Vad du inte visste om Nobelpriset i Ekonomi

Ekonomipriset till Nobels minne må, som Stiglitz häromdagen påpekade, vara ett pris i sunt förnuft, men avgudas likväl som den högsta ära en ekonom kan få. Pristagarna överröses inte bara med pengar, utan även uppmärksamhet, ära och status vilket gör priset till ett de facto Nobelpris, med alla dels implikationer. Årets pristagare, Oliver Hart och Bengt Holmström, har gjort sig kända för forskring kring utforming och design av kontrakt samt hur företag och privatpersoner hanterar osäkerhet genom kontrakt, bland annat gällande privatiseringar, försäkringsärenden och incitamentsprogram för chefer. Av alla tänkbara kanditater, är Hart och Holmström inte de värsta (Tyler Cowen och Alex Tabarrok går igenom deras forskningsbidrag), men tillhörde inte de oftast nämnda namnen i spekulationerna. nobelpris-300x300

Priset har sällan varit populärt bland österrikare, och den högsta ironin är kanske kommiteens beslut att tilldela 1974-års pris till Hayek, som sa följande om prisets existens, även efter han hade vunnit det:

Hade jag blivit tillfrågad huruvida ett nobelpris i ekonomi borde skapas, hade jag starkt avrått emot det. […] Nobelpriset tilldelar en individ sådan befogenhet som ingen nationalekonom borde åtnjuta.

Det har spekulerats vilt om kommiteens beslut att fyra gånger inte ge priset till Ludwig von Mises, och möjligen en viss nick åt hans håll genom att året efter hans död tilldela just Hayek priset som plåster på såren.

Finanserna av priset, och den mystiska processen bakom är å andra sidan mer spännande än själva priset i sig. All annan media kommer under de närmaste månaderna fokusera på Hart och Holmströms forsking samt publicera djupintervjuer med pristagarna, så Mises.se väljer att titta på bakgrunden.

Priset instiftades, som ofta upprepas, 1968 till 300-årsjubileumet av Sveriges Riksbank och administreras och delas ut i samband med de andra Nobelprisen. Till skillnad från dem, finns inget investerat kapital att förvalta och förränta ur vilket prissumman betalas. Istället har Riksbanken förbundit sig att betala ut den summa som Kungliga Vetenskapsakademin och förvaltarna av priset har satt. Såhär skriver Riksbanken om priset:

Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap instiftades i samband med Riksbankens 300-årsjubileum 1968. Genom donationen förband sig Riksbanken att för all framtid varje år ge Nobelstiftelsen såväl prissumman som det belopp som behövs för att täcka stiftelsens kostnader för förvaltning.

Summan i sig bestäms varje år av nobelstiftelsen, och har historiskt flukturerat kring samma reella och köpkraftsjusterade pris som de ursprungliga nobelpriserna 1901. Det högsta beloppet i reella termer delades ut 2001, och motsvarade då 144% av första årets priser (köpkraftsjusterat). Sedan 2012 sänktes den nominella prissumman från 10 miljoner till 8 miljoner, med förklaringen att kapitalet måste räcka även i framtiden. Det verkar däremot märkligt att en stiftelse med över 4 miljarder SEK (dec 2015) i förvaltat kapital inte kan klara en reell avkastning på 50 (5 pris à 10 miljoner) eller 100 miljoner (om vi antar att förvaltningskostnader är orimligt stora), motsvarande 1.5-2.5% om året.

För Riksbankens del kostar priset 13,2 miljoner, varav 8 miljoner går till pristagaren (se Riksbankens Årsredovisning, not 37, s. 74). Det råder däremot inget tvivel om att Riksbanken kan stå för den notan; i det stora hela avser kostnaderna kaffepengar. De 8 miljonerna i prispengar samt 5,2 miljoner i administation och förvaltning motsvarar inte ens 0,5% av Riksbankens räntenetto eller 1.5% av Riksbankens 894 miljoner i årligt seignorage-vinst:

Värdet av alla utelöpande sedlar och mynt är upptaget som en skuld i Riksbankens balansräkning. Vid utgången av 2015 uppgick detta värde till 73 451 miljoner kronor. Riksbanken betalar ingen ränta på denna skuld, men har kostnader för hanteringen av sedlar och mynt. […] Genom att ge ut sedlar och mynt kan Riksbanken finansiera tillgångar med samma värde, men Riksbanken har inga öronmärkta tillgångar som exakt svarar mot posten sedlar och mynt. När man uppskattar intäkterna från dessa tillgångar görs därför en schablonberäkning. Eftersom sedel- och myntstockens genomsnittliga andel av balansomslutningen var 12,9 procent, antas att 12,9 procent av intäkterna kommer från de tillgångar som svarar mot sedlar och mynt.

Prispengarna sägs ofta vara en oviktig del av priset, och förra årets pristagare, Angus Deaton (som för övrigt har en artikel publiceradReview of Austrian Economics förra året) sa följande i en intervju med The Guardian:

”Jag har hela mitt liv arbetat med att försöka förstå konsumption och sparande hela mitt liv”, sa han ”och medan det fortfarande är mycket som jag inte förstår, är en av sakerna vi lärt oss att det är orimligt att spendera en engångsvinst. Så jag sparade pengarna, efter att jag betalat massor av skatt.” Till skillnad från många andra länder, beskattar USA Nobelpris som vanlig löneinkomst.

Som uppmärksammades häromåret, beskattas vinster från ex Nobelutnämningen som löneinkomst i USA och på den högsta nivån, 39,2%, plus medicare-tillägg på ytterligare några procentenheter. Eftersom årets båda pristagarna är amerikanska medborgare, kommer kring 3,5 miljoner av de 8 miljoner som Riksbanken betalar ut till pristagarna landa hos Amerikanska staten. Grattis!

Kungliga Akademiens nobelkommité för ekonomi, som för närvarande består av sex ledamöter, är den kommité som beslutar om vinnaren. Processen kring beslutet är fyllt med rykten och osäkerhet; Per Strömberg, ordförande i kommitéen och professor i finansiell ekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, avslöjar lite i sin intervju med Freakonomics Podcast förra året. Interna överläggningar i kommitéen får heller inte diskuteras med utomstående under 50 år efter priset delades ut; eftersom priset inte delats ut i mer än 46 år, och att de som satt i kommitéen 1969 troligtvis inte kommer vara med oss när sekretessperioden för det första priset går ut 2019, lär vi väl aldrig få veta särskilt mer hur diskussionerna gått.

Däremot är de olika nobelkommitéernas beslut att vänta, ibland flera årtionden, på att belöna forskare en tolkning de själva gjort. Alfred Nobel själv specifierade aldrig att deras forskning måste stå sig genom tiderna, utan menade att de ”under föregående år”, har skänkt ”största nytta till mänskligheten”.

Med andra ord mystiskt, som centralbanksväsendet själv.

 

1 kommentarer till ”Vad du inte visste om Nobelpriset i Ekonomi

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *