Politisk korrekthet

Så korsar vi ett vatten,
där inga broar finns,
där inget språng är möjligt,
där höjda röster kan kosta dig ditt liv.

Så siktar vi in oss mot varandra.
Så sträcker vi våra armar.
Spänt stirrande,
sakta, med sökande steg,
hinner vi nästan mötas,
innan strömmen tar oss.

Då fylls min mun av vatten.
Åter full av vatten.
Det går inte att tugga.
Det går inte att be.
Det går inte att tala.
Det går inte att se.

Vid ytan ilskna hundskall,
därunder dov kontroll.
Och ständigt öppna bilögons
rovgiriga sken på vägarna.
Sökandes något att krossa sig emot.

De fiskar upp oss ifrån botten,
låter våra halvnakna kroppar,
gå från hand till hand,
hovpoeter förkunnar sina domar,
askar fräckt i våra ögon.

Men det kommer inga nävar,
vi kallas inte till förhör.
Än är faran mild.
Våra barn går ju kvar i skolan.
Att där få möblerat sitt hopp.
Där ytlig panache florerar,
allt inuti är pop.

Var inte rädd min vän,
vi är inte sargade,
vi är inte svaga.
Vi kan skratta åt våra bleknande sår.
Bara lite blöta.

Så korsar vi åter ett vatten,
där inga broar finns,
där inget språng är möjligt,
där höjda röster kan kosta dig ditt liv.

Och denna gång är vi tre.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *