När de mediokra slår till

Joseph Stiglitz

Joseph Stiglitz

Jag tror att även jag hade kunnat vinna det så kallade nobelpriset i ekonomi, i alla fall att döma av en intervju med Joseph Stiglitz i den senaste utgåvan av Le Figaro, den franska nyhetstidningen, samma dag som en av hans böcker publicerades på franska. Det är inte så att Stiglitz inte sa något som var sant. Snarare är det så att det han sa som inte var osant lika gärna kunde ha sagts av vem som helst av medelmåttig intelligens och slutledningsförmåga. Kanske borde nobelpriset i ekonomi ersättas av ett pris i sunt förnuft, dock skulle det inte utdelas årligen eftersom det inte finns något mer sällsynt än just sunt förnuft.*

Intervjun började på fel fot när Stiglitz fick frågan huruvida han höll med Marine Le Pen, ledaren för Nationella Fronten, om att Frankrike borde lämna Euron. Eftersom titeln på hans bok är ”The Euro: How the Single Currency Threatens the Future of Europe” (Euron: Hur den gemensamma valutan hotar Europas framtid), och eftersom intervjuaren började frågan med att säga, ”Du rekommenderar att flera länder borde överge Euron”, borde svaret ha varit ett enkelt ”Ja”.

Stiglitz svarade dock följande:

Nej. En av de huvudsakliga poängerna i min bok är ett Euron borde vara ett medel för att nå ett mål, i detta fall ett rikare och mer integrerat Europa. Euron har numera förvandlats till ett mål i sig. Den har till och med blivit raka motsatsen till vad den var tänkt att bli från allra första början. Problemet är att Euron, så som den konstruerats, inte har skapat rikedeom utan stagnation, och har underminerat den europeiska solidariteten.

Som svar på detta poängterade intervjuaren att Stiglitz inte hade svarat på frågan, varpå Stiglitz svarade:

Min tes är att det skulle kunna vara nödvändigt att lämna Euron för att rädda det europeiska projektet.

Med andra ord höll han i detta avseende med Marine Le Pen. Men istället för att svara som en lärd man, svarade han som en politiker. Han fortsatte:

Den bästa lösningen vore att skapa de institutioner som skulle tillåta Euron att fungera, och i detta avseende håller jag och Marine Le Pen inte alls med varandra.

Fast detta hade inget att göra med frågan. Han skulle ha kunnat svara, och borde ha svarat: ”Javisst, men inte av samma anledningar som Marine Le Pen”. Istället gav han ett svar som gjorde det tydligt att han ansåg att politisk avsky var viktigare än sanning. Vi kan enkelt föreställa oss hur han skulle ha kunnat svara om han hade fått frågan om han höll med Marine Le Pen i att två plus två är fyra:

Nej. I vardagliga transaktioner är två plus två fyra, men Marine Le Pen är fullständigt ignorant om sifferteori och matematisk logik, och har ingen som helst aning om Gödels teorem. Därför har hon ingen rätt att säga att två plus två är fyra, och när hon säger det menar hon något helt annat från det jag menar när jag säger det.

Jag borde också tillägga: i min mening borde alla människor som använder frasen ”det Europeiska projektet” utan att förklara exakt vad det faktiskt innebär, dess verkliga syfte, pryglas offentligt.

Resten av intervjun är lika dålig som dess början. Han sa en eller två vettiga saker, som till exempel att Euron skapades just i en tid då digitaliseringen minskade dess fördelar i att minska transaktionskostnaderna, men i allmänhet var hans svar chockerande ytliga. Kanske hade han helt enkelt bara en dålig dag.

Intervjun påminde mig om den intervju jag gjorde med Joe Slovo i Sydafrika. Det var strax efter ANC började tillåtas igen. Slovo, som på ett personligt plan var vänlig, var en tvättäkta kommunist som fortfarande menade att Sovjetunionen var världens hopp (som en kommunist från Brooklyn uttryckte det, när vi båda stod och väntade i en lång kö på att få se Lenins mumie). Slovo måste ha varit medveten om att jag skrev för The Spectator, och att jag således skulle vara fientligt inställd till kommunismen. Det var med andra ord hedervärt av honom att acceptera att jag intervjuade honom, men jag överraskades av hur dåligt förberedd han var på mina frågor, till och med de mest uppenbara frågorna. Trots allt hade han varit en politiker under lång tid, till och med hela sitt liv. Jag var bara en journalist på min fritid.

Han trodde fortfarande på alla Lenins korkade idéer; han drömde om ett fullkomligt socialistiskt Sydafrika. Han hade besökt Sovjetunionen så många gånger att det nästan var som ett andra hem för honom. ”Märkte du inte något när du var där?” frågade jag honom. Jag hade i åtanke dess gråhet, brist på frihet, brist på vanliga konsumentvaror som frukt och grönsaker. I ärlighetens namn visste han vad jag menade, men hans svar förvånade mig.

Det jag var tvungen att ha i åtanke, sa han, var att han hade varit en ärad gäst av Sovjetunionens kommunistiska parti. Han hade således inte personligen sett mycket av den vardagliga verkligheten. Med andra ord var han som George Bernard Shaw, som under sitt besök till Sovjetunionen mitt under en svältkris förnekade att det rådde svält eftersom han hade ätit så väl. Kanske var det i själva verket Sovjetunionens gråhet, dess brist på frihet, och bristen på konsumentvaror (i alla fall för de utanför Partiet) som gjorde att Slovo tyckte att Sovjetunionen var så tilltalande. Trots allt finns det inget mer välsmakande än ett överflöd som avnjuts under en tid av allmän brist.

Jag häpnades av hans svar. Jag hade förväntat mig att han lätt skulle avfärda min fråga med hjälp av en sofistikerad rationalisering, en osanning som skulle ha tagit mig alltför lång tid att avslöja. Så var dock inte fallet. Han var helt enkelt inte särskilt smart.

Jag har bibehållit en viss naivitet. Jag förväntar mig fortfarande att världens giganter – Nobelpristagare och andra – ska uppvisa en extraordinär förmåga, en förmåga långt bortom räckhåll från oss mediokra.


* Dalrymple leker här med orden på ett sätt som inte går att översätta till svenska. Han säger att priset borde delas ut i ”common sense” och menar att ”common sense” inte är särskilt ”common”.


Originalartikeln har översatts av Joakim Kämpe.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *