Statliga ingrepp och oanade konsekvenser

imagesFör läsare av mises.se kommer det knappast som en överraskning att statliga ingrepp i ekonomin leder till förutsägbara problem; lägstalöner  (eller minimilöner) skapar ofrivillig arbetslöshet, hyresreglering skapar ett underutbud (och följaktligen brist på) hyreslägenheter, implicita och explicita bankgarantier skapar värre moralisk risk (eng. Moral Hazard) för aktörer på finansiella marknader.

Vad som inte alltid är lika tydligt är att statliga ingrepp också skapar oanade konsekvenser, saker få om några observatörer hade förväntat sig. Mises, bland många andra, har pekat på just det här som ett kännetecken för staten. Ekonomen Steven Horwitz sammanfattar Mises välkända poäng:

Idén om oanade konsekvenser hjälper oss också att förstå hur stater har vuxit i storlek under det senaste århundradet. Eftersom även ”välvilliga” statliga ingrepp skapar konsekvenser som politiker och andra inte hade kunnat förutse, skapar de nya problem varje gång staten agerar, vilket i sin tur leder till behov för nya ingrepp.

Rob Norton på Econlogs encyclopedia pekar på välfärdsprogram för pensionärer som ett bra exempel på oanade konsekvenser:

Sociala välfärdsprogram har hjälpt till att minska fattigdomen bland äldre medborgare. Många ekonomer har däremot påpekat att de bär med sig kostnader utöver arbetsgivaravgifter och skatt på arbete. Bland annat Martin Feldstein har hävdat att dagens arbetare sparar mindre för sin pension eftersom de vet att de kommer få del av välfärdsprogramen när de väl går i pension.

Samma fenomen går för övrigt att se i svensk förmögenhetsfördelning, och det är knappast en slump att den är bland världens minst jämlika; eftersom statens smutsiga fingrar påstår sig garantera sjukvård och alla akuta förnödenheter till folket, finns det inte längre någon poäng i att spara eller hålla sig med buffertar för oförutsedda utgifter. Följaktligen konsumerar stora delar av befolkningen nästan alla sina inkomster och  har därmed väldigt låga (likvida) besparingar.

Ett mer spännande exempel på oanade konsekvenser kom häromveckan från Fredrik von Schantz på finans-nyhetssidan Placera.nu som påpekade följande i en krönika:

Sannolikt har vi inte sett årets sista storaffär på Stockholmsbörsen och det spekuleras vitt och brett i potentiella uppköpskandidater – som det alltid gjorts på börsen. Skillnaden nu är att nollräntan gjort investeringarna snuskigt lätta att räkna hem och i flera branscher konsolideras det kraftigt.

Nollränta gör det alltså (artificiellt) billigare att räkna hem uppköp, vilket gör att fler bolag än annars vore fallet köps upp och integreras i större koncerner. De kvarvarande bolagen blir också större än annars vore fallet, och konkurrensmyndigheterna kan få för sig att konsolideringen har gått för långt. Med andra ord,  statens högra hand vet inte vad den vänstra gör – eller snarare, den ena handen vet precis vad den andra gör och varför.

Såhär skriver Mises i Human Action (ss. 248-249) om det egentliga syftet med många regleringar, i det här fallet tullavgifter:

Det huvudsakliga syftet med tullavgifter och annan protektionistisk politik är att gömma undan de egentliga effekterna av andra statliga ingrepp gjorda för att höja levnadsstandarden. Ekonomisk nationalism är ett nödvändiga komplement till den populära politik som påstår sig förbättra arbetarnas materiella välbefinnande när sagd politik i själva verket försämrar levnadsstandarden.

Såhär: när regleringar, beskattningar eller andra (onödiga) kostnader läggs på produktion av varor, skadar de ekonomin och gör konsumenter fattigare gentemot vad de annars hade varit. Sådana åtgärder blir enkelt bestraffade på marknaden när utländska producenter – som inte lider under samma regleringar – kan sälja sina varor billigare och ändå erbjuda konsumenter marknadsmässiga priser. Genom att introducera tullavgifter och hindra importen, hindras också detta inflöde av utländska varor, och konsumenter kan inte bestraffa inhemska (och nu relativt sett mer ineffektiva) producenter. Det billigare alternativet är inte längre tillgängligt för konsumenten, och den nya regleringen (tullavgifter) döljer alltså kostnaden av den ursprungliga regleringen (skatt, reglering osv).

När Mises säger att det huvudsakliga syftet med tullavgifter oftast inte är vad politikerna påstår (”behåll jobben i Sverige”, ”bra jobb till bra villkor” osv) beskriver han också grunden till vad Per Bylund pratar om i sin nya bok The Seen, The Unseen and the Unrealized: How Regulations Affect our Everyday Lives. Regleringar skadar oss inte bara genom att hindra the Unseen från att existera (se Bastiat’s välkända berättelse om den krossade fönsterrutan), de har också fler och djupare effekter som han kallar Unrealized; begreppet refererar till de valmöjligheter som man borde ha haft om marknaden haft fritt spelrum – men som man inte har längre på grund av regleringar. The Unseen i kubik, följt och välanalyserat i fler och fler led.

Statliga ingrepp skadar ekonomin. Så långt är klart. Till vilken grad och hur mycket, är omöjligt för oss att veta, men våra kunskaper om the unrealized och oanade konsekvenser ger oss en indikation om hur mycket vi går miste om endast på grund av att staten står i vägen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *