150 år av socialistiskt misslyckande i Europa

4212.greece.jpg-550x0Grekland kommer inte kunna betala sina skulder. Aldrig någonsin. Detsamma gäller för flera andra medlemmar i den Europeiska Unionen. Det är därför Europas elit vägrar sätta Grekland i konkurs. Om Grekland tillåts skippa sina skulder, varför skulle då någon av de övriga skuldsatta EU medlemmarna betala dem? Det är svårt att förutspå de finansiella konsekvenserna av flera EU medlemmars konkurser, men det kommer inte bli trevligt. Europa har byggt upp ett finansiellt korthus där minsta förtroendeförlust kommer få det att rasa.

Det är socialismen som har orsakat den europeiska tragedin. Europa har flirtat med socialismen sedan slutet av 1800-talet. Bismarcks socialism under 1800-talet resulterade i två världskrig. Leninistisk socialism slaktade och förslavade hundratals miljoner människor, tills den till slut kollapsade (barmhärtigt nog utan ett tredje världskrig). I kölvattnet av andra världskriget inleddes en ny socialistisk dröm för europas socialister. Om socialismen misslyckades i ett land kanske det skulle fungera om hela Europa förenade sig i en superstatlig socialistisk organisation. Nej, de kallar inte det som utvecklats från denna dröm för ”socialism”, men det råder ingen tvivel om att det är vad det är.

Socialism kommer inte fungera oavsett om det gäller ett ensamt land, en flerstatlig region som Europa, eller hela världen. Ludwig von Mises förklarade att socialism inte är ett gångbart ekonomiskt system. Det är ett program som handlar om konsumtion. Det förklarar ingenting om ekonomisk produktion. Eftersom varje mans produktion måste omfördelas till hela mänskligheten finns inga ekonomiska incitament att producera någonting, även om det kommer finnas incitament till tvång och hot om våld. Omvänt är kapitalism på en fri marknad ett ekonomiskt system baserat på produktion, där varje människa äger frukten av sitt eget arbete och därmed har ekonomiska incitament till att producera för sig själv och sin familj, samt till att byta produkter med andra. Även under dödshot skulle den socialistiska arbetaren eller de överordnade inte kunna veta vad, hur, vilken kvantitet eller kvalitet, som bör produceras. Dessa ekonomiska ledtrådar är ett resultat av den fria marknaden och dess prissignaler.

I ett kapitalistiskt system specialiserar sig individer på att producera varor som de sedan kan byta mot andras produkter. Detta är bara ett sätt att beskriva Says lag på, d.v.s. att produktion kommer före konsumtion, och att produktion i sig skapar efterfrågan. Som exempel kan en bonde odla lite majs för sin familjs konsumtion eller för att mata sin boskap, men han kommer att sälja den största delen av sin majs på marknaden i utbyte mot pengar som han sedan kan använda för att köpa alla andra nödvändigheter och lyx. Bondens majsskörd är hans efterfrågan, och pengar är endast det indirekta bytesmedlet.

Keynes försökte förneka Says lag genom att hävda att efterfrågan som skapas artificiellt via centralbankens penningtryckande skulle sporra produktionen. Han försökte, ologiskt och utan framgång, att ställa konsumtion framför produktion. Än idag är Keynes väldigt populär bland slösaktiga politiker, eftersom han gav dem ett moraliskt skäl till för att spendera pengar som de inte hade.

I Grekland ser vi nu resultatet av 150 års europeisk socialism utspela sig. De producerande länderna börjar inse att de har blivit bestulna av EU:s socialistiska garanti om att ingen nation tillåts ställa in sina obligationsbetalningar. Grekland accepterade denna garanti och som följd spenderade de sig till konkurs. Andra EU länder är inte långt därifrån. Det är dags att ge den fria marknaden och sunda pengar en chans. Det är ett recept som har fungerat varje gång man försökt.


Artikeln har översatts av Danilo Eriksson Cordeschi.

8 kommentarer till ”150 år av socialistiskt misslyckande i Europa

  • Skulle problemen kvarstå om man hade socialism med sunda pengar, med ensiffrig skattesats och utan progressiv beskattning?

    • Ja, för planekonomi fungerar inte. Det s.k. socialistiska kalkyleringsproblemet kvarstår oavsett sunda pengar eller låga skattesatser. Socialisera din egen familj och släkt och några vänner. Utbyt sedan varor och tjänster med varandra. Hur ska ni bestämma värdet? Tänk då på alla värden som ingår i en tjänst och inte bara priset på slutprodukten tjänsten, dvs. vad krävs för att utföra tjänsten, t.ex. klippa en gräsmatta. Ta bara en sådan simpel sak som en blyertspenna. Det finns inte en enda människa i världen som har all kunskap som behövs för att tillverka en sådan och det är totalt omöjligt att bestämma priset på den genom centralplanering.

      Sovjetunionens kollaps kan beskrivas med en mening: Bristen på varor. T.ex. hade bara 40 % av sovjetiska hushåll ett kylskåp. Det går att göra en lång lista på brister som vi i väst skulle tycka vara ytterst märkligt; varor som man i väst bara kunde gå ut och köpa när man ville.

      Hur ska du få människor att vilja leva under sådana förhållanden utan våld eller hot om våld, stora fängelser etc.?

      Dessutom är socialism totat värdelöst på att skapa bra förhållanden för människor. Det är den största myten som får folk att tro på socialism. Det är kapitalism som skapar bra förhållanden för människor.

  • De så kallade fria marknaderna styrs effektivt av de superrika. Karen Hudes nämnde en undersökning som gjordes över vilka som äger vad i världen. Det var en försvinnande liten klick som ägde 40% av alla företag som motsvarade 60% av världs”intjäningen”. Dessa formar en sorts överstat, kanske socialistisk. De avgör var jobben hamnar, vilka som blir rika eller fattiga.
    Vad jag vet var det endast en marknad som fungerade enligt teorierna och det var en marknad i Kanada där alla parter var ”lika” och hade all information.
    Att vi nu säljer ut landets tillgångar till marknaden gör att vi lägger våra tillgångar i de rikastes händer.
    En tanke, kanske felaktig, men vore det inte bra att behålla landets tillgångar inom landet och endast sälja vad som produceras på marknaderna? Undrar om våra avtal med EU etc tillåter det och vilka som formulerat dessa avtal, de superrika?

    • Det är tvärtom faktiskt. Du kan inte ha en välfärdsstat med planekonomi. Välfärdsstat kan du bara ha om du först har kapitalism som skapar välstånd.

      Å andra sina vill jag inte ha någon välfärdsstat. Vilket behov av det behöver vi egentligen? Jag kan inte se några. Den s.k. välfärden består bara av en chimär som vi tror att vi bara kan få av staten. Är det egentligen inte lite korkat att tro att sjukvård bara kan baseras på våld eller hot om våld.

      • @Göran

        I sådana fall blir argumentet mot välfärdsstaten, snarare den om stat vs anarki, än strikt ekonomiskt. För korthus är det pga den sinnessjuka höga beskattningen, den progressiva beskattningen och de osunda pengarna, inta pga välfärdsstaten.

      • @ Göran

        Vad är det för fel på en välfärdsstat? Det är marknadsmekanismer i arbete som skapar välstånd. Varför ska detta som skapas inte komma alla till del? Varför är det fel att erbjuda ekonomiskt och socialt svaga en skälig grundtrygghet? Varför ska man vara emot solidaritet och rättvisa bara för att man fattat att ett rött skynke är ett rött skynke som inte leder framåt.

        Vi vet att dessa företagsfientliga ofta också är utlänningsfientliga. De försöker bryta ner folk med utländsk börd, göra dem till bidragstagare. Har de företag, som en oizzeria, går man via en tjej för att få fram anklagelser, påhittade eller frammanipulerade medelst provokationer, om att mannen är våldsam.

        Den som ser igenom det röda skynket ser förtryckets omfattning. Det kan gälla allt ifrån att gå in och snedställa en näsa (haha skrattar man åt det) eller att felframkalla fotografier medelst att hålla bilden nedtryckt och dra ut bilden för att ge den som framkallats ett annat ansiktsuttryck.

        Det är nästan så att man önskade att vi marknadsvänliga kunde få skydd av en kapitalistisk skyddsliga!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *