Den social-liberala offerkulturen

Anna Kinberg Batra

Anna Kinberg Batra

Det är en fruktansvärd begreppsförvirring nuförtiden, särskilt bland s.k. liberaler. Detta kan tyckas vara en perifer fråga, men det är tvärtom av yttersta vikt att vara tydlig med vad man pratar om. Som exempel, ta det senaste utspelet från De Nya Moderaterna ™s eventuellt sista partiledare :

”Det viktiga är att det måste bli färre som kan bli offer för våld. Att värvas som krigare för att utöva dödligt våld är faktiskt också att bli offer för våld och att bidra till att det sprids i världen.”[1]

Orwellianskt ”double-speak” i ordets finaste bemärkelse. Vad Kinberg Batra försöker göra här är att insinuera att alla som det är synd om är offer, vilket är en högst relevant förvridning av språket. Ingen förnekar att det kan vara synd även om såväl bedragare som mördare. Det mänskliga tillståndet är sällan så svartvitt så att det enbart är synd om offer och aldrig förövare. Men, för det första, det går fortfarande att argumentera för att alla som det är synd om inte är värdiga vår sympati. Mördare och andra som ägnar sig åt övergrepp får sannolikt leva med att deras gärningar gör att de får hantera sina sorger ensamma. Undantagsfall finns naturligtvis, det finns människor som brevväxlar med livstidsfångar och andra som försöker skapa bättre omständigheter för människor de vet har gjort gräsligheter. Jesus umgicks med både mördare och skatteindrivare.

För det andra, och viktigaste, gäller dock att man inte blir offer bara för att det är synd om en. Detta är en traditionell social-liberal förvrängning av den ursprungliga liberala tanken. Från början hävdade klassiska liberaler att alla människor hade rätt att försöka skapa sin egen framtid, utan att hindras av våld, tvång och illegitim maktutövning. Detta har dock förvandlats till teorin om tabula rasa, att alla människor föds som oskrivna blad, och att det därför alltid är ”samhällets fel” om någon hamnar fel i livet. Denna teori är inte bara förolämpande mot de som kämpar för att hålla sig på rätt sida om samhället, utan även skadlig på ett flertal sätt. Till att börja med så skapar den en klass med människor som ser sig själva som ”offer” för det ena förtrycket eller det andra, och därmed kommer skylla alla sina misslyckanden på omvärlden (särskilt i rörelser baserade på en förtryckt gruppidentitet är detta påtagligt). På det ideologiska planet är idén om tabula rasa om möjligt ännu skadligare, då den effektivt slår ihjäl den princip om individuellt ansvar och självbestämmande som liberalismen grundades på. En liberalism utan eget ansvar för livet är som idé sämre än värdelös. Det är ett recept för att skapa ett samhälle fyllt av gnällspikar styrda av självgoda överförmyndare, och vi har kommit ganska långt längs den vägen.

Anna Kinberg Batras uttalande om att unga män som ”luras” att åka iväg för att mörda människor som tycker fel eller tror fel är offer, faller alltså in i den klassiska social-liberala idiotin. Självklart fyller sådana uttalanden ett syfte, dels för att fiska sympatiröster, men framför allt för att upprätthålla illusionen om att vi alla vore hjälplösa utan politikernas visa råd och hantering av livets svårigheter. Det må vara synd om människor som är lättlurade, men man är inte ett offer om man frivilligt beger sig i krig på samma sida som mördare och terrorister. Då får man stå sitt kast, och den klassiskt liberala konsekvensen är att ställa dem inför rätta för brottsliga handlingar, och beröva dem medlemskap i samhörigheter som inte längre vill ha dem där. Skulle Sverige ha varit en frivillig sammanslutning skulle de högst sannolikt inte vara välkomna tillbaka, och jag ser inte varför man skall argumentera för att den hederliga majoriteten i det här landet skall tvingas lyfta ett finger för att hjälpa dem. Om någon vill starta en bidragsfond för stackars vilseledda jihadister står det dem fritt fram.

Begreppet ”offer” skall bevaras för dem som utsatts för saker mot sin vilja, och inte de som får ta konsekvenserna av sina val.

 


[1] http://www.expressen.se/nyheter/uppdraget-ta-m-tillbaka-till-toppen/?site=desktop


4 kommentarer till ”Den social-liberala offerkulturen

  • Bravo! Kan inte sägas nog med gånger. Och nuförtiden sägs det knappt alls.

    Förresten, följande ska jag skriva ut och tejpa upp på väggen:

    ”Undantagsfall finns naturligtvis, det finns människor som brevväxlar med livstidsfångar och andra som försöker skapa bättre omständigheter för människor de vet har gjort gräsligheter. Jesus umgicks med både mördare och skatteindrivare.”

  • Det är verkligen en fundamental sak att var och en lär sig att allt en gör i livet består av beslut. Det gäller att förstå att ens egna beslutet tar man bara själv, både bra och dåliga, och att sina egna beslut får man ta ansvara för själv.

  • Håller inte med, en fråga. En människa som luras in i en sekt av ngt slag , religiös m.m. Är det ett offer, förövare eller både och, du förenklar begreppet offer enligt mig. ISIS och liknande grupperingar kan likställas med sekter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *