Vi borde tala om fascismen

Benito_Mussolini_Roman_SaluteFör några veckor sedan skrev jag en artikel som jag är säker på uppmärksammades mer än någon annan artikel jag någonsin skrivit. Det var en intressant upplevelse. Den första versionen publicerades på Liberty.Me. Ungefär fyra dagar senare fixade jag till den lite och fick den publicerad på FEE.org. Sedan fick Newsweek tag på artikeln, sedan ZeroHedge, och efter det blev den viral. Nu kan jag omöjligen hålla koll på alla intervjuförfrågningar.

Det är bisarrt, för jag skriver något varje dag. Så varför denna artikel? Och varför nu? Jag har ingen aning eller teori. Jag försöker bidra med något värdefullt i allt jag skriver, så jag tror inte att denna artikels popularitet hade särskilt mycket med dess kvalitet att göra. Den hittade bara rätt, vid rätt tidpunkt. Det är omöjligt att förutse, och det roar mig oerhört när folk anklagar mig för att ha skrivit något för att göra det viralt. Om det vore så enkelt skulle jag ha gjort det oftare.

Jag lärde mig dock något viktigt från denna erfarenhet. Jag lärde mig att vi desperat behöver en teori om högeretatism. Vi vet vad socialism är. Vi klassar socialism som vänster. Den kulturellt högra versionen har dock inget riktigt namn. Vi talar om särskilda varianter av höger, som teokrater, jingoister, rasister och så vidare, men det hela är rätt godtyckligt. Dessa beskriver udda uppfattningar och impulser, men inte en politisk teori.

När någon som Donald Trump dyker upp har vi alltså ingen riktig term som vi kan använda för att beskriva hans åsikter. Vi lyssnar på honom när han gastar om att förvandla nationen till ett företag, om hur ondskefulla utlänningar är, om faran med dåliga handelsöverenskommelser, om nödvändigheten av en ny ordning som förbigår den tröghet och feghet som utgör status quo. Vi lyssnar, men det låter för det mesta som godtyckligt jämmer från en excentriker.

När jag hörde hans tal gick det gradvis upp för mig att jag hade hört alla dessa åsikter förut. De är relativt nya i den moderna historien, eller snarare, de har aldrig satts samman på detta sätt innan mellankrigsperioden. De kom dock att sättas samman, och förespråkades främst som ett alternativ till socialism. Detta alternativ till socialism var inte frihet, utan det var bara en annan variant av det planerade samhället utan de fullständigt idiotiska teorier som förespråkats av socialistiska galningar de senaste 500 åren.

Under en kort period på 1930-talet fick den sitt rätta namn. Den uppstod ur den syndikalistiska teorin och ledde till slut till nazism, och försvann under kriget. Mellan 1930 och 1938 hade den dock ett namn och den var ett kort tag respektabel och följdes av massvis av människor. Faktum var att den var långt mer populär i hela i-världen än socialismen någonsin varit. Den fick namnet fascism.

Vad var dess grundsatser? Precis som socialism eftersträvade den ett planerat samhälle som styrdes av smarta människor med makt och resurser. Till skillnad från socialismen hade den dock inga konstiga och långsökta teorier om att omkullkasta den mänskliga naturen, att skapa en ”ny människa”, att avskaffa religionen, eller att göra sig av med familjen och privat egendom. Faktum är att den hyllade alla dessa institutioner. Den gjorde det bara tydligt att dessa institutioner måste tjäna det nationella intresset och folkets kollektiva hjärta.

Till viss del använder den sig av den revolutionära idealismen. Den hävdar att det nuvarande systemet är rakt igenom uselt. Att det enbart tjänar särintressen. Att det genomsyras av mygel och mutor. Den kräver en ny plan som sveper bort den existerande ordningen och ersätter den med en plan som tjänar ett högre ideal. Detta ideal kan vara vad som helst. Det kan röra sig om rasen, historien, folket, industrin, osv. Det spelar ingen roll. Det enda som spelar roll är den makt som krävs för att göra systemet smartare, mer produktivt, mäktigare och mer ärorikt.

Fascismen skulle alltså inte förespråka att den privata egendomen avskaffades, eller ens att industrin förstatligades. Den skulle inte föreslå ett förbud av religion eller familj. Den förespråkar regleringar på alla dessa områden för att kanalisera dem till ett gemensamt nationellt intresse. Detta kräver en massiv och totalitär stat, en stat som effektivt förstör allt rum för individuella val, institutionell autonomi, handlingsfrihet, entreprenörskap, och så vidare.

Det är en vanlig uppfattning att fascismen inte har en fullt utarbetad plan för att hantera nationens liv, och det stämmer förvisso. Men dess planer är dock betydligt mer utarbetade i praktiken än socialismens planer någonsin var. Socialisterna var välkända för sin kritik av kapitalismen, men betydligt mindre kända när det faktiskt kom till hur deras idiotiska system av kollektivt ägande av knappa varor skulle fungera i praktiken. I kontrast till detta var fascisterna betydligt mer öppna med sina planer för det ekonomiska livet. Företagen skulle kartelliseras, arbetet skulle syndikaliseras, handeln skulle merkantiliseras, och produktion och konsumtion skulle regleras och överses, allt för att tjäna nationens intresse.

Nej, jag tror inte att Trump har studerat de italienska syndikalisterna på sin fritid och sedan kommit fram till sina åsikter. Fascismen klamrade sig inte fast i historien för att det är en systematiserad politisk teori, utan för att den snickrar ihop ett gäng kulturella fördomar med en tro på att staten är det allra bästa verktyget för att organisera ekonomin och samhället. Alla som kan kombinera dessa två kan finna att han på måfå snubblat in på den fascistiska vägen.

Precis som med socialism är fascism även en metod för att få folk att tro att det finns ett nytt sätt att organisera samhället på. Fascisten måste väljas. Han måste övertyga folk att stödja hans diktatoriska strävan. Det är just här som det moderna systemets misslyckande tjänar honom väl. Hela etablissemanget är genomruttet, oerhört korkat, det tjänar inte nationen, det misslyckas med att stärka den nationella andan, och så vidare. Talaren försöker att uppvigla råa känslor i hopp om att avväpna folks skepticism.

Fascismen är även djupt personlig, till och med mer så än socialismen. Allt handlar om den stora ledarens kapacitet att ta kontroll över hela ekonomin och nationen och styra dem i rätt riktning. Således blir företagsframgångar och militära framgångar viktiga för kampanjen. Du måste bevisa att du har lyckats med att göra otroliga saker, saker som dödliga människor inte skulle kunna klara av att göra utan att inneha någon särskild gåva.

Jag kommer att tänka på två namn inom det republikanska partiet: John McCain och Donald Trump. Det är alltså inte alls konstigt att de kämpar mot varandra som skorpioner i en glasburk. Det är faktiskt otroligt roligt att se. Trump sa att McCain inte är en krigshjälte, och det republikanska etablissemanget exploderade i ilska. Enligt alla rapporter från Iowa brydde sig dock de allra flesta faktiska republikaner inte om att Trump hade förolämpat McCain. De flesta republikanska aktivister är väldigt trötta på McCain.

Däremot begick Trump ett verkligt misstag när han använde ord som ”helvete” och ”jävla” i sitt tal. Detta upprörde många religiösa människor i Iowa. En person som citerades i New York Times oroade sig över att Trump kanske trots allt inte är kristen. Om det ryktet klamrar sig fast kommer han inte att ha någon framtid.

Det skulle vara en av de allra största ironierna inom den amerikanska politiken om det vore pietism som stoppade fascismens framfart.


Originalartikeln har översatts av Joakim Kämpe.

10 kommentarer till ”Vi borde tala om fascismen

  • Nu kan den här socalistiska stollen babbla om nazism och fascism allt han vill. Trump har en fördel och det är att han finansierar sin egen kampanj. Vilket betyder att en röst på Trump eventuellt skulle kunna betyda någon form av relevant förändring. Vilket troligtvis är anledningen till att den här etablissemangslakejen ”Tucker” skriker som en stucken gris för att försöka skrämma folk från att rösta på en självständig kandidat.

    Det märkliga är att Kämpe översätter den här socialisten. Vad är syftet?

  • Att säga att Trump gastar om hur ”utlänningar är ondskefulla” är en ganska stor förvrängning. Han kritiserar illegal invandring från Mexiko men har aldrig nämnt att utlänningar som helhet är ondskefulla.

    • @Pepe : Trump lider av en illusion om att världen enbart består av stater som gör saker mot varandra. Tydligen anser han följande om ”Mexico” :

      ”When Mexico sends its people, they’re not sending their best. They’re sending people that have lots of problems. They’re bringing drugs. They’re bringing crime. They’re rapists”

      Han lär ha lagt till : ”And some, I assume ,are good people”:

      Han tror alltså att staten Mexiko ”skickar” ondskefulla våldtäktsmän med knark och brottslighet in i USA. Och missförstå mig rätt, det kommer garanterat en del kriminella från Mexiko till USA. Det intressanta är att hans grundantagande är ”rigs/crime/rapists”, med tillägget att några kanske är trevliga. Alltså tycks Tuckers analys vara någorlunda nära verkligheten.

      • Att politiker inte kan se sambandet mellan stränghet och drogtraffik! Kriget mot narkotikan driver bara upp priset och gör det luckrativt att begå brott. De som åker dit är svaga som inte kunnat stå emot press. Helt fel att dessa stackare ska behöva sitta tio eller flera år på kåken istället för att den som vill ha metadon eller en haschkaka kan gå in på Drogcentralen AB och köpa det som är rent och kontrollerat.

        Man måste välja sina strider.

  • Att andra länder är onskefulla är ett tillstånd som många i USA lever med. USA befinner sig alltid i konflikt med minst ett annat land. Och det är inte USA:s fel enligt dess befolkning utan alltid det andra landet.

  • Folk vill ha en diktator därför att de förväxlar honom med sig själv. ”Staten är Jag”, lyder deras otänkta motto. Allt man önskar för sig själv, önskar man att staten hade. Och medan det är svårt att själv leva efter sina ideal, är det så enkelt att göra staten bra, man bara stoppar en pappersbit i en urna en gång vart fjärde år. Missnöje är lätt att identifiera sig med, därav Trumps succé. Ingen politisk kafeteriateori rår på det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *