av Dresden. 3. Människor som flyr från zombier i Vietnam. 4. Zombier som dödar människor i Kina. 5. En enda välutrustad zombie orsakade “Japsarna” bisarr förödelse.)

Att förebygga zombieutbrott

I filmer blir människor zombier på grund av att de infekteras av en patogen som tar över kontrollen. I verkligheten bildas zombier när människors moraliska immunförsvar ger upp inför angreppet av en specifik kollektiv myt. Myten om legitim tvingande auktoritet. Segrar denna myt ombildas individen till en utbytbar del av kollektivet, kollektivet i sin tur tjänar enbart till att spela upp en inbillad auktoritets vilja.

De mest framgångsrika idéerna är de idéer som kommer att forma människosläktets beteende, vare sig dessa idéer är bra eller dåliga. Det finns inget sätt att undvika detta faktum. Mina medmänniskors oförmåga att värja sig från kollektivistiska myter är nedslående. Men jag tror inte lösningen på dessa tendenser finns i att överge sociala sammanhang och att avsvära sig kontakt med andra människor. Jag tror snarare att lösningen ligger i att fullständigt mätta våra medmänniskor med anti-kollektivistiska idéer. Jag vill vara en del av civilsamhället. Jag vill leva med människor.

Jag skulle vilja att samtliga människor delade mina grundvärderingar. Men eftersom min högsta värdering är icke-tvång kan jag inte tvinga dem att acceptera dem. Eftersom min största fiende är kollektiv medvetslöshet kan jag inte använda kollektivism i en kamp för individens frihet. Jag kan bara använda idéer för att bekämpa andra idéer.

Jag väljer att vara en aktiv förespråkare för idén om individuell suveränitet; idén att ingen människa får betvinga en annan människa, att ingen människa får använda våld mot någon annan människa, inte ens via röstsedeln. Till syvende och sist är också detta en myt. Det finns ingen mänsklig rättighet till individuell suveränitet – den enda individuella suveränitet som finns är den som vi lyckas mejsla ut och försvara. Tillsammans, men utan kollektivismen.

Du har inget ansvar för dina förfäders illdåd. Inget ansvar för de illdåd som begås av människor som har samma hudfärg, kön eller inkomst som du. Inget ansvar för de politiska beslut som fattas av de som utger sig vara dina representanter (såvida du inte har röstat fram dem). Du har bara ansvar för att själv inte använda våld för att betvinga dina medmänniskor. Du har ansvar för att INTE ge ditt stöd till människor som utövar tvång å dina vägnar. Kollektivismen får inte stå oemotsagd, besten måste fås att tvivla på sig själv. Det kan endast åstadkommas genom att vi håller oss själva och varandra ansvariga som individer, inte som delar av olika kollektiv, för de handlingar som vi utför.

Den verkliga kraften i denna idé frigörs först om människor väljer att konsekvent förkroppsliga den genom sina handlingar.

Jag börjar med mig.

(ps. En yxa eller katana per vuxen i hushållet är ett minimum.)

Svenska frihetskämpar, förena eder! Bli Patreon

2 kommentarer till ”Zombier – de medvetslösa kollektivisterna

  • Både Neanderthal och Denisova lever vidare i våra gener i olika grad! Alla populationer av människor som lämnade Afrika för ca 70.000 år sedan parade sig uppenbarligen med dessa redan tidigare utvandrade människotyper. Alltså kunde skillnaderna mellan de olika människotyperna inte varit speciellt stor…Så visst lever Neanderthalarna och Denisova i högsta grad vidare mitt i bland oss vi tänker bara inte på detta. Dock finns det vissa genetiska drag från dessa människotyper som dyker upp i alla folkslag utanför Afrika som blåa ögon, rött, blont hår m.m. Säkert finns det en massa andra genetiska variationer som inte är så uppenbara som vi ärvt från dessa förfäder.

    • Ja, jag skrev faktiskt om detta i en tidigare version av artikeln – men den är lång nog som den är. 🙂

      Vad jag har förstått så delar människor i östra asien en del denisova gener, medan europeér mer neanderthalsgener. Så det finns grund för en hypotes om att viss sexuell kontakt med avkomma har förekommit. Men juryn är vad jag förstått fortfarande ute. Och jag vet så pass lite om ämnet att om jag skulle ge mig in på det så skulle det vara på huvudfotingsnivå.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *