Vår fiende, staten

Albert J. Nock

Albert J. Nock

Om vi ser under ytan på aktuella händelser kan vi utröna ett fundamentalt faktum, nämligen; en enorm omdistribuering av makt mellan samhället och Staten. Detta är det faktum som intresserar en student av civilisationer. Denne har enbart ett sekundärt eller härlett intresse av sådant som pris-fixering, löne-fixering, inflation, bankpolitik, “jordbruks-justeringar”, och snarlika delar av statlig policy som fyller tidningarnas sidor och omtalas av publicister och politiker. Allt sådant kan summeras med en enda fras: Det är av omedelbar och högst tillfällig karaktär, och monopoliserar därför allmänhetens uppmärksamhet, men allt innebär samma sak; nämligen en ökning av Statens makt och en motsvarande minskning av samhällets makt[1]

Det är dessvärre allt för illa förstått, att precis som Staten ej har några egna pengar, så har den ej heller någon egen makt. All dess makt består av vad samhället ger den, plus vad den tidvis under en eller annan premiss konfiskerar; det finns ingen annan källa från vilken Statens makt kan komma. Därav följer att all statlig makt, given eller konfiskerad, lämnar samhället med lika mycket mindre makt; det har aldrig inträffat, och kan inte heller inträffa, att en ökning av Statens makt sker utan en motsvarande och likvärdig minskning av samhällets makt.

Därtill gäller att all maktutövning av Staten inte bara förminskar samhällets agerande i samma riktning, utan även att den generella dispositionen gentemot ett sådant agerande minskar. Borgmästare Gaynor förvånade hela New York när han påpekade för en korrespondent som klagade över polisens ineffektivitet, att alla medborgare har rätt att arrestera en brottsling och dra denne inför domare. “Lagen i England och i detta land”, skrev han, “har varit mycket noga med att inte ge några rättigheter i det avseendet till polismän och konstaplar utöver de som ges till varje medborgare”. Statlig utövning av den rättigheten genom polisväsendet hade fortgått såpass kontinuerligt att inte bara var medborgare oförmögna att utöva den, men troligtvis visste inte en på tio tusen att de hade den.

Fram tills nu har plötsliga kriser och olyckor i detta land möts med en mobilisering från samhället. Faktum är (förutom vissa institutionella verksamheter såsom äldrehem, dårhus, hospital och landsfattighus) att fattigdom, arbetslöshet, depression och liknande problem hittills inte varit Statens bekymmer, utan istället lindrats av samhällets kraft. Under Mr. Roosevelt, däremot, har Staten antagit denna funktion och tillkännagivit en doktrin, helt ny i vår historia, där Staten är skyldig sina medborgare ett uppehälle. De som studerar politik såg naturligtvis att detta enbart var ett skarpsinnigt sätt för ett ofantligt maktövertagande av Staten; inget annat än det som så långt tillbaka som 1794 av James Madison kallades “det gamla knepet att förvandla varje eventualitet till en möjlighet att ackumulera mer makt för Staten”; och tidens fortgång har givit dem rätt. Effekten av detta på maktbalansen mellan staten och samhället är tydlig, och även den resulterande generella indoktrineringen av idén att samhällets insatser i dylika fall ej längre behövs.

Det är på det stora hela på detta sätt som den progressiva förvandlingen av samhällets makt till Statens makt blir acceptabel, och därmed accepterad. När översvämningen i Johnstown inträffade så mobiliserades omedelbart samhällets krafter och applicerades med både intelligens och vigör. Överflödet var, mätt enbart i pengar, så stort att när allting slutligen ställts i ordning så fanns det i storleksordningen en miljon dollar över. Om en sådan katastrof skulle hända idag så är inte bara samhällets kraft alltför uttömd för en sådan insats, men den allmänna instinkten skulle vara att låta Staten hantera det. Inte bara har den sociala kraften förtvinat i denna utsträckning, men viljan att utöva den i en sådan riktning har förtvinat med den. Om Staten har gjort sådana saker till sin angelägenhet och konfiskerat den sociala makten som behövs för att hantera dem, nå, låt den då hantera det. Vi kan göra en grov uppskattning av denna generella förtvining genom vår egen tendens då vi möter en tiggare. För ett par år sedan kunde vi ha varit manade att ge honom något; idag hänvisar vi honom istället till Statens välfärdsmyndigheter. Staten har sagt till samhället : Antingen så utövar du inte nog makt för att möta kriser, eller så utövar du den på ett sätt vi finner inkompetent, så vi ämnar därför konfiskera din makt och utöva den så som vi finner bäst. När en tiggare ber oss om en krona, säger vår instinkt oss att Staten redan har konfiskerat vår krona för dennes välmående, och att han därför får uppsöka Staten.

Varje positiv intervention Staten gör inom industri- och näringsliv har samma effekt. När staten fixerar priser eller löner, eller bestämmer under vilka omständigheter konkurrens skall ske, så förklarar den för entreprenören att han inte utövar sin sociala makt på rätt sätt, och att dennes makt därför skall konfiskeras och utövas i enlighet med Statens omdöme om vad som är lämpligt. Följaktligen blir entreprenörens instinkt att låta staten ta hand om konsekvenserna.  För att illustrera detta : En tillverkare av speciella textilier förklarade för mig häromdagen att han drivit sin verksamhet med förlust fem år i sträck eftersom han inte ville friställa sin arbetsstyrka under såpass svåra ekonomiska förhållanden, men nu när Staten har klivit in och förklarat för honom hur han skall bedriva sin verksamhet så kan Staten lika gärna få ta ansvaret också.

Processen för att förvandla social makt till Statlig makt kan kanske enklast skådas när Statens interventioner syftar till att direkt konkurrera [med privat verksamhet- övers. anm.]. Ackumuleringen av statlig makt i diverse länder har accelererat och utökats de senaste tjugo åren i sådan utsträckning att vi nu kan se Staten engagerad i områden som telegrafist, telefonist, tändsticksförsäljare, radio-operatör, kanon-tillverkare, järnvägs-konstruktör, järnvägs-operatör, grossist- och försäljare av tobak, skepps-konstruktör och -ägare, kemist, hamnbyggare, husbyggare, huvudsaklig utbildare, tidningsägare, matleverantör, försäkringsförmedlare och så vidare.

Det är uppenbart att privat verksamhet inom alla dessa områden kommer sjunka i relation till hur mycket statens intrång ökar,  för i konkurrens med Statens makt har den samhälleliga makten alltid en nackdel, eftersom Staten kan arrangera reglerna för konkurrens på ett sätt som främjar den själv, ända till den punkt där den förbjuder allt samhälleligt deltagande överhuvudtaget;  d.v.s. ger sig själv ett monopol. Det finns många exempel på denna typ av agerande; det som de flesta troligen är bekant med är Statens monopol på postverksamhet. Samhällets deltagande i denna typ av verksamhet stoppas på direkt dekret, oavsett det faktum att den skulle kunna utföra det mycket billigare, och åtminstone i detta land mycket bättre. Fördelen med detta monopol för att gynna Statens intressen är karaktäristiskt. Ingen annan kunde troligen säkra en så stor och bred kundkrets under förklädnad av public service, och som konstant används av en så stor mängd människor; en statens funktionär placeras vid varenda vägkors i nationen. Det är knappast någon förvåningen att administrationens huvudsaklige kurator så ofta blir utsedd till Postmästare.

Sålunda förvandlar staten varenda oförutsedd händelse till ett tillfälle att ackumulera mer makt åt sig själv, för alltid på bekostnad av samhällets makt; och med detta utvecklas en vana av samtycke från befolkningen. Nya generationer uppstår, med åsikter justerade – eller som det i den Amerikanska ordboken numera heter – “betingade” – för att tillåta ytterligare utökningar av den Statliga makten, och de tycks ta denna process av konstant ackumulering som något fullt normalt. Alla statens institutionella röster förenas för att bekräfta denna tendens; de förenas i att uttrycka den fortsatta förvandlingen av social makt till statlig makt som något inte bara fullt normalt, men därtill hälsosamt och nödvändigt för det allmänna välståndet.


[1] Det engelska uttrycket “social power” har översatts antingen till “samhällets makt”, eller “samhällets kraft” där det känns mest lämpligt i sammanhanget. Övers. anm.


(Översättarens not.: Då denna text ursprungligen publicerades 1935 så är språkbruket mycket annorlunda än det vi är vana vid i samtida texter. Vissa ingrepp har därför gjorts under översättningen, för att göra det mer läsbart för en samtida publik. I möjligaste mån har översättaren försökt bevara andemeningen av texten.)

5 kommentarer till ”Vår fiende, staten

  • Det är helt otroligt att en text från 1935 kan vara så totalt samstämmig med hur världen är idag. Det som går att direkt konstatera är att det som klurades ut 1935 har slagit in till 100%.

    Det verkar som om det intellektuella förståndet har minskat med tiden. Skulle det inte kunna gå att ställa upp skrifter av detta slag och skrifter av socialistisk slag och sedan jämföra dem i fråga om hur staten och samhället har utvecklats.

    • 2. 209 människor dog. Fem dagar efter att händelsen inträffade, Clara Barton och organisationen startade hon flera år tidigare, den amerikanska Röda Korset, kom att administrera lättnad och förnödenheter till den kämpande överlevande av översvämning.

  • Perry Barlow’s Declaration of the Independence of Cyberspace :

    “Governments of the Industrial World, you weary giants of flesh and steel, I come from Cyberspace, the new home of Mind. On behalf of the future, I ask you of the past to leave us alone. You are not welcome among us. You have no sovereignty where we gather… We are creating a world that all may enter without privilege or prejudice accorded by race, economic power, military force, or station of birth. We are creating a world where anyone, anywhere may express his or her beliefs, no matter how singular, without fear of being coerced into silence or conformity. Your legal concepts of property, expression, identity, movement, and context do not apply to us. They are all based on matter, and there is no matter here…”

    https://www.cryptocoinsnews.com/bitcoin-2-0-will-big-deal/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *