Cospaia — den anarkistiska republiken

Nästa gång dina vänner säger ”nämn en plats där man testat anarkokapitalism”, kan du stolt svara ”Republiken Cospaia”. I nästan fyrahundra år blomstrade denna pyttelilla republik, mitt i Italien; utan härskare, utan militär, utan byråkrati och utan skatter!

Flag of The Republic of Cospaia

Cospaias framgång är en osannolik berättelse som visar hur anmärkningsvärt lite det behövs för att skapa välstånd. Det benämns en ”republik” enbart för att ett råd av äldre, utan tvingande makt, då och då hade möte i kyrkan. Detta landomgärdade territorium hade en area av enbart 330 hektar, ungefär lika stort som en stor bondgård. Populationen varierade över århundradena men var vanligen kring 300 människor fördelade på färre än 100 hushåll. I början var befolkningen analfabeter, med undantag för kyrkpastorn. Republiken blev varken invaderad eller hamnade under en främmande makts kontroll, förutom en kort period under Napoleonkrigen (en konflikt som de överlevde). Trots att territoriet var landomgärdat och långt från handelsvägarna och befolkningen i stort var analfabeter, blomstrade Cospaia och skapade avund bland sina grannar. Detta eftersom de undvek statens ok under nästan fyrahundra år.

Berättelsen om Cospaia tar sin början år 1440. Under denna period bestod den italienska halvön av ett otal små kungariken. Ett av dessa kungariken var känt som Påvedömet och regerades av påven i Rom. Dess granne i norr var Republiken Florens, regerat av familjen Medici. År 1431 blev påve Eugenius IV vald och lånade 25000 floriner av Cosimo di Giovanni de’ Medici, den tidens främste bankir och kungamakare i Republiken Florens. Detta var inte en era av centralbanker och fiatvalutor, vilket betydde att även stater behövde säkerhet för att få låna. Så, påven erbjöd staden Borgo Santo Sepolcro med omgivningar i Tiberdalen som säkerhet till lånet. Föreställ dig att Obama erbjuder Kalifornien som säkerhet till Kina för att kunna betala Obamacare.

Tio år förflöt och Påvedömet kunde inte betala sitt lån. Lantmätare från Florens och Påvedömet kom överens om att den nya gränsen mellan de två rikena skulle vara en ”rio” (latin för flod) vid den övre delen av Tibern. Men lantmätarna gjorde ett misstag. Det fanns mer än en flod i området. En biflod delade sig i två precis vid byn Cospaia.

Även om invånarna i Cospaia var analfabeter förstod de omedelbart vilken tur de haft som plötsligt befann sig utanför såväl Påvedömets som Republiken Florens jurisdiktioner. Blixtsnabbt förklarade sig människorna i Cospaia vara en oberoende republik. Både härskarna i Påvedömet och i Republiken Florens insåg värdet i att ha en ”bufferstat” mellan sina länder, och ingen av dem insisterade på att införliva Cospaia i sin stat. På detta sätt började 385 år av salig anarki.

Till en början baserades ekonomin i Cospaia på byteshandel. Trots sin brist på valuta och utbildning hade människorna i Cospaia det bättre än de i de av staten regerade grannbyarna. Som varande en anarkistisk republik behövde de inte betala någon skatt och där fanns inga härskare som kunde tvinga på dem godtyckliga regler som kunde gagna de med goda förbindelser till makten. Männen i Cospaia blev inte tvingade att delta i vare sig Florens eller Roms krig. Och eftersom de inte hade några härskare som representerade dem fanns det inga som kunde trassla in dem i allianser och de slapp alltså även dessa risker för att bli indragna i krig. Invånarna i Cospaia var fria att utöva sina yrken och utveckla sina familjer på vilket sätt de än fann för gott. Att vara utan härskare tillät människorna att använda sin tid och sin energi på de sätt de fann mest lönsamma.

År 1574 upptäckte människorna i Cospaia ett extremt lönsamt sätt att använda sin tid och sina talanger. Från den nya världen kom det en ny gröda som än i denna dag är viktig för regionen. Grödan var tobak. Genom historien har tobak varit extremt populärt var den än introducerats, och renässansens Italien var inget undantag. Snabbt blev Cospaia känt för sin högkvalitativa tobak. De italienska staternas restriktioner på odlandet och bruket av tobak gjorde sitt till för att öka efterfrågan. Många tror att tobaksförbud är en 1900-talsuppfinning, men moralpolisen var vid god hälsa även på 1600-talet. 1624 utfärdade påve Urban VIII en påvlig bannbulla som förbjöd användandet av tobak på all helig mark. Straffet var bannlysning. Förbudet behölls ändå till 1724 då det avskaffades av påve Benediktus XIII. Självklart bidrog tobaksregleringarna till att hjälpa den Cospaianska ekonomin. Den minskade tillgången och frånvaron av regleringar och tullar gjorde Cospaia till tobakshandelns nav. Snart öppnades det butiker för att dra fördel av den lukrativa handeln. Många av dessa butiker drevs av judar från Genua, Livorno, Civitavecchia, Neapel och Ancona. I de omgivande staterna i Italien var judar en förföljd och noga övervakad minoritet. Under perioder var de förbjudna att inneha egendom och tilläts inte bedriva handel med kristna. Caspaias laissez faire-eonomi tillät denna förföljda minoritet att överleva och blomstra trots den aggressiva miljön i de omgivande staterna.

Genom hela sin historia hade Cospaia inga härskare, inga domstolar och inga nedskrivna lagar förutom frasen ”Perpetua et Firma Libertas” vilken ristades in ovanför deras kyrka år 1610. Grovt översatt blir det ”Frihet — evig och hållfast”.

Tvister hanterades av familjeöverhuvuden och lokala präster. Skiljemännen valdes för sin integritet snarare än för sina politiska kontakter. Det finns inga indikationer på att Cospaia ska ha varit en våldsam plats. Om den var det skulle invånarna ha anslutit sig till Påvedömet eller till Republiken Florens. Istället skedde det omvända. Människor drogs till Cospaia eftersom de där erbjöds möjligheter de förvägrades i de omgivande staterna.

Cospaia beskrivs som ”laglöst” och tillhåll för ”smugglare”. Självklart är dessa anklagelser riktiga. Cospaia hade ingen lag utom Perpetua et Firma Libertas. Och eftersom nästan allt som fördes in i Påvedömet och Republiken Florens var belagt med skatter, var allt som lämnade Cospaia ”insmugglat”. När 1700-talet kom hade Cospaia växt från att ha varit en liten samling hus till ett nav för obeskattad handel. Cospaia var inte enbart tobakens huvudstad i Italien. Förutom tobak flöt textilier, mat och andra varor obeskattade genom landet. Självklart var inte härskarna i de omgivande staterna glada över att andra gjorde sig en hacka utan att de fick en andel. De började kalla Cospaia för ett ”laglöst smugglartillhåll”. Det finns rapporter om att påven och storhertigen av Toscana brevväxlade om hur de skulle ta hand om ”smugglings”-problemet. Under den större delen av Cospaias historia undkom de sina större grannars vrede eftersom de var ett så litet land och härskarna i de omgivande staterna hade oftast större problem än de försumbara inkomstförluster de åsamkades av Cospaias fria marknad.

År 1826 hade staten slutligen fått nog av Cospaias oreserverade framgångar. Påven och storhertigen av Toscana svälte ut den lilla republiken och tvingade de återstående 14 familjeöverhuvudena att underteckna ”underkastelseförklaringen” vilket innebar slutet för 385 år av frihet och anarki. Som kompensation fick regionen tillåtelse att odla en halv miljon tobaksplantor (det var förbjudet att odla tobak någon annan stans) och invånarna fick även varsitt silvermynt präglad med en bild på påven. Myntet kom att kallas för ”papetto”, en sammanslagning av de italienska orden för påve och liten, och fick symbolisera hur lite de fått i utbyte mot sin frihet. Än i denna dag firar människorna i Cospaia en årlig festival för att fira den frihet de en gång åtnjöt. Om du kommer till Italien bör du spana in Festen i Cospaia.

Det är lockande att fråga sig vad som skulle ha hänt om Cospaia hade förblivit fritt in till denna dag. Hade de kunnat överleva till den moderna eran likt San Marino eller Lichtenstein? Hur lockande dessa frågor än är tycker jag att Cospaia har viktiga saker att lära oss. När allt kommer omkring var de en anarkistisk republik som överlevde och blomstrade i 385 år. Det är 385 år utan skatter, krig, härskare eller regleringar. Jag utmanar alla att nämna ett land som överträffat det.


Översatt av Peter Strömberg.

Originalartikelns författare, Anthony Caprio, låter hälsa att hans bitcoinadress är 1EhncKKTaMbWZ7UZmuMF9NJrF23CtdGmd6. Bra att veta för den som vill sponsra honom.

14 kommentarer till ”Cospaia — den anarkistiska republiken

  • Jag kände inte till detta. Intressant. Ett bra exempel är väl även Zomia (http://en.m.wikipedia.org/wiki/Zomia_%28geography%29). Geografin och topografin gjorde det svårt för stater att härska över de fria folken i området, det var egentligen först när teknologin tillät det som kringliggande stater kom och krävde skatt. Det intressanta är det rättssystem som verkar ha uppstått helt utan stat (tänka sig). Rätt självklara saker som att man inte får stjäla grannens gris, spöa på folk etc. Straffen som folk enades kring verkar huvudsakligen bestått av kompensation till brottsoffret.

  • ”The Art of Not Being Governed: An Anarchist History of Upland Southeast Asia is a book-length anthropological and historical study of the Zomia highlands of Southeast Asia written by James C. Scott and published in 2009.”

  • Det är litet tråkigt att de försörjde sig på brytpunkten av olika lagsagor. Jag tycker det tar udden av Cospaia som frihetsexempel. Men tack för en intressant historia.

      • Därför att jag tycker att det tar udden av Cospaia som frihetsexempel. Deras höga inkomster kom ju ifrån det tvång och de regleringar som omgivande lagsagor utövade mot sina medborgare. Exemplet bevisar alltså inte att frihet i sig skapar välstånd, välståndet här skapades ju av att varor och tjänster koncentrerades i Cospaia.

      • Frihet är förutsättningen för välstånd. Sen är det knappast unikt med att folk gör sig rika på andras okunskap och oförmåga att frambringa eftertraktade varor och tjänster 🙂

        Det historien bevisar är ju att tom smugglare och annat löst folk klarar av att leva i fred och frihet 🙂

      • Men artikeln är ju bra och positiv. Mitt påpekande var mer tänkt att vara finlir.

      • ”Det är litet tråkigt att de försörjde sig på brytpunkten av olika lagsagor”

        Tycker du att de borde ha hållit sig för goda för att idka frihandel?

      • Att deras välstånd kom ifrån att dra nytta av kontrasterna i omgivande lagsagors våldsmonopol tar i viss mån udden av Cospaia som frihetsexempel.

  • Det enda sättet att fly undan staten är att grunda en egen stat och ta över de politiska institutionerna.

    Att bygga plattformar utanför Kaliforniens kust kommer inte att fungera i praktiken. Den Silicon Valley miljardär som drog igång projektet har själv sagt att han ser det som orealistiskt. Free State Project i New Hampshire är ett steg i rätt riktning. Tyvärr kommer aldrig Washington att acceptera ett utträde ur unionen.

    Däremot skulle det fungera om man kunde ”köpa loss” ett tomt landområde från något fattigt land, ungefär som Exportzonerna fast på steroider.

    Om många välutbildade människor tar med sig sina pengar och flyttar till samma ställe kan man skapa ett nytta Singapore. Man behöver ett avtal med det gamla värdlandet som ger detta inkomster som procent av BNP i typ 50 år, och därefter fullständigt suveränitet.

    Det är genomförtbart. De låga lokala lönekostnaderna kommer att göra det billigt att bygga hus. Det finns massor av kunskapsarbetare som har nytta av att jobba i en frizon, osv.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *