En artig twitterdiskussion om begreppet frihet

Sedan vi startade Skatt är stöld har jag varit med om en, även för mig, ovanligt hög dos konversationer som börjar typ ”utan skatt skulle vi inte ha råd med sjukvård” eller ”vill du ha det som i USA?” (vad nu det betyder, speciellt med tanke på att de har skatt i USA). Dessa diskussioner slutar sällan i att någon av parterna har lärt sig något alls och de slutar allt för ofta med otrevliga tillmälen.

Så, om det inte vore för kallet jag har skulle jag ha slutat för länge sedan. Även som det är drar jag efter andan och förbereder mig mentalt för besvikelse när dessa konversationer startar. Jag försöker påminna mig själv om att jag själv varit där. Jag har betraktat alla som ifrågasätter skattesystemet som giriga eller onda eller dumma i huvudet eller oftast en kombination av allt detta. Jag försöker komma ihåg vad det var för sorts bemötande som gjorde att jag själv började lyssna och verkligen vrida och vända på argumenten. Jag försöker vara den sortens diskussionspartner som är trevlig att vara oense med och som man får ut något av att prata med.

Det här är extra svårt på Twitter, med sin idiotiska 140-teckensspärr. Ibland tryter mitt tålamod och jag blir en usel samtalspartner som bara spyr ur sig sarkasmer. Jag har börjat lära mig att tveka en stund innan jag trycker skicka, vilket skapar ett hälsosamt filter och ibland gör att jag hittar mycket konstruktivare sätt att fortsätta diskussionen.

För någon vecka sedan fick jag ytterligare lektioner i hur man kan föra diskussioner, även på Twitter, på ett artigt och mer lärande sätt. Huvudpersonerna i den diskussionen var Stefan Jämtbäck (@fembarnsfarsan) och Joakim Ohlrogge (@johlrogge). Själva tankeutväxlingen slutade så här:

Jag repeterar slutrepliken:

”Tack för ett givande samtal. Allt gott.”

Nej, ingen hade bytt ståndpunkt. Ingen hade blivit konverterad. Det bör aldrig vara målet i en diskussion om dessa frågor. Att försöka få någon att byta ståndpunkt är ociviliserat. Allt vi kan göra är att försöka svara på frågor, informera oss om vad den andra verkligen undrar över och presentera vårt sätt att se saken. Och när någon annan gör samma för oss bör vi ta emot det som den generösa gåva det är. Håller ni med?

Nog snackat. Här är hela (nåja, inte hela, den sprang iväg på en hel del andra tangenter som inte kom med i denna sammanställning) konversationen. Inga stora upptäckter. Men ett väldigt trevligt exempel på hur man kan föra en diskussion fast man har dramatiskt skilda ståndpunkter och utgångspunkter.

Jag upprepar rekommendationen att undersöka konversationen på Twitter för att se mer av vart den tog vägen.

Hoppas på att få vara med i många diskussioner som denna framöver. Här på bloggen, på Twitter, Facebook, IRL och överallt.

Hälsar Skatt är stöld-apan.

Uppdatering: Jag såg i en kommentar att det möjligen kan se ut som att jag håller med om att sanningen ligger någonstans och svävar mellan att skatt är stöld och att skatt är något fint och bra. Så är det naturligtvis inte. Skatt är stöld hur man än vrider och vänder på frågan. Det jag finner uppmuntrande med konversationen och hur den slutar är hur trevligt den hålls och hur målet är att försöka förstå den andre.

3 kommentarer till ”En artig twitterdiskussion om begreppet frihet

  • Bravo!

    Ja det är alltid en utmaning när man står som offer och kallar folk för anhängare av banditer 🙂

    Sanningen, det rätta, kan inte i en absolut fråga om stat/skatt eller inte, ligga någonstans mittemellan såklart utan måste rimligtvis handla om att medborgarskap och statslöshet skall göras frivilligt och ta hänsyn till alla de som mot sin vilja är insnärjda i dagens primitiva system.

  • Några argument som kan användas.

    I USA för försäkringsbolagen inte längre neka någon en försäkring oavsett personens sjukvårdshistoria eller arv. Det går till och med att vänta med en försäkring och ta den när sjukdomen har inträffat. Detta är effekten av obamacare. Eftersom det inte går att försäkra på den premissen har många försäkringsbolag helt enkelt valt att upphöra.

    Men om det vore så att en tvist mellan en försäkringstagare och ett försäkringsbolag går till tvist funkar det i Sverige på följande sätt rent schematiskt. I detta fall är försäkringsbolaget staten. Den som nu ska avgöra medla eller döma i denna konflikt är staten. Du har således en konflikt med staten och staten ska lösa den. Mer pedagogiskt. Du har en konflikt med din granne och din grannes fru ska avgöra konflikten.

    Lägg även till att statens konfliktlösning oftast tar mycket längre tid än en privat konfliktlösning. Därav att konflikter mellan företag ofta är avtalat att de ska lösas privat. Notera även att privat konfliktlösning bygger på skicklighet vilket statlig inte gör. Alla parter i en konflikt vill ha en konfliktlösare som är skicklig och kunnig. Statlig konfliktlösning kan ske med vilket stolpskott som helst. Jag vill till och med hävda statens intresse är att konfliktlösarna inte ska tänka själva. De ska tänka på sin karriär som staten är ansvarig för.

    Vad gäller sjukvård för de som inte har råd. Det går enkelt att lösa med att den som vill betalar en extra sjukvårdsförsäkring som avser exceptionell kostnader (t.ex. långvarig cancerbehandling) eller som bidrag till ”fattiga”. Jag skulle betala en sådan. Denna kan även villkoras med att den inte ska betala vård för skador som uppstått genom rökning, alkohol, andra droger eller skador som uppstått mot läkares inrådan (t.ex. att en person som har diabetes 2 fortsätter att äta den mat som har givit personen diabetes 2). För mig är det självklart att sådana sjukdomar som uppstår genom en persons val där det finns kunskap om att valen är dålig är en kostnad som inte någon annan ska behöva betala för annat än frivilligt.

    I Estland fungerar sjukvården på sådant sätt att medborgarna betalar in pengar till en stiftelse. Den är helt skild från statlig och politisk kontroll. Medborgarna väljer den läkare de vill gå till. Stiftelsen betalar sjukvården. Ingen läkare kan räkna med automatiska utbetalningar. Ingen patient är ansluten till en läkare som i Sverige där blanketter ska fyllas i till höger och vänster om man ska byta läkare.

    I Twitterkonversationen kan jag se att fembarnspappan tror att bara för att vi betalar sjukvård genom skatt i Sverige får man vård. Det är helt fel. Vård får en bara om läkarna vill ge en vård. Det är en hel del personer som blir nekade vård i Sverige och får söka sig till andra länder för att få vård som ofta handlar om att rädda livet på sig själv.

    Vägar är väldigt enkelt att finansiera privat. Dagens finansiering av vägar genom skatter är 200 %. Det vill säga att bilismen finansierar dubbelt upp av vad vägarna kostar per år. Detta är bara ett relativt enkelt kalkyleringsproblem. Glöm ej bort i en diskussion om detta att 70 % av vägarna i Sverige är privata. Trots att bilismen finansierar vägarna med 100 % råge är vägarna i Sverige förbaskat usla.

    Brandkåren är superenkel att finansiera. Kan ligga i hem- eller husförsäkringen. Förmodligen skulle vi slippa genus-brandkårer. Rekommendera gärna att titta på ”En räddningstänst i kris” av Samhällsmagasinet (privat), som handlar om Södertörns Brandförsvar, https://www.youtube.com/watch?v=_Zm3NQoJuQw

    Privat polis. Samma sak här som med privat konfliktlösning. Kan finansieras via en form av polisförsäkringsbolag. Vi får flera försäkringsbolag som konkurrerar om att vara duktiga och effektiva. Här finns det goda exempel från Detroit, USA, att titta på hur det skulle kunna gå till. Det folk glömmer bort är att vid en icke-statlig polis kommer folk att ta mer ansvar själva för sin egen och grannarnas trygghet. Dessutom tillåts medborgarna att få bära vapen. Har en granne som blev hotat till livet och dennes familj från några sådan där typer till nordirländska asfaltsläggare. Vad gör statspolisen åt det? Kan de skydda grannen och dennes familj? Nej och åter nej. Statspolisen gör ingenting. En enkel konfliktlösningen för en privat polis eller medborgargarde. Problemet irländska asfaltsläggare är dessutom ett problem som staten garanterar.

  • Problemet är att många inte förstår eller vet vad negativa rättighet är. De tror att frihet är synonymt med ”friheten att kunna äta oxfilé hela veckan”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *