Ett Österrikiskt Smörgåsbord

Ibland känns Österrikisk ekonomi som ett smörgåsbord; vi tar den perfekt örtmariimagesTLY104PFnerade kycklingen, den gratinerade pajen och den smaskiga salamin, men vi struntar i den slemmiga ostmackan och vågar inte ens tänka på de ruttna vindruvorna eller torkade aprikoserna.

Vi tar lite vad vi vill från de ekonomer som byggde basen för vår skolas tänkande, och lever glatt i okunskap om vad mer dessa ekonomer trodde och tänkte. Såklart, lyder invändningen, kan det ju vara så att vi bara tog det bästa från Menger och Wicksell och Mises och Böhm-Bawerk och att de helt enkelt hade fel i andra områden. Eller kanske mer övertygande, att alla intellektuella utvecklingar bygger på vissa delar av vad en särskilt viktig karaktär skrev om. Vad Einstein sa om utbildning har ju ingen bäring på hans framsteg inom fysik. På samma sätt kanske Mises citat om sexualitet (se nedan) har ungefär noll påverkan på hur rätt han hade i kalkyleringsdebatten. Dessutom, andra skolor inom ekonomi – från matematiska Chicago-skolor till radikala postkeynesianer eller marxister – gör precis samma sak, så varför skulle inte vi österrikare göra det?

Nedan följer en del intressanta iakttagelser från texter av välkända österrikare, både högt och lågt. Några av citaten kanske känns igen, men förhoppningsvis finns det någonting nytt och tankeväckande. The Quatable Mises rekommenderas även för den som söker spännande och kortfattade utdrag ur Mises akademiska skrifter.

Menger

När Menger diskuteras inom Österrikiska kretsar, handlar det ofta om subjektiv värdering av marginalnytta (vilket skiljde honom från Walras och Jevons objektiva marginalnytta) eller pengars ursprung. De flesta österrikare har svårt att nämna fler bidrag än just dessa två. Välkänt är hur Menger starkt argumenterade för att uppkomsten av pengar var en marknadsmekanism sprungen ur byteshandel, där individer såg nyttan i att byta till sig mer säljbara produkter som ett steg till de produkter de egentligen ville ha. Slutligen uppkom ett fåtal produkter vars säljbarhet var överlägsen, produkter som nu fått statusen pengar.

Vad som inte är lika känt är hur Menger inte alls var så dogmatisk och svartvitt som hans följeslagare ofta verkar påpeka. I sin artikel från 1909 (alltså inte Principles 1872 eller On the Origin of Money 1892) accepterar Menger uttryckligen att pengar kan uppstå genom lagstiftning. Han skriver att pengar som institution inte bara kan uppkomma såsom han beskrivit, men även ”emerge or be promoted, but also impeded by legislation”[1]. I de mer nutida diskussionerna om uppkomster av pengar, mellan antropologen Caroline Humphrey och vänsteranarkisten David Graeber på en sidan, och Robert Murphy och George Selgin på den andra, är det också tydligt att Menger (men också Mises) accepterar mycket av kritiken att kredit och lån uppkommer före pengar (se bland annat här här, här, här och här).

Mises

Mises har skrivit så fruktansvärt mycket text att den som letar hittar vadhelst den önskar. Jag tänkte ge tre citat som på olika sätt skakar uppfattningar vi har om Mises eller österrikisk teori. Vi börjar med den mest spännande: sex.

I Liberalism (1927, s. 53) skriver Mises följande:

Few men know how to be temperate in their sexual life, and it seems especially difficult for aging persons to understand that they should cease entirely to indulge in such pleasures or, at
least, do so in moderation. [2]*

Inte precis vad man tänker sig från en klassisk liberal som vill låta människor leva sina egna liv. Vi går vidare till mer kontroversiella områden: Migration.

Mises levde självfallet i en annan värld än vi gör, och de flesta klassiska liberaler eller frihetskämpar under hans tid tillhörde vad vi skulle kalla Open Border-libertarianer. Hans ekonomiska argument kring migration är däremot väldigt övertygande:

Attempts to justify on economic grounds the policy of restricting immigration are therefore doomed from the outset. There cannot be the slightest doubt that migration barriers diminish the productivity of human labor. When the trade unions of the United States or Australia hinder immigration, they are fighting not only against the interests of the workers of the rest of the countries of the world, but also against the interests of everyone else in order to secure a special privilege for themselves. [3]

Eller följande välkända citat:

The liberal demands that every person have the right to live wherever he wants. This is not a ”negative” demand. It belongs to the very essence of a society based on private ownership of the means of production that every man may work and dispose of his earnings where he thinks best. This principle takes on a negative character only if it encounters forces aiming at a restriction of freedom of movement. In this negative aspect, the right to freedom of movement has, in the course of time, undergone a complete change. When liberalism arose in the eighteenth and nineteenth centuries, it had to struggle for freedom of emigration. Today, the struggle is over freedom of immigration.[4]

Många svenska libertarianer är väldigt skeptiska mot immigration, tvärtemot Mises, och sällar sig istället till Hans Hermann Hoppe (se bland annat här, här och här). De här citaten lär med andra ord irritera en del läsare.

Sist men inte minst: Österrikisk konjunkturcykel (ABCT). För många Österrikare är det här inkörsporten till vår skolas sätt att tänka, och kanske den mest kända delen för ekonomer som inte kallar sig Österrikare. ABCT har beskrivits väl på många andra ställen (bland annat här, här och här) och nedanstående detalj har att göra med oundvikligheten av teorin. Många Österrikare påstår att när inflation av penningmängd en gång satts i rullning, kan den oundvikligen bara sluta i lågkonjunktur eller ersättas av ännu högre inflation (och slutligen hyperinflation). I en ofta bortglömd debatt mellan Mises och Lachmann under 1940-talet, erkänner Mises att hans kreditteori inte alls måste vara oundviklig; den beror på hur de inblandade individerna och särskilt entreprenörer agerar. Det här har varit en ofta återkommande diskussion kring ABCT, se bland annat Tyler Cowens kritik och Steven Horwitz försvar. Mises skriver (Economica, Augusti 1943) följande:

Det kan vara så att affärsmän i framtiden kommer reagera på kreditexpansion på ett annat sätt än de gjort historiskt. Det kan vara så att de kommer undvika att använda billiga pengar för en expansion av sin verksamhet, eftersom de kommer ha högkonjunkturens oundvikliga slut i åtanke. Vissa indikationer förebådar en sådan utveckling. Men det är för tidigt för att göra något positivt uttalande i frågan. [5]

Med andra ord, Mises accepterar att utfallet av ABCT inte är slutgiltigt eller oundvikligt; det beror på hur individer och entreprenörer agerar.

Vårt smörgåsbord är bredare och mer komplicerat än vi ibland tänker oss. Men det skulle heller inte vara särskilt spännande om det inte vore så. Ta gärna en titt igenom The Quotable Mises för nya upptäcker.

____

[1] Menger, Carl (2002[1909]) ‘Money’, in Latzer, Michael & Schmitz, Stefan W. (eds), Carl Menger and the Evolution of Payments Systems: From Barter to Electronic Money. Cheltenham, UK: Edward Elgar, pp. 25-108. translated by Yeager, Leland & Streissler, Monika. Citat från sidorna 49-50.

[2] Mises, Ludwig von (2002 [1927]) Liberalism. The Foundation for Economic Education. Citat från sida 53.
*Notera kontexten där detta okaraktäristiska påståendet skrivs: Mises raljerar över statliga interventioner i allmänhet och frågar retoriskt om staten ska reglera eller förbjuda alla möjliga aktiviteter.

[3] Mises, Ludwig von (2002 [1927]) Liberalism. The Foundation for Economic Education. Citat från sida 139.

[4] Mises, Ludwig von (2002 [1927]) Liberalism. The Foundation for Economic Education. Citat från sida 137.

[5] se Mises.org-artikeln av Franc Shostak och Hans Palmstiernas översättning här, varifrån citaten är tagit.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *