Svenska frihetskämpar, förena eder! Bli Patreon

Det är ett heligt jobb att alltid ha fel

cognitive-dissonanceFör många libertarianer har steget in i klassiskt liberala och kanske till och med anarkistiska tankeföreställningar varit en tung resa. I vårt samhälle förfäktas socialistiska värderingar i så stor utsträckning att det i många fall har krävts en ansenlig kraftansamling att våga och orka ta in kätterska och radikala tankar.

Resan från en socialistisk/kollektivistisk världsbild till en frihetlig sådan kantas av en serie kognitiva dissonanser, det vill säga den mentala smärta som uppstår när intellektet och känslolivet är ambivalent inför två (eller flera) motsägelsefulla åsikter eller frågeställningar.

Låt oss säga till exempel att du lever med föreställningen att prostitution bör vara straffbart, och att du i denna tankebubbla får frågan “Men om man spelar in prostitutionen på film och säljer videon, bör det vara förbjudet?” Ett antal val infinner sig i detta scenario. För att vara konsekvent kan du helt sonika anse att även pornografi bör vara förbjudet. Du kan också försöka resonera dig fram till någon väsentlig skillnad mellan pornografi och prostitution för att försvara din ursprungliga åsikt. I båda dessa fall hamnar du i en potentiell evig argumentation med dig själv; om någon avbildar ett samlag med avlönade modeller och menar att det är konst, hur avgör du om det är pornografiskt, om det är en koppleriverksamhet eller om det faktiskt är konst?

Ett tredje alternativ finns, att försöka hitta det svar som innehåller minst motsägelser. Du kan utmana dina föreställningar i grunden och ge följande tanke en chans: att vad vuxna människor frivilligt gör med sina kroppar är upp till dem själva oavsett omständigheter och dina eller andras moraliska betänkligheter. Låter du tanken få fäste kanske din tidigare föreställning omvälvs; du kommer fram till att prostitution inte borde vara straffbart.

Vad min egen åsikt numera är i ovanstående fråga är nog uppenbart. Men min poäng är snarare denna: att den mentala process som leder fram till att man riskerar sina åsikter och föreställningar är något av det mest fundamentalt värdefulla man kan ägna sig åt. Att ha fel är värt den största eftertanke, särskilt så eftersom vi lever i ett samhälle där det är djupt skamfyllt att bli påkommen med att ha fel, i allra högsta grad även inför oss själva.

De som har gjort resan från en socialistisk/kollektivistisk världsbild till en mer frihetlig sådan har blivit väldigt bekanta med denna upplevelse av mental smärta, främst i sig själva, men även bland dem med vilka den blommande frihetsälskaren söker konversera. Det finns många kännetecken att lägga märke till i en konversation där kognitiv dissonans uppstår i någon av parterna, varav ilska är det vanligast förekommande.

Ilska går inte att fruktbart bemöta med ilska, vare sig hos sig själv eller hos någon annan. Man är nämligen otroligt dum när man är arg. Om du upplever ilska i dig själv är det bästa du kan göra att försöka inse det heliga i stunden, att detta är ett ögonblick i vilket du återigen har chansen att i grunden ha fel och därigenom växa. Det är frigörande att tänka “det är möjligt att jag har fel, låt mig tänka på saken.”

Att växla ut sin mentala smärta till en process som i grunden upplevs som positiv leder inte bara till mental utveckling för egen del, det smittar också av sig. De människor som verkligen har lärt mig något är de som inte har känt sig hotade av mina åsikter, och som med prestigelöshet har tagit in mina åsikter och idéer och behandlat dem rationellt, lugnt och med respekt. Det är först på senare år som jag inser att de personer som främst fungerat som katalysatorer i mina inre förändringar är de som bäst lyckats behandla motstridiga idéer utan att fullständigt identifiera sig med någon av dem. Enkelt uttryckt: öppna individer.

Denna öppenhet bör du unna dig själv och andra du möter. En idé som sådan är inte något att identifiera sig med. Lika lite som du är ett träd, är du en idé. Ett träd är ett ting vilket du kan bearbeta med en yxa, eller bara låta vara, icke desto mindre bör du hålla din yxa slipad. Idéer och åsikter kan du bearbeta med hjälp av logiskt tänkande och kritiska studier, eller så kan du låta bli, men du bör ändå vässa din förmåga att ta in dem och studera dem utan ingångsvärden.

I tänkandets hantverk finns två stora hinder som förtjänar medveten uppmärksamhet; behovet att ha rätt och skräcken att ha fel. Det är denna mekanism som gör att känslan man har när man har fel, är precis samma känsla man har när man har rätt!

Att avdramatisera ”felhet” är otroligt viktigt. Annars kommer vi i debatt oftast att mötas med våra mentala munkavlar förspända och med våra egon i högsta hugg. Så länge som du eller någon annan argumenterar och inte övergår till att bruka våld eller hota med våld är det i allra högsta grad fruktbart att med respekt och öppenhet dela och ta emot idéer och åsikter. Över tiden kommer du bli en god förespråkare för de idéer som inom dig överlever den ständiga omruskning du utsätter dem för.

Det är med hjälp av en mängd kognitiva dissonanser som jag har kommit fram till att staten inte är en samtalspart i ett utbyte av idéer. Den är en förträffligt usel konversatör. Alldeles oavsett vilka idéer eller åsikter jag har bestämmer den över mig och de jag älskar — mot min vilja, den ger mig inte ens möjligheten till kognitiv dissonans. Jag skulle kunna söka en politisk karriär, eller på annat sätt söka övertyga staten att tvinga människor att leva på det sätt som är i enlighet med mina värden. Men det vore emot varje fiber i min kropp, då frånvaro av tvång är mitt högsta värde.

Jag vill tala med mina medmänniskor och komma överens med dem, om så bara för att gå skilda vägar. Jag vill med dem uppleva tusenfallet motsägelsefulla idéer, särskilt med dem som fortfarande håller i helgd den goda och öppna konversationen.

Det är endast i frihet du verkligen får chansen att ha fel.

Svenska frihetskämpar, förena eder! Bli Patreon

8 kommentarer till ”Det är ett heligt jobb att alltid ha fel

  • Då staten just nu utövar tvång mot dig med hot om våld angående tex. skatter, regleringar mm. måste du anse dig leva under statligt förtryck som libertarian.

    Hur ska du påverka din individuella, och eventuellt för de du älskar, situation så att den blir mer fri från stat utan att gå den politiska vägen och avreglera samhället på så vis?

    Free State Project verkar vara väldigt svårt att tillämpa i Sverige.

    • @Johan

      Jag vet inte hur jag med direkta medel ska förbättra situationen. Men jag vet att jag vill övertyga så många som möjligt att förstå grundläggande frihetliga principer och få dem brinna för dem. Om tillräckligt många med öppet sinne engagerar sig i frågan så tror jag på en beteendeförändring hos min medmänniska och att man därigenom kan hitta sätt att kringå staten eller på andra sätt göra den mindre relevant.

      Att på kort sikt försöka påverka staten behöver inte vara fel, men det är inte min väg, det politiska spelet som sådant är för hemskt för mig. Jag skriver om det här: http://www.mises.se/2015/03/04/spelets-regler-ar-regler-for-spelet/

      • Japp, det låter klokt. Bra allt det du skriver!!
        Ville bara veta hur din plan var. 🙂

  • @Johan – Åtminstone jag hör en hjälplöshet i vad du skriver, en underton av att staten är så stor och mäktig och jag är så liten och maktlös. Vi är inte så ateistiska som vi kanske tror; den kristna föreställningsvärlden lever kvar där Gud är allsmäktig och jag är ett litet kryp på jorden.

    Murray Bookchin granskar denna hjälplöshet. Han menar att staten inte bara är en sammansättning av byråkratiska och betvingande institutioner, utan också en sinnesinställning, a state of mind. Staten utövar också en psykologisk makt på individer. Den skapar en förundran – oj, vad stor och allsmäktig den är! O, Gud! O, Gud! – samtidigt skapar den en hjälplöshet och känsla av maktlöshet hos individerna.

    En av de fina saker som kan hämtas ur argumentationen för mer öppna individer är inte minst befriandet ur statens psykologiska fängelse. Det underminerar bilden av staten som ett allverktyg. En låst individ tänker att staten löser allt. Hur ska man lösa problem med sjukvården? Höj skatten och motverka privata vinstintressen! Hur ska man lösa miljöproblem? Staten måste reglera mer och ha mer att säga till om! Hur ska man få bättre skolresultat? Återförstatliga skolan! En fri individ tänker däremot att staten bara är ännu ett verktyg i mängden. Han är inte lika hänförd och bländad av statens allsmäktighet, utan som fri individ ser han t.ex. att staten med sin tvångstaxering, värnplikt, inkräktande legalisering, sitt psykologiska förtryck och sitt slöseri med resurser är en direkt farlig och ineffektiv apparat att använda sig av. Eller kanske han ser ännu djupare och förstår att staten har det inbyggt i sig att spåra ur; den utgör sig för att ta hand om oss men blir en värre förtryckare än de enstaka banditerna i anarkin. Med sin övermäktiga vapenarsenal gör staten mer skada än någon annan institution. Maktförtätning som leder till statsbygge eller våldsmonopol/tvångstaxering har i själva verket genom alla tider medfört fruktansvärda övergrepp på människor runt om i världen.

    Jag läser därför Jon Nylanders artikel med stor glädje eftersom även jag är övertygad om att det är viktigt att skapa ett klimat där vi kan argumentera fritt utan att utsättas för hot om våld, det är viktigt att det finns en mångfald av motstridiga idéer utan att en part slår för öronen och slår sig fram bäst han vill, det är viktigt att kunna växa som individ utan att slås ner av känslor av maktlöshet och resignation. Allt detta är viktigt för att kunna överskrida staten, underminera den och slutligen lämna den bakom oss.

    • Jag håller med fullständigt.
      Dock är det svårt att se genom fingrarna gentemot staten och låtsas vara fri när man är egenföretagare, förälder till skolbarn, bensinköpare, husägare, elköpare osv. Mycket blir så påtagligtt när man hela sitt liv kämpat för att vara en fri individ. Som tar ansvar för sina egna handlingar. Man vill göra något nu, pronto, that matters för sin egen skull. (Och andra libertarianer)

  • Väldigt bra skrivet och jag håller till fullo med dig Jon om att det är en beteendeförändring vi måste verkar för hos människor. Väcka dem till att se vad staten egentligen är, en grundläggande och långsiktigt förändring av samhället och världen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *