Mises gav aldrig upp inför ondskan

Ludvig von Mises föddes för 135 år sedan idag. För 104 år sedan publicerades hans första stora bok Theory of Money and Credit. Mises skrev skrev denna avhandling under den mörka och illavarslande tiden innan Första världskriget. Detta gav arbetet en brådskande karaktär vilket i stor utsträckning påverkade dess komposition.

”Om jag hade kunnat ta tid på mig och arbeta ostört hade jag börjat med en teori om direkt utbyte i den första volymen; därefter hade jag fortsatt med en teori om indirekt utbyte. Jag började dock med indirekt byte eftersom jag ansåg att jag inte hade tillräckligt med tid; jag visste att vi stod på randen till ett stort krig och jag ville avsluta min bok innan krigets utbrott. Jag beslutade därför att enbart i ett fåtal fall lämna det smala fältet av strikt monetär teori, och att jag skulle skjuta upp mina förberedelser för ett mer komplett verk.”

Trots att han fortfarande var ung behärskade han redan sitt ämne. Han hade antagligen redan då i början av 1900-talet kunnat skriva någonting av samma dignitet som hans magnum opus Human Action — en systematisk framställning av ekonomiämnet som sådant och en argumentation för den klassiska liberalismen.

Men ödet såg till att Mises, vars idéer representerade höjden av den klassiskt liberala traditionen, skulle äntra scenen vid precis den tidpunkt då västvärlden fullständigt avsvor sig liberalismen och istället omfamnade den totala staten och kastade sig huvudstupa mot självförstörelse. Freden och marknaden övergavs till fördel för krig och planering. Mises var liberalismens ultimata riddare, i ordets båda bemärkelser: han var den störste och den siste.

Mises och det stora kriget

Dödsstöten för den liberala tidsåldern kunde höras i det första världskrigets kanonader. Mises hade knappt tid att avsluta, publicera och försvara sin avhandling om pengar innan han själv blev skickad till östfronten som artilleriofficer.

Forskare med jämförbara kvalifikationer fick trygga krigsplaneringsroller. Mises, vars idéer inte höll jämna steg med det österrikiska etablissemanget skickades däremot rakt in i faran. Ett av historiens största genier var en granatexplosion ifrån att få sin karriär snöpligt avslutad.

Det hade varit outsägligt tragiskt! Mises hade ännu inte skrivit sin essä Economic Calculation in the Socialist Commonwealth, vilken innehöll det absolut mest kraftfulla argumentet mot centralplanering som någonsin har framförts. Föreställ dig att det intellekt som rymde centralplaneringens främsta kritik hade blivit utsläckt av det krig som i sig självt representerade centralplaneringens förhärligande.

Föreställ dig själv i Mises skor på frontlinjen. Du förstår bättre än någon annan i historien hur det fredliga marknadssamhället fungerar. Du förstår de horribla felen i socialismen och interventionsismen, och krigets fåfänga. Du har svaren! Du känner till den samhälleliga kodex som kan frigöra människans potential.

Men ingen lyssnar på dig, och du är omgiven av förintelse och galenskaper. Dessutom kan du när som helst slukas upp av detta krig som rasar omkring dig, och alla dessa ej nedtecknade idéer som bubblar över i ditt sinne kommer då aldrig komma mänskligheten till godo.

Kämpa allt djärvare

Det hade varit nog för att knäcka nästan vem som helst. Tursamt nog för vår del var Mises inte enbart ett geni, utan även en individ av kompromisslöst moraliskt mod. Under krigets upprivande hemskheter, och under hans efterföljande utmaningar stödde sig Mises på ett stycke latinsk poesi som han lärt sig som skolpojke.

“Hur man beter sig när man ställs inför en oundviklig katastrof är en fråga om temperament. På gymnasiet hade jag, vilket var kutym, valt en vers av Vergilius att verka som mitt motto: Tu ne cede malis, sed contra audentior ito. Ge aldrig efter för ondska, utan kämpa allt djärvare mot den. Jag tänkte på dessa ord under de mörkaste stunderna i kriget. Om och om igen fann jag mig i situationer ifrån vilken ingen rationell överläggning hade kunnat finna en utväg; men då inträffade det oväntade, och med detta räddningen. Jag kunde inte förlora mitt mod nu. Jag ville göra allt som en ekonom kan göra. Jag skulle aldrig tröttna på att uttrycka de saker som jag vet är sanna.”

Han var trogen denna föresats så länge han levde. Genom hela sin karriär utgjorde han sinnebilden för principiell kompromisslöshet. Han stod fast, likt en intellektuell Leonidas, trots att han var omgiven av socialister, fascister och penningpolitiska dårar. Till och med när allierade föll bort, såsom de som sveptes med i den keynesianska revolutionen, stod han fast. Han fortsatte att kämpa. Och han kämpade inte enbart för framtida generationers skull, utan även för sin egen.

För Mises räckte det inte att exponera inflationsismens galenskaper på det teoretiska planet som i den tidlösa Theory of Money and Credit. Han bekämpade också personligen den inflationism som förhärdade under mellankrigstiden i Österrike, och använde sitt inflytande för att rädda sitt hemland från den hyperinflation som snart nog skulle sluka upp Weimar-Tyskland och göda Nazismens framfart.

För Mises räckte det inte att på det akademiska planet bevisa socialismens galenskaper i Socialism: An Economic and Sociological Analysis, ytterligare en tidlös bok. Han övertalade personligen den mäktigaste mannen i Wien från att införa den Bolshevism som strax därpå skulle leda till svält i Ryssland.

Han försökte också rädda sin civilisation från krigets härjningar. I sin bok Nation, State and Economy från 1919 presenterade Mises en genomförbar väg framåt för Europa. Han ansåg att idén om självbestämmande inte enbart skulle tillämpas som en krigstidsslogan, utan som en politisk verklighet. Alla grupper, oavsett hur små, borde vara fria att förklara sig självständiga från sina politiska överherrar. Principen om politiskt utträde, kombinerad med universell fri handel skulle bringa fred. Mises sade till och med att om det är möjligt bör principen om utträde utökas till att gälla hela vägen ner till individen.

Mises framförde en illavarslande förutsägelse. Han menade att oavsett hur förorättade tyskarna känner sig på grund av villkoren i freden i Versailles så borde de inte söka hämnd. Han menade att om Tysklands ilska vändes till hämnd så skulle landet utplånas, och därmed också det som återstod av den gamla civilisationen i Europa. Han varnade kort sagt för det som sedermera skulle bli Andra världskrigets masslakt.

Tragiskt nog var hans antikrigsinsatser inte lika effektiva som hans ekonomiska aktivism. Men vi kan nog anta att Mises ansträngningar räddat livet på tusentals, och hjälpt miljontals att få behålla sina levebröd. Mises inverkan begränsade sig inte till Österrike. Han vann även mark i Tyskland, som dominerades intellektuellt av katedersocialisterna. Han lyckades vända många av de mest begåvade unga tyska forskarna inom samhällsvetenskapen mot liberalismen och den fria marknaden.

Mises mot Hitler

I sin biografi om Mises berättar Guido Hülsmann om den tragiska vändning som skedde.

”Just som Mises slutligen började lyckas blåsa liv i en frihetlig glöd hos de unga tyska ekonomerna vann de gamla katedersocialisterna en slutlig och förödande triumf. Den 30:de Januari 1933 blev deras intellektuella telning, Adolf Hitler, vald till rikskansler.

I samband med att nazisthotet växte tvingades den judiske liberalen Mises att lämna sitt hemland Österrike. Senare bröt sig tysk polis in i Mises lägenhet i Wien och konfiskerade hans anteckningar. Nazisterna visste att ett kontor fyllt med Mises nedtecknade idéer potentiellt var farligare för dem än någon vapengömma.

I Schweiz fann Mises slutligen ro nog att skriva sin systematiska avhandling Nationalökonomie: Theorie des Handelns und Wirtschaftens, föregångaren till det som skulle bli Human Action.

Detta var slutligen det “mer kompletta verk” som Mises hade föreställt sig när han var i trettioårsåldern: en auktoritativ utläggning om samhällsvetenskapen och en oemotsäglig argumentation för det liberala samhället.

Boken föll, som David Hume sade om sin egen stora avhandling, “dödfödd från tryckpressen”. Andra världskriget låg i startgroparna. Det europeiska sinnet var återigen fängslat av galenskaper och inriktat på självförstörelse och hade inte tid eller uppmärksamhet att ge åt liberalismen, inte ens i en så sofistikerad och tilltalande form som denna bok.

Återigen var inte enbart Mises idéer i fara, utan även hans person. Mises var en hårsmån ifrån att bli kidnappad av tyska agenter. De Schweiziska alperna var inte längre trygga nog.

För att lyckas fly kontinenten var Mises och hans nya hustru tvungna att resa med buss från Schweiz till Portugal, hela tiden med nazisterna bara ett steg bakom dem.

Mises och FEE

De fann slutligen en säker hamn i New York. Men finansiell trygghet kom inte med automatik till paret. Mises och hans hustru fann sig själva mycket hårt pressade på det ekonomiska planet. Större delen av Mises besparingar hade konfiskerats av nazisterna, och trots sina framstående talanger kunde Mises inte hitta några positioner i universitetsvärlden. Amerikanska universitet hade blivit nära nog lika anti-kapitalistiska som den europeiska akademiska världen.

Om han hade givit upp, så som många av hans kollegor gjorde, hade han enkelt kunna hitta en plats på ett prestigefyllt universitet. Men Mises kunde inte backa nu. Som alltid hittade han sätt att klara sig utan att ge efter. Tu ne cede.

I USA fanns det fortfarande en kvarleva av individualister. Många av dessa frihetsvänner upplevde Mises idéer som en uppenbarelse. Från dem steg flera fram och tillhandahöll det finansiella och professionella stöd Mises behövde för att kunna vara produktiv i sina senare år. En stor del av dessa anhängare var associerade med Foundation for Economic Education (FEE).

Med detta stöd var det återigen möjligt för Mises att uttrycka, denna gång på engelska (som han snabbt lärde sig att bemästra), sin systematiska sociala teori i sitt magnum opus, Human Action. FEE spelade en nyckelroll i möjliggörandet av detta tidlösa mästerverks publicering.

För en ung ekonom vid namn Murray Rothbard var läsningen av Human Action en upplevelse som förändrade hans liv. Han konverterades omedelbart till en anhängare och började omgående att bygga vidare på Mises arbete och lade därmed grunden för en Österrikisk ekonomisk renässans. Human Action hade en direkt influens på många andra stora tänkares liv såsom Ayn Rand och Gordon Tullock, och fortsätter att vara ett inflytelserikt verk än i vår tid.

Mises kämpade för frihet ända till slutet, skrev böcker när var i åttioårsåldern och höll tall i nittioårsåldern. Vid ett av hans sista tal, året före hans död, närvarade en ung läkare vid namn Ron Paul.

Vid slutet av sitt liv hade Mises enbart en sorg, att hans krafter började sina medan han fortfarande hade “så mycket att ge till folket, och till världen”. Mises dog på samma sätt som han hade levt: med ett överflöd av välvilja till sina medmänniskor; besjälad med en obeveklig drift att förbättra deras lott i världen.

Mises livsverk har ljudit över världen i över ett århundrade nu. Det är lika relevant att ta del av idag som någonsin tidigare. Det visar på hur vi en dag ska lyckas avhjälpa våra största problem. Och hans personliga exempel kan under tiden inspirera oss till det mod vi måste uppbåda för att kunna bemöta de prövningar vi står inför.


Dan Sanchez originaltext i översättning av Jon Nylander

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *