Tyskland har inte vunnit på Greklandskrisen

EU GreklandIdén att Grekland har Tyskland och övriga EU-länder att skylla för sin ekonomiska misär är en nödvändig koppling om man vill identifiera ”nedskärningar” som källan till den ekonomiska krisen i Europa. En av Katrine Marcals senaste krönikor förädlar målande denna historieskildring:

Fotboll är en enkel sport. Tjugotvå män jagar en boll i 90 minuter och i slutet vinner Tyskland.

Vilka siffror eller konkreta andra fakta talar då för att Tyskland är en ”vinnare”? Det enda som brukar framföras är argumentet att fortsatt utlåning till Grekland har använts för att hålla igång tysk vapenexport i en förmodat paradoxal kombination med hårda villkor om åtstramningar i välfärdssektorn.

Grekland motsvarar kanske en halv procent av den tyska exporten, så även om man är konspirationsteoretiskt lagd och tror att dessa typer av ”backroom deals” existerar så vore värdet av sådana affärer försumbara relativt de förluster som tyska skattebetalare gör och kommer att göra på att subventionera Grekland genom en mängd olika lån på icke-marknadsmässiga villkor. Minns att Grekland redan gjort statsbankrutt gentemot de privata långivarna 2012, då skulder på mer än 100 miljarder euro skrevs av. Om man beaktar uteblivna räntor motsvarar detta en förlust på 75 procent av det faktiska värdet, eller i absoluta tal, ett belopp i samma storleksordning som hela den svenska statsskulden.

Numera ägs c:a 80 procent av grekiska statspapper av Europas skattebetalare genom olika myndigheter och institutioner med Tyskland som draglok. Betänk följande siffror:

1) Det första räddningspaketet till Grekland, sjösatt 2010, bestod av bilaterala lån om totalt 53 miljarder euro. Som Europas största ekonomi drog Tyskland det tyngsta lasset med en utlåning på drygt 15 miljarder.

2) ECB började köpa grekiska statsobligationer från och med 2010. Dess nuvarande innehav är ungefär 20 miljarder euro. Med en kapitalandel i ECB på 17,99 procent så kan man räkna med en indirekt tysk exponering om knappt 4 miljarder.

3) Det andra räddningspaketet, lanserat 2012, innehöll nödlån till Grekland via European Financial Stability Mechanism, EFSM, samt via IMF. EFSM ägs av EU-medlemmarna gemensamt med en tysk andel på 27,13 procent. Fondens utlåning till Grekland uppgick till totalt 144,7 miljarder euro samtidigt som IMF sköt till ytterligare 19,8 miljarder, en organisation där Tysklands kvot är 6,12 procent. 39 miljarder genom EFSM plus drygt 1 miljard genom IMF gör att vi kan summera Tysklands exponering i detta andra paket till totalt 40 miljarder euro.

Den tyska exponeringen via dessa institutioner uppgår alltså till 15 + 4 + 40 = 59 miljarder euro. Enligt Världsbanken har Tyskland 42 miljoner människor i arbetskraften och en sysselsättningsgrad på 60 procent. Om vi skulle slå ut Greklandsexponeringen på 25,2 miljoner arbetande tyskar så äger därmed var och en fordringar i den grekiska staten på 2341 euro, eller omräknat c:a 22 000 svenska kronor.

Om varje tysk arbetare hade fått erbjudandet att placera en månadslön direkt i grekiska statsobligationer till kanske 3 procents ränta med risk för 50 procents nedskrivning någon gång inom de kommande åren, hur många hade anmält sig frivilligt? Sannolikt inte särskilt många, vilket visar att retoriken om Tyskland som hårdnackad förhandlare och vinnare av fotbollsmatchen är ideologisk konstruktion snarare än statistisk verklighet. Tvärtom är tyskarna rejält uppfintade på läktaren av grekiska politiker som kan fortsätta med sina budgetunderskott och utgivningen av mycket mer statsskuld än vad som är hållbart i det långa loppet.

1 kommentarer till ”Tyskland har inte vunnit på Greklandskrisen

  • ”Om varje tysk arbetare hade fått erbjudandet att placera en månadslön direkt i grekiska statsobligationer till kanske 3 procents ränta med risk för 50 procents nedskrivning någon gång inom de kommande åren, hur många hade anmält sig frivilligt?”

    Ett mycket bra sätt att beskriva situationen. Mycket bra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *