Hur viktigt är det att vara 110% värdefri?

I sin upplaga av Ludwig von Mises bok Human Action hade den objektivistiska filosofen Ayn Rand gjort flera noteringar. Många av hennes kommentarer pekade korrekt ut vissa meningar där Mises yttrade olika värdeomdömen. Man kan anta att Rand tyckte att Mises var slarvig, hon tyckte nog att Mises borde ha hållit sådant utanför. Mises gjorde ofta en poäng av att den ekonomiska vetenskapen skulle vara värdefri. Han ville att ekonomer i sin egenskap av ekonomer skulle beskriva hur världen är, inte säga någonting om hur den bör vara.

Men detta är inte så paradoxalt som det kan verka utan går att förklara. Det handlar om vad värdefrihet är och hur man bör agera för att vara värdefri. Om man läser texter av Hans-Hermann Hoppe eller Mises så ser man ofta att de i samband med att de drar vissa slutsatser skriver ”detta gäller givetvis bara i den värld då antaganden håller” eller att de då de formulerar sina antaganden skriver ”om inte dessa antaganden uppfylls kan man inte dra några slutsatser från detta”. Det är inget fel med att anta olika saker, så länge man är tydlig med vad det är man antar. Mises är tydlig med att han antar att människor föredrar livet framför döden, lycka framför olycka och liknande ’självklara’ saker. När han får kritik för att yttra värdeomdömen är det ofta bara slutsatser dragna utifrån dessa antaganden man är kritiska emot (det är alltså utifrån dessa antaganden som Mises använder ord som bra och dålig osv). Det är inte helt orimligt att vara kritisk emot detta, det bästa vore om han hade varit lika strikt som Murray Rothbard senare var, men det är egentligen inte en så stor grej, vilket man inser när man börjar förstå varför värdefrihet är viktigt.

Till att börja med så gäller Mises antaganden i väldigt många fall. De flesta människor föredrar livet framför döden. Att hela tiden upprepa ’givet att människor föredrar livet framför döden’ kan nog vara tröttsamt när det inte är särskilt kontroversiellt.

Dessutom, och det här är en poäng Mises gör i samma bok, krävs det inte så mycket för att vända på påståendet. Mises exemplifierar med bakteriologen som skriver en bok om sjukdomar med en mänsklig utgångspunkt. Om en bakterie skulle få tag i den här boken skulle all kunskap i den inte vara värdelös pga bakteriologens vilja att skydda människor, utan bakterien skulle kunna läsa den fast vända på påståenden och på så sätt lära sig vad som är bäst för den och värst för människan. Lite så är det med Mises påståenden. Om en person som föredrar misär framför välstånd får tag på Human Action kan den också lära sig saker av boken, till exempel att den personen borde verka för ett samhälle där staten styr ekonomin istället för ett samhälle där marknaden förblir orörd.

————

Det finns ett tyskt ord för värdefrihet. Wertfreiheit. Ibland hör man svenska skribenter nämna detta oftare än det svenska ordet. Användandet av ett så stiligt utrikiskt ord för någonting som vi alltid borde bära med oss, inte bara vid finare tillfällen, kan vara lite farligt. Värdefrihet är nämligen inte någon raketforskning. Det handlar om att beskriva saker som de är, att tydligt notera vad för antaganden man gör och att upprepa att de slutsatser man drar utifrån antaganden inte går att dra i de fall då antaganden inte gäller. (Om man verkligen vill läsa det tyska ordet många gånger rekommenderar jag Jörg Guido Hülsmanns Mises: The Last Knight of Liberalism. I den boken ingår bland mycket en härlig berättelse om hur Max Weber på konferens efter konferens utkämpade strider för att ekonomivetenskapen skulle betraktas som en värdefri vetenskap och att dess utövare således skulle avstå från att yttra onödiga värdeomdömen. För att hedra hans vinst har denna artikel dekorerats med en bild av honom.)

Begreppet värdefrihet kan också ge ett perspektiv på den österrikiska kritiken av den samtida nationalekonomin. Nationalekonomer är ofta väldigt dåliga på att påpeka att deras slutsatser faller om deras antaganden inte gäller, förklara vilka antaganden de gör och göra antaganden överlag. Om man ska vara lite konspiratoriskt lagd kan hävda att det är uppenbart varför de sällan säger reserverar sig och förklarar att antaganden måste gälla för att slutsatserna ska vara rimliga, många av deras antaganden är nämligen helt galna. Vissa av deras antaganden är så skeva att de helt enkelt inte kan inträffa i verkligheten. Ta exemplet med indifferenskurvor. Nationalekonomer hävdar att det finns någonting som kallas indifferenskurvor som påstås vilka olika kombinationer man kan ha av olika varor och samtidigt vara lika nöjd. Men inget som indifferens kan existera i den mänskliga världen, människan kan aldrig vara indifferent mellan olika varor eller varukombinationer. Hennes handlande innebär alltid att hon rankar saker och hon måste ranka någonting över det andra. Detta verklighetsfrånvända tänkande hade varit helt okej om man hade noterat att dessa kurvor bara finns i en alternativ hypotetisk dimension och absolut inte i vår egen värld, men det görs inte. Istället tvingas den frågevise studenten (och framtidens historieböcker ska, så att de inte dömer vår generation för hårt, veta att det i de inledande kurserna i nationalekonomi åtminstone fanns några stycken som ställde jobbiga frågor om antagandena) höra saker om att det kanske inte är ett perfekt antagande, men rimligt att tänka så på ett ungefär ändå. Den moderna nationalekonomins grundläggande problem på detta område är dock större än så. Det rör deras dröm om full sysselsättning. Nationalekonomer utgår alltför ofta ifrån ett mål om full sysselsättning, ett mål som de sällan artikulerar, och bedömer all typ av ekonomisk politik utifrån detta mål. Till skillnad från Mises ganska modesta tanke om att liv är bättre än död är full sysselsättning betydligt mer kontroversiellt, många har olika skäl som gör att de prioriterar annat (livet exempelvis) högre än det, och hela deras försök att vara vetenskapliga tar mycket stryk av att de dessutom sällan påpekar att de utgår ifrån detta.

————

Värdefrihet diskuterades på konferenser nere i Europa redan hundra år sen, men har inte fått lika mycket uppmärksamhet i Sverige. Nyligen publicerades dock Mikael Olssons doktorsavhandling ’Austrian Economics as Political Philosophy’ vid Uppsala Universitet. Jag fann den ganska intressant (även om det nog är roligare att läsa Mises direkt kan det ge en bra överblick att läsa en person med andra tankar) och då särskilt ett avsnitt Olsson har om antaganden. Han resonerar där om ämnen kan plågas av att de har ett så smalt studieområde att det krävs att man har vissa åsikter redan från början för att intressera sig, som att vissa begrepp bara blir användbara om man har vissa utgångspunkter. Jag vet inte om jag håller med, men jag har aldrig hört den idén förut och tyckte att den var ganska intressant.

Man kan inte säga att Rand hade fel i sina anmärkningar. Det är nog onödigt att ens fälla några värdeomdömen i ens ekonomiska verk, men om man gör det på ett eftertänksamt sätt är det ingen större fara. Har den sjukdomshatande bakteriologen haft ett sunt tillvägagångssätt kommer även bakterien kunna lära sig saker av hans verk. Om man däremot arbetar som de moderna nationalekonomerna gör, då är det möjligt att ens framtida verk inte ens kommer vara mer värt än framtida papperspengar.

1 kommentarer till ”Hur viktigt är det att vara 110% värdefri?

  • Fick en kommentar från Joakim Kämpe rörande att Ayn Rand nog inte var ett så stort fan av värdefri ekonomi, utan mer noterade det för att det visade på att Mises sa emot sig själv. Det kan nog stämma.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *