Vad nazisterna lånade från Marx

KarlMarxWithHitlerMaskNazisterna uppfann inte polylogismen. De utvecklade endast sin egen variant av den.

Fram till mitten av 1800-talet försökte ingen att motsätta sig det faktum att sinnets logiska struktur är oföränderlig och gemensam för alla människor. Alla mänskliga relationer baseras på ett antagande om en enhetlig logisk struktur. Att vi kan tala med varandra är endast möjligt för att vi kan förlita oss på något som är gemensamt för oss alla, nämligen förnuftets logiska struktur. Vissa människor kan tänka djupare och mer förfinade tankar än andra. Det finns människor som tyvärr inte kan förstå sig på en slutledningsprocess i en lång kedja av deduktiva resonemang. I den mån en människa är kapabel att tänka och följa en diskursiv tankeprocess håller hon dock alltid fast vid samma slutliga tankeprinciper som används av alla andra människor. Det finns folk som inte kan räkna längre än till tre, men deras räknande, så långt de kan räkna, skiljer sig inte från Gauss eller Laplace. Ingen historiker eller resande har fört med sig en kunskap om folk som menade att a och icke-a var identiska, eller som inte kunde förstå skillnaden mellan en bekräftelse och ett förnekande.  Det är sant att folk dagligen bryter mot de logiska tankeprinciperna, men alla som kompetent undersöker deras slutledningar kan hitta deras fel.

Människor ger sig in i diskussioner eftersom alla accepterar dessa fakta utan att ifrågasätta dem. De talar med varandra, de skriver brev och böcker, de försöker bevisa och motbevisa. Samhälleligt och intellektuellt samarbete människor emellan skulle vara omöjligt om så inte var fallet. Våra sinnen kan inte ens på ett konsekvent sätt föreställa sig en värld som befolkas av människor vars logiska struktur skiljer sig åt, eller vars logiska struktur är skiljer sig åt från vår egen.

Ändå bestreds detta obestridliga faktum under 1800-talet. Marx och marxisterna, främst den ”proletära filosofen” Dietzgen, menade att tankar bestäms av tänkarens klasstillhörighet. Det enda som tänkande producerar är ”ideologier”, inte sanning. Ideologi är, i ett marxistiskt kontext, ett sätt att dölja de själviska intressen som hör till tänkarens samhällsklass. Därför är det meningslöst att diskutera med folk som tillhör en annan samhällsklass. Ideologier kan inte motbevisas med hjälp av diskursiva resonemang, utan de måste avslöjas genom att deras författares klasstillhörighet och sociala bakgrund, fördöms. Marxisterna diskuterar inte hur bra fysiska teorier är, utan de nöjer sig med att avslöja fysikernas ”borgerliga” bakgrund.

Marxisterna använde sig av polylogism eftersom de inte kunde avfärda den ”borgerliga” ekonomins teorier med hjälp av logiska metoder, och inte heller de slutsatser som kunde dras från dessa teorier och som visade att socialism var praktiskt ogenomförbart. Eftersom de inte rationellt kunde visa att deras egna idéer var sunda, eller att motståndarnas var osunda, förkastades de accepterade logiska metoderna. Denna marxistiska strategi var väldigt framgångsrik. De har skyddat alla marxisternas förmenta ekonomiska och sociologiska absurditeter från all sorts rationell kritik. Det var endast genom polylogismens logiska trick som etatismen kunde förtrolla det moderna sinnet.

Polylogismen är så inneboende motsägelsefull att den inte konsistent kan tas till sina slutliga logiska konsekvenser. Ingen marxist var någonsin modig nog att dra alla de slutsatser som hans egna epistemologiska synsätt skulle kräva. Den polylogistiska principen skulle leda till slutsatsen att inte heller de marxistiska lärorna är objektivt sanna utan enbart ”ideologiska” påståenden. Marxisterna förneka dock detta. De hävdar att deras egna doktriner är absoluta sanningar. Således lär Dietzgen ut att ”den proletära logikens idéer är inte partsidéer utan ett resultat av ren och enkel logik”. Den proletära logiken är inte ”ideologi” utan absolut logik. Nutida marxister som kallar sina läror för kunskapssociologi uppvisar samma sorts inkonsistens. En av deras förespråkare, professor Mannheim, försöker bevisa att det finns en grupp människor, de ”fria intellektuella”, som har begåvats med förmågan att nå sanning utan att falla offer för ideologiska felslut. Givetvis är professor Mannheim övertygad om att han är den främsta av dessa ”fria intellektuella”. Han kan helt enkelt inte motbevisas. Om du inte håller med honom bevisar du endast att du inte tillhör denna elit av ”fria intellektuella” och att dina yttranden är ideologiskt nonsens.

De tyska nationalisterna var tvungna att bemöta exakt samma problem som marxisterna. De kunde dock varken visa att deras egna påståenden var korrekta eller att ekonomins och praxeologins teorier var falska. Således skyddade de sig under polylogismens tak, det tak som marxisterna hade gjort i ordning för dem. Givetvis hittade de på sin egen variant av polylogism. De menar att sinnets logiska struktur skiljer sig åt mellan nationer och raser. Varje ras och nation har sin egen logik och därför även sin egen ekonomi, matematik, fysik och så vidare. Precis lika inkonsekvent som professor Mannheim utropar professor Tirala, som är Mannheims motsvarighet när det kommer till arisk epistemologi, att den enda sanna, korrekta och eviga logiken och vetenskapen är den ariska. I marxisternas ögon har Ricardo, Freud, Bergson och Einstein fel eftersom de är borgerliga. I nazisternas ögon har de fel eftersom de är judar. Ett av nazismens främsta mål är att befria den ariska själen från den nedsmutsning som orsakats av västerländska filosofer som Descartes, Hume och John Stuart Mill. De är på jakt efter en arteigen tysk vetenskap, det vill säga en vetenskap som lämpar sig för tyskarnas raskaraktär.

Det är rimligt att acceptera hypotesen att människans mentala förmågor är ett resultat av hennes kroppsliga egenskaper. Givetvis kan vi inte visa på korrektheten i detta påstående, men det är inte heller möjligt att visa på korrektheten i det motsatta påståendet som utrycks i den teologiska hypotesen. Vi tvingas erkänna att vi inte vet hur tankar uppstår ur fysiologiska processer. Vi har en vag uppfattning om de skadliga effekter som skapas av traumatisk eller annan typ av skada som tillfogas vissa kroppsliga organ. Vi vet att sådan skada kan begränsa eller helt och hållet förstöra människans mentala förmåga. Det är dock det enda vi vet. Att hävda att naturvetenskapen ger oss information om sinnes påstått mångfaldiga logiska struktur vore inget annat än oförskämt struntprat. Polylogism kan inte härledas från fysiologi eller anatomi eller någon annan gren av naturvetenskapen.

Varken marxistisk eller nazistisk polylogism gick längre än att hävda att sinnets logiska struktur skiljer sig åt mellan olika klasser och raser. De försökte sig aldrig på att visa exakt hur proletärens logik skiljer sig åt från borgarens, eller hur den ariska logiken skiljer sig åt från den judiska eller brittiska. Det räcker inte att att förkasta Ricardos teori om komparativa fördelar eller Einsteins relativitetsteori genom att avslöja deras författares rasbakgrund. Det som krävs är först och främst att utveckla ett ariskt logiskt system som skiljer sig åt från den icke-ariska logiken. Det skulle sedan vara nödvändigt att noggrant undersöka dessa två teorier och visa var i deras resonemang en härledning görs som, även om den är korrekt enligt den icke-ariska logiken, är inkorrekt enligt den ariska logiken. Slutligen måste man förklara vilka sorts slutsatser detta leder till, om man ersätter icke-ariska härledningar med korrekta ariska härledningar. Ingen har dock försökt sig på detta, och det är inte heller möjligt att göra. Den mångordige förkämpen för rasism och arisk polylogism, professor Tirala, säger ingenting om skillnaden mellan arisk och icke-arisk logik. Varken arisk eller marxistisk polylogism har någonsin brytt sig om detaljer.

Polylogismen har en särskild metod för att hantera avvikande åsikter. Om dessa följeslagare misslyckas med att avslöja en motståndares bakgrund kallar de honom helt enkelt för en förrädare. För både marxister och nazister finns endast två typer av motståndare: de främmande, oavsett om de är medlemmar i en icke-proletär klass eller om de inte är av arisk härkomst, har fel eftersom de är främmande; proletära eller ariska motståndare har fel eftersom de är förrädare. Således avfärdar de enkelt det obekväma faktumet att det råder oenighet bland medlemmarna av det som de kallar sin egen klass eller ras.

Nazisterna ställer den tyska ekonomiska vetenskapen mot den judiska och den anglosaxiska, men det som de kallar tysk ekonomi skiljer sig inte från vissa trender inom utländsk ekonomi. Den utvecklades ur Genevese Sismondis, samt de franska och brittiska socialisternas, läror. Vissa av de äldre representanterna av denna påstått tyska ekonomi importerade bara utländska tankar till Tyskland. Frederick List förde med sig Alexander Hamiltons idéer till Tyskland, Hildebrand och Brentano tog med sig den tidiga brittiska socialismen. Arteigen tysk ekonomi är närapå identisk med nutida trender i andra länder, till exempel med amerikansk industrialism.

Å andra sidan är det som nazisterna kallar västerländsk ekonomi, och som således är artfremd, i stor omfattning en bedrift av människor som inte ens nazisterna kan förneka är tyskar. De nazistiska ekonomerna slösade mycket tid på att försöka visa att Carl Menger hade judiska förfäder. De lyckades inte. Det är meningslöst att förklara konflikten mellan å ena sidan ekonomisk teori, och institutionalism och historisk empiricism å andra sidan, som en raskonflikt eller en nationellt konflikt.

Polylogismen är inte en filosofi eller en epistemologisk teori. Det är en inställning hos trångsynta fanatiker som inte kan föreställa sig att någon kan vara mer resonlig eller smartare än de. Polylogismen är inte heller vetenskaplig, utan snarare ersätter den förnuft och vetenskap med vidskepelse. Den är den utmärkande mentaliteten för en värld i kaos.


Originalartikeln har översatts av Joakim Kämpe, och är ett utdrag ur Ludwig von Mises ”Omnipotent Government”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *