Att flytta runt pengar gör oss inte rikare

drain2En av de stora debatterna idag mellan vänstern och högern, är huruvida statliga stimulanser är nödvändiga. Vänstern säger: ”Ja, snabbt och ofta”. Högern säger: ”Endast under rätt omständigheter”. Föga förvånande är både vänstern och högern ute och cyklar – stimulanser är den snabbaste metoden för att utarma en ekonomi.

För att förstå varför kan vi börja med USAs mest välkända plundrare, Richard Nixon.

Nixon sägs ha sagt ”’Vi är alla keynesianer”. Det är förmodligen sant. De personer som Richard Nixon lyssnade på var ”alla keynesianer”. Även idag är närmast varenda TV- och tidningsexpert Keynesian. Höger- som vänsterpolitiker är endast en stor hög keynesianer.

Detta är av vikt när vi ser ”balanserade” debatter mellan prestigefyllda ekonomer. ”Prestige” inom mainstreamekonomi är ett annat ord för ”keynesiansk”. Framtida generationer kommer måhända finna detta komiskt, men det är här vi befinner oss idag.
Varför spelar detta någon roll? Om den keynesianska tron är löjlig är implikationen att det enda vi får är en ”balanserad” nyans av löjlighet.

Varför löjligt? Grundsynden hos keynesianer är tron att konsumtion gör oss rikare. De övriga vanföreställningarna följer sedan naturigt från detta grundläggande misstag. Det är en lära som hävdar att man skapar rikedom genom konsumtion. Givetvis fungerar den inte i verkligheten. Om du är fattig är inte lösningen på dina problem att låna pengar och festa för dem. Lösningen är att arbeta hårt och spara undan. Detta är inte direkt någon raketforskning.

Så varför denna attraktionskraft? Varför är nästan alla ekonomer, både vänster och höger, keynesianer? Idén om att konsumtion gör oss rikare är väldigt gammal. Den härstammar inte från Keynes, som faktiskt inte bidrog med särskilt mycket nytt. Keynes upprepade endast den mycket gamla villfarelsen om ”underkonsumtion”.

“Underkonsumtion”

Idén om underkonsumtion vidhåller synen att ekonomier går bra när pengar cirkulerar. Det kan kännas intuitivt att det måste vara goda tider om folk spenderar sina pengar. Om pengar inte spenderas måste någonting vara fel.

I verkligheten är det dock exakt tvärtom. Konsumtion möjliggörs när du väl är rik. Det gör dig inte rik. Om en ekonomi går bra kommer visserligen folk att köpa fler simbassänger att ha i bakgården, men det är uppenbart att det inte är inköpen av dessa simbassänger som gör dem rika.

Vad gjorde dem då rika? Investeringar. Mer specifikt, marknadsstyrda investeringar. Varför endast marknadsstyrda investeringar? Därför att stolliga byråkrater definierar uppförande av broar mitt ute i ingenstans och forskning om ekorrars menstruation som investeringar.

Alla statliga investeringar är dock inte oanvändbara, trots allt bygger de rännstenar och avlopp. Vi har dock ingen som helst möjlighet att veta om en byråkrats ”investering” får ekonomin att växa eller inte. Därmed kan man säga att ”privata investeringar” är det enda som räknas. Jag ska dock vara öppensinnad och säga ”marknadsstyrd” i meningen att om en stat faktiskt lyckas finna vad marknaden efterfrågar (exempelvis en bro från Manhattan till New Jersey) skulle det räknas som en ”marknadsstyrd” investering som ökar vårt välstånd.

Vi kan se betydelsen av privata investeringar genom det klassiska Robinson Kruse-exemplet. Den fattiga Robinson vaknar upp hungrig, blöt och kall. Det regnade hela natten och han har drabbats av en jobbig hosta. Robinson tittar upp i skyn och riktar sina nävar mot fattigdomsgudarna.

Hur kan Robinson förbättra sin situation? Han investerar. Han bygger fiskekrokar, fiskenät, bärfångande pinnar, samlar ved för att bygga en skyddande koja och för att hålla brasan igång. Allt detta är investeringar.

Och borta i hörnet smyger keynesianen och frågar: ”Käre Robinson, varför jobbar du så hårt med investeringar när du räcker med att spendera mer?” Kom ihåg, dessa är alltså de ”prestigefyllda” ekonomerna.

Hur yttrar sig detta förödande synsätt sig bland politiker idag? Det är viktigt att komma ihåg att när staten ökar konsumtionen skapar den helt enkelt papperslappar. Dessa papperslappar kallas även ”dollar”. Den skapar inte fiskekrokar eller brasved. Budgivningsbiljetter är det enda staten skapar. Och varför gör de detta? Delvis för att köpa röster. Om jag kunde trycka upp pengar skulle jag garanterat ha många Facebook vänner. Och delvis för att ”stimulera” ekonomin.

Fiatpengar ≠ Välstånd

Problemet är att tryckta pengar inte är en verklig resurs. Det går inte att äta papper, som man säger. Att trycka pengar kommer enbart att buda bort resurser från andra användare.

Låt oss säga att ordföranden för den amerikanska centralbanen, fru Yellen, gjorde ett misstag och råkade trycka upp en triljon dollar till mig. Jag skulle då använda dessa dollar till att köpa ett strandhus, inklusive hela stranden, där jag även skulle ha historiens största strandparty. Saken är dock att Yellen gav mig budgivningslappar och inte det konkreta, som dryck, DJ:s eller trävirke.

Hur startar jag då partyt? Jag använder Yellens dollar för att sedan buda till mig de verkliga resurserna från dig. Tänkte du starta en fabrik? Vad synd, jag har budat över dig och tillskansat mig de riktiga resurserna. Tänkte du bygga en altan? Tyvärr, trävirket är mitt. Har du inte hört talas om vårt party? Ett keynesianskt party.

Växer ekonomin tack vare mitt resursslukande megaparty? Nej. När allt är över, när bakfyllan och pipet i öronen är borta, har vi förbrukat alla riktiga resurser. Vi har inga fabriker. Inga altaner. Vi är alla fattigare. Politikerna blev dock omvalda.

Detta är keynesiansk stimulanspolitik i ett nötskal, oavsett om det statliga spenderandet kommer från skatt (”finanspolitik”) eller från penningtryckande centralbanker (”penningpolitik”). I båda fallen har verkliga resurser beslagtagits från oss andra.

Staten består inte av några magiska tomtar som kan släppa resurser från skyn. Det enda det handlar om är en omfördelning av resurser. Att ”stimulera” är att ta från de som har, och ge det till statens vänner.

Att ställa frågan om stimulanser fungerar är att helt missa poängen. Om man åsidosätter det orättvisa med omfördelande stöld, handlar produktivitetsfrågan om huruvida de personer som får budgivningslapparna gör mer marknadsstyrda investeringar än de som fick se sina pengar förlora i värde.

Det finns inga ekonomiska anledningar till att vi skulle bli rikare av omfördelning. Det finns däremot utomordentliga argument som visar på att omfördelning skadar ekonomin. ”Stimulanser” gör det möjligt för politiker att köpa sig vänner och gör folk överlag fattigare. Det är allt.


Originalartikeln har översatts av Danilo Eriksson Cordeschi.

1 kommentarer till ”Att flytta runt pengar gör oss inte rikare

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *