Krossa glaskistan!

shutterstock_206655349När det kommer till jämlikhet på arbetsplatsen, är det största gapet av alla det faktum att män drabbas av cirka 92% av alla arbetsrelaterade dödsfall.

Enligt Bureau of Labor – statistik för åren 1992 – 2014, stod kvinnor för 43% av den totala arbetade tiden, men de drabbades enbart av ynka 8% av alla arbetsplatsdödsfall. I vilken värld kan detta anses vara att respektera kvinnors eviga kamp för jämlikhet?

Vi hör fortfarande talas om ”lönegapet”, ja nästan dagligen, och även om det är en myt borde vi ändå samla alla våra resurser för att rätta denna påhittade orättvisa. Ändå är det ingen som är villig att ställa sig upp och tala om det faktum att män förnekar kvinnliga arbetare rätten att dö på jobbet, till den löjligt orättvisa ration av 13 till 1.

Detta skamligt orättvisa mönster är det samma över hela världen, i Australien, TaiwanStorbritannien, och till och med Kanada, en nation som är så unikt fixerad på social rättvisa, oavsett kostnader, att det till slut kommer att leda till en konkurs.

Den sorgliga och orättvisa sanningen är att när det gäller arbeten som faktiskt tar livet av dig, ädla arbetarklassyrken så som skogsavverkning, fiske, takläggning, gruvarbete, truckkörning, och arbete med elektriska kraftledningar, utgör männen mer än 90% av arbetarna. Motsatt dominerar kvinnor några av de allra säkraste jobben, jobb som administration, utbildning, och biblioteksarbete, de är närapå tre gånger så många.

Det är skamligt och hemskt och otroligt problematiskt och fullständigt oacceptabelt att genusaktivister har misslyckats med att ta detta enorma ojämlikhetsgap på allvar.  Det är nästan som om patriarkatet medvetet förnekar kvinnor rätten att dö på arbetet.

Kvinnor har gjort fantastiska framsteg mot jämlikhet inom alla områden på arbetsmarknaden förutom då det gäller de jobb som faktiskt tar död på dig. Damerna dör helt enkelt inte på jobbet närapå lika ofta som män, och denna hemska orättvisa måste tas på allvar. Det krävs av oss som radikala egalitärer att vi river alla barriärer som hindrar kvinnor från att utföra dödligt arbete.

Denna barbariska obalans baseras så klart på patriarkala troper som idén att kvinnor inte har tillräckligt med ”överkroppsstyrka” för att lyfta stockar eller skyffla kol. Vi har letts till att ha destruktiva och skadliga myter om att kvinnor är ”sköra” och ”känslomässiga” och ”lever längre” och ”har lagen på sin sida” och ”åtnjuter samhällets och lagens förutfattade mening att de är oskyldiga i alla dispyter som innefattar en man”. Vi hör till och med den lätt tillbakavisade och fullständigt motbevisade idén att ”det faktiskt finns jobb som kvinnor helt enkelt inte vill utföra”. Vi måste explodera dessa skadliga myter om vi vill knuffa oss själva, självrättfärdigt och blint, över klippans kant, mot jämlikheten.

Glaskistan är ett uttryck som myntades av den grafiska designern Kevin Slaughter, och används för att beskriva det faktum att kvinnor inte helt har ”krossat glaset” på väg mot jämlikhet, när det gäller att arbeta med saker som kan ta död på dig. Visst, vi hör ofta talas om det ogenomsläppliga ”glastaket” som hindrar kvinnor från att bli VD och miljardärer och domare i Högsta Domstolen och presidentkandidater, men vårt manligt dominerade samhälle blundar inför kvinnors rättfärdiga kamp för jämlikhet i rätten att kvävas under en tio tons tsunami av mänskligt avfall medan man arbetar i en kloakledning eftersom det tydligen är en ”mans” jobb.

Vi lever i ett sexistiskt samhälle som behandlar kvinnor nedlåtande och skickar skadliga budskap om att de inte är tillräckligt ”tuffa” för att förlora sina liv på jobbet. Jämlikhet är för alla, och det inkluderar rätten att likt en insekt krossas av tunga maskiner. Varför ges inte kvinnor rätten att dödas av fallande föremål? Stred inte Susan B. Anthony hedervärt för att göra det möjligt för systerskapet att drunkna på en fiskeexpedition i Alaska? Kvinnor har samma rätt som män att krossas i en kolgruveexplosion. De förtjänar friheten och värdigheten att pulveriseras till tomatpuré när deras lastbil flyger av vägen i en bergskurva.

Nu räcker det. Det är dags att handla. Det är dags för kvinnor att möta alla de verkliga faror som sann jämlikhet innebär. De har gapat i två generationer om hur de inte alls är ”det svagare könet”. Nu är det dags att de bevisar det. Det är dags för kvinnor att lägga manken till, även om det betyder att de kommer att strypas till döds när deras hår fastnar i en slipsten.

Som en framåttänkande och progressiv nation av arbetare med fler kön än GBs glassar måste vi rätta den systematiska oförrätt som tillåter kvinnor att lida av lägre arbetslöshet än män. Vi kan inte längre tillåta ett sexistiskt klimat som tvingar kvinnor över hela världen att plågas av livets misär under längre tid än män.

För att nå den jämlikhet som de förståeligt nog strävar efter är det uppenbart att kvinnor måste börja dö jämlikt. Tystnad är lika med död, i alla fall för männen. Dödsjämlikhet nu!! Störta dödsgapet omedelbart!! Låt oss höja våra hammare och skäror (och tjejer, om de är för tunga för att lyfta är det ok, vi hjälper till) och krossa glaskistan! Det är dags att vi låter våra röster bli hörda, för könsneutral jämlikhet på arbetsplatsen. Förena er, världens kvinnliga arbetare. Det enda ni har att förlora, är era liv!


Originalartikeln har översatts av Joakim Kämpe.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *