Klimatgudens teologi

godess-kali-1 (1)Under många år har jag velat ha en anteckningsbok med mig vid de tillfällen jag besöker andrahandsaffärer för böcker, så att jag kan skriva ner de absolut mest tråkiga titlar som någonsin publicerats. De som ofta besöker sådana bokaffärer vet vad jag talar om: Costa Ricas bankhistoria åren 1880-1925, Boskapsuppfödning i Marshland, och liknande saker. Lustigt nog kan en sådan lista av tråkiga boktitlar i slutändan var väldigt intressant, vilket följer en av den dialektiska materialismens tre påstådda lagar: den av omvandlingen av kvantitet till kvalitet.

Hur som helst har jag aldrig lyckats ta denna anteckningsbok med mig, inte ens en enda gång. En annan anteckningsbok som jag har velat föra, men aldrig lyckats med, är en där jag skriver ner de allra tråkigaste och oläsliga paragrafer som någonsin skrivits. Idag råkade jag på just en sådan paragraf, då jag läste British Journal of Psychiatry. Den som klarar att läsa igenom hela stycket får högsta betyg (för uthållighet och beslutsamhet).

Photovoice” är en samhällsbaserad deltagande undersökningsmetodologi som använder bilder som ett verktyg för att dekonstruera problem genom att ställa meningsfulla frågor i ett samhälle för att hitta angripbara lösningar. Denna samhällshöjande teknik användes för att framkalla upplevelser av klimatförändringar bland kvinnor på landsbygden i Nepal. Den nuvarande analysen använder sig av olika undersökningsmetoder. Den subjektiva mentala hälsoupplevelesen av att delta i en photovoice-process över 4 till 5 dagar fokuserade på klimatförändringar. Ett sekundärt mål var att undersöka huruvida photovoice-träning, som en engångsföreteelse över 4 till 5 dagar, kan mobilisera folk till att vara mer medvetna om miljlöförändringar som har att göra med klimatförändringar, och att vara mer motståndskraftiga mot dem, samtidigt som det ger positiva resultat på den mentala hälsan.

Publiceringen av detta usla stycke och dess tillhörande ”studie” skulle knappast ha kunnat vara mer olycklig, för jag är säker på att de nepalesiska kvinnorna för tillfället har något viktigare att tänka på än klimatförändringar. Geologiska förändringar verkar för tillfället vara viktigare.

Stycket som jag citerade var sannerligen representativt för den intellektuella kvaliteten och hederligheten som följde. ”Klimatförändringar”, menar författarna, ”är 2000-talets största globala hot och trots att det finns få empiriska bevis antas det direkt och indirekt skada samhällets psykosociala välmående”. Detta är inte vetenskap, utan religion, där den Gud som dyrkas är skaparen av en framtida katastrof, en sorts Kali, vars förstörande kraft måste blidkas med ord, puja och offer.

Den urusla nivån på det som står skrivet kan ses i en tabell i artikeln som har rubriken ”Exempel på deltagarnas redogörelser om klimatförändringens påverkan på deras mentala hälsa och välmående, och användbara adaptiva strategier”. Den delas in i två kolumner: ”Tema” och ”Citat”, där den senare av dessa kolumner innehåller ett citat av en deltagarna i experimentet, om det nu verkligen var vad det var (ideologisk indoktrinering ligger närmare verkligheten). Huruvida citatet är representativt eller inte är omöjligt att säga. Tio kvinnor deltog. Hälften av dem från de övre kasten och hälften av dem tillhörde Dalit, de som vi en gång i tiden kallade oberörbara. Eftersom Dalit-kvinnorna citerades sex gångar av åtta, och eftersom enbart 5 Dalit-kvinnor deltog, tar i alla fall jag för givet att åtminstone en av dem citerades mer än en gång.

Under rubriken ”Tema” (det fanns 8 ”teman”), står att läsa ”Vikten av att dela berättelser för att bygga förtroende och mildra smärtan”. Detta är citatet som följer:

”I denna träning lärde vi oss att kvinnorna behöver träffas och prata och sjunga och dansa. Alla vi kvinnor har en smärta i våra hjärtan, så vi kan träffas, prata om roliga saker och skratta för att göra oss av med smärtan. Detta lärde vi oss också… utöver det lärde jag mig också att tala inför andra människor”.

Det kan vara så, som domare säger då de summerar upp en rättegång är på väg att uttrycka tvivel över vissa bevis som framförts i rättegången, men som de likväl måste uppmärksamma för juryns skull, att detta Tema och dess tillhörande Citat inte har något som helst att göra med klimatförändringar. Vidare råder det en viss ironi över uttrycket ”att träffas”, eftersom författarna beskriver hur de var tvungna att anordna två fotografiutställningar i det lokala samhället, ”den ena för de lägre kasten, och den andra för de högre kasten, eftersom interaktionerna kasten emellan är begränsad”.

Ett annat tema var ”Vikten av att bygga upp samhällets förmåga att adaptera och lindra samhällets miljöfrågor”. Enligt mig borde alla de som använder fraser som ”bygga upp samhällets förmåga” och ”lindra samhällets miljöfrågor” omedelbart fråntas alla titlar och förbjudas ha kontakt med folk under 35 år. Hur som helst, här är citatet som illustrerar (om det är ett passande ord) ”temat”:

Vad jag känner är, att även om jag är en del av problemet, kan jag ta små steg, som att plantera ett träd efter att jag huggit ner ett träd. Jag kan utbilda mina barn, jag kan se till att min omgivning är ren… Om jag gör bra saker som dessa kommer folk också att följa mig. Det är på detta sätt som vårt samhälle gör framsteg. Vi borde bete oss positivt mot alla och inte tänka negativa tankar om andra. Vi borde inte ljuga.

Återigen är kopplingen till klimatförändringar eller global uppvärmning långt ifrån tydlig. Ska vi tro att om det inte vore för klimatförändringar så är det en bra idé att uppfostra barn utan att utbilda dem, att det är hygieniskt att bo i smuts, och tillåtet att ljuga? Att den här typen av dravel kan publiceras i en journal med en respektabel historia visar hur vilket hårt grepp Klimatgudens teologi har om våra sinnen. Den är som ett virus.

Personligen har jag inget att säga om klimatförändringar för jag är på tok för ignorant för att ha en fast uppfattning om frågan. Förändras klimatet mer än tidigare? Skapas förändringen av människan? Är förändringen helt och hållet skadlig? Om den är skadlig, kan den vändas med hjälp av de medel som föreslås? Jag har hört intelligenta, ärliga, och informerade människor på båda sidorna av denna fråga argumentera för sin sak, och jag var omedelbart övertygad om att vad de sa var korrekt.

För mig verkade artikeln i fråga ha all den stigma, om jag får säga så, som hör till ett tåg som hoppas på. Författarnas resor till Nepal orsakade förmodligen mer skada på deras värdefulla miljö än deras undersökningar gjorde nytta. Men de hade i alla fall trevligt under sin tid i Nepal, vilket är en tröst.


Originalartikeln har översatts av Joakim Kämpe.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *