Praxeologi och vinst

Praxeologi

Purposeful action

Purposeful action

Praxeologi är vetenskapen om mänskligt handlande. Den främsta avhandlingen i detta ämne är Ludvig von Mises magnum opus “Human Action”. Praxeologi är dock inte enbart relevant för ekonomiska resonemang, även om det är det som Mises huvudsakligen ägnade sig åt. Mises främste elev, Murray Rothbard, valde att applicera praxeologi på politiskt agerande, och applicerade ofta sitt Qui Bono? [1] på politiska och sociala skeenden. I bakgrunden av alla mänskliga skeenden, ekonomiska, politiska och andra, så kan vi alltid anta att det finns människor som har definitiva mål med sitt handlande.

Historiska skeenden såväl som samtida, går att analysera från ståndpunkten att en eller flera individer har agerat på vissa sätt för att de har strävat efter ett visst resultat. Ibland har de agerat i samförstånd, och ibland har de av en slump agerat mot samma mål utan att vara medvetna om det själva. Det finns också de som har agerat för att nå ett mål, men uppnått något helt annat. Särskilt hos moderna politiker ser vi denna tendens – de utfäster att de agerar för att uppnå ett visst mål, men i slutändan händer något helt annat. Det är i detta läge det kan vara dags att dra fram “Qui Bono?”, och försöka utröna om det är så att det rör sig om ett politiskt misslyckande, eller om det i själva verket var så att en politiker sade sig sträva efter ett mål, men i själva verket strävade efter något annat.

Det är naturligtvis omöjligt att säga vad som försiggår i någon annans sinne. Man måste alltid göra en bedömning, utan möjlighet att veta om denna är sann. Om en rånare som skjutit en polis säger att det inte var avsiktligt, utan att denne enbart ämnade skjuta varningsskott så kan det mycket väl vara så. Det kan också vara så att detta är en läglig ursäkt, och att rånaren faktiskt medvetet siktade och sköt för att döda. Vilket som är sant kan vi bara hoppas kunna bedöma av omständigheterna.

Hur kan vi bedöma vad som är mest sannolikt? Till att börja med måste vi bedöma vad olika handlingar i en given situation kan förväntas leda till. Därefter måste vi bedöma om det är sannolikt att personen i fråga hade samma information som oss, och gjorde sin bedömning på samma grunder. Slutligen måste vi göra ett antagande om denne persons sannolika mål med sitt agerande.

Ett exempel

Låt oss anta att en politiker säger att denna har för avsikt att “höja arbetarnas löner” och tänker göra det genom att höja det lagstadgade, eller via kollektivavtal avtalade minimum som är lagligt. Politikern säger samtidigt att denne har för avsikt att minska den ofrivilliga arbetslösheten. Här finns två möjliga situationer :

1 ) Politikern kan ingenting om ekonomi, och förstår inte att ett höjande av minimilöner sannolikt kommer öka arbetslösheten.

2 ) Politikern vet att ett höjande av minimilöner sannolikt kommer öka arbetslösheten, men ljuger när denne hävdar en vilja att minska arbetslösheten.

Et av dessa två alternativ måste vara sant. Hur kan vi avgöra vilket? Om vi undersöker politikerns mål med sitt uttalande så är det möjligt att det är med ärligt uppsåt som denne talar, och då är det sannolikt så att politikern bara inte förstår ekonomi. Vi vet samtidigt att politiker med alla sina uttalanden har en populistisk agenda, och försöker vinna röster och sympatier från såväl andra politiker som den breda allmänheten. Om politikerns mål ligger åt detta håll så är det sannolikt så att denna ljuger, och medvetet argumenterar för en politik som kommer resultera i något annat än denne säger sig sträva efter.

Vinst är inte alltid monetär

I någon mån strävar alla alltid efter någon form av “vinst”. Man vill förvandla de resurser man har (inklusive mentala resurser) till något som man anser vara värt mödan, d.v.s. det man får tillbaka är värt mer än det kostade att få fram det. En “vinst” är inte nödvändigtvis något monetärt, även om det är inom ekonomi vi vanligen talar om vinst. En vinst är en förbättring av ett tillstånd, som har uppnåtts genom att spendera vissa resurser, vilket har i sin tur givit något tillbaka.

Anta, för sakens skull, att du läser en bok. När du läst färdigt boken kan en eller två saker inträffa : Antingen är du nöjd för att du känner att det var väl spenderad tid, och den kunskap du har fått var värd mödan. Detta är en vinst. Eller så anser du att det var bortslösad tid, för boken läsningen av boken gav inte det resultat i form av antingen kunskap, underhållning, eller annat som du hade hoppats på. Detta blir då en förlust.

Vissa aktiviteter har som huvudsaklig investering enbart tid. Eftersom tid är en begränsad resurs, så har den alltid ett värde. Olika människor värderar sin tid olika högt, men alla värderar sin tid högre än noll, d.v.s. ingen är helt egal till vad de gör med sin tid. Det kostar alltså någonting att välja en aktivitet före en annan. Av den anledningen så försöker vi alltid som minimum få tillbaka något som är lika mycket värt av alla våra aktiviteter. Detta “något” kan vara vitt skilda saker, allt ifrån avkoppling och underhållning till pengar, konsumtionsvaror eller sociala band. Vi gör helt enkelt saker för att vi hoppas på en eller annan form av “psykologisk vinst”.

Lögn som genväg till vinst

Dessvärre är det så att ena sidan i varje vinstkalkyl utgörs av kostnaden. Och tyvärr finns det många mänskliga situationer där det går att minska kostnader genom att manipulera, eller ljuga. Att ljuga kan vara en enklare väg till det mål man vill uppnå, och kan därför vara ett medel som människor väljer. Om vi ignorerar de moraliska aspekterna för tillfället, så är detta bara ytterligare ett sätt att agera för att försöka nå sina mål. Det vi dock kan vara säkra på är att lögn och bedrägeri i princip alltid görs av en anledning, för att uppnå något. Att analysera huruvida någon ljuger är svårt, eftersom det inte bara beror på om en lögn skulle ge ett önskat resultat, utan även inkluderar en bedömning av personligheten hos den som agerar.

Vi kan dock se till kringliggande omständigheter, för att kunna göra en bättre uppskattning om någon ljuger. Om aktören är någon som har mycket att förlora på att bli upptäckt med att ljuga, och om aktören är involverad i långsiktiga projekt som kräver förtroende från ett flertal parter, så är sannolikheten att denne ljuger relativt låg. Om det å andra sidan är en individ eller organisation som enbart ägnar sig åt kortvariga relationer, och inte har särskilt mycket att förlora på att bli upptäckt med en lögn, så blir sannolikheten för lögner större.

Detta kan ses som ett cyniskt sätt att tänka, men notera att det inte säger något om det individuella fallet, bara om sannolikheter. Faktum är att alla människor påverkas av incitament. Dåliga incitament kan vi kalla för “frestelser”. Vissa människor faller för frestelser, just för att det är en genväg till något man vill uppnå, d.v.s. en större och snabbare vinst.

Lagligt skydd

Om någon kan ägna sig åt lögn och bedrägeri under skydd av lagen så kan vi anta att denne med mycket stor sannolikhet kommer göra det. Frestelsen att kunna nå sina mål med bedrägeri, och samtidigt vara skyddad från de konsekvenser som andra skulle lida om de blev upptäckta, blir ofta för stor för såväl individer som organisationer.

Vi kan utan allt för mycket eftertanke snabbt komma på en mängd fall där detta inträffar : Myndighetspersoner som inte är ansvariga för sina beslut, politiker som kan ge löften med andras resurser (EU-politiker är en hel kategori för sig), företag med statliga lånegarantier, och så vidare.

Det är inte nödvändigtvis så att dessa individer och organisationer vill någon skada, men den potentiella vinsten blir så mycket högre när man inte behöver oroa sig för konsekvenserna, vilket innebär att man väljer agerande som man aldrig skulle gjort om man var tvungen att riskera de förluster som felaktiga beslut skulle innebära. Innan förra finanskrisen visade det sig att banker hade tagit enorma risker, då de ansåg att sannolikheten för att bli räddade av staten och centralbanken var såpass hög att de inte behövde oroa sig för konkurs. På samma sätt så finns det myndighetspersoner som är så övertygade om att de har rätt att de gör saker i sin myndighetsutövning som de aldrig skulle ha gjort om de inte visste att de inte kunde ställas till svars för det.

Ansvarsfrihet riskerar att leda till att människor frånser möjligheten att ha fel och göra fel, d.v.s. man slutar tro att det finns potentiella förluster, och bara potentiella (psykologiska) vinster. Det är exakt denna typ av resonemang som används i den nuvarande situationen i Ukraina, där diverse västländer vill visa på stora kostnader för rysk inblandning, och att Ryssland inte kan agera utan att ta hänsyn till kostnaderna. Förhoppningen är givetvis att Ryssland skall omvärdera sina mål, och vägen dit, och eventuellt inse att det agerande de tidigare valt inte längre kommer uppnå det de önskar [2]

Slutsats

Praxeologi, vetenskapen om mänskligt handlande, är en mycket givande vetenskap att studera. I denna artikel har jag bara givit ett par grundläggande exempel på saker som egentligen framstår som självklarheter, genom att peka på det faktum att allt mänskligt agerande syftar till att uppnå något, och några enkla analyser av det. Det är dock alltför ofta som man glömmer just att ta hänsyn till detta, och överväga även potentiella orsaker som man inte för tillfället kan se. Ett Rothbardianskt “Qui Bono?” och en stunds funderande brukar allt som oftast kunna leda till att man upptäcker saker som omedelbart framstår som uppenbara – man hade bara inte tänkt på det ännu.



[1] Qui Bono?, sv. “Vem tjänar på det?”

[2] Vad som egentligen försiggår i konflikten mellan Ukraina och Ryssland är svårt att uttala sig om, och konflikten används enbart som exempel.


2 kommentarer till ”Praxeologi och vinst

  • ”På samma sätt så finns det myndighetspersoner som är så övertygade om att de har rätt att de gör saker i sin myndighetsutövning som de aldrig skulle ha gjort om de inte visste att de inte kunde ställas till svars för det”

    Här finns uppslag för ett poddavsnitt känner jag. Själv är jag för ung för att minnas tiden av tjänstemannaansvar och Olof Palmes avskaffande av densamme, men jag är en idog läsare av historia av alla dess former och det vore roligt med lite mer kött på benen om svensk nutidshistoria. Palmes alla påhitt lär väl kunna fylla ut en och en halv timmes radiotid?

    Just den svenska aspekten är en av sakerna jag uppskattar mest med mises.se. Jag kan mycket mer om amerikansk historia och ekonomi än resten av världens sammanlagt…

    Alltid roligt med mer filosofiska inlägg förresten, allt behöver inte vara samtidskommentarer och ekonomi (även om det såklart behövs med). Fortsätt som ni gör är väl vad jag vill ha sagt antar jag.

    Tack!

    • @Gizmokvack : Absolut finns det ett uppslag för podcastavsnitt här. Rekommenderad läsning på ämnet just nu är Zarembas serie just nu om hur socialtjänsten inte klarar av att förhindra att deras medarbetare har egna agendor och utnämner sig själva till domare över folks familjeliv.

      Vi kan försöka få med mer svensk nutidshistoria. Det kräver en del research, även om just Palme inte lär vara några större problem. Eller hans kära skolminister (Ingvar Carlsson) som redan på sjuttio-talet var rädd för att det skulle bli för stort fokus på kunskapsinhämtning i skolan……

      Det kommer mera, var så säker. De filosofiska inläggen brukar få mindre uppmärksamhet av publiken än de samtida, så det är kul när någon uppmärksammar även dem!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *