Galt som Kristusgestalt

Jag vet. Att försöka läsa in religiösa symboler i Ayn Rands verk är lömskt och närmast kätterskt gentemot Rands egen objektivistiska filosofi, men när det kommer till gestaltningen av Galt kan jag bara inte undgå frestelsen. Den är mig närmast övertydlig.

Galt är en perfekt gestalt. I en fiktion där nästan samtliga protagonister beskrivs som ett slags övermänniskor så lyckas Galt ha en särställning. Dagny söker hela tiden efter denna bild av perfektion. Hon hittar den nästan i Fransisco respektive Hank, men jagar fortsatt vidare efter någon som helt kan förkroppsliga hennes ideal, och finner honom till slut i Galt. De i den redan befriade kretsen ser Galt som en självklar ledargestalt, dessa självständiga människor tänker instinktivt vid ett ställe i berättelsen att de ”inte skulle klara sig” utan Galt. Galt är ingen människa i vanlig mening, han är en ”äkta människa”, någon som förmår sig vara totalt kompromisslös till sina- korrekta- ideal. Han är med kristlig terminologi… syndfri.

Därtill, vad är Galts uppdrag? Han vill släcka världens motor genom att ta bort de som uppehåller samhällets struktur från deras förtryckare. Som en tjuv om natten får han en efter en av dem att försvinna, han har förmågan att se vilka som håller måttet och minutiöst och noggrant ser han till att skilja agnarna från vetet (eller snarare vetet från agnarna i den dystopiska tillvaro som Atlas Shrugged utspelar sig i) Galt utför Kristus roll i apokalypsen och genom att ta bort förnuftets ande i världen så släcks den också ner. Samma sak som skulle inträffa ifall Guds Ande drog sig undan, enligt kristen teologi.

Vad krävs av de utvalda människorna för att de ska bli räddade av Galt? Det är här liknelsen börjar bli häpnadsväckande tydlig; De måste ge upp sina liv, de verksamheter de gett all sin kärlek och produktivitet till. Hank måste bryta med sin familj, klippa banden till sin mor och bror, skilja sig från sin hustru och offra sin älskade metall. Jesus uppmanar just sina följare att mista sina liv för honom och att vara beredda på att hata sin familj och sina sammanhang ifall de skulle vara ett hinder. Inte för ingenting utan för att det finns en tillvaro att vinna som är värt att offra allt för. Precis som det fanns för protagonisterna i Atlas Shrugged…

Men ingen kristusliknande gestalt utan ett offer och inte tusan kan väl Galt, världslitteraturens mest egoistiska karaktär, utföra något sådant? Jodå, visst gör han det. I bokens slutskede så blir åtrån efter Dagny alltför stor och trots att han vet att ett för tidigt möte mellan dem i slutändan kommer innebära att han blir anhållen och säkerligen dödad så söker han upp henne och de älskar med varandra. (Kom ihåg här att i Atlas Shrugged så är sexualakten den mest upphöjda formen av interaktion mellan två individer. Där möts de själviska begären i en ömsesidig akt som är tagande och givande simultant. Kanske av andra skäl, men Skriften säger inte emot vad gäller sexualaktens betydelse, det finns ett antal skäl till att den erotiskt präglade boken Höga Visan placerats mitt i Bibeln. Sexualakten som symbolhandling är ytterst central och sättet Rand använder den i Atlas Shrugged är ett eko från hur kyrkofäderna tenderade att se på den.) Hursom: Galt, mannen som älskar livet över allting annat, ger sitt liv för sin åtrå till Dagny- inte av uppoffring, förstås, utan för att han anser att Dagny är värt priset. Detta lär oss kristna* något om vad Kristus-offret innebär. Gud kan inte offra sig själv i någon slags altruistisk gest och därigenom göra allting väl, det är inte av osjälvisk uppoffring inkarnationen sker. Nej, det Gud gör genom Kristus är att hysa en kärlek, en passion, för sin skapelse så stark att han kan genomgå ett mänskligt liv i vanära och en död på ett kors trots att det inte ens finns några garantier att hans gärning kommer att godtas. Att hans skapelse kommer förstå vad det är han har gjort och gensvara så som Dagny mötte Galt. Han gör det ändå. För sitt begär efter mänskligheten. För att det är värt priset att försöka nå fram.

Sammantaget kan man säga att jag inte läser Atlas Shrugged som en lovsång till den rationella egoismen, så som Rand menar att den ska läsas, utan snarare som en korrigering om vad kärlek innebär när den inte är korrumperad av socialistiska bedragare och andra djävulska påfund. Karaktärerna, som är oförmögna att känna till Gud eftersom dess författare förnekar konceptet, älskar det som de finner ett värde i. De älskar sig själva eftersom enligt deras uppfattning så är det därifrån de får tillgång till existensen. De älskar sina egna kvalitéer och egenskaper eftersom det är genom dem de förmår att skapa, producera, bygga ett gott liv. De älskar produktion och materiella ting eftersom genom dem och effektiviseringen av sin produktion får de utrymme att lägga tid på sådant som de värdesätter allra högst – firandet av livet, festerna, vänskapsbanden, familjen, vad det än må vara. I Atlas är kärlek meningslöst om det inte knyts till ett konkret värde. Antagonistem James Taggart vill bli älskad, men inte av någon specifik orsak, utan enbart för att han är till. Protagonisterna ödslar inga känslor på det de finner värdelöst, men så snart de upptäcker ett värde är de beredda att vara så generösa som det krävs för att få värdet att växa. Cheryll, James hustru, kommer en gång i desperation till Dagny för att be om hjälp och om Dagny vore sann egoist skulle man kunna förvänta sig att hon skulle möta henne med en stängd dörr. Men inte. Dagny ser nämligen att Cheryll börjat förstå sig på sitt eget värde och respektera sitt eget liv och förmågor oberoende av någon annan- ideal som Dagny värdesätter högt. Följaktligen möter hon henne istället med öppna armar och ett hem som Cheryll kan återvända till närhelst hon behöver. Hank skulle aldrig skänka bort några resurser, men i de desperata tider som uppstår i bokens slutskede, tvekar han inte med att ge frikostiga lån till de som han bedömer försöker göra skillnad. De som ännu inte har gett upp. Ideal som Hank värdesätter högt och följaktligen är han så generös som det krävs för att hålla dem igång.

I Atlas Shrugged är kärleken inte bunden vid plikt utan fixerad vid livslust och skaparglädje. Det ser ut att vara i kontrast mot Bibelns självuppoffrande budskap, men det är i mitt tycke en illusion. Kristendomen har samma inneboende syn på kärlek, men vårt mål är annorlunda. I en värld där Gud tillåts existera så är inte Självet det högsta värdet utan istället Gud, Skaparen och upphovet av allt gott. Värdesättandet av existensen, livet och ens förmågor behöver inte stanna hos en själv utan kan strömma tillbaka till en betydligt större Urkälla. Ett självuppoffrande för Guds skull är därför inte skadlig altruism utan en kommersiell handling riktad mot den som givit oss allt i första hand. Han som i själva verket har ett ägande-anspråk på oss. Fortfarande är Atlas Shruggeds korrigering av kärlekens väsen viktig. Vi kan, och ska, inte älska det som är värdelöst. Det är lönlöst att känna kärlek till ondska och onda ting. Att binda godheten till en plikt, ett ok, en mästare som inte själv tjänar godheten är att lura sig själv att man gör gott när man i själva verket bidrar till det destruktiva som vi tror att Gud bekämpar. Hellre Randianskt självisk än fåraktigt god.

Nej, jag tror inte Rand medvetet skrivit in en kristusanologi i sin berättelse, och jag tror hon skulle bli tämligen upprörd över den religiösa tolkning jag lyckats läsa in i hennes magnum opus, men själv känner jag att det hedrar hennes text. Rand har lyckats skriva något som flyger högt över hennes egen, ganska torftiga, filosofi och som talar om mer än hon själv kan sammanfatta. Atlas Shrugged är en berättelse som kan tilltala betydligt fler än de som känner sig bekväma i den snäva ram som Rands objektivism innebär.

Vackert så, tycks det mig.

* Artikeln publicerades ursprungligen på ett kristet libertarianskt forum.

Dela för frihetens skull

4 reaktioner på ”Galt som Kristusgestalt”

  1. Profilbild

    Min tolkning är dock inte att dom direkt offrar något som beskrivs ovan, utan med tiden ger upp och bryter med det som håller dom tillbaks eller bryter ner dom..

    Dvs slutar föda sina parasiter..

    förstår dock kopplingen, men håller inte med.

    1. Profilbild
      Simon Gustafsson

      Det jag tar upp i min text som offer just är att Hank Rearden behöver lämna ifrån sig rättigheterna till sin metall. Menar du att det inte är ett offer för honom?

      1. Profilbild

        Jo det är ett offer, men när han gör det så vill jag minnas att han ändå är ganska likgiltig..

        + Att han offrar något i den ”vanliga” värdlen för att få något han värderar mer i Galts Gulch..

  2. Profilbild

    Då jag läste om Atlas Shrugged för något år sedan fick också jag denna religiösa kristna aha-upplevelse. Religiös också för hennes kompromisslöshet. Moralen att Liv är gott och Död är ont är hos henne absolut och skulle göra livet både roligare och trevligare om folk tog den till sig.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *