Från en sekund till en annan

Från en sekund till en annan,
har anden rykts upp.
Ur kropp efter kropp efter kropp.
Ur far och ur mor och ur älskade barn,
som nyss var av levande liv.
Var person en odelbar skildring,
av ogripbart värde, som nu ej kan uttalas klart.

Nu höjs ett skri,
mot den nattsvarta skyn.
O, ve, en sådan sorg.
O, ve, en sådan smärta.
Förklara! Hur ska vi förstå?

En bottenlös gruva i hårdaste berg,
in i vilken vi alla nu går.
Med händerna knutna,
och misstro i bröstet.
Och ögonen öppna av skräck.

Finns det inte en klingande klocka,
att högtidligt klämta, att samla oss alla i fred?
Var finns de vårdkasar, som borde vara tända,
och kalla till sans och till mod?

Är vi blott skuggspel?
Siluetter av folk?
Som hukar och bugar och huttrar?
På en ilfärd mot gapet, vi låter oss ledas.
En bortklemad slaktskock av får,
som inbördes knuffas, och inbördes bräker.
Och väntar att makten ska ge oss vår lott.

Ta din hand ifrån dem som låter kulkärvar flyga,
över oskyldigt folk på vår jord.
Vem det än är, och oavsett skäl.
Ge dem ingenting.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *