Att jaga allt utom boven

untitledSå var detaljerna fixade, regelverket utformat, paternalismen given och saken biff! Svenskarna har för höga skulder för Pappa Statens tålamod och nu ska de bannemej ner: Amorteringskravet på bostäder införs den 1 juni.

Kravet är utformat med en tvingande amortering om 2% av det ursprungliga beloppet per år, ner till 70% av bostadens värde, följt av 1% per år ner till 50%. Det kommer endast gälla nytagna lån, och nyproducerade bostäder är undantagna i 5 år. Dessutom finns undantag om man är tillräckligt sjuk eller fattig eller arbetslös.

Man undrar hur genierna på finansdepartementet i samklang med experterna på Riksbanken och Finansinspektionen kom fram till just 70% och 50%. Varför inte 80% och 40%? Varför inte amortering ner till 0? När ni ändå ska bestämma ännu mer över andra människors privatekonomi och i er gudomliga vishet kom fram till att 2% amortering om året lämpar sig för alla, varför inte ta i ordentligt? Varför inte 5%/år? Eller 10%?

Färdigtramsat. Det här är Förslaget med stort ’F’, förslaget som ska kyla ner bostadsmarknaden. Lösningen med stort ’L’ som ska lösa den riskfyllda skuldsättningen och de ovanliga höga bostadslånen hos svenska hushåll. Låt oss titta på tre enkla och okontroversiella anledningar till att bostadspriserna vuxit så kraftigt och hushållens skuldsättningen blivit så hög:

  1. Hyresreglering.
  2. För lågt bostadsbyggande samt snabbt växande befolkning
  3. Sinnesstört låga räntor och ränteavdrag

1 Hyresreglering

Den här förklaringen är äldre än gatan och går tillbaka åtminstone till 50-talet. Om staten i sin vishet reglerar hyrorna som de usla kapitalisterna kräver av de hjälplösa arbetarna, så skyddar vi arbetarna. Strunta i det faktum att generationerna som vuxit upp med reglerade hyror nu råkar vara bland de rikaste i befolkningen och att den implicita subventionen från folket till de lyckligt lottade som sitter på hyreskontrakten går tvärtemot syftet att ”skydda arbetarna”. Strunta också i det faktum att ingen nu vill bygga några hyresrätter eftersom staten reglerar sönder prissättningen och gör det olönsamt att bygga. Strunta också i det ännu värre faktum att ingen vill flytta från dessa fantastiska lägenheter eftersom man då blir av med sin vackra statssponsrade fördel. En avskaffad hyresreglering skulle gå långt för att lösa många problem på bostadsmarknaden. Assar Lindbeck, en av Sveriges kanske mest välkända ekonomer, har fört den här linjen i över femtio år. Femtio år. Ett halvt århundrade. I ett helt yrkesliv har staten och dess hejdukar struntat i sunt förnuft, och Lindbeck klagade ytterligare lite i sin självbiografi häromåret.

I ett under av klarhet skrev SvDs Ivar Arpi för några år sedan:

Det är inget tal om att Assar Lindbeck har haft rätt – i fem decennier. Dagens regler skapar svarta marknader, en kronisk bostadsbrist, hämmar rörligheten, ger stora, tomma lägenheter, och dessutom kyler det ned intresset från privata aktörer att bygga. Men de som nu bor i hyreslägenheter skulle givetvis inte tjäna på att deras hyror höjs. Marknadshyror ligger i allmänintresset, men det står mot hyresgästernas egenintresse.


2) För lågt bostadsbyggande samt snabbt växande befolkning

Om befolkningen växer, och dessutom växer fort, men ingen bygger några bostäder, vad kommer ske? Kan någon som tittat på svensk bostadsmarknad de senaste, tja, tre årtiondena, dra någon annan slutsats? Alla politruker vet om det. Alla politruker pratar om det, och vinner massvis med politiska poäng för att de just pratar om det – men aldrig gör de någonting åt själva problemet. Och aldrig slår det dem att det kanske är deras fel att vi har problemet från första början. Nej, nej.

Några anledningen till att bostadsbolagen inte bygger tillräckligt är att det är svårt att få loss mark. Processerna är komplicerade, det är många myndigheter och kommuner inblandade och tjänstemännen ska vara nöjda osv. Och så måste alla ha en brutalt hög lägsta-standard igen, och parkeringsplatser och miljöcertifiering och alla möjliga krav man kan komma på. Man borde vara förvånad att det byggs några bostäder överhuvudtaget. Och sen kom massa fler människor till Sverige som också ska bo någonstans – inte behöver vi väl ändra på våra vackra regleringar för det?

3) Sinnesstört låga räntor och ränteavdrag

Att äga sitt eget hus är en svensk rättighet, så vi låter staten betala delar av allas skulder. Sen behåller vi det systemet i årtionden och säger åt bankerna att bostäder är supersäkra och företag osäkra, så ni behöver inte hålla särskilt mycket kapital för bostadslån, men usch och fy för företagen, så där måste ni hålla massor – och bankerna lommar iväg med svansen mellan benen och lånar ut bostadslån för fulla muggar. Vi som trodde företag, entreprenörer och innovationer skapar ekonomisk framgång. Så fel.

Och så bestämmer vi oss för att tillväxten i vårt vackra korthus inte är tillräckligt hög, så vi stimulerar ekonomin med vårt enda och ganska trubbiga verktyg: räntan. Glöm inte sedan att den stora makroekonomiska risken är deflationen – inte staten eller det insolventa banksystemet eller regleringarna. Istället inför Riksbanken en negativ styrränta och trycker digitala pengar av bara farten så att kronan ska minska i värde och inflationen ska öka.

Men både EU och IMF säger ju att hushållens skuldsättningen är för hög, så det är bäst att vi gör någonting. Amorteringskrav låter bra, för vi gillar att tvinga. Ingenting oväntat kan väl hända på grund av det. Allting kommer lösa sig.

Att sen staten, regeringen, finansinspektionen, riksbanken och alla andra meningslösa myndigheter som konsumerar och konfiskerar våra inkomster bestämmer sig för att introducera fler regleringar som om de någonsin löst några problem gör väl inget? Vi kan lugnt strunta i alla de problemen som faktiskt skapar obalanser i skuldsättning och kapitalstruktur och bostadsmarknaden – och fokusera på att tvinga hushållen att betala tillbaka en bestämd del av sina lån varje år. Titta inte på de så kallade fraktionella reserverna, låtsas som att låg och negativ ränta under snart ett decennium inte gör någonting, lita inte på de generationer av ekonomer som sagt att ränteavdrag och hyresregleringar och planmonopol och bygglov gör bostadsmarknaden sämre, priserna och skulderna högre.

Det är tydligare och tydligare att politiken är en fars, en ofta ganska underhållande fars. Det är nog mindre roligt att försöka leva sitt vanliga liv med familj och bostad och jobb och pendlande när politiken gör allt i sin makt för att försvåra det.

Just bostadsmarknaden är så spännande, för politikerna jagar och skäller på verkligen allt utom det som faktiskt spelar någon roll. Och sen inför vi ett amorteringskrav. För det kommer lösa saken. Amorteringskrav. Säg det långsamt en gång till och njut av Statens Vackra Lösning.

2 kommentarer till ”Att jaga allt utom boven

  • Ser man på slutet av denna ypperliga artikel är det märkligt att folk ropar på mer politiskt ingripande och mer regleringar.

    Jag kom i samspråk med en person om bostad. Jag sade, att om jag vill flytta till Storbritannien så tar det mig högst en vecka att skaffa en bostad. Personen replikerade, att de har ju ingen reglerad marknad. Precis, det som gör det enkelt att få tag i en bostad. Personen lade sedan till att man måste ha pengar att det bara var för rika. Men, det är just det som det lustiga, att man inte behöver det. Det finns bostäder för alla plånböcker mer eller mindre. Dessutom ligger både köp och höra på ungefär 25-50 % av svenska priser.

    Jag ska inte förneka att vill man bo centralt i London, ja, då får man betala.

    Börjar man sedan att jämföra vad en hyresvärd har i avkastning på eget kapital mellan Sverige och Storbritannien, då förvånar det mig att det ens finns någon som vill bygga eller äga hyresfastigheter i Sverige. I Sverige ligger avkastningen på 2-6 % medan en fastighetsägare i Storbritannien kan räkna med 10-30 %. Med lägre avkastning än 10 % går man inte ens in i en investering i fastighetsbranschen.

  • Tar ett nytt inlägg då jag vill hålla isär ämnen.

    En sak som amorteringskravet kan skapa är investeringsvilligt kapital minskar. När räntan är så låg är det direkt korkat att amortera. Det är bättre att ta den slantarna och investera dem med en avkastning som ligger högre än låneräntan. Man får räntan på lånet betald och även avkastning på sin ”amortering”. Dessutom får man pengar som man kan komma åt. De pengar man spar genom amortering kan bara kommas åt genom att sälja sin bostad, eller möjligen öka skulden på bostadslånet.

    De pengar som amorteras blir inte tillgängliga för investering eftersom de transfereras tillbaka till Riksbanken och inte blir kapital som bankerna kan användas för investering.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *