Varför finns det folk som inte är feminister?

varforfinnsdetfeminister

Lars Lindström är vänlig nog att läsa upp sitt verk.

I sin krönika den 8 juni delar Lars Lindström med sig av vad som närmast kan beskrivas som en olfaktorisk orgasm i kollektivtrafiken.

Vid det tillfälle han beskriver låter han oss med målande ord förstå att han är fullt upptagen med att med välbehag låta hela sitt väsen uppfyllas av de doftintryck som kroppsångorna från hans medresenärer medger honom. Men i denna stund råkar han också höra en flyende kommentar som gör honom högst konfunderad.

Alltså, så här var det. Jag stod lite trångt till på bussen eller om det var tunnelbanan, det var nog tunnelbanan, jag minns lukten av parfym och svett och deodorant och otvättat hår, den där ljuvliga doften av människa.

Då var det någon som sa, en man, eller om det var en pojkman, som påstod att han minsann inte var feminist. [..] Varför finns det människor som inte är feminister, vilka är de? Vad har de för bevekelsegrunder?

Jag uppfyller kriterierna för att kunna svara på Lars fråga.

  1. Jag är inte feminist.
  2. Jag finns.

Lars Lindströms ställer en giltig fråga, och istället för att Lars ska behöva ge sig av på en drömsk resa genom vaga hypoteser och fantasier om hur någon som inte är feminist kan tänkas vara, så hjälper jag gärna till, åtminstone med min ståndpunkt.

Jag kan känna sympati för människor som med frivilliga medel arbetar för lika rättigheter och skyldigheter i ett samhälle. Jag skulle kunna känna sympati för den feministiska rörelsen om den bedrev sin verksamhet med frivilliga medel, men jag skulle ändå inte kalla mig feminist. Jag associerar mig inte med rörelser som hämtar sitt existensberättigande ur fysiska attribut.

Jag struntar i vad du har mellan benen. Jag struntar i din hudfärg. Jag struntar i hur du klär dig. Jag struntar i könet på den person du älskar. Jag struntar i hur många du älskar. Dessa saker är fullkomligt ointressanta för mig. Men yttre egenskaper är otroligt intressanta för det politiskt korrekta etablissemanget. Och det är genom skapandet av fiktiva konflikter mellan olika människor, gärna med olika yttre fysiska attribut, som det politiskt korrekta etablissemanget får sin näring.

Ordet feminism är naturligtvis inte ont i sig. Och det är inte heller fel att organisera sig i grupper för att slå vakt om sina intressen. Men när du använder tvång för att åstadkomma dina ändamål lämnar du den moraliska svängdörren vidöppen för andra rörelser med andra värderingar att också använda tvång. Därför känner jag ingen sympati för den politiska feminismen, den handlar just om institutionellt påtvingad lagstiftning längs könsgränserna.

Jag skulle vilja att Lars begrundar följande frågeställning nästa gång han står och njuter av kroppsodörer i kollektivtrafiken.

Hur kan det finnas människor som utger sig för att vilja bekämpa skillnader i rättigheter mellan människor, samtidigt som de förespråkar användning av metoder som påtvingar skillnader i rättigheter mellan människor?

 

21 kommentarer till ”Varför finns det folk som inte är feminister?

  • Det är toppen att du inte bryr dig om så många saker. Verkligen! Världen skulle vara bättre om vissa människor brydde sig lite mindre om olika saker. Problemet vi har, anledningen till att var och en borde jobba för ett mer feministiskt samhälle(och därmed defineras som feminister)är att samhället du lever i just nu inte bryr sig lika lite som du verkar göra. Målet är att lära samhället att inte bry sig. Om vi når dit behövs inga påtvingade lagar. Men vi är inte där ännu, just nu har den en sidan det bättre, och då känns det som att några lagar för att jämna ut spelfältet kan vara schysst. Jag ser det själv som en liten återgivelse i den hostoriska oceanen av förtryck.

    • Du har en åsikt om hur du vill ha samhället och det ska uppnås med hjälp av statligt tvång och våld. Hur kommer det sig att just dina åsikter är så ”fina” att det är okej att använda sig av tvång och våld för att införa dem.

      Det är lite lustigt att en del människor har en smått perverterad förmåga att se olikheter och kräver lagar för att ta bort dessa. Det Jon Nylander skriver är att han saknar denna förmåga och helt enkelt låter människor vara olika så mycket de vill.

      Det finns väldigt många människor som inte vill vara eller göra det andra vill. Ska det kriminaliseras? Tänk, att det faktiskt finns människor som skulle må väldigt dåligt av att bli kriminaliserade för att de inte lever upp till den statliga åsikten om hur de ska vara.

      Jag kan ställa upp på ett jämlikt mål: alla ska behöva slippa ett statligt våldsok.

    • Mer feministisk samhälle? Seriöst, med genusneutral snöröjning (inte riktigt neutral eftersom allt med feminism handlar om kvinnorna först) och diskriminering av män på arbetsplatser genom kvotering av sämre lämpade på grund av deras kön så fattar jag inte riktigt vart du vill komma. Feminism är ett sätt att överföra resurser från män till kvinnor, en socialism i trosor som oftast implementeras av män som fått en dos skam och skuldbeläggning innan för att du är man, och sedan går feministers ärenden.

      Och detta med ett saligt sen, är inte det Soviet ideen med att efter staten kommer friheten och den perfekta människan?

      /Anarkisten

      • @Googla : Jag är medveten om ideologin. Har aldrig förstått vad det går ut på. Verkar vara en anti-ideologi, huvudsakligen?

      • Mer en livsfilosofi att inte vara bunden av varken vad
        traditionalism, feminism eller kvinnor i allmänhet vill att män ska vara.

        Rent praktiskt är det ett fritt forum för män som inte vill vara i någon box,
        ett slags manligt rum som förnärvarande existerar på nätet och youtube.
        Ett fritt forum för att diskutera relationer mellan män och kvinnor,
        vissa av kanalerna är extremt intressanta medans andra inte är det.

        Vissa saker som kommer ut av det är intressanta analyser
        och jag gillar att det diskuteras utan några som helst PK ramar varken
        av hänsyn till feminister eller kvinnor i allmänhet samt att män i den traditionella
        konservativa beskyddar-rollen griper in och säger ”det där är olämpligt” eller
        så kan man inte tala om kvinnor.

        En annan sak som diskuteras är kvinnors så kallade hypergami och hur
        det moderna samhället , med dess nya teknologi och manliga och kvinnliga relationer påverkas av det. Samt även klimatet för män i ett feministiskt samhälle.

        Den som är intresserad kan botanisera vidare själv.

        Här är ett par stycken bra kanaler
        https://www.youtube.com/channel/UCbgzmK-mfpjULHZ8SMCuhdg
        https://www.youtube.com/user/barbarossaaaa
        https://www.youtube.com/channel/UCbbeOA5K7Hhc3I2vWG1jZ0w
        https://www.youtube.com/channel/UCo1qRcO1OehgkOD_fHsu_uQ/videos

      • @Googla : Well, jag förstår inställningen, och hade jag suttit på undersidan av stöveln hos en feminist hade jag väl kännt ungefär samma sak. Nu gör jag dock inte det, utan anser att kvinnor överlag är ganska trevliga varelser, och att traditioner är något som ofta (men inte alltid) förmedlar kunskap över generationer och därmed kan vara värt att fundera på om man inte skall följa.

        För övrigt anser jag inte att man skall tala illa om kvinnor, eftersom jag de facto tror på traditionella könsroller (man bör knappast tala illa om män heller, men som man misstänker jag att jag bryr mig väsentligt mycket mindre om någon snackar skit om mig än kvinnor gör). Kvinnor och barn först är en biologisk instinkt, och en jag gladeligen följer. Inte för att jag känner mig tvingad, utan för att jag anser att det är så det skall vara.

        Slutligen, vad gäller hypergami – det är väl ett hyfsat välkänt fenomen att människor så väl som djur fortfarande lider av den biologiska sidan av sin sexualitet, det är dock enklast löst genom att folk (likt traditioner påbjuder) beter sig civiliserat och arrangerar sig i sådana relationer att risken för sociala olyckor minimeras.

        Världen är kort sagt vad den är. Orättvis? Javisst. Men man kan leva med det också.

      • Grunden för MGTOW förefaller vara att främst yngre män i västvärlden upplever att spelplanen har blivit så extremt obalanserad i kvinnors favör, att det inte vill vara med och spela längre. Detta är ingen liten rörelse, utan väldigt stor bland yngre män Jag känner främst till det hela via min son men jag blev förbluffad när jag läste på lite.

        Här är en artikel som ger lite insyn. Notera att den har 20 tusen kommentarer!!!!

        http://www.breitbart.com/london/2014/12/04/the-sexodus-part-1-the-men-giving-up-on-women-and-checking-out-of-society/

      • @Googla:

        Precis som Hans förstår jag inte heller riktigt. ”Common sense for men” rimmar illa för mig.

        Av följande anledning:

        1. Gilette, PRO GLIDER FOR MEN
        2. Gilette, VENUS FOR WOMEN

        Ersätt nu gilette med ”common sense” och sluta köpa förpackningen när du redan har innehållet.

      • Jag fattar vad du menar men du får se det som en digital återuppståndelse av
        gamla tiders herrklubb där män träffades och inte brydde sig vad kvinnor tycker
        om deras diskutioner. Självklart får alla kommentera men likgiltigheten finns i namnet
        Men Going Their Own Way.

  • Bara för att vara lite spydig i detta ämne. August Strindberg sade något i stil med att kvinnor vill inte vara jämlika med män på grund av att det är bekvämt att slippa ta beslut och att ta ansvar.

    På något vis stämmer detta enligt min erfarenhet. Naturligtvis finns det män som inte vill ta varken beslut eller ansvar. Båda kön som inte vill ta beslut och ansvar är båda efter män som kan ta beslut och ta ansvar. Detsamma gäller även för kvinnor som kan ta beslut och ta ansvar, att de hamnar före både män och kvinnor som inte vill ta beslut eller ta ansvar.

    Det verkar trots allt vara något genetisk som påverkar detta. Skulle det vara en social konstruktion är jag väldigt fascinerad av att ungar kvinnor konstrueras på detta sätt.

    Är det män som hindrar kvinnor att sitta i bolagsstyrelser? Nej. Alla större företag i Sverige vill ha kvinnor i styrelser. Alla manliga investerare säger att de vill se kvinnor i styrelser osv. Det enda problem med att det saknas kvinnor i styrelser är helt enkelt att det är ytterst få kvinnor som vill sitta i en styrelse. Det är en jättefin marknad för kvinnor detta, men ändå lyser de med sin frånvaro.

  • Jon Nylander: det du inte bryr dig om var saker som en gång i tiden var avgörande för hur människor tilläts leva sina liv. Det tvång som fanns då var att man t ex inte fick rösta om man var kvinna, eller leva öppet om man man älskade någon av samma kön. Anledningen till att samhället idag inte ser ut riktigt på det sättet, och anledningen till att du tycker att detta är bra, är feministers arbete för att förändra samhället. Eftersom feminister inte har egna maktmedel har man uppnått dessa förändringar genom att övertyga demokratiska lagstiftare om att införa tvång (=lagar) som att kvinnor ska tillåtas rösta och att, bit för bit, homosexuella ska få leva på samma villkor som andra. Så det du säger är i princip: ”jag tycker att feminismen har gjort ett bra jobb för att förbättra samhället, och därför är jag inte feminist”.

    Göran: de kvinnor som är med och driver feministiska frågor gör det därför att de vill vara med och ta ansvar. Om kvinnor inte vill ta ansvar så låter de helt enkelt bli att vara feminister. Grattis till dagens tankevurpa.

    • Det jag inte ”bryr mig om” är fysiska attribut i min bedömning av människor. Därför kan jag inte kalla mig feminist ens om feminismen skulle ha förkroppsligat alla mina värderingar.

      Nu hampar det ju dessutom som så att dagens politiska feminism eftersträvar allehanda tvångsmetoder. Och frånvaron av tvång, det vill säga frihet, är mitt högsta värde. Samtliga aktörer som använder staten för att ytterligare öka statens inblandning i människors liv diskvalificerar sig omedelbart. Det är omoraliskt.

      Vad feministerna har åstadkommit under 1900-talet är en brokig historia. Offentlig (lagstadgad) diskriminering av kvinnor är naturligtvis bäng i bollen, bekämpningen därav kan jag känna sympati med. Men är inte offentlig (lagstadgad) diskriminering av män också bäng i bollen. Eller?

      Det är så fruktansvärt enkelt att fullkomligt demolera alla argument för kvotering. Det är också otroligt enkelt att demolera argument för att alla män skulle ”omskolas för att ändra sitt konsumtionsmönster” eller något annat av de drakoniska totalitära förslag som Feministiskt Initiativ driver. Get where I am coming from?

      Angående det du säger till Göran. Att ta ansvar är bra. Att associera sig med klubbar där man gemensamt tar ansvar… inga problem med det.

      Att inte kunna skilja på en klubb som arbetar på frivillig basis, utan att tvinga människor, och en klubb som arbetar med att massera staten för att införa sina favorittvång. Det har jag problem med. Det är detta som är tankevurpan.

    • Jag må ha skrivit en tankevurpa. Men det som slår mig är att de kvinnor som jag känner som tar beslut och ansvar aldrig skulle kalla sig feminister. För mig är feminism en socialistisk ideologi för att uppnå förtryck mot dem som inte vill att allt ska vara precis jämlikt eller mot dem som inte vill vara som alla andra.

      Jag vet inte hur gammal du är, men jag är så pass gammal att jag var med när jämlikhet började diskuteras i stora termer. Då handlade jämlikhet mest om att mannen och kvinnan skulle diska och dammsuga lika mycket. Det har aldrig varit något jämlikt för mig utan för mig är jämlikhet helt enkelt att man inte sätter upp några begränsningar på grund av kön. Sedan får förutsättningarna avgöra vem som kan ha t.ex. ett visst jobb. Detta innebär inte att kön faktiskt kan användas för att manipulera och det tycker jag är helt okej.

      Sist kan jag berätta att en gång i tiden i Sverige var det faktiskt så att alla kvinnor fick rösta medan alla män inte fick göra det.

  • Feminism är en form av Marxism och huvudmålet är att avskaffa kärnfamiljen. i Sverige har man nästan nått målet!

    ”Engels (1884) argues that a woman’s subordination is not a result of her biological disposition but of social relations, and that men’s efforts to achieve their demands for control of women’s labor and sexual faculties have gradually become institutionalized in the nuclear family. ”

    ”As such, gender oppression is closely related to class oppression and the relationship between men and women in society is similar to the relations between proletariat and bourgeoisie.[1] On this account women’s subordination is a function of class oppression, maintained (like racism) because it serves the interests of capital and the ruling class;”

    https://en.wikipedia.org/wiki/Marxist_feminism

  • Det stora problemet är att ”feminism” i sverige har blivit synonymt med radikalfeminism, som är den ideologi som (fi), (v), (s), (mp), och till viss del andra riksdagspartier står för. Eftersom utgångspunkten för radikalfeministisk analys är att kvinnor alltid är förtryckta så ser man alla former av (upplevd eller äkta) ojämlikhet som ett resultat av detta patrialkala förtryck, och man gör därför dessa ofta ganska udda kopplingar mellan snöröjning, militära satsningar, eller självutnämnda sedlighetspoliser i förorten och t.ex. kvotering i bolagsstyrelser. Som vanligt i västerideologier letar man efter en (1) lösning till flertalet komplexa problem. Radikalfeminismen är klistret som gör detta resonemang möjligt.

    En lite mer sansad variant av feminism brukar kallas för liberal feminism, eller klassisk feminism som i Louise Perssons bok med samma namn (ISBN 9789186185084). Rekommenderad läsning för den intresserade. En feminism som jag kan ställa mig bakom, bland annat då den inte kräver att staten sätter in maktmedel för att ändra opinionen.

    Vill man inte skaffa eller har problem att få tag på boken kan man se https://sv.wikipedia.org/wiki/Radikalfeminism och https://sv.wikipedia.org/wiki/Liberalfeminism för ett par sammanfattningar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *