Historien som en kamp mellan statsmakt och social makt

Anatomy of the StatePå samma sätt som de två ömsesidigt uteslutande relationerna människor emellan är fredlig samvaro eller tvingande exploatering, produktion eller rovlystenhet, är mänsklighetens historia, framförallt dess ekonomiska historia, att betraktas som en kamp mellan dessa två principer. Å ena sidan finns kreativ produktivitet, fredligt utbyte av varor och tjänster samt samarbete; å andra sidan påtvingade krav och predation av de sociala relationerna. Albert Jay Nock namngav gladeligen dessa två konkurrerande krafterna som: ”social makt” och ”statsmakt.”[41] Social makt är människans makt över naturen, hans samarbetsvilliga förvandling av naturens resurser och kunskap om naturens lagar, vilket gynnar alla inblandade parter. Social makt är makten över naturen, levnadsstandarden som uppnås när människor genomgår ömsesidigt utbyte. Statsmakt är, som vi har poängterat, parasitisk konfiskering av denna produktion med hjälp av tvång – en utsugning av de frukter som samhället producerar till förmån för de icke-producerande (egentligen antiproducerande) härskarna. Medans social makt är makt över naturen, är statsmakt makt över människor. Genom historiens lopp har människans produktivitet och kreativa krafter, tid efter annan, skapat nya sätt för människan att förvandla naturen till hennes fördel. Dessa har varit de gånger som den sociala makten har skjutit i höjden och växt större än statsmakten, och statens makt över samhället har därmed minskat drastiskt. Men staten har alltid, med stor eller liten fördröjning, sökt sig till nya områden, för att försvaga och konfiskera den sociala makten ännu en gång.[42] Om vi säger att det från 1600-talet och hela vägen genom 1800-talet var en tid av accelererande social makt, med efterföljande ökad frihet, fred och materiell välfärd, så som fallet var i många västerländska länder, har 1900-talet primärt varit det århundrade då statsmakten hunnit ikapp – med regression till slaveri, krig, och destruktion som följd.[43]

I detta århundrade står mänskligheten åter igen öga mot öga med statens virulenta härskarvälde – som nu är beväpnat med frukterna av människans kreativa kraft, som konfiskerats och perverterats för att passa statens egna syften. Under de senaste århundradena har människan försökt att minimera staten med hjälp av konstitutioner och andra medel, bara för att inse att sådana begränsningar, tillsammans med alla andra försök, har misslyckats. Av alla de skepnader som regeringar antagit under de senaste århundradena, av alla de koncept och institutioner som prövats, har inget lyckats att hålla statsmakten under kontroll. Detta problem är uppenbarligen lika långt ifrån en lösning som någonsin tidigare. Kanske måste nya metoder utforskas, för att en framgångsrik, och slutgiltig lösning på det problem som är staten någonsin kan uppnås.[44]

[41] För mer om koncepten statsmakt och social makt, se Albert J. Nock, Our Enemy the State (Caldwell, Idaho: Caxton Printers, 1946). Se även Nock, Memoirs of a Superflous Man (New York: Harpers, 1943), och Frank Chodorov, The Rise and Fall of Society (New York: Devin-Adair, 1959).

Notering från översättaren: ”social makt” har översatts från engelskans ”social power”. I detta sammanhang är även ”samhällets makt” och ”samhällets kraft” gångbara termer.

[42] Mitt i förändringarna mellan expansion och kontraktion ser staten alltid till att överta och behålla kontrollen över vissa livsviktiga ”kontrollposter” inom ekonomin och samhället i stort. Bland dessa kontrollposter återfinns våldsmonopolet, juridiskt monopol, sina kanaler inom kommunikation och transport (postkontor, vägar, floder, flyg), vattenverk, och utbildning – för att forma framtidens medborgares värderingar. I det moderna samhället är pengar en viktig kontrollpost.

[43] Denna parasitiska process där staten ”hinner ikapp” har nästan öppet proklamerats av Karl Marx, som hävdade att socialism måste etableras genom beslagtagning av det kapital som ackumulerats tidigare, under kapitalismen.

[44] En kritisk ingrediens i en sådan lösning är, helt klart, splittringen av alliansen mellan de intellektuella och staten, vilket kan uppnås genom att skapa kreativa center för intellektuell utforskning och utbildning, helt utanför statsmaktens sfär. Christopher Dawson noterar att den stora intellektuella rörelserna under Renässansen och Upplysningen möjliggjordes genom att arbeta utanför, och stundtals emot, de mäktiga universiteten. Den kunskap och de nya idéer som uppkom då etablerades av självständiga tänkare. Se Christopher Dawson, The Crisis of Western Education (New York: Sheed and Ward, 1961).

Ur ”Anatomy of the State”. Översättning: Mattias Olsson.


Peter Strömbergs anmärkning: Publicerandet av denna artikel innebär att vi nu har översatt och publicerat alla kapitel ur Anatomy of the State här på mises.se. Och förutom att hjälpa till med detta sista kapitel har Mattias Olsson även satt samman alla kapitel i en e-bok och försett den med ett mycket informativt förord. Den kommer göras tillgänglig för nedladdning mycket snart.

3 kommentarer till ”Historien som en kamp mellan statsmakt och social makt

    • Hej Andreas,
      Det skulle vara fantastiskt roligt att göra. Det finns dock inga planer på att göra det för tillfället då det är för tidskrävande. Men om någon känner sig inspirerad att läsa in den och skickar den till oss delar vi så klart gärna med oss av den i ljudboksformat!

  • ”… You claim there are problems among us that you need to solve. You use this claim as an excuse to invade our precincts. Many of these problems don’t exist. Where there are real conflicts, where there are wrongs, we will identify them and address them by our means. We are forming our own Social Contract . This governance will arise according to the conditions of our world, not yours. Our world is different.
    We are creating a world that all may enter without privilege or prejudice accorded by race, economic power, military force, or station of birth.
    We are creating a world where anyone, anywhere may express his or her beliefs, no matter how singular, without fear of being coerced into silence or conformity.
    Your legal concepts of property, expression, identity, movement, and context do not apply to us. They are all based on matter, and there is no matter here.
    The only law that all our constituent cultures would generally recognize is the Golden Rule. We hope we will be able to build our particular solutions on that basis. But we cannot accept the solutions you are attempting to impose…”

    https://projects.eff.org/~barlow/Declaration-Final.html

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *