83: Rothbard från vänster till höger

Murray Rothbard, även känd som Mr Libertarian, sökte samarbete över hela det politiska spektrat för att hitta kanaler för sina frihetliga idéer. Han började hos antikrigsvänstern men kom med tiden att glida mot gammelhöger. Dessutom sedvanligt bottenfiske i modernitetens nyhetsträsk.

11 kommentarer till ”83: Rothbard från vänster till höger

  • Mycket bra avsnitt igen! Jag tror som Klaus att stora den massan aldrig kommer att ta till sig detta budskap.
    Jag tycker ni håller hög nivå i avsnitt efter avsnitt. Speciellt Hans har utvecklats mycket som poddare.
    Hoppas ni orkar fortsätta länge till:)

  • Vad hände med 82:an??? Man kan ju spekulera.
    Den försvann bara matematiskt, d.v.s. med tangentbordshalka.
    Det är ett oturstal som ni hoppat över.
    Ni har gått över till primtal.

    Den kommer senare, eftersom:
    – Det krävdes en mängd censureringar, eftersom ni den här gången faktiskt lyckats nå ”verkshöjd” nog för förtal? 🙂
    – Det krävdes tung redigering för att få alla uttryckta tankar (ja, kanske ord) i rätt följd, eftersom ni försökt förstå vad som pågår i Sverige, och kanske försökte med Peyote. Resonemang: politikers ageranden kan ibland inte förklaras annat än med att de käkat svamp.

    Nu ska jag ladda ned och lyssna. Mumma.

  • Intressant och kul avsnitt i vanlig ordning! 🙂

    Tycker faktiskt synd om lilla Freja och känner att vi illa kvickt behöver en identitetsminister!

  • Mycket trevligt avsnitt, men det var för lite Rothbard i ett avsnitt som påstås handla om Rothbard.

    Vad sägs om ett par specialavsnitt till om Rothbard? En trilogi?

    • @np : Jo, det var alldeles för lite om Rothbard. Det kommer bli mer, en det är ett skräckinjagande avsnitt att göra, om man betänker hur mycket karln producerade….

  • Intressant avsnitt. Jag flyttade nyligen till New Hampshire ifrån Californien för att delta i experimentet The Free State Project, bl a inspirerad av denna podcast samt Frihetsfaxen. Jag bodde i Californien innan som inte är helt olikt Sverige med idel identitetspolitk, höga skatter, hoplofobi och kollektivismfetishism.

    Det som första slog mig var hur många som vänstermänniskor som dominerade fältet. Idel narcissistiska ”slagordsanarkister” som ägnade sig åt vad jag uppfattar som ganska larviga saker, som ”free the nipple” movement, parkerings Robin Hood rörelsen i Keene som räddar bilar ifrån att få böter med att lägga mynt i parkeringsautomater, gänget som röker gräs utanför stadshuset en gång i veckan, och CopBlockrörelsen som filmar polisen i allt vad de gör.

    Den hemskolningsrörelse vi hade hoppats hitta handlade istället mycket om ”unschooling” där i det mest extrema fallet fanns 10-12 åringar som inte kunde läsa och som spelade videospel hela dagarna. Den kvinna som var initiativtagare till den s.k. hemskolningsgruppen hade en nylig historia som kokain och heorinförsäljare, och verkade ha som personlig ambition att förföra så många snubbar hon kunde. Andra s.k. namnkunniga ”freestaters” kom ut och försvarade pedofiler nyligen, med argument att ”the age of consent” is arbitrary (vilket jag kan hålla med om), men där argument görs som att barn ner till 6 år gamla kan avgöra om de vill ha sexuella kontakter med vuxna. En hel del ”intressant” folk, m.a.o.

    Med undantag av det sistnämnda stöder jag naturligtvis folks rätt att få ägna sig åt allt det här, men det kändes lite marginellt i det jag var intresserad av. Ibland alla de saker man kan ägna sig åt, kommer mycket av det som man hör mest om väldigt längt ner på prioriteringsskalan i min bok. På det motsatta politiska spektrat finsn det en hel del Republikaner som öppet stödde Rand tidigare, numer Cruz, och där en del öppet stöder Trump. Andra är ”leave-me-alone-ister” och renoldade anarkister som inte röstar alls. Andra är minarkister, som delar plats med Berniesupporters ibland den brokiga skaran (?).

    Den mest högljudda (och i min tolkning den vänsterorienterade) massan i Keene och Manchester inte är naturligtvis inte representativa för några andra än sig själva i slutändan. Vår familj har med tiden (vi har varit här i 6 månader) uppptäckt andra helt sansade folk med utbildning, jobb och som är familjeorienterade likt oss själva,. Folk som ägnar sig åt lite mer sansad hemskolning där barnen faktist lär sig något (what a concept 🙂 ). Folk som bedriver sociala events som inte bara handlar om sprit eller gräs, utan där man dricker te och konverserar. Folk som träffas och spelar tennis, går på hajk, stjärnskådning, besöker museer, ägnar sig vett, etikett och etikskurser, bowling, square dans, krypteringnsteknologi, kampsport, pistolskytte, jordbrukskunskap, hur man lär sig slakta en kanin, o.s.v. Så det är kul.

    Poängen med min kommentar är att återge ifrån ett verkligt scenario hur otroligt brett och blandat det kan vara, och det mer än något annat har varit den största ögonöppnaren för mig själv i denna strävan att umgås med självidentifierat likasinnade libertarianer och anarkister. Om inte annat lär det mig helt klart att privat egendom, censur och diskriminering är självklara och fundamentala komponenter om man vill utveckla en social trygghet med andra människor, vare sig det handlar om s.k. libertarianer, socialister eller andra totalitära.

    • @be_free : Det är intressant det du säger. Uppenbarligen kommer en rörelse som säger att folk skall få leva sina liv som de vill dra till sig folk som lever precis som de vill, och det kommer ju innebära ganska många olika saker, och kanske inte alla är något man skulle vilja umgås med.

      En mycket intressant take-away är ju hur många av de vettigaste människorna ofta är relativt tystlåtna, inte särskilt öppet ideologiska och oftast ganska ”normala”. Den gruppen blir ofta bortglömd när man talar politik, samhälle och ideologi, men utgör i mångt och mycket fundamentet för ett fungerande samhälle.

      Jeff Deist brukar vara inne på det ibland, om jag tolkat hans tal rätt. Det finns en del paralleller i politisk diskurs. Hägglund sa ”verklighetens folk”, även om det är svårt att veta om det var dessa han menade. Nixon kallade dem ”the silent majority”.

      // H

  • Två saker:
    1) men nu är det dags och överdags för nästa avsniit!
    2) intervjua-en-tecknare igen: Jeander?
    …hmm, man måste ju inte ha med folk under hela avsnittet, utan just göra en ”intervju”?
    Drömintervjun skulle (förstås?) vara Putin. o.0
    Förresten!
    3) Intervjua-en-bonde: fäbodkullan.se!
    Men hur kan ni låt bli, med en sån senaste rubrik som Nytt kärleksbrev från skatteverket.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *