Sunda ekonomiska idéer är världens enda chans till räddning

Österrikisk kämpeVid Mises Circle i våras höll John Tamny från Forbes ett tal som jag, tills alldeles nyss, missat. Och inte vilket tal som helst utan Henry Hazlitt-föredraget. Märkbart ödmjuk inför det ok av förväntningar det ställde på honom levererade han vad som i alla fall jag anser vara årets viktigast tal inom ämnet ekonomi: Government Barriers to Economic Growth. (Talet spelades som väl var in och jag gör filmen tillgänglig för enkel konsumtion nedan.)

Tamneys tal innehöll så många viktiga meddelanden att det skulle varit svårt att välja ut något specifikt att referera om det inte vore för följande höjdpunkt, som även sammanfattar hela budskapet. Min översättning:

Att tro att det var andra världskriget som fick stopp på den stora depressionen är att tro att man kan få en ekonomi att växa genom att döda sina bästa kunder runtom i världen.

Att tro att det var andra världskriget som fick stopp på den stora depressionen är att tro att de mänskliga individer, som möjliggör all ekonomisk utveckling, egentligen inte spelar någon roll. Att om man stimulerar ekonomin bättre om man skickar sina bästa och smartaste till andra sidan havet, där de kan bli lämlästade och mördade, än om man behåller dem hemma där de kan producera sida vid sida, och för, sina medmänniskor.

Att tro att det var andra världskriget som fick stopp på den stora depressionen är att vända upp och ner på Adam Smith och hans nålfabrik och påstå att arbetsdelningen, som driver så mycket produktivitet, inte spelar någon roll. Att det egentligen är bättre om länder ägnar sig enbart åt inhemsk produktion. Att det är mer stimulerande för ekonomin att producera saker ämnade att förstöra människor runtom i världen än att låta fri handel och arbetsdelning verka.

Att tro att det var andra världskriget som fick stopp på den stora depressionen är att tro att, med en fortfarande relativt försvagad ekonomi, borde vi ge oss ut och spränga några amerikanska städer och sedan betala amerikaner för återuppbygga allt det välstånd som förstörts.

Att tro att det var andra världskriget som fick stopp på den stora depressionen är att tro att, när väl kriget tog slut och statens spenderade mindre, då sjönk den amerikanska ekonomin ner i djup recession, som ett direkt resultat av nedskärningarna. I själva verket hände det som logiken sade skulle hända; den amerikanska ekonomin tog fart! Detta av mycket uppenbara anledningar: Istället för att våra bästa och smartaste var långt bort och riskerade livhanken, var de nu hemma där de återigen kunde producera för, och sida vid sida med, sina medmänniskor.

Jag kan inte tänka mig ett farligare synsätt. Ändå har det infekterat ekonomisk teori och politik, och det åligger oss alla att laga det vad som så fullständigt tillåtits att gå sönder.

Ovanstående fångar förvånansvärt mycket av skillnaden mellan rådande (Keynesiansk) ekonomisk teori och den som förs fram av den österrikiska skolan. Den mest uppenbara: De ekonomer som idag påverkar politiken mest tror att andra världskriget var bra för den amerikanska ekonomin, medan österrikarna anser att kriget åsamkade ofattbart stor ekonomisk skada. Vilket av dessa två synsätt tycker du verkar vara mest rimligt? Se upp, du kanske är en slumrande österrikare om du tror att välstånd förstörs, och inte produceras, när det förstörs!

Vidare hittar vi den fundamentala skillnaden i synen på konsumtion och produktion. Keynesiansk teori bygger på att det är konsumtion som driver ekonomisk tillväxt, något som inte skulle kunna vara mer fel enligt den österrikiska ekonomiska skolan, eftersom man där har Says lag som en viktig byggsten: för att kunna konsumera måste man producera. Det är alltså produktion som driver ekonomisk tillväxt.

John Tamny ger i dessa korta meningar även uttryck för hur österrikisk ekonomisk teori byggs ut från individens och hans handlingar, medan rådande ekonomisk teori försöker förstå ekonomisk aktivitet genom att räkna på de allra största aggregaten av mänsklig handling.

Citatet avslutas med en uppaning till oss alla att hjälpa till att laga det som är så trasigt. Jag påstår (och jag tror John Tamny skulle hålla med mig) att det börjar med inse på vilka fruktansvärda sätt Keynesisanska idéer skadar världen och människorna som bor här. Ekonomi är viktigt! Om du bryr dig om världen och människorna, måste du även bry dig om ekonomisk teori. Det är faktiskt så att dåliga ekonomiska idéer dödar oräkneliga, medan sund ekonomi inehåller nyckeln till fred, kärlek, lycka och välstånd. Välj sida!

2 kommentarer till ”Sunda ekonomiska idéer är världens enda chans till räddning

  • En annan doktrin från keynesianerna att Marschalhjälpen efter andra världskriget satte fart på ekonomi i Europas länder, där även Sverige fick lite hjälp.

    Verkligheten såg ut på följande sätt. England som fick mest hjälp återhämtade sig sämst. Spanien som knappt fick någon hjälp alls och väldigt sent, återhämtade sig bäst.

  • Skatterna i Sverige utgörs till största delen av arbetsinkomsterna och arbetsgivaravgifterna. Byggandet, planeringen, institutionerna och tillståndsgivningen osv. för hyresbostäder och transporterna till och från byggnadsplatser är i hög grad arbetsintensiva. Beskattningen och regelverken gör då att knappast numera finns några hyresbostäder på de områden i större städer, där unga människor m.fl. skulle ha möjligheter att söka arbete eller högre utbildning, samtidigt med låga boendekostnader. Det visar ju tydligt att om det inte finns någon produktion av billiga hyresbostäder, så kan det ju heller inte finnas någon boendekonsumtion osv…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *