Egenintresse är inte själviskhet

greed2Marknadsrelationer kritiseras ständigt för att vara självviska eller giriga, samt att själviskhet belönas vilket är etiskt skadligt. Som Friedrich Hayek sa, ”tron att individualism tillåter och uppmuntrar mänsklig själviskhet är en av de huvudsakliga orsakerna till varför många människor ogillar det”. Nåväl, den anklagelsen är falsk.

Det är sant att det finns personer som gemensamt strävar efter mål, och som styrs av egenintressen, på marknaden, oftast utan att ens känna varandra, men att drivas av egenintresse är inte samma sak som att vara självisk.

Personer har olika intressen

Ekonomer menar att individer har ett egenintresse. Det innebär helt enkelt att det finns vissa saker som varje enskild person bryr sig mer om än andra, och att vissa mål har större betydelse än andra. Det innebär att varje individ föredrar kontroll över, d.v.s. makten att bestämma över användandet av, fler resurser än färre, eftersom det gör att de kan nå sina mål mer effektivt än de annars skulle. Men att värdera kontroll av fler resurser högre än kontroll av färre innebär inte ett maniskt fokus på sig själv.

Hayek förstod denna förvirring, och skrev:

Om vi är koncisa och säger att människor är och bör vara styrda i sina handlingar efter egna intressen och önskemål, kommer det direkt bli missförstått och förvrängt till det falska påståendet att de endast är och bör styras av sina personliga behov eller själviska intressen, medan det vi menar är att de borde tillåtas sträva efter vad de än tycker är önskvärt.

Om en person inte brydde sig om någonting annat än sig själv, skulle den personens egenintresse kunna likställas med att vara själviskt. Men om någon bryr sig om någonting eller någon annan än sig själv, så skiljer detta sig från själviskhet på flera sätt.

När exempelvis Moder Teresa använde sitt Nobelpris till att bygga ett Leprosarium agerade hon av egenintresse, eftersom resurserna användes till att nå ett mål som hon själv brydde sig om. Men det var inte ett själviskt agerande.

Den fria marknaden tvingar de verkligt själviska att samarbeta

Ett annat sätt att göra distinktionen på är att själviska personer har egenintressen (de bryr sig om sig själva), men att ha ett egenintresse innebär inte att vara självisk. Egenvintresse, vare sig man är självisk eller inte, är det som möjliggör och driver sociala samarbeten, som andra tjänar på genom frivilligt agerande på marknaden. Även om en person på marknaden är självisk innebär det inte att marknaden gjort denne mer självisk eller att marknaden expanderar sfären av själviskhet bland mänskliga relationer.

Som exempel kan vi anta att Stefan är helt självisk. Förutsatt att äganderätten respekteras kan Stefan endast få andra att frivilligt samarbeta med honom i främjandet av sina planer genom att göra dem mer nöjda än andra. Han kan inte tvinga dem. Trots att han inte bryr sig om andra, måste Stefan alltså agera för att främja andras intressen för att kunna främja sina egna. Det är detta som Adam Smith beskriver i metaforen om den osynliga handen. Även om någon är självisk har personen ändå incitament att främja andra genom att samarbeta med dem och förbättra deras valmöjligheter.

Vi kan inte ignorera det goda som folk gör med sina pengar

Kritiken om att beteendet på marknaden är själviskt bygger på att man begränsar sin analys till de transaktioner som sker på marknaden. I ett så snävt perspektiv finner man ingen skillnad mellan själviskhet och egenintresse, vilket gör att folk helt enkelt missar de faktorer som motbevisar total själviskhet. Men om vi tar hänsyn till beteende bortom den mikroskopiska fokuseringen på transaktioner finner vi åtskilliga bevis på icke-själviska beteenden, från att bry sig om familjer och vänner, till att ge hundratals miljoner timmar och hundratals miljarder dollar i välgörenhet, till slumpmässiga vänliga handlingar. I praktiken är alla lite generösa. Och potentialen för att folk ska vara generösa förstoras (inte förminskas) genom de ömsesidiga fördelar som marknaden erbjuder.

Adam Smith beskriver detta väl i The Theory of Moral Sentiments:

Hur självisk varje man än må vara, verkar det finnas principer i hans natur som gör honom intresserad av andras lycka och att det är nödvändigt för honom att bidra till dess lycka, även om han inte får någonting utav det förutom nöjet att se det.

Och långt ifrån att stödja själviskhet sammanfattade han det såhär: ”att begränsa vår själviskhet och ge efter för våra välvilliga känslor utgör perfektion av den mänskliga naturen”. Med andra ord, vårt egenintresse innefattar utvecklandet av vår välvillighet. Den så kallade fadern av ekonomi avvisade den själviskhet som marknadskritikerna insisterade att den var uppbyggd av, både som generell förutsättning och som del av ett gott mänskligt liv.

Det är uppenbart att aktörer på marknaden inte kan beskrivas som motiverade av girighet. Men hur ska man då förklara sådana falska attacker? Attackerna kommer när vissa människor tycker deras egna preferenser ska gå före andras preferenser och kontroll över egendom. De är inte kapabla till få ägarnas frivilliga samtycke. Därmed måste sådan äganderätt tryckas ned så att självdefinierade reformister kan påtvinga sina preferenser på egendomsägarna, utan att förstå att deras egen girighet i och med detta blir fullständigt uppenbar.


Originalartikeln har översatts.

1 kommentarer till ”Egenintresse är inte själviskhet

  • Jag tycker man kan skilja lite på egenintresse genom att utföra en handling mot egenintresse genom att inte utföra en handling.

    Lite drastisk men jag kom inte direkt på någon annan lämplig förklaring.

    1. Utföra en handling. Jag startar ett företag där mitt mitt egenintresse är att tjäna mer pengar än jag kan tjäna som anställd.

    2. Jag tackar nej till ett jobb då jag kan fortsätta ha bidrag där mitt egenintresse är att vara ledig.

    Det är oftast personer i punkt 2 som lägger epitet på personer i punkt 1.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *