En Lärdom, kapitel 3: Förstörelsens välsignelse

2010 publicerade vi en översättning av de två första kapitlen ur Henry Hazlitts klassiker Economics in One Lesson. Vi kallade boken En Lärdom, och översättningen stod Christian Palmstierna för. Flera år senare fortsätter vi nu översättningen av boken, denna gång tack vare Nasim Naraghi. Vi fortsätter därför där vi slutade senast och presenterar härmed kapitel 3.

Kapitel 3: Förstörelsens välsignelse

Så är vi klara med det trasiga fönstret – en elementär villfarelse som vem som helst skulle kunna undvika efter en stunds eftertanke. Ändå lever den ihärdigt kvar i den ekonomiska historien och är mer populär idag än någonsin förut. Den bekräftas av industrijättar, fackbasar, ledarskribenter, statistiker och ekonomiprofessorer på våra finaste universitet. De talar alla varmt om förstörelsens fördelar.

Även om några av dem inte skulle hålla med om att det finns något att vinna på småskalig förstörelse ser de ändlösa fördelar i storskalig förstörelse. De menar att vi har det ekonomiskt bättre i krigstider, att krig gör underverk för produktionen. De ser en efterkrigsvärld som blomstrar tack vare en enorm ”ackumulerad” eller uppdämd efterfrågan. I Europa räknar de glatt husen och städerna som jämnats med marken och nu måste ersättas. I USA räknar de husen som inte kunde byggas under kriget, nylonstrumporna som inte kunde tillhandahållas, de slitna bilarna och däcken, de åldrande radioapparaterna och kylskåpen. Dessa adderas ihop till en formidabel slutsumma.

Det här är bara vår gamle vän – villfarelsen om det trasiga fönstret – som har fått nya kläder, och växt sig fet bortom igenkänning. Numera stöds den av en mängd närliggande villfarelser. Den förväxlar behov med efterfrågan. Ju mer kriget förstör och utarmar, desto större blir behovet i efterkrigstid. Men behov är inte efterfrågan. En effektiv ekonomisk efterfrågan behöver även köpkraft. Kinas behov är idag mycket större än USA:s, men dess köpkraft är mycket mindre.

Förespråkarna av det trasiga fönstret ser endast den pengamässiga delen av köpkraften. Nya pengar kan nu skapas genom sedelpressarna. I skrivande stund är pengatryckeri världens största industri om man mäter produkten i monetära termer. Men ju mer pengar som skapas på det här sättet, ju mer sjunker deras värde. Detta märks genom att priserna höjs. Eftersom människor är vana vid att se sin inkomst och välfärd ur en ekonomisk synvinkel, tycker de att de har det bättre när deras egen penningmängd ökar, trots att de inte kan köpa och äga lika många saker.

De positiva ekonomiska konsekvenser som människor tillskriver krig kommer egentligen ur krigstidsinflation. Resultatet hade likväl kunnat skapas av en likvärdig fredsinflation.

Det finns en viss sanning i villfarelsen om den uppdämda efterfrågan, precis som i den om det trasiga fönstret. Det trasiga fönstret skapade fler affärer för glasmästaren. Krigets förödelse kommer att skapa fler affärer för vissa producenter. Förstörelsen av hus och städer kommer att skapa fler affärstillfällen för byggindustrin. Oförmågan att producera bilar, radioapparater och kylskåp under kriget kommer i efterkrigstid att skapa efterfrågan av just de produkterna.

Det kan verka som att detta skapar en ökning av den totala efterfrågan. Vad som egentligen händer är dock att man avleder efterfrågan på de specifika produkterna till andra produkter. Européerna kommer att bygga fler hus än vanligt eftersom de är tvingade till det. Men genom att göra det kommer de att ha mindre arbetskraft och produktivitet över för allt annat. För varje hus de köper kommer de att ha mindre köpkraft för allt annat. Varhelst företagsamheten ökar i en riktning måste den minska i en annan.

Kort sagt kommer kriget att ändra riktningen på produktionen och konsumtionen: det kommer förändra industriernas balans och strukturer. I sinom tid kommer detta att få konsekvenser. Fördelningen av efterfrågan kommer se annorlunda ut när man väl har tillfredställt det uppdämda behovet av hus och andra långtidsvaror. Då kommer dessa industrier att krympa igen eftersom andra industrier behövs för att möta andra behov.

Det är inte bara strukturen på efterfrågan som förändras under för- och efterkrigstid. Efterfrågan kommer inte bara att avledas från en vara till en annan – i de flesta länder kommer efterfrågan totalt sett att sjunka.

Utbud och efterfrågan är endast två sidor av samma mynt. De är samma sak, sedda från två olika håll. Utbud skapar efterfrågan eftersom utbud i grund och botten är efterfrågan. Utbudet av de varor som tillverkas är det enda människor har att erbjuda i utbyte för sakerna de vill ha. Bondens utbud av vete utgör hans efterfrågan på bilar och andra varor. Utbudet av bilar utgör biltillverkarnas efterfrågan på vete och andra varor. Detta är en naturlig följd av handelsekonomin och den moderna arbetsdelningen.

Denna grundläggande sanning är dold för de flesta människor (till och med för vissa kända ekonomer) genom komplikationer som löner och pengar som gör att all modern handel sker på ett indirekt sätt. John Stuart Mill och andra klassiska författare kunde se de underliggande sanningarna som gömmer sig bakom den monetära slöjan, trots att de ibland missade de komplexa konsekvenserna som användandet av pengar skapar. De var tidigt ute jämfört med sina nutida kritiker, för vilka pengar skapar mer förvirring än insikter. Inflation (utfärdande av pengar som skapar högre löner och priser) kan verka likställt med skapande av mer efterfrågan, men när det gäller faktisk produktion och byteshandel är det inte så.

Ändå kan man dölja en minskning av efterfrågan från majoriteten genom den illusion som skapas av högre löner, trots att dessa alltid jämnas ut genom högre priser.

Efterfrågan efter kriget kommer att sjunka totalt sett jämfört med före kriget. Detta på grund av det minskade utbudet efter kriget. Detta är tydligt i Tyskland och Japan där många stora städer jämnades med marken. Om England hade råkat ut för samma öde hade folk inte pratat om den ackumulerade och uppdämda efterfrågan som kriget skapat. Det hade varit tydligt att köpkraften hade slagits ut i samma utsträckning som produktiviteten. En skenande inflation och tusenfaldiga prisökningar skulle kanske göra den ”nationella inkomsten” högre i rena siffror. Men de som blir vilseledda av det här och tror att de är rikare än innan kriget, är ändå bortom rationella resonemang. Samma principer som gäller för förstörelsen under ett storskaligt krig gäller dock även för ett litet krig.

Det kan förstås finnas mildrande omständigheter. Tekniska upptäckter och framsteg under kriget kan öka individuell eller nationell produktivitet. Krigets förstörelse kommer att avleda efterfrågan från en riktning till en annan. Och vissa människor kommer kanske alltid att bli lurade att tro att inflation innebär ekonomisk välfärd. Det är dock en tydlig villfarelse att tro att riktig välfärd skulle kunna skapas genom en ersättnings-efterfrågan för saker som förstörts eller inte blivit tillverkade under kriget.

4 kommentarer till ”En Lärdom, kapitel 3: Förstörelsens välsignelse

  • Krig är big business och framförallt USA är intresserade av att starta och hålla igång krig och oroligheter. Att sälja krigsmaterial är en kanonaffär (hehe) och man har upptäckt att tillverka undermålig krigsmaterial är ännu bättre för affärerna. Men man får se upp så att det inte blir så dåligt som med Iraks helikopters från USA. Irakierna blev så sura till slut att man köpte in helikoptrar från Ryssland i stället. 60% av USA-helikoptrarna stod på marken för reparation hela tiden och krävde horder med underhållspersonal för att fungera, vilket blev för dyrt för det fattiga Irak, som behöver fungerande krigsmaterial i kampen mot IS. Pansarfordonen var väl heller ingen hit bland soldaterna, uselt skydd mot pansarvärnsvapen och kass kvalitet är ständiga orsaker till missnöje från irakiernas sida, men USA mer eller mindre tvingade på irakierna materialen trots invändningarna.

  • Kul. Finns det någon plan på när boken ska vara färdigöversatt. Detta är en bok som jag gärna skulle vilja skicka runt bland ett flertal nära och kära.

  • Hej Andreas,

    Jag håller på att översätta resten av boken, har än så länge tagit mig till kapitel 8, så det är en liten bit kvar. Sen ska översättningarna korrekturläsas och fixas till lite av Mises också, men jag hoppas på att min del ska vara färdig om några månader.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *