Veckan som förgick, v.17

crosswalkNy vecka, nytt vansinne. Miljöpartiet sjunker mot botten, men eftersom vi redan skrev en eulogi över dem förra veckan, vore det dålig smak att fortsätta sparka på liket. Riksbanken står redo att försvara riket genom att urholka kronans värde till varje pris. Intersektionaliteten äter upp sin egen svans. Sonen till skaparna av det svenska folkhemmet talar ut om grupponani och försäkrar att han inte är bög. Socialismen lovar, enligt Aftonbladet, ett 24.000-årigt trygghetsrike. En invandrare förklarar hur skadliga svenska traditioner är. En vanlig vecka i landet bak-å-fram.

Riksbanken ska sänka räntan till varje pris

Riskbanken är som bekant inte enbart Sveriges onödigaste myndighet (i benhård konkurrens) utan även Sveriges mest skadliga myndighet. Likväl tror de små liven på myndigheten att de kämpar för att skydda Sverige och svenskarnas intressen. Hur ska man då skydda Sverige och svenskarnas intressen? Jo genom att göra sitt allra yttersta för att sänka räntan och kronan genom att trycka hiskeliga mängder med pengar.

Den historiskt rekordlåga räntan är tydligen på tok för hög och Riksbanken ska göra sitt yttersta för att sänka den. Varför? För att kronan är ”för stark”. Enligt de tidig-medeltida ekonomiska teorier som centralbanker är byggda på är detta jättedåligt för exporten och därmed dåligt för riket. Enligt samma teorier är export det viktigaste som finns. Att en svag krona gör att folk får betala skjortan för importerade skjortor är ointressant. Men eftersom ingen vet vad de på Riksbanken sysslar med, än mindre de själva, upplevs inte den här sortens uttalande som särskilt anmärkningsvärda.

Hets mot övergångsställe

Detta var även veckan då ett övergångsställe i Kalmar utsattes för hatbrott. Ett regnbågsfärgat övergångsställe i Kalmar saboterades genom att målas om. (Värdgrunds)kommissarie Ulf Karlsson är bedrövad:

– Ja det verkar vara något homofobiskt och då måste vi markera. Det här kan ses som ett hatbrott, säger Ulf Karlsson.

Detta är ytterst allvarligt. Eller för att tala politiskt kraftspråk: ”Inte åkej”. Dessvärre har polisundersökningen kommit fram till att färgen som användes för att måla om övergångsstället är samma färg som användes för att ursprungligen måla det, och således kommer denna hatbrott synas i minst en säsong.

Frågan kvarstår dock: vem kan vilja homohata genom att måla om ett Pride-övergångsställe? En given misstänkt är denna person: Brooklyn Fink. Brooklyn Marie Fink, som kallar sig själv en transsexuell kvinna, menade att hon inte kände att hon representerades av homoflaggan. Därför kände hon sig tvungen att bränna flaggan i fråga.

För denna hatfulla handling ställdes hon inför rätta under rubriceringen ”hatbrott”. Bill Hicks summerar redaktionens inställning i frågan.

Det intressanta med irrationella rörelser som dessa är annars att de till slut vänder sig mot, och förgör, sig själva. Vi myntar härmed för ändamålet uttrycket intersektionell kannibalism. Sprid, sprid, ty som Jesus sade: Det hus som kommer i strid med sig själv kan inte bestå.

Grupponani: #nohomo

Jan Myrdahl, son till Gunnar och Alva Myrdahl, fortsätter att göra sina föräldrar stolta genom att tala ut om sex och samlevnad. Vänstern är som bekant besatt av sina egna och andras könsorgan, och känner en nästan religiös dragning att dela med sig av de ”goda nyheterna”. I detta fall vill Jan dela med sig av den jätteviktiga informationen att han och hans pojkkompisar brukade tillfredställa varandra i grupp. Han gör det sedan tydligt att även om det hade kunnat vara så att han kunde blivit homosexuell, så är han inte det. Bra att veta, Jan. Det här är, antar vi, någon sorts försök till att på mediespråk ”hålla sig relevant”.

Det sägs att äpplet inte faller långt ifrån trädet, men i Jans fall verkar det som en väldigt stark vind måste ha slitit äpplet från trädet med stort våld och fört det med sig, långt bort till fjärran land.

Socialismens 24.000-åriga rike

Martin Aagård, skrev en krönika lagom till minnet om kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Likt alla på vänsterorganet Aftonbladet kämpar även Aagård för att få in diverse katastrofer och ord som nyliberalism och kapitalism i samma text. Detta är tänkt att fungera som en sorts guilt-by-not-making-a-clear-point där bara omnämnandet av de två tillsammans är tillräckligt för att skifta skulden från en sak till något annat. Vi tror att Aagårds artikel kan sammanfattas så här:

  • 90% av texten går ut på att Tjernobyl ”hände” och det påverkade Martins frisyr
  • Art Laffer är den minimala statens och den fria marknadens främste förespråkare, trots att han är upphovsman till en graf som bär hans namn och visar hur staten ska göra för att få in maximalt med pengar från den produktiva sektorn
  • Art Laffer har rest till Ukraina, och alltså kommer nyliberalismen att dö

Aagård glömmer nämna att Tjernobylolyckan hade en del att göra med ett visst kommunistiskt system. Han väljer istället på att fokusera på sin frisyr, och att slänga in en referens till nyliberalismen. Läser man artikeln lite mer noggrant framgår det (tror vi) att Aagård menar att det är hemskt att Laffer rest till Ukraina, eftersom det innebär att han kommer låta allt ”marknaden” styra. Och ”marknaden” kan ju omöjligen garantera, eller ha råd med, kärnkrafts-sarkofager för att skydda mot strålning i 24.000 år. Underförstått har däremot välfärdsstater och socialism råd med det. I 24.000 år.

Traditionsenligt traditionsklagande

En person med det likt tussilago-om-våren svenska namnet Kifah Qasem Mohammad tog sig i veckan ton och argumenterade emot alla rasistiska svenska traditioner. Texten är ett pekoral men vi ska ändå ge den tillräckligt med uppmärksamhet för att håna den.

Enligt Mohammad är svensk mat, dans, folkmusik och kärlek till svenska högtider grundpelarna i alla rasistiska partier. Som gäst i landet har han en bättre idé och föreslår att värdfolket istället integrerar sig med hans önskemål.

Istället för en stat byggd på historia, värderingar och irrationella exkluderande traditioner föreslår han att den ska bygga på ”medborgarskapets princip, respekt för landets lagar och kärlek till hemlandet” (vilket ”hemland” specificeras inte). Staten ska vara som ”rent vatten, lika fri från lukt, smak och färg”. Vi bör lära oss av franska revolutionen tycker Mohammad.

Om Mohammed varit en god elev och läst färdigt hela historien om franska revolutionen istället för att lägga tid på att skriva i tidningar hade han kunnat lära sig hur bra det gick att bygga en rationell, effektiv fransk stat ohämmad av värderingar och traditioner. (Spoiler: guillotiner.)

En viktig del i ett lands demokratiska process är hur medborgarna själva definierar sin stat, och för att alla medborgare ska kunna omfattas av en sådan definition är det viktigt att undvika sådant som kan utesluta vissa grupper.

Ledsen att behöva berätta det Mohammad, men en stats uppgift (om den nu har ett existensberättigande) är just att vara exkluderande, inte inkluderande. Den ska skydda egendom och territorium och därför exkludera allt och alla som hotar det som dess uppdragsgivare håller kärt. (Bananrepubliken formerly known as svenska staten får härvid underkänt.)

Som alternativ till Mohammeds modell kan man för all del överväga Liechtensteins modell: För medborgarskap krävs 30 års fast boende i riket, bevis på att du kan språket, traditionerna och lagarna, att lokalsamhället med omröstning godkänner medborgarskap, och slutligen att fursten godkänner det. Varför inte? Tycks fungera bra för dem.

Ny puls på det eskalerande vansinnet nästa vecka. Mycket nöje!

2 kommentarer till ”Veckan som förgick, v.17

  • Enligt de tidig-medeltida ekonomiska teorier som centralbanker är byggda på är detta jättedåligt för exporten och därmed dåligt för riket. Enligt samma teorier är export det viktigaste som finns. Att en svag krona gör att folk får betala skjortan för importerade skjortor är ointressant.

    Precis. ”Medeltida”. Det är enastående intressant att den tanke som var så inflytelserik men ack så osann – merkantilismen – fortfarande har sådan dragningskraft. Adam Smith skrev trots allt Wealth of Nations (i alla fall delvis) för att visa på merkantilismens brister. Ändå sitter vi här, 240 år senare, och lyssnar på samma smörja.

    Detta är vad man får för människors dragningskraft till mysticism (keynesianism, i den senare tappningen) snarare än kunskap. Bah.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *