Slutreplik till Kjell-Olof Feldt om bostadsbubblan

Elefant i rumEfter den tidigare finansministern Kjell-Olof Feldts debattartikel om läget på bostadsmarknaden publicerade SVT Opinion en replik från undertecknad. Feldt bemödade sig sedan med att bemöta synpunkterna i ett nytt inlägg, varpå slutreplik begärdes från min sida. SVT valde dock att låta Feldt få sista ordet och slutrepliken publiceras därför här på bloggen istället.

Penningpolitiken – elefanten i rummet

Kjell-Olof Feldt utvecklar sin uppfattning om läget på bostadsmarknaden i sin slutreplik.

Han menar att Konjunkturinstitutets enda argument för att vi idag ser en bostadsbubbla är att priserna stigit oavbrutet under lång tid. KI grundar dock inte sin varning på prisuppgången i sig, utan på att uppgången inte längre kan förklaras med hänvisning till fundamentala faktorer.

Feldt menar också att jag baserar mitt resonemang om fallande bostadspriser i en miljö av nedåtgående konjunktur på ett scenario med kraftiga ränteuppgångar. Även detta är en missuppfattning som inte kan härledas från min utgångsreplik.

Resonemanget om fallande konsumtionsutrymme är konsistent även med måttligt stigande eller rentav stillastående räntor i kombination med stigande ränteförväntningar, där det senare mynnar ut i en drivkraft att minska belåningen medan räntorna ännu betraktas som låga. Erfarenhet från liknande situationer i andra länder visar att den utbredda klarering av skulder som följer ofta ger upphov till en varaktig recession.

Min största invändning berör dock Feldts kommentar om att de sista tio årens prisutveckling inte är något monetärt fenomen utan helt enkelt ”resultatet av en marknad i svår obalans.” Min fråga blir då: varför skulle det ena utesluta det andra?

Att exempelvis hyresregleringen genererar obalanser på hyresmarknaden som spiller över på bostadsrättsmarknaden är det få som förnekar, men man måste blunda ganska hårt för att tro att bostadsprisernas uppgång skulle sakna monetär grund.

Vad har egentligen hänt under de 10 år som Kjell-Olof Feldt refererar till? Mellan augusti 2005 och augusti 2015 steg bostadspriserna i landet, enligt Valueguards index, med i genomsnitt 88 procent. Bostadsrätterna har sett en uppgång med 139 procent medan villaprisutvecklingen har varit något lugnare, uppåt med 71 procent. Under samma period har penningmängden enligt SCB ökat med mellan 90 och 116 procent, beroende på vilket penningmängdsmått man använder. Hushållens skuldsättning har mer än fördubblats medan ekonomin som helhet i bästa fall har växt med en femtedel.

Att den monetära expansionen med hög korrelation sammanfaller med bostadsprisernas utveckling är ingen tillfällighet. Men Kjell-Olof Feldt hävdar alltså att det inte finns något som helst samband. Vad har han för belägg för detta påstående?

Problemet är att monetära chocker och nollränta inte drabbar ekonomin likformigt, utan ger upphov till just den typ av obalanser som Feldt talar om. Riksbanken kan möjligen kontrollera penningmängden, men inte vart nya krediter och bankpengar flödar.

Således kämpar Riksbanken för att hindra konsumentpriserna från att falla samtidigt som tillgångspriserna skenar okontrollerat. Det är denna artificiellt inducerade relativprisförändring som sår fröet till nästa kris.

Den mest rimliga slutsatsen är följaktligen att den osunda utveckling vi nu ser har ett monetärt ursprung, men att sjukdomen gradvis spridit sig till den reala ekonomin via räntemarknaden. Bristen på hyresrätter kan till stor del förklara varför bostadsrätter överpresterat prismässigt relativt villor, men elefanten i rummet är inte bostadsbristen, utan den misslyckade penningpolitiken.

1 kommentarer till ”Slutreplik till Kjell-Olof Feldt om bostadsbubblan

  • Jag kan tänka mig att Feldt inte gärna vill se sambandet då han jobbade frenetiskt för att få igenom Riksbanksreformen anno 1985. Man måste anta att han skrev debattartikeln som någon form av ”det var inte jag, det var inte jag”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *