Lågpriskungar

pepparkaksfarbrorKarikatyren av det rika kapitalistsvinet har länge varit den där lilla monopolgubben med mustasch, monokel och pengapåse över axeln. En bankir som bara bollar med andra miljardärers miljarder. Som inte vill ha något med vanligt folk att göra, som inte kunde bry sig mindre om vad vanligt folk tycker, tänker och vill ha.

I slutet av 2014 publicerade DI en artikel med rubriken ”Lågpriskungar rikast i Sverige”. Den listade de rikaste människorna i Sverige och föga överraskande var Kamprad och H&M-Perssons i topp. Men där fanns många andra lågpriskungar och även de som ärvt sin förmögenhet så har den förmögenheten ofta skapats av lågpriskungar.

Förklaringen till varför lågpriskungar ofta toppar rikemanslistorna är enkel. Om du vill bli rik så måste du skapa värde åt andra, du måste producera något som andra är beredda att betala för.  Om du har ett väldigt begränsat utbud och väldigt dyra produkter kommer det bli svårt att få sålt så jättemånga. För det första så finns det förstås mycket färre rika personer än medel- och låginkomsttagare. För det andra så tänker även rika människor på priset. För det tredje så betyder inte ett högt nominellt pris en stor vinst.

Lågpriskungar blir miljardärer tack vare sina låga priser, inte trots dem. De blir miljardärer eftersom de skapar värde åt miljontals eller miljarder människor. Tack vare sina låga priser kan de nå långt fler konsumenter än de som handlar med lyxvaror. När Steve Jobs grundade Apple fanns det knappt något som hette persondator. Hur mycket visionär Jobs än var så var han också affärsdriven. Han visste att de stora pengarna fanns att tjäna på att göra datorn tillgänglig för alla. Henry Ford hade kommit till samma insikt med sin T-modell och Rockefeller före honom, då han raffinerade olja till produkter som kunde användas av alla i en form eller annan.

Lågpriskungarna gör saker tillgängliga för allmänheten, tillgängliga för personer som aldrig ens hade kunnat drömma om att någon gång få njuta av dem. Deras förmögenhet är en belöning för det mervärde de har skapat åt sina kunder. Lågpriskungarna skapar också mängder av arbetsplatser.

Man skulle ju tycka att det här är uppenbart, men tyvärr verkar det vara en väldigt obskyr sanning. Det märks i det ständiga fokuset på arbetstagarnas intressen och rättigheter, viljan att beskatta de förmögna, krav på ökad reglering och statlig inblandning i näringslivet för att inte tala om den allmänna avundsjukan och misstänksamheten mot framgångsrika människor.

Det var i och för sig kul att DI påpekade lågpriskungarnas flerfald på rikast-i-Sverige listan. Vågar man hoppas att någon av läsarna, för att inte tala om DI själv, drog några slutsatser av det?

19 kommentarer till ”Lågpriskungar

  • Jag vet inte vilken verklighet Kaj Grussner lever i, men han tycks inte på många år lämnat sin studerkammare. Några nyheter kan han inte tagit del av i sin isolering ifrån den omvärld som avskaffat förmögenhetsskatten och arvs- och gåvoskatten. Vem är det som klagar på lågpriskungar? Ingen!!! Vi är tacksamma för deras verksamhet, inte bara i att sälja grejor vi behöver utan också för att de gett sig in i kreditsektorn och gett de stora bankerna konkurrens.

    Detta betyder inte att man ska nonchalera de anställdas intressen eller av fattiga barns behov av barnbidrag. Håller man inte uppe de fattigare lagrens köpkraft kommer detta att slå tillbaka på handeln.

    • ”Håller man inte uppe de fattigare lagrens köpkraft kommer detta att slå tillbaka på handeln.”

      – Köpkraften hålls uppe genom att en större produktion sänker priserna, vid antagandet av en stabil penningmängd. I annat fall kommer en större produktion att leda till lägre relativpriser.

      – Att hålla uppe löntagarnas köpkraft genom att höja de nominella lönerna, kan leda till högre arbetslöshet. En del löntagares löner sänks till noll genom att de blir arbetslösa.

      – Bankernas vinster beror inte på att de lånar ut spararnas pengar, utan för att de kan skapa helt nya krediter genom en bokföringsåtgärd. Detta är en socialistisk planekonomi beslutat av politiker.

      • @ Per-Olof Persson

        Jag håller helt med om att det kan leda till arbetslöshet att höja nominella löner. En höjd lön som leder till uppsägningar eller höjda priser blir intet värd i praktiken.

        Det är något annat jag menar: Att man i Sverige kunnat låta även relativt sett fattiga bo hyffsat då man haft ett stöd ut överlönen, dvs lönen behöver inte höjas för att du ska kunna få det där hyffsade boendet och du behöver inte göra avkall på andra köp för att lägga på boendet.

        En större produktion kan sänka priserna och leda till mördande konkurrens.Till att investerare förlorar sina pengar då företag måste sälja med förlust då prise sjunkit för mycket. Det var inte bristande produktionskapacitet som ledde till 20-tals krisen. Det var motsatsen.

        Långt innan socialismen uppfanns skapade guldsmeder pengar som inte motsvarade insättningen. Detta är ett normalt drag hos kreditväsendet och den som är emot denna typ av pengaskapande förstår antingen inte vad det handlar om eller drömmer sig tillbaka till ett tillstånd med stor fattigdom i världen.

      • Låt oss då definiera motsatsen till bristande produktionskapacitet. Det är nämligen felinvestering som är grundstenen i denna motsats till bristande produktionskapacitet. Den så kallade ”överproduktionen” är inte ett resultat av giriga spekulanter eller kapitalism utan räntemanipulationer och ingrepp i marknaden som lett till felinvesteringar.

        En viktig punkt som förbises i alla hönsiga socialistiska eller fascistiska drömmanden.

      • @ anonym

        Utvecklingen är inte lätt att förutse. Om du investerar i något och det inte finns efterfrågan på din produkt så har du bidragit till överproduktionen. Konkurrenter kommer med en ny modell eller en ny butik öppnar som säljer vad du också säljer. Vi ser svaret på detta i kedjor och gallerior. Kedjan skapar en större trygghet än vad totalt fristående innebär och gallerian innebär att om du finns där så har du många potentiella kunder i närheten och kommer någon för att titta på en konkurrents produkter kan de titta på dina också. Du sneglar på konkurrenten. Konkurrenten sneglar på dig. Ni anpassar er så att kunderna inte går förbi er.

        Högre pris kompenseras av finare märken eller något annat.

      • @Dan. Har du funderat någon gång på hur det kan komma sig att boendet är dyrt. Till och med i bostäder som redan har betalat sin investering är det dyrt att bo i.

        Gör som i Stockholm. Halva kostnaden för ett hus är priset för marken. Stockholms kommun finansierar delar av sin verksamhet genom att låta människorna bo dyrt. Även de kommunala bostadsbolagen i Stockholm låter folk bo dyrt delvis på grund av att dessa fastighetsbolag ska finansiera annan verksamhet i Stockholms kommun än boende.

        Och som alltid. Nödvändiga utgifter för individens allmänna överlevnad är alltid högt avgiftsbelagt och beskattat. Allt ska de tjänas skattepengar på vars enda uppgifter mer eller mindre är att tillfredsställa våra politikers fåfänga.

      • @ Göran

        Jag gillar den tyska modellen bättre där man inte styrs av Jante-fjante i samma utsträckning som i Sverige. Där får folk äga fastigheter och hyra ut hyreslägenheter. På det viset kan folk med vanliga inkomster, och lägre också tydligen, bo centralt. Boendet blir inte en handelsvara i samma utsträckning som det tenderar att bli om man bara bygger bostadsrätter och aldrig hyresrätter.

        Man äger sitt boende om man har ett överskott. Alla kan inte ha ett överskott. Ska folk kunna flytta och ska vi kunna ha en flexibel arbetsmarknad där folk snabbt kan röra sig till nya orter där jobben finns, ja, då måste vi ha gott om hyresrätter.

        Det måste alltså bli lönsammare både för privata och kommunala bostadsbolag att äga hyresfastigheter. Det är bäst för både arbetsmarknaden och bostadsmarknaden.

        Ni gnäller om socialism då det finns en centralbank som bestämmer över räntan. Inte ens det vill ni ha i er världsfrånvända inställning. Ingen socialpolitik som viktar till förmån för de allra fattigaste och ingen vettig inriktning på bostadsmarknaden. Tro bara inte att den hållningen är bäst för arbetsmaknaden eller penningmarknaden! Det är den inte och detta kommer att skada varu- och tjänstemarknaderna!

      • @Dan. Har du någon aning om vilken rörlighet det är på bostadsrätter. Den är högre än på hyresmarknaden. Det är mycket större möjlighet att byta bostadsort med bostadsrätter.

        Även i Sverige får vanliga människor äga fastigheter. Jag får det och du får det. Du kan få ett tips av mig. Du kan få en hyresfastighet på landet för samma bris som en bostadsrätt i Stockholm. Det fina är att det är samma hyra på en lägenhet i den lilla orten som det är i Stockholms innerstad.

      • @ Göran

        Jag menar att det finns skäl för uppfattningen att det finns för få hyresrätter. Med en hyresrätt behöver du inte ha något ägande. Jag har ingen förmögenhet. Jag kan inte flytta till ens en billig bostadsrätt. Men visst vet jag att det finns möjlighet för vanligt folk, speciellt för par, att äga bostadsrätter. Jag vill inte på något vis att dessa ska bli så få att priserna stiger. Jag menar istället att vi behöver fler bostäder. Det som fattas är hyresrätter.

        Jo, det är fel att beskatta boende. Historien har visat oss hur folk som ärvt sina släktingars bostäder i exempelvis Simrishamn fått betala en hög fastighetsskatt och av denna drivits bort från sina ärvda hem. Varför blev det så? Jo, högavlönade direktörer ifrån Stockholm flyttade till Simrishamn. De trissade upp priserna och hade råd med fastighetsskatten. Det hade inte fiskarnas släktingar som kanske jobbade som kallskänka eller inom detaljhandeln på orten.

    • Det är väldigt många människor inklusive media som klagar på lågpriskungarna. Speciellt i Sverige klagas det på att t.ex. Kamprad smiter undan skatt. Men ingen tycks ha någon kunskap om att det är i huvudsak utanför Sverige som Kamprad tjänar pengar.

      Tänk så mycket jobb Kamprad har skapat, gett människor möjlighet till ett jobb så att de kan handla saker till sina barn.

      Lät vi facken i Sverige styra, då skulle nog de flesta barn i Sverige räknas som fattiga.

      Tänk förr, då var folkmoralen att man studerade hårt eller jobbade hårt för att få en bra lön. Idag ska det vara bra lön utan kunskaper och de som har studerat ska i många fall ha en bra lön för sin ”hobbyutbildning”. En genuspedagog är värd 0 kr i lön på den privata marknaden. Som skattebetalare är de också värda 0 kr, men för de som stjäl min lön (Gustav Fridolin m.fl.) är de tydligen värda en hel del.

      Du får även tänka på att när du får 70 i handen för en timmes jobb så har staten tagit 60 kr. När du handlar tar de 14 kr till av dig. Summa: 74 kr till staten för ditt slit.

      Företag och giriga personer ska ha mycket pengar så de kan fixa många jobb.

      • @ Jag anser inte att Ikea smiter undan skatt, inte Kamprad heller.

        Du kan inte handla en enda pryl på Ikea utan att det ska betalas moms! Kommer Ingvar Kamprad någonsin kunna handla utan att betala moms? Jag menar, även maten är det moms på, och jag gillar uppdelningen i olika momssatser.

        Precis som vilken kapitalist som helst kan Kamprad se till att få förlustavdrag. Jag håller med dig om att hans gärning ska bedömas utifrån vad han har gjort för folket, dels då de handlar billigt, och ej sällan också snyggt, på Ikea, dels för de jobb som genererats, där ju de flesta mig veterligen inte kan komma undan skatt. Därtill tycks Ingvar Kamprad vara nöjd med ett materiellt liv på en annan nivå än den han kunnat ha med hänsyn till förmögenheten, något som ska ha retat societeten i Schweiz.

      • Sluta upp med in markandsfientliga kommunsitpropaganda! Det är sp genomskinligt att jag slutar debattera här, nu har ni väl också gett upp konstruktionen nikodemus ungh.

      • Jag tycker däremot att Kamprad är ganska fånig med sitt spartanska privata levene, om det är som det sägs. Jag tycker han ska bo flott och ha några lyxbilar i garaget, lite båtar och sommarstugor här och där. Han får även ha tjänstefolk i sina sommarstugor m.m.

      • Jag vill inte bestämma över Ingvard Kamprads liv. Han får leva så som han tycker är bäst. Han får till och med dricka champagne morgon, middag, kväll. Det är hans val.

        Vill han skapa jobb åt folk i sitt hem får han mer tid till Ikea – eller till att spela golf.Hans val, inte mitt.

  • Ibland kan ”lågpriskungar” sälja dåliga produkter genom propaganda. Jag tänker här på att kostråden inte uppkom för att människor skulle bli friska, utan dessa råd uppkom för att tjäna ekonomiska och politiska intressen.

    Visserligen är dagens system med kostråd godkända av politikerna. Men de genomförs med omfattande propaganda ifrån industrins sida. Tusentals forskningsrapporter riggas årligen av industrin.

    Det började i USA 1942 när livsmedelsjättarna fick kontroll över kostråden och dietisternas utbildning. Politikerna godkände systemet. Men det fanns ett gemensamt intresse av att befolkningen under kriget skulle acceptera livsmedel gjort på spannmål och industrifetter (margarin). Efter kriget skulle svälten hållas borta genom export av sådana livsmedel ifrån USA.

    Men vi människor är sedan 5 miljoner år anpassade till en diet som till stor del består av fett och protein. Vi är gjorda för att ha en blodsockernivå på cirka 5 g i blodet åt gången. Men äter vi en tallrik pasta kan blodsockret öka till över 100 g. Vi är inte anpassade till att äta en stor mängd raffinerade kolhydrater som ger ett högt blodsocker och insulinnivå.

    Om vi äter mycket fett och protein stiger blodsockret inte över 6-7 g. Det stora intaget av kolhydrater ger övervikt, diabetes typ 2, åderförkalkning, demens, hjärt- och kärlsjukdomar, reumatism, fibromyalgi, astma, allergier, ADHD, dyslexi osv.

    Det bildas inflammationer i kroppen och ett ämne som påminner om glaserat socker kan sätta sig på leder, nervändar och ögon. De fina kärlen i kroppen förstörs av det höga blodsockret. Maten blir billigare om den görs på spannmål och på växtoljor. Men då får vi acceptera att några får leva med svåra sjukdomar. (Det blir kanske inte billigt med en för stor sjukvård och en massa läkemedel i slutändan.)

    • Det säljs tusentals dåliga produkter. Det är upp till konsumenten att välja dåliga eller bra produkter. Jag ser inga problem i det.

      Vad gäller maten. Ja, ungefär 90% av alla mat som säljs är rena dyngan rent ut sagt. Men i stället för att skriva löpmeter om det tycker jag det är bättre att fundera ut hur man ska sälja bra mat till folk och samtidigt bli mångmiljonär på det. Det är en bra drivkraft i stället för att ägna all vaken tid åt att försöka införa förbud som många. s.k. mattalibaner propsar på. Socialister lär inte lösa mat-hälso-problemet genom förbud och regleringar, utan det kommer giriga kapitalister göra.

  • Jag råkade lyssna lite på ”Filosofiska rummet” på SR P1. Ämnet var ”bildning” vad är det för något.

    Mitt i programmet yttrar en person som jag tror var professor följande (ur mitt minne):

    Det har talats väldigt mycket om marknaden och vi har pratat väldigt lite om att i stället för en ekonomiskt marknad göra frivilliga överenskommelser mellan människor det som det faktiskt handlar om egentligen. Allt kan inte vara ekonomi.

    Förlåt, men jag jag trodde att marknaden var frivilliga överenskommelser (?). Jag vet inte om det saknas mest bildning hos mig eller hos denna professor.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *