Tio anledningar att fördöma inflation

Inflation, definierad som expansion av mängden fiatpengar, är att frukta oavsett när och var den förekommer.[1] Det är den dolda orsaken till flertalet av våra problem såväl i samhället som i ekonomin:

1. Inflation orsakar hög- och lågkonjunktur

Kreditexpansion som sker till följd av en ökning av mängden fiatpengar och inte verkligt sparande leder till artificiellt låga räntor. Detta välkomnas till en början då kreditexpansionen ger upphov till en ekonomisk ”boom”. Investeringar som tidigare inte var genomförbara blir plötsligt lönsamma med de artificiellt låga räntorna. Men eftersom inget verkligt sparande har skett kommer det uppstå resursbrist, det finns nämligen inte tillräckligt med resurser för att slutföra samtliga projekt. När räntorna stiger igen uppdagas felinvesteringarna och en oundviklig korrigering blir ett faktum. För att övervinna recessionen sänker centralbanken räntorna igen. Recessionen, eller depressionsfasen, som hade inneburit likvidationen av felinvesteringar och återställningen av produktionsstrukturen förhindras då det inte är politiskt önskvärt.

2. Inflation omfördelar välstånd och köpkraft


Utökning av penningmängden leder till prishöjningar på varor och tjänster. De aktörer i ekonomin som får pengarna först kommer dra nytta av detta då de kan köpa varor och tjänster innan den generella prisnivån har stigit. Motsatsen gäller för de grupper i ekonomin som får pengarna sist. När de nås av pengarna kommer den generella prisnivån redan ha stigit vilket innebär en relativ förlust gentemot de första mottagarna. De aktörer som får pengarna först är banker, staten och storföretag.

3. Inflation hindrar priser från att sjunka

Ökad produktivitet till följd av teknologisk utveckling och effektivare arbetsdelning bidrar till att utbudet på varor och tjänster ökar. Om då penningmängden vore konstant, eller ökade i lägre takt än produktionen, skulle den allmänna prisnivån sjunka. Utökning av penningmängden (inflation) sätter dock stopp för denna process. Enligt den Europeiska centralbanken (ECB) bör penningmåttet, M3, öka med 4,5 % per år med argumentet att behålla prisstabiliteten. Deflation, som felaktigt definieras som sjunkande priser, anses vara mycket skadligt för ekonomin. Stora delar av ekonomin kommer därmed hindras från att ta del av frukterna från den ökade produktiviteten.

4. Inflation bidrar till att välfärdsstaten växer


Utökning av penningmängden gör det enklare för staten att belåna sig, till lägre räntor, än vad som hade varit möjligt utan inflationen. Detta gör det möjligt för staten att finansiera utgifter som annars hade krävt skattehöjningar. Politiker utnyttjar givetvis detta då de kan lova ökad välfärd utan att höja skatterna. Allmänheten nappar ofta på politikernas löften utan förståelse för faktumet att det är dem själva som finansierar kalaset.

5. Inflation förstör familjer

Ingen har formulerat fenomenet bättre än ekonomen och filosofen Hans-Hermann Hoppe i boken Democracy: The God That Failed:

Alla former av statlig välfärd – den obligatoriska omfördelningen mellan de som har och de som inte har – minskar värdet av att tillhöra en familj. Giftermål tappar sitt värde. För föräldrar reduceras värdet av att uppfostra sina barn. Motsvarande gäller för barnen; mindre värde och respekt kommer att ges till föräldrarna.

6. Inflation korrumperar människor


Ställda inför valet mellan en återställande recession efter en ekonomisk ”boom” eller att skjuta upp problemet till framtiden, väljer majoriteten av befolkningen det andra alternativet. Skulderna i ekonomin är för stora för att klara av en period av deflation där skuldbördan blir större. Rädslan över att förlora jobbet är alldeles för stor. Många personer är även för beroende av statliga bidrag och subsidier för att klara av en kris.

7. Inflation utökar den statliga byråkratin

Vid varje recession uppenbarar sig de dåliga investeringarna som gjordes under den föregående ”boomen”. Invånarna brukar då be staten att ”fixa detta”. Politiker utnyttjar gärna dessa möjligheter och kan på det sättet även motivera sina ställningstaganden. Men varje intervention ger upphov till fler och fler interventioner och regleringar. Tillslut kommer alla dessa lagar och regleringar strypa ekonomin och samhället från att fungera.

8. Inflation gör människor materialistiska, avundsjuka och egoistiska

Inflationen reducerar köpkraften på inkomster och sparande. När exempelvis personer investerar sina tillgångar krävs mycket tid för att kompensera förlusterna till följd av inflationen. Detta uppnås endast efter mycket tid och ansträngning. Köpkraften försvinner ur folks händer som sand. Folk jagar bokstavligen varenda cent att tillgå, många blir avundsjuka på sina grannar och dennes tillgångar ovetandes över det faktum att grannen själv har skulder upp till öronen. Välgörenhet samt viljan att hjälpa andra minskar bland folk då de själva knappt får ihop det. Samtidigt växer uppfattningen att ”vi betalar redan mycket skatt, staten borde ansvara för välgörenheten”.

9. Inflation gör människor deprimerade


Detta gäller särskilt för dem som inte tjänar mycket. Inflationen gör det svårare och i vissa fall omöjligt att bygga upp ett sparande. Priserna för exempelvis energi och matvaror stiger ständigt. Att ta sig upp i samhällsstegen blir tuffare och tuffare. Inköp av varor och tjänster kan i många fall endast möjliggöras genom att utnyttja krediter. Det är inte ovanligt att denna väg slutligen leder till för stora skulder och personlig konkurs.

10. Inflation leder till slöseri samt bidrar till att naturresurser blir dyrare


Tid och resurser är begränsade. Den artificiella ”boomen” orsakad av inflationen leder till att projekt och investeringar som inte hade ägt rum utan inflationen (möjligtvis i framtiden) genomförs. Om projekt måste avbrytas på grund av resursbrist och/eller höjda räntor kommer knappa resurser i många fall inte kunna återanvändas. Detta innebär att mer naturresurser används än vad som egentligen hade varit fallet utan inflationen. Som konsekvens drivs priserna upp på naturresurserna och miljön får utstå onödig negativ inverkan. Investeringar i infrastruktur, som ur ett realistiskt perspektiv inte är nödvändiga, bidrar särskilt till onödiga påfrestningar på miljön.

[1] Detta är Rothbard’s definition ur Man, Economy and State: “Inflation is here defined as any increase in the money supply greater than an increase in specie.”