Propagandakriget mot kapitalismen

misesharvardSocialliberalen ser på kapitalismen som den allra hemskaste av allt ont. Han hävdar att mänskligheten levde relativt lyckligt i de gamla goda dagarna, men sen, som en brittisk historiker uttryckte, ”drabbades människorna likt ett krig eller en pest” av den industriella revolutionen. De borgerliga förvandlade överflödet till knapphet. Ett fåtal magnater njuter av all lyx. Arbetaren, observerade Marx, sjunker dock ”djupare och djupare” eftersom borgerligheten ”är oförmögen att säkerställa en existens för sina slavar inom dess slaveri”.

De intellektuella och moraliska effekterna av det kapitalistiska produktionssättet är ännu värre. Socialliberalen menar att det endast finns ett sätt att befria mänskligheten från den misär och förfall som skapats av laissez-faire och hänsynslös individualism, nämligen omfattande centralplanering, det system som Ryssland så framgångsrikt experimenterar med. Det är sant att de resultat som sovjeterna har uppnått än så länge inte är fullt tillfredsställande, men dessa brister orsakades endast av de särskilda ryska villkoren. Väst kommer att undvika Rysslands fallgropar, och upprätta Välfärdsstaten utan de blott slumpmässiga saker som vanställde den i Ryssland och i Hitlers Tyskland.

Sådan är den filosofi som lärs ut på de flesta moderna skolor och som propageras i skönlitterära verk och teaterpjäser. Det är denna doktrin som styr nästan alla nutida regeringars handlingar. Den amerikanska ”socialliberalen” skäms för sitt lands sociala efterblivenhet. Han menar att det är USAs skyldighet att frikostigt subventionera utländska socialistiska regeringar för att göra det möjligt för dem att fortsätta med sin ödeläggande socialistiska politik. I hans ögon är det storföretagen som är det amerikanska folkets största fiende, det vill säga de företag som för gemene amerikan skapat den högsta levnadsstandarden som världen någonsin skådat. Han hyllar alla steg som leder mot fullständig statlig kontroll av företagen, och kallar det för framsteg. Hankallar föraktfullt alla de som förklarar slöseriets, underskottsspenderandes och kapitalkonsumtionens skadliga effekter, för reaktionärer, ekonomiska rojalister och fascister. Han nämner aldrig de nya och förbättrade produkter som företagen nästan varje år gör tillgängliga för massorna, men han hänrycks över Tennessee Valley Authoritys tvivelaktiga bedrifter, vars underskott fylls igen med skatter som samlas in från storföretagen.

Denna ideologis allra mest förblindade framställare hittar man på universitetsinstitutionerna historia, statskunskap, sociologi och litteratur. Professorerna på dessa institutioner har fördelen att de, när de talar om ekonomiska frågor, talar om ett ämne som de inte alls känner till. Detta är särskilt uppenbart hos historiker. Det sätt som de senaste två hundra åren av historia har behandlats är verkligen en skandal. Det är först nyligen som framstående forskare har börjat avslöja de grova fel som Lujo Brentano, Beatrice och Sydney Webb, Hammond, Tawney, Arnold Toynbee, Elie Halévy, Beard och andra författare har gett upphov till. Vid det senaste mötet av Mont Pélerin Society presenterade T. S. Ashton, som håller stolen i ekonomisk historia vid London School of Economics, en artikel där han pekade på att de vanligen accepterade synsättet gällande de 1800-talets ekonomiska utveckling ”inte innehöll ett uns ekonomiskt vett”. Historikerna torterade alla fakta när de hittade på myten att ”den dominanta organisationsformen under den industriella kapitalismen uppstod för att de rika och härskarna krävde det, inte gemene man”.

Sanningen är att kapitalismens utmärkande drag var och är massproduktionen för att möta massans behov. När helst en fabrik med sina massproducerande maskiner invaderade ett nytt område, började den med billiga varor för den breda massan. Fabrikerna började först senare syssla med produktionen av mer raffinerade och således dyrare varor, när den ej tidigare skådade förbättringen av massornas levnadsstandard som de hade gett upphov till, gjorde det rimligt att använda samma metoder för att även massproducera bättre varor. Storföretagen ser efter de mångas behov. De är uteslutande beroende av masskonsumtion. I egenskap av konsument är gemene man den som genom att köpa eller inte köpa bestämmer entreprenörernas öde. ”Proletären” är den mycket omnämnda kunden som alltid har rätt.

Den allra mest populära metoden för att smutskasta kapitalismen är genom att göra den ansvarig för alla de saker som man upplever som icke tillfredsställande. Tuberkulos, och fram tills för några år sedan, syfilis, kallades kapitalistiska sjukdomar. De många miljoner i nöd i länder som Indien, som inte anammade kapitalismen, skylls på kapitalismen. Det är ett sorgligt faktum att folk försvagas med åldern, för att slutligen dö. Detta drabbar dock inte enbart försäljare utan även arbetsgivare, och det var inte mindre tragiskt i den förkapitalistiska tiden än det är under kapitalismen. Prostitution, alkoholism och drogmissbruk kallas kapitalistiska laster.

När helst folk diskuterar kapitalismens påstådda ogärningar, hänvisar en lärd professor eller en sofistikerad artist till filmstjärnornas, boxarnas och brottarnas höga inkomster. Men vem bidrar mest till deras inkomster? Miljonärerna eller ”proletärerna”.

Det måste erkännas att denna propagandas värsta utsvävningar inte går att skylla på professorer inom ekonomi, utan snarare på lärare inom de andra samhällsvetenskaperna, på journalister, författare och ibland till och med ministrar. Men källan som alla dessa hektiska och fanatiska slogans uppstod ur, är den lära som förts fram av den ”institutionalistiska” ekonomiska skolan. Alla dessa trossatser och felaktigheter kan slutligen spåras tillbaka till påstått ekonomiska doktriner.


Originalartikeln har översatts av Joakim Kämpe.

2 kommentarer till ”Propagandakriget mot kapitalismen

  • Hej.

    Texten verkar behandla kapitalism som en ideologi.

    Den skapar hos mig ett tanke-experiment:

    I en kommunistisk stat (en påhittad, med på något sätt konsekvent genomförd total kommunism) produceras ett av allt i sådan mängd att det precis täcker behoven. Det finns inte olika sorters tvål; det finns ’Tvål’. Det finns ’Måltidsdryck’, ’Bröd’ och ’Bil’. Ett toalt monopol utan valfrihet – ’no choice’-choice.

    I en kapitalistisk stat strävar alla aktörer efter att maximera sin vinst och sin dominans över alla led i produktions/konsumtions/destruktions-kedjan. Låt säga att en aktör etablerar total kontroll över alla led, alla branscher, alla typer av varor och tjänster. Vad för anledning till utveckling finns då kvar? Det räcker ju med att sälja ’Tvål’, ’Bröd’ och så vidare, eftersom konsumenten saknar alternativ. (Som vi vet använder ju kapitalistiska företag sig av lagstiftning som ett sätt att förhindra konkurrens).

    Oavsett vilket av ovanstående teoretiska scenarier man väljer att vara medborgare i, är det ett där reellt val eliminerats. Oavsett vilken teoretisk modell som väljs skulle människor återuppfinna byteshandel; en egen marknad baserad på att vi konsumerar och producerar olika med olika behov och olika ’vill ha’. därigenom framgår att kapitalismen är att betrakta som en process, en kraft, en rörelse eller en manifestation på samma sätt som evolutionen.

    Vi får se hur mycket frihet den ur kapitalismens energi sprungna teknologiska kontrollapparaten vi kan rädda. För den enskilde kvittar det ju om staten heter ’Socialistiska Solidaritets-Staten’ eller ’McMicroGoogle’ ifall den enskildes frihet är kringränd och avskaffad.

    Friheten att, och friheten från: bägge måste finnas.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    • Hej kamrat Rikard, lärare. Ditt tankeexperiment är nog korrekt, under de givna premisserna. Självklart strävar varje företagare efter marknadsdominans och helst monopol. Som du också förklarar lobbar stora företag för lagstiftning för att uppnå det. Det är alltså staten och dess ”lagar” som måste bekämpas för att undvika situationen; inte ”kapitalismen”.

      Vad en ”kapitalistisk stat” är för något är oklart, men det låter ungefär som Mussolinis definition på ”fascism”.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *