Är Ross Ulbricht en libertariansk hjälte?

Richard Cobden, en mer lämplig libertariansk hjälte?

Richard Cobden, en mer lämplig libertariansk hjälte?

Förra fredagen anlände de otrevliga nyheterna att Ross Ulbricht, mannen som stod bakom Silk Road, har dömts av en federal domstol till livstids fängelse utan möjlighet till villkorlig frigivning. Detta följer efter hans dom i Februari för typiskt tveksamma (ej konstitutions-enliga) federala brott vilka inkluderar konspiration, penningtvätt, samt det cirkulära “fortgående engagemang i kriminell verksamhet”

Hans dom, vilken framstår som överdrivit sadistisk även med dagens mått mätta, delgavs tillsammans med en föreläsning från domare Katherine B. Forrest:

“[Det som är] klart är att du var fartygets kapten i form av Dread Pirate Roberts, och att du skrev din egen lag. Den var ditt verk, och du ville att det skulle bli ditt arv.” “Det du gjorde var utan motstycke”, sade hon till Ulbricht, “och genom att vara den första att bryta denna mark måste han straffas i enlighet med detta”. “Du är inte bättre än en genomsnittlig narkotikalangare”

Synd att han inte straffades som en genomsnittlig narkotikalangare.

Centralpunkten i fallet Ulbricht är, som alltid, en ondskefull och otyglad federal statsmakt. Ingen människa skall låsas in för att denne deltar i (eller möjliggör) fredlig, frivillig handel bland villiga deltagare. S.k. “dark sites” likt Silk Road, och de digitala betalsystem som dessa använder, existerar på grund av statliga förbud mot frivilligt mänskligt agerande. De utgör naturliga marknadsreaktioner på statlig inblandning. Detta kan inte sägas för många gånger.

Men är Ulbricht en lovvärd libertariansk martyr per definition, enbart för att han hamnade i siktet för en omoralisk federal stat som utkämpar ett orättfärdigat drogkrig? Innebär ett beklagande av hans oförsvarbara straff ett prisande av honom och hans handlingar?

Den libertarianska bloggosfären tycks i alla fall anse det. Sociala medier surrade hela helgen med prisande av Ulbricht som en modig själ som skapade ett säkrare alternativ till att köpa droger på gatan. För många libertarianer är han lovvärd för att ha tagit agorism till en ny nivå genom teknologi – för att ha utmanat staten direkt, och därefter fått betala priset.

Ulbricht själv verkar inte längre så säker. Han uppvisar djup ånger inte bara inför att ha kastat bort sitt unga liv, och därtill släpat sin familj genom ett veritabelt helvete. Och tydligen delar han inte längre synen på maximal frihet med sina  libertarianska förkämpar :

Vem kan skylla honom för att ha bytt melodi i slutändan, oavsett om det är för att söka favör hos domaren eller inte? Det är trots allt inte hans Facebook-fans som kommer spendera de närmsta fem eller sex decennierna i en federal cell av högsta säkerhetsklass.

Vidare har det funnits anklagelser av fedelara åklagare att Ulbricht försökte få flera människor dödade när de hotade att störa Silk Roads verksamhet. Här måste vi självklart rusa till Ulbrichts försvar: åklagare är notoriska lögnare, och de vädrade garanterat indikationer om beställningsmord både för att offentligt misskreditera honom och förhindra att han släpptes mot borgen inför rättegången. Därtill brukar även de mest bestickande anklagelserna vanligtvis skrämma livet ur misstänkta, och därmed bidra till att säkra en uppgörelse. Så vi bör inte sätta någon vidare tilltro till detta, särskilt inte som åtal för beställningsmord inte ens avskrevs av åklagarna – de framfördes inte överhuvudtaget (trots domarens påstående om att Ulbrichts otvetydiga dagboks-anteckningar bevisar att han betalade torpeder – hans mor tror att dagboks-anteckningarna är förfalskade)

Det är frestande att helt avfärda den simplistiska styrkan i statens narrativ om Ulbricht. Men torpeder åsido, vill libertarianer verkligen skapa en cause célèbre av en ung man som använder sin intelligens och sina talanger till att sälja narkotika online? Till och med utan grundläggande förståelse för dennes bakgrund och personlighet?

Agorism och dess implikationer, hur mycket de än må resonera hos libertarianer, har alltid varit svårsmält för den breda allmänheten. Allmänheten må sluta upp bakom en läkare som förser en sjuk cancer-patient med marijuana olagligt, eller en individ som lider av MS och använder ett utländskt internet-apotek för att få tag på läkemedel ej godkända av FDA. Men langandet av illegala droger – droger som används i rekreationssyfte eller av missbrukare snarare än av sjuka patienter – är något helt annat. Och medan attityderna gentemot marijuana har förändrats markant, så fortsätter organisationer som DEA att vara duktiga på att utmåla langare som hänsynslösa och ondskefulla brottslingar.

Dessvärre kommer Silk Road-rättegången bara förstärka de mörka sambanden mellan internet, integritet, kryptovalutor och riktig (ej offerlös) brottslighet som existerar i det kollektiva medvetandet. Att dessa samband huvudsakligen är ogrundade missar poängen – sammanblandningen av volountaristisk agorism och libertarianism är inte sannolik att få allmänheten att röra sig i vår riktning. Ulbricht sägs ha läst Rothbard. Men Rothbard skrev den definitiva kritiken av agorism redan 1980, när internet-marknader bara existerade i science-fiction noveller. I en vänskaplig strid med Samuel Konkin demonstrerade Rothbard en tydligt negativ syn på agorismens värde för den libertarianska rörelsen :

“Det är ingen slump…. att nästan hela spektrat av rörelsen för svarta marknader, från skatte-rebeller till agoristiska teoretiker, är egenföretagare. ….. Svartmarknads-förespråkare må säkerligen skapa egennytta ur ett mikro-ekonomiskt perspektiv, men de är irrelevanta i den makro-ekonomiska striden för frihet, mot staten. De kan till och med, likt en omvänd osynlig hand, vara kontraproduktiva. Det är möjligt att de Sovjetiska svarta marknaderna, t.ex., är så produktiva att de håller den monstruösa Sovjetiska regimen vid liv, och att utan dem skulle det Sovjetiska systemet kollapsa. Detta betyder naturligtvis inte att jag ser ned på eller motsätter mig svartmarknads-aktiviteter i Ryssland; jag försöker bara visa på några av verklighetens otrevliga egenskaper.

Hur mycket jag än gillar marknaden, så vägrar jag att tro att jag, när jag gör en marknadstransaktion (t.ex. köper en smörgås) eller ägnar mig åt en svartmarknads-aktivitet [1] (t.e.x. kör för fort), skulle förra oss ett uns närmare en libertariansk revolution. Den svarta marknaden kommer inte vara vägen till frihet, och libertarianska teoretiker och aktivister fyller ingen funktion i en sådan marknad. Alltså, svartmarknads-entreprenörer kommer sjunka eller flyta helt utan hjälp från libertarianska teoretiker.

Det är uppenbart att Mr. Ulbricht är ett offer för chockerande orättvisa. Men hans historia fungerar som ett varnande exempel gällande prioriteringar hos de som söker ett friare samhälle. Vi bör applådera de män och kvinnor av god karaktär som går upp varje morgon och förser oss med värde – må det vara ekonomiskt, familjärt, socialt, civilt eller religiöst. Dessa är de sanna libertarianska hjältarna, de som går runt, under, över och genom staten och dess klor i sina dagliga liv. Det är inte alltid den våghalsiga anti-hjälten, utan ofta den tystlåtne, nyktre, stadiga, borgerliga affärsmannen som förtjänar beröm för att han håller oss gående.


[1] Rothbard refererar med svartmarknads-aktiviteter till mer än bara ekonomiska transaktioner, vilket sannolikt är en referens till just Samuel Konkins agoristiska teorier. Övers. anm.


Originalartikeln har översatts av Hans P


16 kommentarer till ”Är Ross Ulbricht en libertariansk hjälte?

  • Tack för översättningen Hans. Den här vände upp och ner en aning på mina föreställningar.

  • Å andra sidan lär stöder för droger vara större än för libertarianismen. Det kanske inte är knarkare som parasiterar på libertarianismens goda namn och rykte opinionsmässigt i sådana här fall. Utan vi libertarianer som parasiterar opinionsmässigt på den stora attraktionskraft droger har på många människor? Bara en tanke.

    • Droger är bara ett exempel på att vi inte får göra vad vi vill med våra kroppar, dvs. äga våra kroppar själva. Själv är jag emot droger, men om någon vill använda dem är det inte min sak att hindra dem.

      I Sverige sitter motståndet mot droger i ryggmärgen hos människor och det är näst intill omöjligt att argumentera för den fria vilja att få ta droger och bestämma över sin kropp. Oftast är det inte den som drogar man vill försvara utan en tredje svagare part, såsom barn, make, sambo etc.

      Dessutom är det så att i Sverige resonerar vi på sådant sätt att om vi sätter ned vårt omdöme med hjälp av droger så anses det var en förmildrande omständighet om du ställer till med något.

      Jag tror att ett frihetligt resonemang på den punkten är sådan att det inte kan bli förmildrande eftersom du faktiskt känner till att du kommer att försämra ditt omdöme om du tar droger och således fortfarande har ett ansvar till 100 % och tvärtom nog ska ha ett ansvar på 200 % om du ställer till något under påverkan av droger.

    • ”Å andra sidan lär stödet för droger vara större än för libertarianismen. Det kanske inte är knarkare som parasiterar på libertarianismens goda namn och rykte opinionsmässigt i sådana här fall. Utan vi libertarianer som parasiterar opinionsmässigt på den stora attraktionskraft droger har på många människor? ”

      Mycket bra poäng och det ligger nog en hel del i det resonemanget.

    • Intressant tanke. Jag frågar mig ofta varför vissa frågor är associerade med libertarianismen. Oftast är svaret att något är förbudet. Skulle detta förbud upphöra, skulle sannolikt associationen till libertarianismen försvinna. Det jag är intresserad av är det som blir kvar, så att aäga.

  • Det bör kanske påtalas att Ross Ulbricht inte sålde narkotika undan endast tillhandahöll en hemsida typ blocket.se där man kunde köpa och sälja narkotika.

    Det tas nästan undantagslöst upp att illegal verksamhet förekommer med s.k. kryptovalutor. Ja, det sker sker även med svenska kronor, euro, dollar och alla andra valutor i mycket mycket större omfattning än med kryptovalutor.

    Jag undrar hur juryn i detta mål var sammansatt? Den kan inte ha bestått av en enda vettig person. Det hade räckt med att en enda ogillade åtalet. Dessutom kan en jury i USA använda sig av en metod som går ut på att man gillar åtalet men låter personen bli frikänd i alla fall om de anser att det vore omoraliskt att personen dömdes. Så, åtminstone en frihetligt sinnad person i juryn borde ha protesterat.

  • Slutklämmen med Rothbards resonemang gav mig rysningar. Jag tror jag får omvärdera den mannen! Att kalla frivillig interaktion mellan människor kontraproduktiv i ett större perspektiv omkullkastar ju hela idén om ett fritt samhälle och fria individer.
    Det var rent ut sagt ett vidrigt citat!
    Ok mr Rothbard, vem ska bestämma vad som är ”bra” frivilliga eller ”dåliga” frivlliga handlingar? Staten?

    • @ Markus

      Det du vänder dig emot är väl att Rothbard trots allt var förmögen till någon form av realistiskt tänkande! Att folk slutar agera i ett system för att förbättra konkurrensen och ekonomin, öka den individuella friheten m m leder inte till mer frihet.

      Är staten ond? Det beror väl på vad den uträttar! Alltså på både uppsåtet med de statliga handlingarna och konsekvenserna av dem.

      Om nu en libertarian inte vill ha något med staten att göra och har en rörelse helt svart uppstår frågan: Är han, för vi antar att det är en man, en större frihetsvän än den som arbetar i statliga exportrådet för att förbättra för svenska företag utomlands?

      Du klarar inte som enskild småföretagare att arbeta för dina intressen utomlands. I avsaknad av företagsorganisationer i ändamålet är det väl inte helt fel med handelsattachéer o dyl. Den för staten arbetande kan arbeta så att det går bättre för privata svenska bolag.

      Den som smiter undan allt kanske, som Rothbard skriver, håller uppe systemet, förändrar det inte, gör bara att en transaktion som först gav pengar till Statliga Exportrådets arbete nu inte längre gör det.

      Men om han exempelvis köper en tavla av en konstnär så att denne kan få mat på bordet så har något konstruktivt gjorts som kanske t o m leder till en ny konstriktning.

      Vi drar slutsatsen: Att smita undan betyder ingenting. Att aktivt stödja något är vad som spelar roll. Det är bättre med en stat som uträttar något än att ekonomin krymper och därmed mängden av betalda handlingsalternativ.

      • @Dan

        Vill staten sluta påtvinga sina tjänster helt av sig själv så är den god.

        Har staten har en positiv effekt på ekonomin kan den erbjuda sina tjänster utan tvång.

    • @Markus : Sovjets svarta marknader var kontraproduktiva om att störta regimen var målet. Läs den efterföljande meningen.

      • Jag förstår inte analysen. Hur kan en svart marknad, som helt kringår staten, hjälpa till att uprätthålla staten? Utan den svarta marknaden skulle vanligt folk bli ännu fattigare och därmed ännu lättare för staten att underkuva. Hungriga människor må vara mer desperata, men utan medel är det svårt att få till en revolution, se exemlet Nordkorea.

      • @Markus. Socialistisk ekonomi, planekonomi eller svenska skatteekonomi hålls vid liv tack vare s.k. svarta pengar. Utan dem skulle korthusen rasa ihop mycket snabbt.

  • Hans, är det din religiösa ådra som får dig att tycka denna artikel är bra och värd att översätta? Jag tycker mig känna doften av en moralpredikant!

    • @Markus: Ett flertal leaps of faith här. Är moralpredikande auotmatiskt religiöst? Nej det mesta är sekulärt. Tycker Hans att artikeln är bra för att han är en moralpredikant? Nej, den är bra då den diskuterar vad libertarianismen är utöver praktiska konsekvenser. Att jag är moralpredikande erkänner jag dock utan att skämmas. Bör moral predikas? Ja, till de som vill lyssna. Hur det doftat? Ptja, beror på om man är moraliskt lagd.

  • Christopher Cantwell skrev en välformulerad kommentar till denna artikel:

    ”Jeff Deist, President of the Mises Institute, says Ross Ulbricht was no hero. A victim for sure, but a martyr? He thinks not.

    Personally, I’m not big on glorifying drugs or drug dealers. I don’t much care for the drug culture element of the libertarian movement. I don’t like this whole “fiscally conservative, socially liberal” image that people try to frame our ideology in. So I can in some ways sympathize with Jeff’s repulsion at the placing of Ulbricht on a pedestal.

    But Ulbricht was no ordinary drug dealer. He didn’t just facilitate transactions, or avoid the State. He didn’t just create a massive reduction in the violence and danger inherent in black market activity. He spawned a business model that has been replicated by numerous individuals, and is continually being improved upon by others to make the drug trade safer and more reliable for everyone. The proliferation of this technology is unstoppable now, Ross Ulbricht made that happen, and he gave his life up to do it.

    Say what you will about drugs, but yes, Mr. Deist, Ross Ulbricht is a hero, and a martyr.

    I think it’s important that we have such heroes in the movement. We need brave people willing to lay it all on the line, to risk it all and face down the enemy, to change the world come what may. That kind of bravery is lost on most of society, and reserved almost entirely for the State and its mercenaries. So long as that is the case, we can’t expect any sort of victory against our oppressor.”

    http://christophercantwell.com/2015/06/05/radical-agenda-ep014-heroes-villains-and-the-iron-bank/

    • @Halsingen : Den grundläggande skilnaden är allt jämt det som Cantwell säger. Han tror att detta är ett steg framåt för libertarianismen. Deist (och Rothbard) tror det ej. Det är däri tvistefrågan huvudsakligen ligger.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *