Den Moderna Feministen

streckgubbe

”Wow, one data point and you’re jumping for joy”, sjunger Hayeks karaktär i den populära musikvideon Keynes vs Hayek. Jag har ungefär tre, men tänker glatt hoppa i alla fall. Kanske faller vi pladask, kanske finner vi några korn sanning längs vägen.

Den Moderna Feministen är berättelsen om den unga, hippa och uppmärksamhetssökande generationen feminister. De som växt upp med de tidigare vågorna feminister och deras åstadkommande som självklara. De som snabbt lärde sig att allt är möjligt, alla möjliga beteenden acceptabla och all kritik kränkande. Hon är en stilmedveten och respektfull person, fullt upptagen med att identifiera och rangordna strukturella förtryck – för allting hänger samman, och vissa förtryck är värre än andra. Bland favorit-orden ingår ’patriarkatet’, ’intersektionalitet’, ’inkluderande’ och ’sexism’. Dagen till ära får hon representeras av F!s många skojare, Politisms trevliga skribenter och Aftonbladets värdelösa påhitt.

För de har alla en spännande sak gemensamt: en spöklik dålig förmåga att förstå ganska grundläggande statistik.

Vi börjar med våldet. Som Patrik Lundberg skriver, som F! skriver, som BRÅ skriver är det överväldigande män som begår brott. Män slår, män våldtar, män rånar och män bränner bilar. 97% av anmälda sexbrott utfördes av män, berättar Politism för oss. Den Moderna Feministen sträcker stolt på ryggen och drar självsäkert slutsatsen att män och maskulinitet är problemet – män är den gemensamma nämnaren. Och snabbt faller hon i misstaget vi försöker titta på.

För andelen våldsmakare som är män, är ungefär lika hög som andelen män som aldrig begår brott.
För andelen fängelseintagna som är män, är ungefär lika hög som andelen män som aldrig sitter i fängelse.
För andelen krigsförare som är män, är ungefär lika hög som andelen män som aldrig krigar.

Är då den relevanta kategorin att prata om ’män’?

För om 99% av förövare är män, men 99% av män aldrig överfaller är den gemensamma nämnaren självfallet inte manlighet eller testosteron; den insikter kräver dessvärre av Den Moderna Feministen att hon ska förstå det här:lal

En liten del av en större del. Och relationen däremellan inte alls måste vara självklar eller nödvändig eller representativ.

Även om följande är en grov förenkling (kanske till och med felaktig?), verkar många av Den Moderna Feministens bekymmer och upprördhet handla om a) sexualbrott som begås av män, och b) löner intjänade av män.

Vi fortsätter med det uttjatade ämnet löner. Alla vet ju att kvinnor lönediskrimineras och får lägre lön, säger Den Moderna Feministen. Att hon konstant jämför äpplen och päron gör ju ingenting; hon glömmer gärna bort att män arbetar fler timmar, gör svårare och farligare jobb, i högbetalande branscherOla Nevander har tidigare på Mises.se totalt förstört den här myten:

Hur kan man – utifrån dessa data – dra slutsatsen att kvinnor bortom allt tvivel diskrimineras i lönesättningen? Det kan man inte. Och vad som är än mer väsentligt: större delen av lönegapet försvinner alltså när man börjar att jämföra rätt saker.

Ingen seriös forskare tror på myten, men den lever ändå vackert kvar hos Den Moderna Feministen och alla hennes undersåtar i politiken och i media. För, resonerar Den Moderna Feministen på klassiskt makt-strukturalistiskt vis, den vite mannan är högst upp förtrycksmatrisen, så honom kan vi gott anklaga för allt möjligt. Huruvida det är sant eller ej spelar mindre roll.

Dessutom, om Politisms eller F!s eller Aftonbladets skribenter utan vidare kan basera sina case på de höga procentsatser som säger att män begår brott, då måste vi kunna använda de lika höga procentsatserna i övriga befolkningen för att frikänna dem. Men sådana insikter kräver något mer avancerad förståelse av procentlära, för nu är det inte bara två siffror Den Moderna Feministen ska tänka på, men fyra – och två av dem är en liten del av de andra.

Men det blir ännu jobbigare för Den Moderna Feministen, som såklart också försöker vara en duktig politiskt korrekt medmänniska. För om vi skulle göra statistik som hon eller Patrik Lundberg och Aftonbladet utan problem gör, är slutsatsen lika väl att vi har ett invandrarproblem, ett fattigdomsproblem, ett (stor)stadsproblem eller ett ”under 40”-problem. För när var senaste gången en pensionär i Vetlanda överföll någon? Eller bilbränder slog skräck på en hel befolkning i, säg, Simrishamn? Eller välbärgade småbarnsfamiljer gick bärsärkagång genom stan?

Borde inte Den Moderna Feministen slå sig samman med herr Åkesson och börja prata procentsatser och andelar och skuldbeläggning av invandrare i så fall? Om misstaget är förlåtit och accepterat och ignorerat i könsdebatten, måste väl Den Moderna Feministen nicka tillåtande åt Åkesson i invandringsdebatten?

Procentlära kräver som bekant möjlighet att hålla två (eller flera) saker i huvudet på samma gång – en förmåga även Jonas Sjöstedt (V) upprepade gånger har efterfrågat. Att döma av kulturfeminismens katastrofala misslyckande att förstå att lönegapet måste vara en myt, att ’män’ inte våldtar eller Lundbergs naiva mellanstadie-lek med statistik, får vi väl gissa att några av Sjöstedts trogna undersåtar missat lektionen.

För ingen sunt tänkande människor med lite kunskaper i statistik kan tro på Den Moderna Feministen när hon spyr ur sig allt hemskt som kategorin män tydligen gör. Ekonomen William Easterly förklarade övertygande tankefelet i en bok om utvecklingsekonomi häromåret:

Det är eftersom tillväxtunder är så ovanliga som det sanna påståendet ’de flesta tillväxtunder sker under diktaturer’ är så himla annorlunda från det falska påståendet att ’de flesta diktaturer är tillväxtunder’. Samma psykologiska misstag uppkommer i stereotyper av minoritetsgrupper. Det kan vara sant att ’de flesta terrorister är muslimer’, men det är absolut inte sant att ’de flesta muslimer är terrorister’. Fängelsestatistik indikerar att ’de flesta brottslingar är svarta’, men det är absolut inte sant att ’de flesta svarta är brottslingar’. Rasism har många orsaker, men en av dem är bara rasisters okunskap i sannolikhetslära.

Precis samma sak måste sägas om Den Moderna Feministen – trots att hon går man (kvinna?) ur huse för att bortförklara, säg, hedersvåld eller brottslighet bland flyktingar, med precis samma kiasmatiska argument som Easterly. Och trots att hon ofta är smart, beläst och välutbildad.

Allt detta betyder en av två saker: antingen förstår Den Moderna Feministen väldigt lite statistik över huvud taget, vilket gör att hon felaktigt drar alla möjliga och omöjliga slutsatser. Det vore såklart förödande för feminismen som rörelse. Eller också förstår hon det, men väljer medvetet inom vilka områden hon applicerar det. För annars kan hon ju inte spy sin gala över Patriarkatet, den vite mannen och den giftiga maskuliniteten.

Många är skribenterna som redan har avskrivit vadhelst jag må skriva – särskilt gällande ovan. Dels räknas inte vita rika mäns åsikter, dels är min åsikt inte godkänd av genuspolisen, och då är den som bekant inte värd att yttras. På något sätt har Den Moderna Feministen fått oss alla att tänka så, i samma magiska trick de övertygade oss om ett lönegap och om män som relevant substitut för ’förövare’. Det måhända kanske inte finns ett negativt samband mellan statistik- och mattekunskaper och graden av feministisk övertygelse – men Den Moderna Feministen har absolut vissa pinsamt jobbiga problem på statistikfronten att tampas med.

6 kommentarer till ”Den Moderna Feministen

  • En myt bland vissa feminister i USA är att för varje dollar som en man tjänar så tjänar kvinnor bara 77 cents. Men som någon påpekade: om det nu verkligen var så, varför anställer företag män över huvud taget när man kan få lika kompetent kvinnlig personal för en betydligt lägre lönekostnad?

    De två mest seriösa undersökningarna jag har läst talar om en löneskillnad på mellan 2 och 4 procent, efter att man tagit hänsyn till att män arbetar fler timmar, gör svårare och farligare jobb, i högbetalande branscher, etc.

    • Relevant fråga. Kvinnor brukar även har högre formella meriter. Men, detta avfärdas av feministerna med att män anställer män för att de är män. Men, om den som anställer är en kvinna?

      Lön kan även ha att göra med att kvinnor begär längre lön. Hur kommer det sig att de gör det?

      • Ondskefulla företag bryr sig bara om profiten… förutom när det gäller kön.
        Då är de helt nöjda med att offra högre vinster för att ”anställa män för att de är män”.

        Uppenbarligen är huvudsakligen rationella arbetsgivare villiga att anställa personer oavsätt kön, klass, etnicitet etc om de tror de kan göra ett bra jobb.
        Det är klart vissa arbetsgivare har förutsatta meningar (vilket är deras förlust), men jag antar att i mer kvalificerade jobb gäller oftast arbetsprover, provanställning och referenser framför stereotyper om vad män/kvinnor kan åstadkomma.

        Detta är svårt att föreställa sig för feminister, för män hatar eller känner sig så obekväma/rädda runt kvinnor att de hellre vill vara helt omringande av andra män.
        Jag känner mig inte alls igen med detta (i varje fall inte i detta land), och jag jobbar inom den ”hemska sexistiska” IT-branschen.

  • ”Ingen seriös forskare tror på myten, men den lever ändå vackert kvar hos Den Moderna Feministen och alla hennes undersåtar i politiken och i media. För, resonerar Den Moderna Feministen på klassiskt makt-strukturalistiskt vis, den vite mannan är högst upp förtrycksmatrisen, så honom kan vi gott anklaga för allt möjligt. Huruvida det är sant eller ej spelar mindre roll.”

    Ja, du slår huvudet på spiken när det gäller vad som är fel med modern akademisk feminism. Jag har själv studerat litteraturvetenskap i fyra år nu och är välbekant med hur deras s.k. analysmodeller fungerar. Det är svårt att skilja mellan feministisk teori och renodlad konspirationsteori, vilket beror på den intima relationen mellan feminism och marxistisk analys, i sig ett arv från sjuttiotalsfeminismen.

    Därför är det så enormt frustrerande att kritisera feministiska och marxistiska teorier. De har lyckats skapa en icke-falsifierbar tes om sociala strukturer, vilket förstås innebär att de alltid kan trolla fram ett motargument för de belägg du framför. Det har ingen betydelse om du hänvisar till att kvinnor utkonkurrerar män i akademiska kretsar (i synnerhet humanistiska), att de favoriseras i vårdstvister eller, liksom du själv konstaterade, får mindre lön inte pga. förtryck utan pga. karriärval, livsval osv. Slutresultatet blir att identitetspolitiken och ideologin vinner över sanningen.

    • Jupp. Har också bakgrund från humanistiska institutionen och är lika välbekant med genusvetenskapens likheter med rymödleteorier och illumanti. 🙂 Motbevisar man dessa individer är deras enda motargument antiningen ”sexist” eller ’rasist” och det är ofta, tyvärr, mer effektivt än det verkar.

      På kvinnodagen gick jag på en gästföreläsning om kvinnligt förtryck i dagens Sverige och där tog föreläsaren, givetvis, upp ”lönegapet” varpå jag frågade om gapet inte har sin ligiska förklaring i olika yrkesval samt privat kontra offentlig sektor. Frågade också om hon inte tyckte det var problematiskt att kollektivisera och generalisera män och kvinnor på detta vis. Blev riktigt dålig stämning i salen och föreläsaen stammade fram något ohörbart svar om att det ändå finns en ”oförklarlig skillnad”.

      Dagen därpå kom en kvinnlig kurskamrat fram till mig och sa att mitt uppträdande föregående dag varit olämpligt och att jag gjort mig skyldig till både ”härskarteknik” och ”mansplain”. xD

      Ett av de bästa minnena från studietiden helt klart. Lol.

  • Som sann ”antirasist” och ”generaliseringsmotståndare” vet Feministen att faktumet att alla ISIS-krigare är muslimer inte är detsamma som att alla muslimer är ISIS-krigare. Logiskt och korrekt. Men eftersom feministen är en principlös och inkonsekvent dumskalle tror hon att det faktum att alla våldtäktsmän är män är detsamma som att alla män är våldtäktsmän. För att ”du vet, patriarkatet och allt det där.” Detta är en tanke som grundas på den marxistoida intersektionalitetens tes om att det är okej att ”sparka uppåt”, men aldrig okej att ”sparka nedåt”; generalisera muslimer är förtryck. Generalisera män är acceptabelt. ”För muslimer är mindre värda än män fast vi är alla ändå lika.” Typ.

    Det är nog inte allt för magstarkt att påstå att alla feminister hänger på universitetens humanistiska institutioner och därför har både begränsat intresse- och en begränsad förståelse för ekonomi. Att detta sedan resulterar i dumkorkade slutsatser om ”pink tax” och ”wage gap” är föga förvånande

    Feministen är en paradox som är emot allting och samtidigt för allting- objektifiering och generalisering skall bekämpas med objektifiering och generalisering. Något som givetvis är dömt att resultera i att den, förr eller senare, slår knut på sig själv och när knuten sedan ska lösas snubblar hon istället på sina egna skosnören.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *