81: Besparingar och statliga icke-investeringar

Studion återvänder till frågan om sparandet, hur det fungerar, och huruvida det överhuvudtaget finns något som kan kallas statlig ”investering”. Därtill lite reflektioner kring statsskuld, statligt riskkapital samt löst grävande i lite migrationsstatistik.

15 kommentarer till ”81: Besparingar och statliga icke-investeringar

  • Det verkar som inspelningen blev klippt i slutet.
    Mitt uppe i Klaus utläggning om Machiavelli slutar det.
    Famous last words ”…det ena är, och det här”.
    Vid 1:40:45 nånting.
    (Samma på acast & iTunes)

      • Ja nu ja! Det verkar ha blivit fixat. Fattades visst bara 2 minuter.
        acast är fixad också (1:42:54), även om gamla längden (1:40:48) fortfarande visas i listan.

  • Tack för ett bra avsnitt! Ni frågade om info om polisen. Jag har en släkting som är polis och denne ger den här bilden: de sista delarna av den nya organisationen (det lägsta lagret av chefer) kom på plats för bara en månad sen så det är alldeles för tidigt att göra en utvärdering. Alla chefer har fått söka sina jobb på nytt, och förändringar har skett, vilket borde vara positivt. Samtidigt gör utredare och poliser i yttre tjänst i princip samma saker som för ett år sedan även om gruppindelningar och chefer ändrats något. Ett mål med förändringarna var att få fler poliser i yttre tjänst (vilket polisen är i stort behov av), det har inte lyckats. Lönerna var låga tidigare och där har inget hänt. Polisen var ju redan tidigare väldigt centraliserad så så stora skillnader blir det nog inte just pga omorganisationen. Stora grejen är nog att anställda i allmänhet blir oroliga av förändringar i kombination med att media riktat ljus på polisen iom omorganisationen. Det är den bild jag fått förmedlad iaf. Men uppenbarligen har polisen problem oavsett omorganisation eller inte.

    • @Fredrik S: Det är statistiskt inte omöjligt för en statlig myndighet att göra en lyckad omorganisation. Bara ytterst osannolikt. Självklart kan man vänta ett tag med att bedöma huruvida det blev en katastrof eller ej – i valde väl att gå saker i förväg lite och gissa enl. statistisk sannolikhet.

      Polisens stora problem lär vara hur det skall kunna rekrytera kompetent folk när lönerna är ganska dassiga, och villkoren likaså.

      Jag tror dock att det finns en sak man kan ursäkta polisen med – samhället ser inte ut idag som det brukade, och det krävs en helt ändrad verksamhet (och budget) för att anpassa sig till Sverige idag, relativt Sverige för 40 år sedan. Jag skulle väl inte gissa på att denna anpassning kommer gå vare sig snabbt eller bra, men förr eller senare så blir det nog tvunget.

      Den som hade tid borde göra en heatmap över kriminaliteten i Sverige, jag misstänker att man skulle upptäcka relativt intressanta saker för en del typer av brott. Skillnaderna mellan ”problemområden” och ”övriga områden” känns som de mycket väl kan vara mycket större än man vill tala om. Problemet med att placera 95% av polisstyrkan i dessa områden är att då kommer resten av Sverige få samma polistäthet som Övre Norrland har idag.

      Svåra frågor. Glad att jag inte är en statlig byråkrat som är ansvarig för att lösa dem på byråkratvis.

    • Det problem som polisen har är centralstyrning och att en polis eventuella skicklighet inte avspeglas i vad som hamnar i lönekuvertet. En skicklig utredare har samma lön som en utredare som aldrig lyckas utreda ett enda brott. Hasse Aro, Efterlyst (TV3), har samma uppfattning som jag.

      En skicklig polis på ”låg nivå” hotar chefer på högre nivå. Dessa chefer kommer aldrig att uppmana poliser under sig att vara skickliga, tänka nytt, komma med idéer eller testa förslag. Dessutom kväver centralplaneringen detta.

      Polisen har även ett attitydproblem. De är en sekt som arbetar för sig själv och inte alls för allmänheten. Poliser talar ofta om oss och de.

      Många poliser blir poliser som deras lilla pojkdröm; tjuv och polis. Finns det ens något intresse att förebygga brott? Då upphör alla spännande adrenalinkickar att jaga bovar med påslagna blåljus.

      Det finns poliser som har försökt med förebyggande verksamhet och mer kontakt med folket. De blir oftast utfrysta de andra.

      Det finns ekonomiska incitament att förebygga brott. Försäkringsbolagen tjänar på det. Delar av den vinsten kan tillfalla skickliga poliser, dvs. de poliser som ser till att brottsligheten är låg där de verkar.

      • @Hans: jag håller med i dina poänger. Jag tvivlar också på att omorganisationen på det stora hela kommer göra saken bättre. Sen är media (och en del poliser) för snabba att döma ut den. Dom får förmodligen verklig anledning att göra det om ett par år:-) Men det som verkar bra är att dom kastat upp alla chefstjänster i luften och sedan försökt rekrytera på nytt genom att gå på kompetens. Så några stoppklossar i chefsleden kan dom ha fått bort.

        Sen är bilden jag fått att det är en typsik myndighet där det finns vissa eldsjälar men där många gör så lite som möjligt. Sen är tydligen facket en stor maktfaktor och bromskloss inom polisen. De flesta besluten måste tydligen gå igenom dem (min släkting är mellanchef och har känt på detta). Jag har inga fakta men man kan ju tänka sig att facket har arbetsmiljöinvändningar när det gäller arbete i no go-zonerna.. Som jag nämnde har polisen också problem med att färre och färre jobbar på fältet. Och det är ytterst svårt att få någon att återvända till fältet som blivit bekväm inne på ett kontor. Som du är inne på så är det förstås ett lönesättningsproblem. I en privat marknad hade de farliga polisjobben haft ett rejält riskpåslag på lönen får att ge incitament för poliser att söka sådana jobb. Vad jag förstår finns inga sådana påslag alls.

        Håller med, det har nog skett mycket förändringar inom typer av brott och en sådan heatmap vore intressant att se – i kombination med en heatmap över var polisen befinner sig och vad de företar sig. Det vore verkligen intressant att veta vad en helt privatiserad polis hade prioriterat för brott.

        @Göran: håller med dig. Polisen visar alla tecken på problemen med centralplanering. Även om de försöker att använda ”evidensbaserade” metoder i sitt arbete så blir det ändå one size fits all-problem. Och var finns incitamenten att göra ett bra jobb? De eldsjälar som finns kommer inte räcka för att ge en effektiv poliskår.

  • Tack för fint arbete!
    Höghastighetståg förstår jag inte det dåliga med? Borde vara efterfrågat i landet där jobb och tillväxt i princip endast finns i Stockholm. Höghastighetståg skulle naturligtvis kraftigt utöka Stockholmsområdet och göra det nåbart i högre grad. I Japan och Frankrike körs tåg i 3-400 km/h sedan 60-talet; varför skulle vi i Sverige inte vilja halvera restiden till stan?

    • På en fri marknad skulle prissignalerna visa om höghastighetståg var efterfrågade eller inte. Men det är omöjligt för centralplanerare att veta hur varje enskild individ hade allokerat sina resurser på förhand.

    • Kalkylen för höghastighetstågen ger att de kommer – exklusive byggkostnader – att göra en förlust på mellan 22-24 miljarder kronor per år. Alltså: Inkomster från passagerare minus driftskostnader och underhåll. Det är även beräknat på 100 % beläggning. Naturligtvis går det att höja biljettpriset så att det blir en vinst och inte en förlust på 22-24 miljarder kronor.

      Det finns inte ett enda privat bolag i hela världen som skulle investera i detta. De flesta politiker diskuterar inte ens denna förlust. De få som tar i från om förlusten påstår att det kommer till dynamiska effekter såsom att näringslivet kring denna höghastighetsbana skulle utvecklas. Det vet vi inte det minsta om. En sådan kalkyl går aldrig att göra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *