Återgång till våra gemensamma rötter

Gryningsskott av Markus Andersson

Gryningsskott av Markus Andersson

Murray Rothbard har skrivit att logiskt är libertarianism kompatibelt med vilka attityder gällande kultur, samhälle, religion och moral som helst. Han menar att de flesta libertarianer i själva verket är hedningar, libertiner, omoraliska, militanta fiender till religion i allmänhet och kristendom i synnerhet – och de är fortfarande logiskt konsekventa med libertarianism. Men i ett psykologiskt, sociologiskt och praktiskt hänseende är de inte det.

Ovanstående har påpekats gång på gång, senast i form av artikeln Hans Hermann Hoppe lade fram 2014 vid det årliga mötet arrangerat av Property and Freedom society. Där pekar Hoppe ut att den fundamentala skillnaden mellan höger och vänster är erkännandet av individuella mänskliga skillnader. Inte bara vad det gäller geografisk position och utseende (längd, styrka, vikt, kön, ålder, hud, hår och ögonfärg), utan även, och kanske huvudsakligen, de mentala skillnaderna, det vill säga kognitiva förmågor, talanger, psykologiska dispositioner och motiv. Erkännandet av skillnaden mellan klyftiga och dumma, kort- och långsiktiga, impulsiva och tålmodiga, noggranna och slarviga, och så vidare.

Högern erkänner dessa mentala skillnader, som en följd av interaktionen mellan den fysiska miljön och den fysiska kroppen, ett resultat av såväl miljö som fysiologiska och biologiska faktorer. Högern erkänner vidare att människor binds samman (eller separeras) både fysiskt genom geografisk position men också av känslomässiga faktorer, betingade av biologiska likheter och samband, genom språk och religion, samt genom seder och tradition. Vänstern, å andra sidan, är övertygad om människans jämlikhet, de förnekar inte de helt uppenbara miljömässiga, eller fysiologiska, skillnaderna, men de bestrider förekomsten av psykiska skillnader, och i fall där det är uppenbart att de finns där, förklarat dem som enbart resultatet av tur eller otur.

Faktum är att på ren libertariansk teori kommer man inte särskilt långt. Genom att etablera privat egendom, och normer för hur denna skaffas eller byter ägare, samt att samhällets lagar ska utgå från icke-aggressionsprincipen, har man inte sagt speciellt mycket om samhället eller den mänskliga tillvaron. Det står alla fritt att själva välja hur de vill leva sitt liv, men om vi accepterar definitionen av höger och vänster given ovan, vilken av dessa är mest kompatibelt med ett samhälle där privat egendom är norm? Svaret är givetvis lekande enkelt.

Så kom det sig att i januari 1990 publicerade Liberty Magazine Lew Rockwells manifest för paleolibertarianism. Termen paleolibertarianism menar Rockwell är för att återknyta till den gamla libertarianismen, på samma sätt som konservativa som Patrick Buchanan, Tom Flemming, Paul Gottfried och många andra använde sig av termen paleokonservatism för att distansera sig från de neokonservativa, ville Rockwell distansera sig från libertinismen han såg i det libertarianska partiet. Rockwell skrev tio punkter för rörelsen:

  1. Synen på staten som källan till ondska, genom historien.
  2. En fri, ohämnad marknadsekonomi som moraliskt och praktiskt nödvändig.
  3. Privat egendom som en ekonomisk och moralisk nödvändighet för samhället.
  4. En militaristisk stat är ett stående hot mot frihet och social välfärd.
  5. Välfärdsstaten är organiserad stöld som diskriminerar producenter, och slutligen även dess ”kunder”.
  6. Medborgerliga fri- och rättigheter som grundar sig på äganderätt är nödvändiga för ett rättvist samhälle.
  7. Egalitär etik är moraliskt förkastligt och destruktivt mot privat egendom samt sociala auktoriteter.
  8. Social auktoritet som kommer till uttryck i familjen, kyrkan, samfund, och andra förmedlande institutioner – för att hjälpa individen från staten – är nödvändigt för ett fritt och dygdigt samhälle.
  9. Västerländsk kultur är synnerligen värdigt att bevara och försvara.
  10. Objektiva normer för moral, som återfinns i den judiskt-kristna traditionen, är avgörande för den fria och civiliserade samhällsordningen.

Poängen är att libertarianism precis som vilken annan politisk filosofi som helst, inte existerar i ett kulturellt vakuum. Medan vänstern ifrågasätter, kritiserar, och ”problematiserar” sociala auktoriteter, och vädjar till staten att lösa deras problem, torde libertarianer ta den motsatta riktningen. Auktoriteter är nödvändiga i mellanmänsklig organisering, och om valet står mellan antingen staten, eller kyrkan, samfunden, grannskapet och familjen, så är valet uppenbart för den som värdesätter privat egendom.

Det är även tydligt att staten ser dessa sociala och naturliga hierarkier som fiender. Staten attackerar den religiösa övertygelsen, exempelvis genom att attackera friskolor grundade på religiös grund. Staten ger perversa ekonomiska incitament för att förstöra familjen, hetsar mödrar att lämna bort sina barn till statens egna industrialiserade ”omhändertagande” verksamhet. Hemskolning är förbjudet. Staten premierar kortsiktighet framför långsiktighet. Staten vänder marknadens naturliga urval med 180 grader. De som är sämst på att hushålla med resurser får mer resurser, tagna från de som är bäst på hushålla med dem.

Givetvis kräver inte detta att libertarianer anammar en bourgeoisie livsstil på alla punkter, men det är viktigt att veta varifrån det vi värdesätter i samhället kommer. Två av våra främsta företrädare, bägge ateister, visar tydligt vägen. Murray Rothbard:

Allting gott i den västerländska civilisationen, från individuell frihet till konst, har vi tack vare kristendomen

F.A. Hayek:

Det är från religionen vi fått vår moral, och traditionen som inte bara gett oss vår civilisation utan även våra liv

Enligt vänstern är den västerländska kulturen rasistisk, sexistisk och elitistisk. Vi bör inte ursäkta oss för att vi premierar den västerländska civilisationen över andra. På samma sätt som vi inte bör ursäkta oss för att vi föredrar fri marknad framför socialism. Familjen, den fria marknaden, individens frihet och värdighet, privat egendom, är alla produkter av vår kultur, med dess grund av förnuft, objektiv moral, lag och privat egendom. Allt ovan gör det tydligt att det finns en gemensam nämnare mellan libertarianer och konservativa, så vad är då konservatism?

Det finns enligt mig två definitioner av konservatism, den första, mest utbredda konservatismen, är den partipolitiska varianten, och de som bekänner sig till den är generellt anhängare av den samhällsordning vi har idag. De partipolitiskt konservativa stödjer vår tids lagar, normer, regleringar, moral och uppförandekoder.

Den andra definitionen, som enligt mig är den korrekta, säger att vad det innebär att vara konservativ är att ha insikten om naturliga ordningar. En konservativ erkänner familjen och hushåll baserade på privat egendom i samarbete med andra familjer och hushåll som den mest fundamentala, naturliga, och outbytbara grundstenen för ett civiliserat samhälle. Familjen är även en naturlig spegelbild av de sociala ordningar som finns i samhället i stort. Precis som det finns hierarkier inom familjen, det är fadern och modern som dikterar villkoren för barnen och inte vice versa, så är det den lagvise som dömer den omoraliske, den litterära som undervisar den illitterata och inte vice versa. Den konservativa erkänner även en högre ordning, att den jordliga hierarkin av föräldrar, markägare, lagkännare, och bildade står under den spirituellt-intellektuella ordningen, naturens ordning, eller Herrens.

Om vi beaktar ovanstående, ter det sig klart huruvida, om vi ska söka allianser överhuvudtaget, vi ska söka dem med vänstern, de progressiva, eller med högern, de konservativa, utan att för den sakens skull göra avkall på våra principer om privat egendom och principen om initierandet av aggression.

15 kommentarer till ”Återgång till våra gemensamma rötter

  • Hmm?? Men varifrån kommer statsbyggartraditionen? Innan kristendomen kom hit hade vi inte dessa idéer om koncentrerad makt.

  • Det här är enligt mig en av de viktigaste artiklarna som publicerats här på mises.se. Jag vill inte förringa allt arbete som lagts ner på dem andra alstren, men det som tas upp här är en absolut nödvändighet att förstå och den sätter omedvetet fingret på trångmålet med den svenska frihetliga rörelsen.

    Problemet med den svenska libertarianismen är att man ofta argumenterar ur en hedonistiskt och nihilistiskt synvinkel. Man förkunnar högljutt att individen minsann är förtryckt och därför måste frigöras. Man drar slutsatsen att individen måste frigöras från sitt folk, sin nation, sin kultur, sin historia, sin identitet och sitt ansvar. Men detta är fel väg att gå, både när det kommer till logiken och till det strategiska och taktiska.

    Även fast det är viktigt att prata om individuell frihet och allt som kommer med det går det inte att förneka att människan är en social varelse som har ett behov av en gemenskap. Den här gemenskapen tar sig uttryck i just de ovannämda institutionerna såsom nation, kultur, historia och identitet. Att aktivt motarbeta dessa genom att inta en fientlig inställning mot det egna och försöka förstöra det genom t.ex. globalisering och massinvandring går stick i stäv med ett stabilt samhällsbygge. Det borde, speciellt i dagens samhälle, vara högsta prioritet för svenska libertarianer att motverka dessa krafter. Ta Ron Paul till exempel. Han talar alltid varmt om det egna, dvs det amerikanska, om hur man måste skydda sina gränser från icke-önskvärda element osv. Klassiskt konservativa och nationalistiska åsikter helt enkelt.

    När det kommer till det strategiska ligger den svenska frihetliga rörelsen lite efter. Det är säkert fint och ädelt att säga att man inte vill delta i det demokratiska spelet och att man vill bli lämnad utanför, men sanningen är att det inte kommer leda någonstans. Beter man sig som ett bångstyrigt barn kommer ingenting att förändras. Man måste inse att man inte kan vara helt bokstavstrogen och man måste börja spela spelet. Det är dags att inse att vill man få till en förändring kan man inte sitta surt i en hörna och lipa utan man måste spela det spelet alla människor spelar.

    Detta betyder att man måste vilja påverka och det gör man bäst genom att söka allianser. Murray Rothbard och Lew Rockwell insåg detta och började samarbeta med vad man kallade för de paleokonservativa. Istället för att aktivt motarbeta varandra på grund av skillnaderna försökte man överbrygga det och istället samarbeta och kämpa för det som binder samman en. Detta är precis det som måste ske i Sverige. Den konservativa och moderat nationalistiska rörelsen är på uppgång. Det är även de enda rörelserna som inte behöver stå i kontrast till den libertarianska filosofin. Därför ter det sig naturligt att börja samarbeta med dem.

    Så antingen väljer man att ställa sig utanför allting och slentrianmässigt upprepa inlärda floskler eller så gör man något åt saken och börjar samarbeta för att få till en förändring.

    Tack för mig!

    • @KJ : Vad gäller det strategiska så skall man också vara medveten om att samarbetet med paleo-cons övergavs när det visade sig att det fanns alldeles för mycket acceptans för statliga lösningar (Buchanan började argumentera för protektionism, bl.a.)

      Visst går det utmärkt att peka ut en politisk kandidat/parti och säga – de där är minst illa, och det kommer sannolikt leda till minst illa resultat om man röstar på dem. Detta utan att på något sätt stödja dem som parti.

      Den rent praktiska frågan jag skulle vilja ställa är – vilket parti eller vilken individ skulle man överhuvudtaget kunna peka ut i dagens Sverige som ”minst skadlig” ? Det är ju i princip en hög med vettvillingar hela högen.

      Slutligen upphör det aldrig att förvåna att folk kan komma in, skriva en lång harang, avsluta med att anklaga ospecificerad ”någon” för att ägna sig åt att ”slentrianmässigt upprepapa inlärda floskler”. Tag åtminstone ditt eget råd om du nu önskar ”påverka” något, och välj en bättre strategi än att idiotförklara den du försöker övertyga.

      Tack för oss!

      • Det stämmer fint, den libertarianska avdelningen av JRC lämnade efter Rothbards död. Till stor del eftersom de konservativa inte lärde sig ekonomi och höll fast vid Buchanans protektionist.

    • Jag citerar ”Man drar slutsatsen att individen måste frigöras från sitt folk, sin nation, sin kultur, sin historia, sin identitet och sitt ansvar. ”
      Frihetligt sinnade tänker inte så. Det är kommunister, som tänker så.

    • @ KJ

      Det handlar inte om att frigöras från sitt folk osv utan om att individen ska visas den respekten att individens val betyder något. Känslan mellan människor kan bli innerligare om de både tillåts välja själva och visar andra respekt för sina val.

      Men i vår tid har vi upphört att bli individer och reducerats till gruppmedlemmar. Detta är något jag är innerligt trött på! Det gör oss mindre mänskliga!

      Är det ett problem för dig om människor väljer att träffas då de själva bestämmer och inte för att ”mamma och pappa och deras föräldrar gjort sä”? Du behöver inte följa deras val. Du kan göra ett eget.

  • Håller med signaturen HJ ovan. Vi behöver en stark konservativ rörelse och alla bör trycka tillbaka uppluckrandet av traditioner i vår närhet.

    Vindarna blåser åt vårt håll.. Det märks när västerliberaler som Mattias Svensson, Fredrik Segerfeldt eller Johan Norberg agiterar rena vänster åsikter. Om de någon gång skulle framföra ett libertarianskt argument handlar det om något totalt okontroversiellt och pubertalt såsom narkotikapolitiken..

    • @ Simon

      Den libertarianska ståndpunkten, som jag bara till vissa delar delar, bygger på att olika accepterar varandras olikhet och säger ja till förändring om det är individerna som önskar denna.

      Den ståndpunkt du ger uttryck för är närmast antilibertariansk. Du tycks vara nationalist/konservativ/nazit eller något, långt borta ifrån den ståndpunkt som ger var och en rätt att säga nej till traditioner man ogillar.

    • @ HemskeSven

      Om man, som allt fler gjort, kommit till insikten att de olika världsreligionerna är uttryck för samma underliggande föreställningar som fått olika uttryck, måste man i rimlighetens namn låta det vara öppet för individerna att hitta sin egen ingång. Staten bör alltså vara neutral till om invånarna är kristna, judar, muslimer – eller ateister. Att studera naturvetenskap är också att studera en del av skapelsen och man har inte tid med allt på en och samma gång.

      Som profeten Muhammad sa: ”Det får inte finnas något tvång inom religionen.” Tyvärr har detta inte delats av alla hans efterföljare.

      • ”Som profeten Muhammad sa: ”Det får inte finnas något tvång inom religionen.” Tyvärr har detta inte delats av alla hans efterföljare.”

        Han sa en hel del och många gånger ändrade han uppfattning. Inom Islam finns det därför klara principer för att bedöma vad som gäller och principen är alltid att de han sa senare i livet är lag och om det står i konflikt med tidigare påståenden gäller inte dessa.

        Som jag förstår det är grundregeln inom ett Islamskt system är att ”bokens folk”, dvs. kristna och judar har viss rätt att leva med begränsade rättigheter samt med plikt att betala extra skatt, men det är även tillåtet att ta dessa som slavar under vissa omständigheter. Folk med andra religioner eller ateister ska dödas eller tvångskonverteras.

    • Jag nämner Gud en gång, och det är ett naturrätts argument, eftersom det finns både en sekulär och en religiös ingång i naturrätten.

  • Jag håller också med KJ!

    Av någon anledning kan jag inte posta längre kommentarer. Det fanns inga länkar i texten, Någon som vet vad det är för problem?

  • Libertarianism är inte en högerideologi, om man med höger åsyftar konservatism och statsnationalism. Historiskt sett är libertarianismen den radikala vänstern, medan dagens ”vänster” lierat sig med staten och har mer gemensamt med l’ancien régime.

    För att citera Johan Norberg i essäsamlingen Fragment och argument:

    ”Under senare delen av 1700-talet inleddes en revolutionerande utveckling i västvärlden. Människors levnadsvillkor förändrades i grunden. I Europa och USA inleddes vandringen mot en frihet och ett välstånd som helt saknar historiska motsvarigheter.
    Denna utveckling innebar också ett radikalt brott mot den traditionella ordningen.
    Traditionella samhällen har byggt på medfödda privilegier, och på att den styrande klassen har bestulit den produktiva klassen. I antiken var det slavarna som tvingades arbeta för herrarna, under de feodala samhällena var det bönder och livegna som tvingades arbeta för att feodalherrar och adelsmän skulle kunna leva gott. Med upplysningen och det liberala uppsvinget under 1700- och 1800-talet föddes stället idén att ingen skulle sugas ut, att privilegierna skulle avskaffas och att alla skulle få leva i frihet. Människor skulle varken vara utetstängda ifrån, eller garanterade, en viss position, utan människor skulle genom sitt eget arbete och tänkande få pröva sig fram fritt och få så långt han kan.
    Det var ett brott som kanske tydligast kom till uttryck i de liberala revolutionerna, främst den amerikanska 1776, men som också byggde på de mer successiva frigörelseprocesserna under 1800-talet. Man avskaffade statstvång, privilegier, skatter, regler och tullar. Detta bidrog till den industriella revolutionens landvinningar, och den gav inspiration till mer befrielse. När uppfinningar, företagare och arbetare fick ökad frihet revolutionerade de produktionen och påbörjade marschen bort från hungern. Medellivslängden och levnadsstandarden ökade snabbt. Frihet och framsteg gick hand i hand.
    I och med detta föddes de två första moderna politiska ideologierna – konservatismen och liberalismen. De konservativa idéerna uppstod som en reaktion på uppbrottet från den traditionella ordningen. Liberalismen, däremot hade aktivt understött detta uppbrott, och strävade efter att gå vidare mot en högre grad av individuell frihet. Kampen kom att stå mellan högern, representerad av de konservativa, och vänstern, representerad av liberalerna.”

    http://www.hydraforlag.se/web/page.aspx?refid=19

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *