68: Svenska frihetsstrider – Daniel West

Under många hundra år värderade de svenska folken frihet högre än trygghet. På den tiden gjorde man uppror mot överheten och slog ihjäl fogdar med livet som insats. Daniel West, långvarig medarbetare på institutet, gästar studion. Han berättar om några av sina favorituppror och männen bakom. Han berättar också om sin spännande stora satsning: ProjektMoberg.se.

Stötta Projekt Moberg på Kickstarter!

Rättelse: Daniel säger runt 1:06:15 att Engelbrekt Engelbrektsson brände en fogdeborg år 1934. Det ska självklart vara år 1434.

10 kommentarer till ”68: Svenska frihetsstrider – Daniel West

  • Men vad i halva hel…? Den finns inte på YouTube!
    Förresten vad är de där tre ”privata” videorna i ”Radio Mises”-listan där? Konstigt nog är den listan 68 st, men det ”fattas” ett antal = de privata? Har ni lyckats felmarkera? Eller var några poddar så revolutionerande (inklusive denna sista) att jänkarna inte tålde dem?

    Förresten 1934 eller 1434 – högborgar bör i alla tider brännas (t.ex. LO-borgen och Rosenbad).

    Ooooh, en sån där bokscanningsmaskin (som i Kickstarter-projektet) vill jag ha. Det är ju snart julafton!

  • Riktigt bra och inspirerande avsnitt!

    Vad jag kan minnas är detta första gången jag hör talas om Engelbrekt, Nils Dacke, etc. Jag vet inte om det är för att jag inte var historieintresserad under min skolgång (skolan är bra på att döda ens vilja till att lära) eller om skolen helt enkelt missade de bitarna. Jag är 23 år, så jag skulle gissa på att skolan numera helt enkelt bara fokuserar på demokratins varma historia (vilket är vad jag minns från historian i skolan), med nedslag som grekland, franska revolutionen och industrialiseringen.

    Ska ta och stötta projektet, detta avsnittet tände verkligen en glöd inom mig.

    • Jag tror du har rätt. Jag är 19 och har aldrig hört om Dacke eller Engelbrekt i skolan. Om man vill studera historia är det nog bäst att vända sig till andra källor än historielektionerna. 😉

    • @Daniel
      @Tim

      Då är det alltså än värre än på min tid. Jag är drygt 10 år äldre än er, och vi fick åtminstone någon liten nys av enstaka saker som kunde vara värda att veta i historie-undervisningen (Dacke, t.ex., även om han utmålades huvudsakligen som skurk). Detta sista lilla uns av bildning har nu alltså också försvunnit från den svenska fördumningsindustrin.

      Håhåjaja…..

    • Det är morgonstjärnan, ett gammalt bondevapen som också använts som upprorssymbol i Sverige, bland annat under ett uppror år 1653 i Närke där ett 15-tal torpare gjorde uppror mot soldatutskrivningar och hårda skatter i samband med missväxt på åkrarna.

      Just det upproret, precis som i princip alla andra svenska uppror genom historien, slutade inte så bra för frihetskämparna. Wikipedia nämner en del om det här ”Morgonstjärneupproret”:

      ”Flera av ledarna för upproret avrättades, däribland Olof och Nils Mårtensson som fördes till Stockholm för att levande rådbråkas på två olika torg. Den ena av dem straffades med att en glödande krona av järn pressades på huvudet; därefter krossades den dömdes armar, ben och ryggrad med den spikklubba (”morgonstjärna”) han hade använt som spira.”

  • Vilket trevligt projekt Daniel, tack för din medverkan och ditt frihetliga arbete. Gav mig genast av till Kickstarter och stödde allt vad jag kan, och ser fram emot resultatet. Och Morgonstjärnan är ju trevlig att se på. Jag föreslår att du organiserar något kring det och och erbjuder T-shirts och kaffekoppar och annat ”swag” som folk kan beställa för att finansiera framtida bokköp.

  • Ett addendum till Dackefejden och dess religiösa komponent.

    En intressant bekantskap är den ungefärligt samtida Nådens Pilgrimsfärd i norra England sex år tidigare. Likt Dackefejden tog den avstamp i dels skatterelaterade orsaker, men framförallt ecklesiastiska. Henrik VIII:s begynnande reformation togs likt i Sverige inte särskilt väl emot bland allmoge och i det Engelska fallet även deras herrar. De religiösa ordnarna, vars verksamhet var i vidare utsträckt det engelska samhällslivet än det svenska och var de center kring vilka städerna växte fram, var bland de som drabbades allra hårdast med konfiskeringar av kyrkosilver, arkiv, konst och i övrigt inskränkningar av deras religiösa och sekulära verksamheter. Kyrkorna och klostren hade i mångt och mycket en lokal prägel, och utgjorde en viktig del i de flesta människors liv, såväl ekonomiskt, som kulturellt och spirituellt.

    Den brittiske konsthistorikens Lord Kenneth Clark har verkat kring upplevelsen för människorna under reformationsåren, i de länder där reformationen infördes på ett så brutalt sätt som i England. Han noterar att århundraden av traditionell kristendom medfört ett religiöst liv där kristna figurer som helgonen och Jungfru Maria utgjorde en viktig del i det vardagliga, religiösa och kulturella livet, och en mycket abrupt övergång från detta till post-reformationens snävare tolkningar måste ha varit mycket svårt på ett personligt plan. Han noterar i sammanhanget att trots det protestantiska Nordeuropas större vetenskapliga frihet och framgångar låg den traditionella kyrkans styrka i dess harmoniserande och humaniserande de ”djupaste impulserna bland vanliga människor” (Clark, 1969).

    Clark lägger stor vikt vid tidigare nämnda Jungfru Maria – eller ur ett sekulärt perspektiv de värderingar gestalten frammanade – för den tidigare europeiska civilisationen. Ömhet och medlidande, som även de enklaste bland folk upplevdes som värme, kärlek och tillgänglighet inför Gud, inkorporerades i de läror den begynnande civilisationen ärvde från Rom och antikens Grekland. Han ställer vidare den retoriska frågan kring hur en simpel bonde måste reagerat när reformationen förkastade Jungfruns roll i den nya kristendomen, vanhelgade konst som avbildade henne och halshögg statyer som föreställde hennes gestalt.

    Det är således kanske inte svårt att förstå de känslor som ligger till grund för motsättningar mot den nya tron under denna period; vi har ju fortfarande inte lärt oss att tvära, för snabba förändringar inte uppskattas bland människor.

    Nådens Pilgrimsfärd började emellertid fredligt och utgjordes som nämnt av såväl allmoge som deras herrar, som ville skydda och bevara sina ritualer, sina symboler och sina samhällsliv. Totalt tågade cirka 9000 man in i York under Robert Aske och utan större blodspillan tog staden. Syftet var framförallt att fånga kung Henriks uppmärksamhet så att han skulle ta emot företrädarna för upproret och stilla sin reformationsiver.
    Trots garantier om nåd och fri lejd fångades, likt Dacke, upprorets företrädare och avrättades av kungens män vid förhandlingar om vapenstillestånd.

    Det finns en hel del likheter mellan denna händelse och Dackefejden. Tyvärr förefaller i mångt och mycket svensk historieskrivning fokusera på fejdens materiella komponent, kanske på grund av den känslighet som rått mellan de två västeuropeiska kristna inriktningar under det efterföljande århundradet.
    Jag tror personligen att den religiösa aspekten av konflikten var viktigare, eftersom jag är av övertygelsen att människor överlag är mer benägna att offra sina liv för idéer och övertygelser än av materiella anledningar, även om undantag finns.

    More
    http://www.osynligasalongen.se

    Post scriptum. Vänligen notera att detta inlägg inte skall ses eller är skrivet som ett slag för varken den katolska eller den lutherska saken, utan söker jämföra den engelska reformationen med den svenska och varför den religiösa aspekten i den svenska konflikten troligtvis är av mycket stor vikt.

    • @More: Herrn tycks besitta en väsentlig mängd historiska kunskaper. Vi är mycket tacksamma för att få ta del av dessa. Vi har inte riktigt bekantat oss med salongen som koncept, men det är en intressant tanke. Månne kunde någon form av samarbete vara av intresse i framtiden?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *