Årets nobelpristagare

DeatonÅrets ekonomipris till Alfred Nobels minne tillfaller den brittisk-amerikanske Princetonekonomen Angus Deaton, som med kommitténs ord har

fördjupat våra kunskaper om olika aspekter av konsumtion. Hans forskning berör frågor av central betydelse för människors välfärd, inte minst i fattiga länder. Den har haft stort inflytande såväl på praktisk politik som inom vetenskapssamhället. Genom att betona länkarna mellan enskilda individers beteende på mikronivå och viktiga utfall på makronivå har Deaton bidragit till att stöpa om modern mikroekonomi, makroekonomi och utvecklingsekonomi.

En av Deatons förtjänster har varit att föra den ekonomisk-historiska analysen av fattigdom och utveckling något närmare metodologisk individualism och realism än vad som var fallet före honom. Som exempel förespråkar han mer av kvalitativa ingångar som hushållsenkäter än härledda makrodata. Österrikare är sällan sena att påpeka att val alltid sker på individnivå och att alla makrodata tydligt måste kunna härledas ur mikrodata för att vara relevanta – det finns inga entiteter på makronivå som lever sitt eget liv och kan trotsa de ekonomiska lagarna. Peter Klein raljerar lite på sin blogg över att det mest tycks vara självklara insikter som belönas med ekonomipriset numera – däribland Deatons budskap att makrodata ofta döljer betydande individuella skillnader – men insikter om självklarheter är åtminstone att föredra framför anti-realism och rena felaktigheter.

Deaton visar i denna lättillgängliga presentation (21 min.) fram en sansat framstegsoptimistisk bild av den globala utvecklingen, med avräkning för naturliga katastrofer som HIV-epidemin och politiska misslyckanden som massvälten i Kina under Mao Zedong. Hans stora verk The Great Escape följer samma tema och skall vara läsvärd. Lynn Kiesling på bloggen knowledgeproblem påtalar att det är arbetet från ekonomer som Deaton som lagt grunden för Hans Roslings framgångar.

Deaton har vidare argumenterat för att bistånd till fattiga länder – åtminstone i sin nuvarande form – gör mer skada än nytta. Att ta från medborgare i rika länder och ge till rika makthavare i fattiga länder skapar ett beroendeförhållande som gör att utvecklingen av framstegsvänliga institutioner i mottagarländerna bromsar in.

Även om det inte blev något pris i år heller till Israel Kirzner så får vi glädja oss åt den lilla kuriositeten att Deaton faktiskt publicerat i Review of Austrian Economics, en recension om gränserna för teknokraters och experters möjligheter att lösa världsfattigdomen. Deaton går nog inte hela vägen och river av ett brandtal för Ludwig von Mises under nobelmiddagen, men hans ansats verkar uppriktig och meritlistan diger. Ett helt ok val, med andra ord.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *