057: Hur friheten offras på trygghetens altare

Staten motiverar sig själv med att den bringar trygghet i en osäker värld. Den tryggar inte bara våra pengar, utan även vår barndom, vårt arbetsliv och vår ålderdom. Vi tar avstamp ur psykiatrikern David Eberhards bok ”I trygghetsnarkomanernas land – Sverige och det nationella paniksyndromet” för att undersöka vad det är för mekanismer som gör att människor så törstar efter trygghet att de är beredda att offra sin frihet för att misslyckas uppnå det. Utöver det hinner vi i detta nästan två timmar långa avsnitt peta i diverse andra ämnen, inklusive ett resonemang kring hur ett fritt samhälle skulle ta hand om Hagamannen.

30 kommentarer till ”057: Hur friheten offras på trygghetens altare

  • Tack vänner! Vem bekostar straffarbete i ett fritt samhälle? Vem bekostar fängelse/kriminalvård i ett fritt samhälle?
    Märkligt nog hörs Strömberg inte så bra och i övrigt tackar jag honom för tålamodet…huhu. Tack för ert fina arbete!!

    • Jag tror att just straffarbete kan fås att bekosta sig självt. Finns möjligen historiska exempel på det. Annars är nog finansiering en av anledningarna till att det i ett fritt samhälle skulle vara ganska ovanligt med fängelser. Men behöver någon förvaras för att han är ett stort hot mot människorna i samhället tror jag nog det går att bekosta förvaringen genom att skramla med bössan.

      Synd att jag hörs dåligt. Det är nog till stor del min ovana vid att prata i radion.

    • Rättsväsende kostar ingenting, det är praktiskt taget gratis. Många lurade slavar tror att deras skattepengar går till brottsbekämpning. Det är helt fel, staten sysslar inte med sånt. Det är bara att kolla upp siffrorna själv. Staten håller det inte hemligt, den litar till att slavarna är för dumma i huvet för att titta på dem eller fatta dem. Offentliga utgifter uppgår till över 50% av BNP, 400 000 kr per anställd och år. Rättsväsendet får 1% av BNP. Hälften till polisen och andra hälften till åklagare, domstolar, kriminal”vård” (inklusive icke brottsbekämpande verksamhet som alla förvaltningsdomstolar, vattendomstolar, SÄPO).

      Resurser saknas inte för rättsväsendet, det är bara den politiska viljan att bekämpa brott som är totalt frånvarande. Man borde börja med att tredubbla resurserna till rättsväsendet, det vore ju bara ett enda års tillväxt och skulle hjälpa många tusen människor om året från svårt lidande. Men nu är det tyvärr staten som monopoliserat rättsväsendet, så det går ju inte.

      Ett icke-statligt rättsväsende skulle lätt finansieras av privata donationer från deckarförfattare och brottsoffer och människor som bryr sig. 1% av inkomsten är ett lågt pris att betala för sin rättstrygghet.

      • Vill tillägga att de enda fungerande domstolarna idag redan är privata. Skiljedomstolarna. Där behöver man inte köa i åratal för att få en trivial tvist löst. Man ingår inte ett viktigt avtal utan att specificera att en skiljedomstol ska lösa en eventuellt tvist om det. Annars skulle det inte kunna existera någon industri i detta land.

      • Vi skulle knappast få en bättre polis om de fick mer pengar. Effektivitet och skicklighet har inte något med att göra hur mycket pengar polisen har. Den stora myten är att folk tror att polisen är till för dem. Det finns inga poliser som anser sig vara till för allmänheten. De finns till för sin egen skull. Deras främsta syfte är att vara statens våldsmaskin även om de inte ens själva förstår det.

  • Vi körde ju dessvärre inte dubbel-inspelning denna gång, därav att Peters ljud blir mycket sämre än mitt. Eftersom inspelaren satt på min sida så måste allt Peters ljud färdas över internet och reggas på min sida. Vanligtvis kör vi med dubbla inspelningar och så får ljudteknikern plocka det han tycker låter bäst.

    Vi ursäktar oss med att det är sommar, och vi har lite annat tjosan för oss också 😉

  • Många söker nog trygghet i absurdum i vissa sammanhang men ekonomisk trygghet är kanske inte så viktigt. Många lånar tio årslöner till boende plus konsumtionslån. Om jag förstått rätt finns det folk som lånar för att åka en vecka till Thailand. Det är ju inte direkt överdriven trygghet…

    • Det skulle kunna hänga ihop med att trygghet, i den form staten levererar den, ofta är liktydigt med ”att slippa ta ansvar”.

  • Jag håller överhuvudtaget inte med om att det är fel att hjälpa för att projicera status. Det är just precis det som är poängen. Tänk på alla mecenater för konsterna i det förflutna, hur många konstverk och hur mycket skönhet och hur mycket värde har inte skapats av rika människor som har velat projicera status? Varför skulle det vara någon skillnad på välgörenhet?

    • @ Klas

      Precis!

      Och så har konkurrensen, som slutar i att folk vill vara välgörare och mecenater, drivit folk att studera för att de ska kunna få jobb hos dessa. Det är ju det här som drivit utvecklingen framåt. Folk vill ha det som är bra och billigt ska det helst vara också. Då vill aktörerna ge dem detta och för att kunna ge måste de kunna producera, vilket drivit fram kunskapstillväxten.

    • Det behöver inte vara fel. Men vi tror att det lättare leder fel än om välgörenheten bottnar i en genuin vilja att hjälpa.

      Konsten är ett bra exempel faktiskt. Så sjukt fula och banala grejor det görs som går under klubban för sanslösa summor kan nog bara förklaras med att det drivs av status snarare än något annat.

  • Allas ansvar skulle då alltså innebära att människor tar bättre ansvar än enskilt ansvar? Jaha, varför skulle då privat ägande medföra en bättre ekonomi än allas ägande?

    Rena rama kommunistavsnittet!

    • Det är viktigt att kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Att det enskilda ägandet är den största garanten för att en resurs skall vårdas rätt betyder inte automatiskt att människor inte är kapabla att ta gemensamt ansvar. Så länge vi ser sammanhanget och därmed kan förstå hur vår egen insats spelar roll är det min erfarenhet att de flesta är beredda till att, var och en, axla ”allas ansvar”. Det finns visst de som skiter i sådant också och som kommer försöka utnyttja andra direkt det gives tillfälle. Men empati är inbyggt i normalt funtade människor. De bryr sig om andra och agerar efter det. Så tror jag. Om det gör mig till kommunist så får det vara så.

      • Jo, och jag antar att en podcast inte är en argumenterande uppsats. Så andemeningen är nog som du säger och att gå bortanför den blir ordmärkeri.
        Jag håller fortfarande inte med eftersom jag tror att moral inte är någonting som existerar i sig, även om alla människor har sådana tendenser. Min övertygelse är att hållbar moral bara uppstår mellan människor som har förmåga att skada varandra. Till exempel brukar jag jämföra med en bostadsrättsförening där man aldrig kan bli vräkt och en där man kan bli vräkt mycket enkelt.

      • @Klas,

        ”Min övertygelse är att hållbar moral bara uppstår mellan människor som har förmåga att skada varandra.”

        Det låter väldigt rimligt. En variant av detta är väl ”’an armed society is a polite society”.

        Att kunna förlita sig enbart på öviga människors goda moral kan möjligen fungera i extermt homogena högtillits samhällen, men även där löper man en stor risk att några våldsverkare tar makten. Bästa skyddet mot detta, vilket t.ex schweizarna och amerikanerna tidigt begrep, är att se till att i princip alla är beväpnade.

      • Jag är litet främmande för er tilltro till moral. Så jag övertolkar nog och hör saker som ni kanske inte har menat. Jag tog i för mycket när jag fräste om ********avsnitt.

      • @Klas : Det finns så som jag ser det två saker, och två saker endast som förhindrar fullskaligt katastrofalt barbari. Det är människors moral, och i vissa fall traditioner som för med sig minnen om tidigare moraliska ställningstaganden.

        Människan är uppenbarligen en högst felbar varelse. Men moralen är på något plan allt vi har. Inget system, hur perfekt det än må vara, kommer kunna förhindra att människor förgriper sig på varandra om det inte finns individuella moraliska uppfattningar bland de som ingår i systemet.

      • @ Hans

        Så kan man också vrida till det! Annars är ju det fina med marknadsekonomi, något inte minst Adam Smith betonade, att vi tillgodoser andras intressen samtidigt som vi tillgodoser våra egna.

        På det viset kan vi få människor att handla moraliskt TROTS att de endast tänkte på att tillgodose sina egna intressen, inte minst det av att få mat på bordet.

        Ska man förlita sig på moraliska resonemang för att något ska uträttas är jag rädd för att moralen mycket snabbt kan förändras.

      • @Dan : Vad gäller ekonomiska resonemang är jag helt med dig – på en marknad finns alla incitament till moraliskt agerande. De situationer jag åsyftar är snarare sådana där inget utbyte sker, d.v.s. att förhindra våld, övergrepp, politiskt utnyttjande, etc.

        Det finns all anledning för en försäljare att inte klippa till mig, och vice versa. Dessvärre finns det inget incitament som förhindrar en okänd person som jag aldrig kommer se igen från att klippa till mig, förutom moral.

      • @Hans
        Jag utgår ifrån dagens värld. Hela den allmänna debatten är dominerad av högljudd, öronbedövande moralism. Medan samma moralisters vandel är uppfylld av lika öronbedövande hyckleri. Varför skulle detta ändras bara för att de moraliska reglerna ändras något? Är vi inte samma varelse, oavsett vad som händer?

        Min tanke är att det är maktbalansen mellan människor och grupper av människor som är relevant.

      • @ Hans

        Jag är fortfarande inte riktigt enig med dig. Det finns annat än moral som förhindrar den okände från att ge dig ett slag på käften. Ett är att han har skäl anta att han själv kan få ett slag på käften genom att ge dig ett. Får han det inte på plats av dig kan han få det senare av andra och då kanske inte vara säker på kopplingen till dig.

        Visserligen är den biologiska självbevarelsedriften tillsammans med obehag av smärta och välbehag av motsatsen viktiga beståndsdelar till uppkomsten av ett moraliskt tänkande, men alltså även en omoralisk person kan behöva tänka sig för. Av rent egoistiska skäl.

  • Jag gillar referenserna i programmet till andra Mises-artiklar, t.ex. den av Per Bylund om Sverige. Det ger en mer att läsa efter programmet.

  • Återigen ett mycket trevligt avsnitt!

    Har egentligen bara en synpunkt: när ni pratade om risker utifrån ett statistikperspektiv borde ni tagit chansen att såga Tage Danielssons måttlöst överskattade pekoral ”Om sannolikhet”.

    Den monologen gick rakt in i det svenska folkhemmets hjärta i slutet av 70-talet, och underbyggde i sanning trygghetsnarkomanernas ängslan. Helt i onödan.

    Fortfarande kan det hända att man får en referens till Danielssons tal slängd i ansiktet som ”motargument” i samband med diskussion kring risker, utifrån samma statistiska perspektiv ni använde i podcasten…

    • @Per : Äsch, den missade vi ju totalt. Tage Danielsson var bra och rolig på många sätt, men det tål självklart att komma ihåg att humor inte är något man bör enkom basera omvärldsanalys på.

  • Dagens nyhet, för nästa gång ni har en vecka:
    http://www.svd.se/pengar-problem-i-kontanthanteringen/om/debatten-om-kontanterna
    Vi har inte råd med kontanter längre. Det kostar tydligen tusen spänn om dan att bara ha en bankomat. Det är inte så att bankerna är panka och därför undviker kontanthantering, nej det är teknikutvecklingen som plötsligt har gjort det opraktiskt att använda kontanter. Finns det verkligen någon som tror på det?

    • En bankomat må kosta tusen spänn om dagen, men det är mycket dyrare för en bank att hantera kontanter i kassa.

      Det är ganska enkelt att förstå nackdelen med att bara hantera pengar via banker. De kan helt enkelt stänga av dig från samhället.

      För någon månad sedan fick jag ett brev från banken där jag ombads att redovisa anledningen till att en person hade satt in pengar på mitt konto. Om jag inte gjorde det inom två veckor skulle de stänga av mig som kund i banken. Direktiv från myndigheterna.

      Dessutom är kontanter väldigt praktiskt. Jag använder det hela tiden. Som frihetsvän skulle jag se det som bland det mest korkade om kontanter försvann.

  • Kan vara bra med frihetliga argument. Ett om övervakning:

    Var dag dör ungefär två människor i Sverige på grund av att de får fel medicin av en läkare. Hur många dör varje år av terrorism i Sverige? Vilka bör vi övervaka mer? Dig och mig eller inkompetenta läkare?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *