Veckan som förgick, v. 21

Ytterligare en vecka går till historien i landet Sverige, stjärnpatienten på världens dårhus.

En svensk tiger?

Alla tjänar på att debatten lägger sig.

Alla tjänar på att debatten lägger sig.

Det är ju som bekant känt att bostadsminister Mehmet Kaplan gått ut och jämfört de som strider för den Islamska Staten, dvs. de som strider för att införa Sharialagar i mellanöstern genom att ägna sig åt folkmord, halshuggning, sexslaveri, och allmän ödeläggelse av kulturarv, med de svenskar som stred i det finska vinterkriget. Det är så att säga gamla nyheter.

För att förklara det paket som lagts i veckan, för att hantera dessa hemvändande massmördare, låt oss rita upp ett exempel:

Ponera att du har bott i Sverige  10 år, och att du jobbar tillsammans med din fru (som du har ett barn med) på en pizzeria som hon äger. Du bidrar till att öka samhällets välstånd, du är en integrerad och uppskattad medlem av lokalsamhället och, vilket vanligtvis är det viktigaste i statens mening, du betalar skatt. Ponera sedan vidare att det jobb du av byråkratiska anledningar måste söka på ett visst sätt inte ”utannonserats på rätt sätt” efter byråkratiskt godtycke. Den statliga lösningen på detta är att utvisa dig och din familj från Sverige. 

Ponera istället att du och din familj har kommit till Sverige på flykt undan en förtryckande regim, och att du när du blir äldre börjar tycka att Sverige och västerländska värdering är skit. Du hoppar på att flygplan till mellanöstern, där du och dina vapenbröder utövar systematisk slakt av oliktänkande och du tar kvinnor som sexslavar, i ett försök att instifta en regim väldigt lik den din familj sannolikt flydde från. Ponera sedan att du, efter att ha halshuggit och våldtagit dig från stad till stad ett tag, återvänder till Sverige. Statens lösning på detta: Fri sjukvård, bostad, arbete och/eller bidrag.

Även för någon som är helt och hållet otränad i ekonomi måste det vara enkelt att förstå en enkel ekonomisk sanning: incitament spelar roll.

Så vad kommer detta leda till? Inget bra i alla fall. Som Henrik Alexandersson poängterade, ”det är ju lite besynnerligt att det enklaste och kanske enda framkomliga sättet att få en hyresrätt i Stockholm är att åka till Mellanöstern och döda, våldta och plåga andra människor.”

Det är något djupgående fel med ett samhälle som prioriterar på detta sätt, och utgången kan enbart bli undergång eller helomvändning. Vi får se vad som kommer först.

Nu väntar vi bara på att vår före detta landsfader ska ge sig in i debatten och att säga att alla tjänar på att debatten lägger sig. En svensk tiger, som bekant.

Framtidsministerns spådom?

Framtidsminister Kristina Persson uttalade sig i veckan såhär:

Ni skåningar borde kanske älska Stockholm mer … Det borde inte vara så svårt.

Kan de måhända vara så att Persson tittat djupt in i sin spåkula och sett en framtid där Skåne bryter sig loss från Sverige, och gör gemensam sak med Danmark istället? Kan denna Facebook-grupp vara början på detta Skåneuppror? Kommer vi att få se en ny Nils Dacke, som riktar armborstet mot centralmakten i Stockholm i ett försök att göra Skåne självständigt? Såg hon folk som kastade molotovcocktails mot polisen, som drog sina vapen och sköt tillbaka. Eller var detta kanske bara något hon såg på nyheterna? Kanske var det bara ett vanligt dumt uttalande från Sveriges absolut löjligaste ministerutnämning genom tiderna?

Eftersom hoppet uppenbarligen är det sista som överger människan väljer vi att tro att vi står inför spännande tider i Skånefrågan.

På vetenskapsfronten intet nytt

En man i sitt esse

En man i sitt esse

Veckan levererade även svar på en av modärnitetens allra mest ställda frågor: Varför finns egentligen män?

Problemformuleringen, som det ju så käckt kallas, lyder:

Nästan alla flercelliga arter på Jorden förökar sig genom sex, men dess existens är inte lätt att förklara eftersom sex för med sig många nackdelar. Den mest uppenbara är att bara hälften av avkomman, döttrarna, själva kan ge avkomma. Varför ska en art slösa all den energin på söner.

Genom att studera ”en enorm mängd skalbaggar föröka sig i femtio generationer” uppdelade i grupper där inget val av partner fanns, och där honor kunde välja partner, har Vetenskapen kommit fram till att val av partner gjorde arten mer motståndskraftig. Resultatet förklaras så här:

Resultatet är givetvis väntat och ingen nyhet i sig, men kan ge bättre förståelse för hur naturen fungerar.

Hur något som är helt och hållet väntat och inte en nyhet, kan vara både en nyhet och något som ger oss mer förståelse om naturen övergår vårt förstånd. Men så är vi ju inte tillräckligt institutionellt tränade heller. 

Knausiga cykloper

Kulturdebatt? Ja, om ni envisas då. Det faktum att Karl-Ove Knausgård blir utmålad som hatpredikant från helvetet sjunde cirkel i Sverige kan vi inte bry oss så mycket om. Det är ju trots allt Sverige. Mer intressant är några uttalanden när han går i svaromål :

Grunden till att det finns så mycket hat hos cykloperna, och så mycket fruktan, tror jag är enkel. Cykloperna vill inte veta av de delar av verkligheten som inte är som de anser att den bör vara.

En av anledningarna till att artikeln har blivit vida omskriven kan vara för att den är vad som på engelska kallas ”too close for comfort”. Man anar vagt att miljontals människor kollektivt fick ont i magen. Äsch, vi skojade bara, det finns ju inte miljontals läskunniga människor som tänker själva i det här landet. Vi försöker igen.

En av anledningarna till att artikeln har blivit någorlunda omskriven kan vara för att den är vad som på engelska kallas ”too close for comfort”. Man anar vagt att flera stycken läskunniga människor på vänsterkanten kollektivt fick ont i magen. Låt oss ta ett par citat till

Cykloperna kan inte hantera det ambivalenta. Det som inte är antingen ont eller gott förstår de inte, och det gör dem arga. Därför tycker de inte om litteratur. De säger att de tycker om litteratur, men den litteratur de tycker om är bara den som överensstämmer med deras bild av det goda och det onda, och det är inte litteratur utan bara något som liknar den.

Återigen tillräckligt nära sanningen för att Sveriges debila debattklimat skall känna sig hotat. Allt som inte kan passas in i den nationella godhetskomplexet (skola, vård, omsorg, flyktingmottagning, abort) måste per definition vara ett hot mot vår rätt att känna oss stolt över våra egna moraliska ställningstaganden.

Låt oss avsluta med denna, eftersom vi om två veckor kommer få utstå samma katastrofala helvete (i mycket liten skala)

I fjällandet som jag kommer från har det nyss varit nationaldag. Då tar alla på sig sina finaste kläder och går ut på gatorna för att vifta med flaggor, se på barnparader och ropa hurra. Många cykloper är arga på detta, de säger att det är nazism. Många gånger har jag försökt förklara att vi bara tycker om vårt land. Men alla flaggorna, säger cykloperna då. De är uttryck för nationalism. Och nationalism är nazism.

Skräcken inför att någon skulle bry sig om något annat än den egalitära klass-köns-etnicitets-kampen är naturligtvis total, särskilt som även salig Svensk börjat vifta med en eller två flaggor en hel dag om året. Kort och gott, Sverige är lite av ett dårhus, men självklart fullt normalt om man frågar dårarna. Lite kul blir det när någon kommer utifrån och retar upp stollarnas styrelse. Många tror gärna att vi är ”Landet mellanmjölk”. Vi bidrar gärna till att spräcka den illusionen och få folk att förstå att på vissa plan är Sverige snarare en sluten anstalt.

Slut

Det var allt för denna vecka.

Till de som besökt Freedomfest under helgen riktar vi ett stort tack och hoppas att ni hade en trevlig dag i samkväm med liktänkande och oliktänkande, isolerade från de allra värsta galenskaperna som Sverige och världen har att bjuda på.

2 kommentarer till ”Veckan som förgick, v. 21

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *