Kan lagar förhindra penningtryckande?

Två metoder för att öka penningmängden

printDagens fiat-dollar skapas i dagsläget på två sätt. Det första sättet är genom att den amerikanska centralbanken (FED) skapar nya pengar när den köper tillgångar. Pengarna krediteras på någons bankkonto, som då hamnar på bankens skuldsida som inlåning, respektive tillgångssida i form av reserver hos FED. Det andra sättet är då banksystemet ovanpå dessa reserver multiplicerar penningmängden flera gånger om, tack vare möjligheten att operera med fraktionella reserver. När banken lånar ut pengar, skapar den en insättning på skuldsidan av bankens balansräkning, som matchas med ett lån på tillgångssidan med utlåning. Historiskt har bankerna varit de största penningtryckarna tack vare den hävstångseffekt fraktionsreserver ger.

Ögonblicket då pengarna skapas

Notera att bankernas förmåga att skapa nya pengar beror på centralbankens makt att skapa reserver. Därmed kan vi betrakta bankernas penningproduktion som en sekundär makt som beror på centralbanken, även om dess inverkan på penningmängden har varit stor. Det är när centralbanken skapar reserver som pengarna skapas. Även om bankerna är ovilliga att ge ut nya lån, vilket skapar nya pengar, kan centralbanken fortfarande öka penningmängden genom att injicera nya reserver i systemet. Denna makt skiljer sig inte från det som de så kallade ”Greenbackers” rekommenderar. De förespråkar att staten ska skapa sina pengar själv, likt Lincoln-administrationen under inbördeskriget. Faktum är att när FED köper en tillgång agerar den precis som en ”greenback”. Pengarna som den köper tillgången med skapas ur tomma intet.

Keynesianskt stöd för skapandet av fiatpengar

Ett implicit rättfärdigande för fortsatt stöd för en centralbank eller stat som kan trycka pengar, är att pengar är annorlunda, det vill säga de är inte en del av marknaden, likt vete och bilar, och att speciella situationer kan uppstå där penningtryckande är motiverat. En viktig del av den Keynesianska läran är att det måste finnas en nödlånare för att kunna stoppa deflationistiska dödsspiraler. Alla de som vill att det ska finnas en stat, centralbank eller ett finansdepartement som har makten att trycka pengar, är i någon mån Keynesiansk, eftersom de är övertygade om att det finns speciella omständigheter som kräver penningskapande. De skiljer sig endast åt genom att ha olika syn på vad en speciell omständighet faktiskt är.

Även FED-ikoner tryckte pengar

Många av oss som är lite till åren ser upp till Paul Volcker, den amerikanska centralbankens ordförande mellan 1970 och 1987, som vägrade trycka pengar, och stack därmed ett spjut rakt igenom hjärtat på den galopperande inflationen.

Flertalet ännu äldre, som exempelvis David Stockman, hyser respekt för William McChesney Martin, ordförande för den amerikanska centralbanken mellan åren 1951 och 1970. Men tillåt mig påpeka att ingen av dessa modiga herrar hade total kontroll över reserverna, fiatpengarnas byggstenar. Båda utsattes för politisk press att inflatera reserverna. Martin hade turen att verka under president Dwight Eisenhower, fiskalt konservativ och en inflationshök. Men när Ike lämnade presidentposten 1960, gav Martin efter för politisk press från president Kennedy och sedan, framförallt, från president Johnson, och inflaterade. Vid slutet av Martins långa regim hade rusningen att ta ut FEDs guldreserver påbörjats, och bara ett år senare kastade president Nixon in handduken och tog bort USA ifrån det lilla som var kvar av guldmyntfoten.

Lärdomen man kan dra av detta är att ingen kommer undan pressen att trycka pengar. Ingen människa kan stå emot det politiska trycket att inflatera reserverna. Således följdes en period av relativt liten ökning av reserver, under Martin och Volcker, med helikopterpengar av deras efterföljare, som var övertygade om att omständigheterna nästan alltid krävde skapandet av nya reserver. Vidare håller jag fast vid argumentet att ingen kan stå emot politisk eller social press att trycka reserver. Penninginflation är således inte en fråga om att inflatera eller inte inflatera, utan enbart om hur mycket.

Inte ens ”rätt” personer behöver ha makten att trycka pengar

Lyckligtvis behöver ingen oroa sig över att det inte finns någon människa som kan motstå det politiska trycket att trycka pengar. Den österrikiska skolan förklarar att pengar är en produkt skapad av marknaden. Marknader är konceptuella verktyg, en sorts kortfattad beskrivning av miljoner eller miljarder individuella utbyten. Pengar är den vara som är mest likvid och därmed vald av marknaden som ett indirekt bytesmedel.

Det finns varken behov eller utrymme för någon att kontrollera en marknad överhuvudtaget, och detta gäller även för pengar. Om det inte finns behov av att kontrollera penningproduktionen, varför bör vi då acceptera en sådan institution som lovar att bete sig och följa lagarna? Även om rätt person för jobbet finns, bör vi fråga oss varför vi ska skapa en sådan position överhuvudtaget?

Inget logiskt rättfärdigande av osunda pengar

Den österrikiska ställningstagandet att penningtryckande aldrig är önskvärt, är en deduktiv a-priori-slutsats som inte behöver beprövas för att bevisas vara korrekt, och likväl kan den inte bevisas vara inkorrekt. Den är baserad på det obestridliga axiomet att ”människan agerar”. Därmed är det både ologiskt och orättfärdigt att skapa en institution som inte lyder under marknades normala lagar.

Slutsats

Att överge lagar om lagligt betalningsmedel, det vill säga lagar som tvingar medborgare att endast använda en sorts pengar i en monopoliserad politisk zon, skulle leda till att omvändningen av Greshams lag skulle råda. Bra pengar skulle driva bort dåliga. Penningproduktionen skulle återigen bli en marknadsprocess, där pengar är den handelsvara (eller varor) som efterfrågas mest av marknaden som ett indirekt bytesmedel. Det finns ingen praxeologisk anledning att ge en institution monopolmakt att producera pengar. Således finns det ingen orsak att skapa en institution som gör det, och inte heller någon anledning att skapa lagar som förhindrar en sådan institution från att göra det. Det är en logisk absurditet. Marknaden själv och vanliga affärsjuridiska lagar skulle försäkra oss om att de bästa penningalternativen segrade.


Originalartikeln har översatts från engelska.

6 kommentarer till ”Kan lagar förhindra penningtryckande?

  • Hej.

    Läser jag rätt att det är en plädering för bolagspengar, eller skråslantar, som endast är gångbara i av utgivaren bestämda näringar?

    Så frihetligt, att bo i en fastighet ägd av arbetsgivaren, avlönad med dennes egen valuta, som endast är gångbar i dennes butiker. Sarkasm är den enda respons ett sådant förslag förtjänar.

    Varför inte gå hela vägen? Låt ägare avlöna sitt folk med naturaförmåner: bostad, mat och brännvin räcker väl?

    Tocket trams, förutsatt att jag läste rätt. Man skall akta sig för att föreslå samhällsordningar man själv inte vill ingå i som den mest utsatta, fattigaste eller diskriminerade delen.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    • Du har fel som vanligt, artikeln handlar om att statligt skötta/subventionerade betalningsmedel är en dålig och farlig idé.

      Skråpengar är just det staten sysslar med.

    • Den arbetsgivare som endast erbjuder lön i en valuta som bara är gångbar i dennes egna butik kommer förmodligen inte hitta någon att anställa och därmed snabbt upphöra att existera.

    • Varför skulle man vilja kräva in hyra och sälja grejer i en valuta som man bara kan handla av sig själv med? Allt man tjänade som producent skulle man ju förlora direkt igen som konsument…

      Enkelt uttryckt: allt man producerar med hjälp av sina arbetare tar man betalt för i riktiga pengar, men löner betalar man med skråpengar. Sedan har man hyreshus, affärer och annat som bara accepterar skråpengar, så där får arbetarna bo. Men hyreshusen måste byggas och underhållas, och affärerna måste köpa in varor, och dessa leverantörer accepterar inte skråpengar (åtminstone inte dina). Alltså måste du spendera de riktiga pengar du får in ena vägen på att anskaffa resurser på andra sidan så att du och dina arbetare kan fortsätta leka med era låtsaspengar.
      Var är vinsten i allt detta? Allt du har gjort är att skapa ett omständigt, komplicerat och dyrt system för att driva bort kompetenta arbetare och själv sitta på en enorm hög av, för omvärlden, värdelösa papperslappar.

      Sen skulle såklart ingen någonsin komma på idén att underminera ditt system genom att öppna växlingskontor eller så…

  • ”När banken lånar ut pengar, skapar den en insättning på skuldsidan av bankens balansräkning, som matchas med ett lån på tillgångssidan med utlåning. ”

    Och detta betyder också att: Bankerna skapar sin egen inlåning, sk påhittad inlåning, falsk inlåning (97% av alla pengar i Sverige). Och denna falska inlåning är vad Riksbanken garanterar kan konverteras (uttag vid bankomat) till kontanter (riktiga pengar). Därmed har Riksbanken utraderat skillnaden mellan falska inlåning och verklig inlåning och det har självklart lett till att bankernas falska inlåning numera faktiskt är kontanter. Kontentan: Storbankerna skapar alla pengar i Sverige, direkt eller indirekt.

    • Det är den svenska modellen vi ser i all sin prakt; Staten ger sig själv näst intill total kontroll över en marknad och väljer sedan ut vilka av deras kompisar bland företag och fackförbund som ska få profitera på monopolet.

      Och så sägs det att den svenska korruptionen skulle vara låg…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *