Därför har Ron Paul rätt om Ukraina – del 2

Denna översättning är andra och sista delen av Dan Sanchez uppmärksammade artikel med samma namn. Den första delen kan du läsa här.

Rysslands politik har till största del varit en reaktion på amerikansk aggressivitet, och verkar ha väldigt lite att göra med sovjetisk imperialistisk nyanda. Ända sedan Moskva gav upp det kalla kriget och sitt imperium genom och upplösa både Warszavapakten och Sovjetunionen så har USA dragit nytta av detta genom att utöka NATOs etableringsyta hela vägen fram till Rysslands gränser. Att en politik som stödjer expansion av NATO (en uttalat Moskvafientlig försvarspakt) skulle få tragiska konsekvenser förespåddes redan 1998 av till exempel George Kennan, som var en central figur i inledningen av kalla kriget. Moskva varnade också Washington att Ryssland inte skulle kunna foga sig i att ha ett fientligt inställt Ukraina som granne.

enlargement-of-nato

Men Washington har ändå glatt arbetat vidare med att snappa åt sig Ukraina som allierad. Nonchalansen i det hela illustras tydligt när Gideon Rose, redaktör för det utrikespolitiska organet Foreign Affairs (som publiceras av Council on Foreign Relations) mitt i krisen var med i Colbert Report och skröt skämtsamt om hur väl Rysslands medaljregn i Sochi-OS fungerar, för “vi vill i princip distrahera Ryssland” medan Ukraina åstadkoms att “byta sida.” Colbert summerade galant denna geopolitiska strategi: “Titta där borta, nått som glänser! Nu norpar vi ett helt land från er.” Detta svarade Gideon Rose entusiastiskt på: “Basically!”

(Det kanske var för att sona för detta pinsamt naiva och tramsiga uppträdande som Gideon Rose senare publicerade en utomordentlig artikel av John Mearsheimer, en respekterad utrikespolitisk expert, med titeln “Därför är krisen i Ukraina västvärldens fel.”. Till och med Henry Kissinger, den gamle krigsprofitören, har manat på för omprövning och återhållsamhet.)

Övertagandet av Ukraina som USA-allierad inkluderar av geopolitiskt olyckliga skäl Krimhalvön, som till övervägande majoritet är rysktalande och som i allt väsentligt varit kontrollerat av Ryssland sedan 1700-talet. Washingtons distraktionstaktik misslyckades naturligtvis katastrofalt. Ryssland var helt enkelt inte berett att förlora sin enda varmvattenshamn till en alltmer fientligt inställd regim utan hävdade sin kontroll över Krim, helt utan att något liv gick till spillo. Efter en folkomröstning annekterades sedan Krim formellt.

Självklart var Rysslands annektering av Krim inte en särskilt libertariansk sak att göra, knappt någonting en stat gör kan vara i linje med libertariansk idétradition. Men att utmåla detta oblodiga utrikespolitiska motdrag som bevis för vårdslös rysk imperialism är ingenting annat än krigsivrande verklighetsförvängring. Särskilt om man jämför “invasionen” av Krim med den bloddrypande ödeläggelse som USA har ägnat sig åt i mellanöstern de senaste fjorton åren.

Utan att för den delen frikänna Moskva från ansvar förtjänar ändå Rysslands agerande någon form av nyansering. Föreställ dig vad USA hade gjort om Ryssland hade givit sitt stöd till en kupp i Ottawa som resulterade i en anti-amerikansk kanadensisk regering precis på gränsen. Tänk dig att ryssarna sedan utan uppehåll rustat upp denna regim samtidigt som den bombade engelsktalande separatister i Brittiska Kolombia. Vad hade USAs reaktion varit i detta scenario? Moskvas reaktion på att en USA-stödd, anti-Rysk junta bombar rysktalande vid Rysslands gräns är i jämförelse behärskad.

Det är ju trots allt Putin som konsekvent har försökt få till vapenstillestånd där USA har framhärdat i sin militära lösaktighet och där Europa varit motvilliga att ha en tydlig ståndpunkt. Det var Putin som 2013 framgångsrikt förhandlade fram ett avtal som hindrade USA från att dra igång ännu en flygbombningskampanj, den gången mot Syriens regering.

Jag vill återigen säga att jag inte skriver detta för att försvara Moskvas agerande ur en libertariansk ståndpunkt. Jag förnekar inte att Putin är en lögnaktig mördare, han bara råkar vara en lögnaktig mördare som är intelligentare och vettigare än våra egna lögnaktiga mördare. Jag vill göra klart och tydligt att Rysslands inblandning i krisen inte alls är bevis på en nystart på rysk imperialistisk anda.

En sidoreplik: att Putin lyckades blockera de nykonservativa krigsambitionerna i Syrien, och att han antagligen även i framtiden skulle kunna stå i vägen för detta kanske är anledningen till att Nuland började arbeta för en anti-rysk kupp i Ukraina till att börja med. Nuland är en kvarleva från Bushtiden, och dessutom fru till den framstående nykonservativen Robert Kagan.

Man är naiv om man tror att det finns något land som är för stort eller för farligt (särskilt om landet i fråga är destabiliserat) för att vara måltavla för nykonservativa amerikanska regimskiftesförsök. Man är än mer naiv om man tror att Putin inte förstår detta.

Det budskap som Washington/NATO/Kiev och amerikanska nykonservativa för fram är helt enkelt fullt av felaktigheter och propaganda.

Men nu ska vi återvända till den kritik som “NATO-tarianer” för fram mot Ron Paul. Hur kommer det sig egentligen att Ron Paul känner sig tvungen att yttra fakta på ett sådant sätt som får uslingen Putin att framstå i god dager, eller åtminstone inte ser riktigt så usel ut som man skulle önska? Varför kan inte Ron Paul begränsa sig till att ge uttryck för sitt principiella motstånd mot militär intervention?

Om det hade gjort någon som helst skillnad hade det kanske räckt med principiella resonemang. Men det räcker inte. Majoriteten av den amerikanska befolkningen lever och verkar inte på samma moraliska grundval som Ron Paul och andra principfasta libertarianer. Det är denna avsaknad av principer som gör att den amerikanska offentligheten är så mottaglig för krigslögner och verklighetsförvrängningar. Den berättelse som Washington/NATO/Kiev och nykonservativa ser till att få upprepad i medier i hela världen fungerar som en snuttefilt full av krigsivrande lögner och vrångbilder. Detta är de amerikanska krigsivrarna ytterst medvetna om.

För att få amerikansk opinion att svänga över till fördel för intervention i Ukraina så krävs det att regimen i Kiev lyckas framställas i god dager, det krävs att Washington och NATO blir någorlunda frikända från ansvar, och det krävs att Putin och separatisterna i östra Ukraina lyckas svartmålas. Om denna mediala manöver lyckas spelar det ingen roll vad principfasta libertarianer säger.

För att på ett nå praktiska resultat räcker det alltså inte med enbart principiella uttalanden. Man måste försöka att blottlägga lögner och vrångbilder, även om Moskva råkar säga samma saker som en själv. Det krävs rättframt mod för att möta den kritik som kommer från svagsinta och lögnaktiga källor och som försöker använda denna parallell som en möjlighet att smutskasta dig som en illvillig agent för en ond stormakt.

Om Ron Pauls uttalanden verkligen är en del av någon slags putinvänlig agenda, hur skulle han någonsin kunna tro att hans ansträngningar skulle kunna hjälpa? Det kan han rimligtvis inte tro. Han talar och skriver inte på Ryska. Han har noll inflytande på Putins inhemska stöd. Den enda effekt han kan tänkas ha är på opinion och politik i den engelsktalande världen. Det enda han kan hoppas på när det gäller Ukraina är att han lyckas motverka en intervention från amerikanskt håll.

Ron Paul har helt enkelt inga dolda motiv. Kan man säga samma sak om hans kritiker? Låt oss pröva detta genom att ställa följande fråga: Hur kommer det sig att många människor som hävdar sig vara anti-interventionistiska libertarianer kan bli så fullkomligt upprörda över att Ron Paul utmanar Washingtons verklighetsbild? Deras attacker mot Ron Paul kan knappast heller väntas påverka ryssarnas inställning till Putin utan tjänar ett inrikespolitiskt syfte. Hur kommer det sig att de är så känsliga mot kritiken av en verklighetsbild som är inriktad för att åstadkomma amerikansk intervention och konfrontation? Frågan svarar i princip på sig själv.

Låt mig avsluta med några ytterligare frågor.

Hur kommer det sig att Ron Paul sägs försvara en tyrann när han och Putin är överens om fakta, men att samma dom inte faller över de “libertarianer” som hyllar en regim som kom till makten genom en våldsam kupp och som välkomnar fullständiga nazister i sina led, som tvångsinkallar sin befolkning och som släpper klusterbomber på civila?

Hur kan den nukleära snubbeltråden NATO övervägas vara en organisation vars existens kan tjäna frihetliga intressen? Det är en organisation som existerar som stöd för amerikanskt världsherravälde, och till syvende och sist är det en människoartens självmordspakt.

Är det verkligen säkerhetspolitiskt sunt att stödja kollektiva säkerhetsavtal i vilket kinkiga, vårdslösa nationalister i östeuropeiska länder kan dra med hela världen i kärnvapenkrig på grund av en gränsdispyt?

Slutligen: varför dra igång ett nytt kallt krig, och därigenom riskera att allt som är oss kärt fullkomligt förintas i kärnvapenkrig bara för att avgöra vilken politisk elit som ska råda över ett flodområde på andra sidan världen?

Ron Paul har utomordentligt gedigna libertarianska svar på samtliga dessa frågor. Har hans kritiker det?

 

Översättning av Jon Nylander

24 kommentarer till ”Därför har Ron Paul rätt om Ukraina – del 2

  • Den enda som man kan skylla på är Ryssland. Allt annat snack är ren idioti. Varför många liberterianer verkar helt förälskade i en korrupt militärgalning som vill återgå till Sovjettiden är för mig totalt obegripligt.
    Ryssland är sura för att de inte kan muta sig till lika bra inflytande som USA. Så istället för att agera på marknadesvillkor använder man tvångsåtgärder via militär aggressionpolitik.

    Hur i hela friden kan man ta någon som skriver ”Efter en folkomröstning annekterades sedan Krim formellt.” på allvar som inte nämner att den inte var demokratisk, genomfördes under ockupation osv. Hela artikeln är ju så skrattretande dålig att bara en redan övertygad fanatiker kan ta den på allvar.

    • Var hittar du putinförälskelsen i denna artikel? Den är absolut främst inriktad på den livsfarliga Amerikanska krigsivern och kontrasterar den med Moskvas beteende. Att Moskva i jämförelse med Washington agerar återhållsamt behöver man inte hålla med om (även om jag gör det). Att Ryssland och Ryssland allena skulle vara till skuld är om något en otroligt infantil inställning.

      Hur som helst, som jag tidigare har sagt: när Washingtons lögnaktiga mördare beslutar sig för att ge sig på andra länders lögnaktiga mördare återstår enbart förlorare och lögnaktiga mördare. Det finns inte någon sida eller stat som är rätt att hålla på. Det Ron Paul gör är att försöka undvika krig och han gör det genom att försöka blottlägga USAs egna lögnmaskineri, något som du anser överhuvudtaget icke existerar eller?

      • Håller med om vad du skriver förutom att Moskva agerar återhållsamt. Jag tror snarare de agerar smart för att nå sitt mål.
        Ryssland skickar trupper och vapen in i Ukraina vilket inte USA gör. Det ledde troligen till nedskjutning av av ett passagerarplan utöver striderna. Återhållsamt?

      • Jaja ”I love the smell of burnt babies in the morning, thank you mother russia.”

        PS
        Därmed inte sagt att jag på något sätt stödjer USAs drönarbombningar etc i Mellanöstern och Afganistan/Pakistan. Det är vidrigt.

    • Även om jag håller med om att staten inte ska intervenera (kanske eftersom jag gör det) tycker även jag att artikeln är dålig vilket jag påpekat tidigare. Det är inte bara cherry-picking här utan hög nivå av överdrift och oärlighet.
      ”I’m not pro-Putin, I’m pro-facts” blir rätt kul när det är ren spekulation som ofta uttrycks. Låter väldigt vänster:)

      • Libertariansk princip är icke aggression mot varken människa eller egendom. Om jag bor i Urkraina är det ointressant vem som begår våld på mig eller själ min egendom: EU, NATO, USA, Ukraina eller Ryssland. De gör alla fel och det spelar heller ingen roll vem som började. Det är det som Ron Paul försöker säga, att ingen saknar skuld.

      • Jag håller nog med Viktor om att det pågår viss cherry picking i artikeln, men jag håller med dig Göran om att det är moralisk försvarbart att försöka hindra sina egna härskare begå illdåd. Det är det jag anser Ron Paul gör. Min förhoppning är att det finns motsvarigheter till Ron Paul i Ryssland, the more the better.

      • Och ska jag håller med om att Ron Paul gör rätt som vill förhindra intervention men tror att det är en dålig idé att göra det genom att göra det med dessa argument snarare än att argumentera för de libertarianska principerna (vilka han inte håller heliga direkt som den mini-socialist en politiker ofrånkomligen måste vara).

      • Heh. Well, en politiker som på sitt skrivbord har ett plakat som lyder ”Don’t steal, government hates competition” är värd ett uns av min respekt, minst sagt.

        Han är absolut inte ofelbar, dock antagligen ansvarig för fler libertarianska konverteringar än någon annan enskild person.

      • Han är bidragande till att jag själv konverterades. Liberala partiet med. De är dock fortfarande politiker om än de minst dåliga:)
        Och nu blev det helt off topic;) Sorry!

    • Den folkomröstningen är inte värre än senaste svenska valet där majoriteten röstar för en ”borglig” politik och får en socialistisk.

      Det blir ganska fånigt att dels försöka ta ställning för någon sida när båda sidor, väst eller öst, har fel. Det är knappast någon tävling om vem som mest fel och rätt och den som tycks ha minst fel och mest rätt har rätt.

      Annekteringen av Krim är fel oavsett folkomröstning eller inte. Det blir alltid ett antal boende på Krim som kommer att komma i kläm oavsett om det är regeringen i Ukraina som bestämmer över dem eller om det är Puttin som gör det. Mest logiskt vore om Krim bildade ett eget land. På samma sätt kan gott östra delarna av Ukraina få bli ett eget land osv.

      • Göran, visst hade det varit det bästa om Krim blivit en egen region eller land men folkets vilja var att bli en del av Ryssland och då får vi acceptera detta. Sen hamnar alltid en liten del i kläm, men på Krim är den delen ytterst få procent, och det finns långt värre problem på det området att ta itu med, där långt fler marginaliseras eller hamnar i kläm som t ex Rumänien. Problemet Rumänien är ju aktuellt varje dag för oss i Sverige, kolla bara utanför din butik. Den dag det börjar välla in flyktingar från Krim så ska jag gärna ändra min ståndpunkt men det lär nog inte hända så länge man förblir en del av Ryssland.

      • Vilja och vilja. Det beror nog lite på vad de hade att rösta mellan. Var det:

        1. Vara en del av Ukraina.
        2. Vara en del av Ryssland.
        3. Vara ett eget land.
        4. Eventuella andra alternativ.

        Krim gavs en gång bort till Ukraina med ryssar och allt. Det kanske är mer rätt att det återgår till Ryssland än att det stannar kvar i Ukraina. Men det är nog egentligen en annan fråga.

      • Det är ju en fråga som inte har ett sant libertarianskt svar.
        Jag såg folk gråta av glädje och av sorg den dagen i Simferopol.

      • Så omröstning under ockupation med militärer, hot om våld, övergrepp osv, är likvärdigt med att svenska politiker sket i blå skåpet och kommer bestraffas vid nästa val?
        Jag kanske är helt blåst men jag skulle nog säga att det är viss skillnad mellan att ha val med vapen riktade mot huvudet och ett vanligt svenskt val. men men. alla är vi olika. Jag vet ju själv vad jag föredrar.

      • @Andreas : I förlängningen är principen naturligtvis densamma – nämligen du gör som staten säger. Däremot så föreligger inget direkt våldshot vid svenska val, och det skall man väl vara tacksam för. Om man nu röstar.

        Det är det där med silkesvantar med järnnävar i. Men visst – livet är onekligen tryggare för de flesta i Sverige än de flesta på Krim. Så länge man gör som staten säger så kommer man – sannolikt – inte utsättas för våld.

  • Putin må vara en skurk men han är ju rena ängeln när man jämför med massmördaren Obama! Sen att Putin som alla politiker nuförtiden är korrumperad hör ju till jobbet, det är därför man blir politiker. Fördelen med Putin är att han jobbar för ryssarnas bästa, plus sitt eget givetvis, medan ”våra” politiker är i storfinansens och bankernas ledband och bara har sitt eget bästa för ögonen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *