Yttrandefrihet är till för att håna staten, inte religioner

Det skrivs mycket om yttrandefrihet efter dåden i Paris, både bra och mindre genomtänkta saker. Till kategorin mindre genomtänkt bör man nog lägga Özz Nûjens senaste alster i Expressen. Han skriver att vi bör skratta åt terrorismen, vilket känns klokt på alla sätt, men sen säger han också att

Det är vår förbannade plikt, skyldighet och rättighet att skämta om allt.

Låt oss testa påståendet. Är det vår plikt och skyldighet att skratta åt offren i Paris? Åt deras familjer? För normalt funtade människor känns det nog inte helt rätt.

Är det vår rättighet att göra det? Javisst, men var beredd på att betraktas som idiot.

Enligt samma resonemang: Är det vår plikt att håna Muhammed och hans efterföljare medelst diverse ”konst”, rondellhundar och satirteckningar? Är det vår plikt att håna Jesus och alla kristna med satir, Ecce Homo utställning i Uppsala Domkyrka och så vidare och så vidare?

Bara en förvirrad människa kan hävda att det är en plikt att håna och driva med sådant som andra människor håller för heligt eller sätter värde på. Bara för att något är tillåtet betyder det inte att det är en plikt, eller ens önskvärt att göra det. En alternativ utgångspunkt i livet är att visa respekt för andra människor, deras gudar, deras åsikter, samt vara artig även om man inte håller med; att lämna dem i fred.

Som libertarian kan man inte kräva att andra människor ska vara trevliga, men man kan ju önska, ty en civilisation kan inte bara grundas på idén att man inte får slåss. Det behövs en del annat också.

Man bör komma ihåg att lagar till skydd för yttrandefrihet främst finns till för att skydda vår rätt att håna våldsmonopolet (staten). Alla stater bygger på tvång och konfiskering; därför ligger det alltid i statens intresse att begränsa undersåtarnas yttranden emot dess våldsutövning, beskattning, etc. Dessa lagstadgade rättigheter är i realiteten ett klent substitut för den naturliga rätten att försvara sig, men icke desto mindre finns de där som en liten souvenir från friheten. Staten skulle dock helst av allt avskaffa dem, och den jobbar ständigt på det med ursäkter som ”terrorism”, eller ”hets mot folkgrupp”.

Att man får håna och driva med andra människors idéer och religioner är en naturlig och ännu i viss mån lagskyddad rättighet. Men för maximal positiv effekt vill vi föreslå att man riktar sin satir, sitt hån och sina skämt mot allt kaos urkälla, staten, politiken, den representativa demokratin – och för all del mot terrorister – men visar respekt och artighet mot sina med-undersåtar.

 

40 kommentarer till ”Yttrandefrihet är till för att håna staten, inte religioner

  • Jämför yttrandefriheten med äganderätten. Ponera att du bor i ett område med 30 ungefär lika bondgårdar, ni är en gemenskap. Men, så börjar 5 av bondgårdarna göra sig breda, de flyttar staket, vittnar falskt, provocerar fram slagsmål där folk dör vilket gynnar de 5 ägandemässigt etcetera. Är det inte då helt plötsligt din skyldighet att agera mot dessa? Du kanske inte har en plikt att använda samma metoder mot dem eller utanför lagen men du måste benhårt vara medveten om vad som händer vid nästa rättsfall etcetera.

    Samma sak med yttrandefriheten. När människor tar till våld för att kväsa den så blir det en plikt att utföra samma provokation som föranledde attacken. Eller plikt och plikt, men gör du inte det är du bara ett mähä, inkapabel att skydda vare sig yttrandefrihet eller äganderätt. Är du så skapt, är det inte bättre att du överlåter skyddet av de sakerna till staten? Förutsätter inte ett libertarianskt samhälle att de många omedelbart går samman mot de starka och våldsamma?

  • …och enda anledningen till att yttrandefrihet är en rättighet är att just staten med våld annars (eller, ändå) tar sig rätten att hota, prygla eller döda de som hånar den. Alla andra får nöja sig med att vända ryggen till, ignorera eller vägra bjussa på fördelar. För att använda våld eller hot om våld är för alla utom våldsmonopolet olagligt och straffbart.

  • App!

    Religion bör hånas i egenskap av maktcentra. Varken Islam eller Kristendom (kan andra religioner för dåligt, men samma torde gälla dem i någon utsträckning) saknar politiska dimensioner, de är inte bara trosföreställningar eller kulturella gemenskaper utan också ideologier att jämställa med politiska partier. Jag instämmer att det är fånigt och oartigt att håna någons tro eller kultur, men att kritisera någons ideologi måste göras såväl hårdhänt, som smart, som plumpt då och då. Jesus är inte bara min i egenskap av att jag tror på honom, utan också allmän historisk egendom – en karaktär likt Marx eller Rand eller vemsomhelst – naturligtvis måste det gå att häckla honom utan att jag och min Jesustro blir kränkt.

    Jag personligen kan faktiskt uppskatta frän Jesussatir, det går liksom i linje med vad som hände honom i jordelivet, den historiske Jesus är till för att spottas på. Det är dessutom lätt att veta vad ens reaktion som troende ska vara: ”Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör”.

    • Fast det är skillnad på personlig preferens och skyldighet. Jag tycker också att religion bör hånas, inte minst för att tron tenderar att hjärntvätta en hel del i övrigt intelligenta människor (omvänd logik och bevisbörda gäller tydligen om man pratar religion). Och med handen på hjärtat så framstår en hel del av de trossatser som hålls som både sanna och heliga som rätt absurda, om inte bara fjantiga. (Jag är inte religiös, om det nu behövs påpekas.)

      Men inget av detta betyder att man ska eller måste håna religioner – eller de som är troende (vilket för övrigt inte är samma sak) – utan att man får (i alla fall om man inte är på kyrkans/troendes egendom).

      • @ Per Bylund : Jag är kränkt och det är ditt ansvar att göra något åt det 😀

        Apropå omvänd bevisbörda då, där det finns något distinkt religiöst över vissa politiska rörelser.

  • Per: Så sant och vad gäller religioners fjantighet så är det dessutom så pass stor skillnad mellan samfund och grupper så att anfalla symbolerna blir ett ganska trubbigt sätt att få iväg någon relevant kritik mot ”skadlig” religion. Det finns gott om kristna sammanhang där ifrågasättandet av mycket som kyrkan och läran står för är norm snarare än undantag och har så varit sedan skolastikernas dagar. Att bli ihopbuntad med de delar av kristenheten som är mer… rationellt lättviktig.. är en smula tröttsamt.

    Men det är en obekvämlighet man får ta om man ska envisas med att kalla sig kristen, antar jag, kan inte gärna begära att alla icke.troende ska sätta sig i den myriad av bråkande grupperingar som ryms inom begreppet ”kristen tro”.

    • Per: Så sant och vad gäller religioners fjantighet så är det dessutom så pass stor skillnad mellan samfund och grupper så att anfalla symbolerna blir ett ganska trubbigt sätt att få iväg någon relevant kritik mot ”skadlig” religion. Det finns gott om kristna sammanhang där ifrågasättandet av mycket som kyrkan och läran står för är norm snarare än undantag och har så varit sedan skolastikernas dagar. Att bli ihopbuntad med de delar av kristenheten som är mer… rationellt lättviktig.. är en smula tröttsamt.

      Men det är en obekvämlighet man får ta om man ska envisas med att kalla sig kristen, antar jag, kan inte gärna begära att alla icke-troende ska sätta sig in i den myriad av bråkande grupperingar som ryms inom begreppet ”kristen tro”.

      • Jo, men det är ett trubbigt verktyg endast om kritiken är mot ett samfund och inte mot trossatserna som sådana. Om man t ex vill ironisera över troendet som sådant så kan man gott använda sig av en satirbild av Jesus, Muhammed, Vishnu osv.

  • Plikt nej självklart inte. men jag ser det som självklart att håna och förlöjliga tokerier som islam och kristendom. Var och en kan ju givetvis tro på tomtar, vättar och gudar men var beredd på att bli betraktad som en idiot.

    När religionen är en maktinstitution är det befogat att håna den. Yttrandefriheten är inte till för npgonting, märklig rubriksättning.

    • @Varför behöver religionkritik tillspetsas med religionhån? Är det nödvändigt i debatten? Det är endast osmaklig underhållning på bekostnad av andra, eller? Vad säger ni?

      • Och blanda inte ihop det med någon åsikt och genuin övertygelse hos någon som eventuellt kan anses vara kränkande för någon, utan jag frågar om satir, en som inte har något syfte eller funktion annat än att bidra med osmaklig underhållning på bekostnad av andra och utan hänsyn för vad den som hånas anser i frågan. Satiren bidrar endast med underhållning för vissa (smaksak), men det legitimerar ingenting givetvis, och i andra fall bidrar satiren med frustration och provokation, givetvis legitimerar inte detta att den kränkte tar saken i egna händer heller. Vad bidrar satiren annars med, kan någon svara på det? Och med tanke på att vi alla är anti-våld förespråkare, hur förhåller ni er mot något som är onödigt och i många fall även destruktivt och splittrande, och som fungerar som bränsle för våld?

      • Egentligen är nog ”isande tystnad” det bästa sättet att bemöta misshagliga uttryck. Men mer aktivistiska sätt såsom att ta avstånd från dem i ord, inte köpa dem, inte handla i affärer som säljer dem, uppmana andra att göra likadant etcetera. En hel del av det här omöjliggörs av statens diskrimmineringslagstiftning och anrbetsrättslagstiftningar och dylikt. För att inte tala om presstöd och att skattepengar används för att göra reklam med. Staten tvingar dig att betala för publikationer som du tycker extremt illa om. Det irriterar mig personligen väldigt mycket. Men man får ta det som det är.

        Något som nog inte fungerar är att försöka ge sig in i ett hån-krig mot de som njuter av att håna. Sådana personer håller ju ingenting för heligt så ett sådant krig kommer du alltid att förlora.

      • Satirens främsta uppgift är kanske att förhoppningsvis väcka insikten ”vad håller ni på med” hos ärliga men förvirrade maktutövare som ”slåss mot väderkvarnar” genom att ”sila mygg och svälja kameler” (exempelvis omfattande lagregelverk om inkomstskatt (102 %!?), moms, skolplikt, patent och upphovsrätt… och gentemot prostitution, droger mm…

      • @Uno Hansson

        Jo, jag vet vad som påstås, men hur ska någon komma till insikt genom att ens övertygelser kränks på ett ytligt och mycket vulgärt sätt? Om något kan det ha ett direkt motsatt effekt. När det kommer till kritan är det en mycket tafatt försök att visa på att det finns någon verklig nytta med satiren, när den hånade känner sig kränkt, men kritiska frågor om satiren går inte att få besvarade, och kritiska och sakliga frågor ställer dem inte, de har inget intresse att föra en civiliserad respekterad och saklig dialog som är den verkliga metoden att få människor att komma till sina sinnen, man vill istället förnedra och kränka.

    • @Arga Apan : Nu gällde ju diskussionen förvisso principer och inte religioner som sådana.

      Men några av oss är bevisligen idioter enligt din definition. Det är okej dock, det är en ganska vanlig åsikt i dagens samhälle, och jag har slutat att uppröras över sådant.

      Jag håller dock med om att religion i vissa fall skall hånas, men inte om den blir en maktinstitution utan om den blir en ”statsinstitution”, d.v.s. den påförs folk med tvång. Något som gäller de flesta religioner nuförtiden är dock att det står alla fritt fram att gå ur kyrkan, konverter, eller bli ateister/agnostiker, och alltså ser jag liten anledning att narras med religion.

      Därav är staten i de flesta fall ett hot på ett sätt som religion inte är – du är nämligen inte tvingad att tro på Gud, däremot är du tvingad att tro på staten (eller som minimum betala för den och leva enligt dess dekret)

  • Yttrandefriheten är till för att håna och ”dra ned byxorna” på alla institutioner och -ismer som gör anspråk på makten över världens absolut minsta minoritet – individen. Period!

  • En annan intressant dimension av yttrandefrihet kontra religion rör frågan om teokratier och/eller statsreligioner.

    Den förmodligen största faran med att religionen undantas från yttrandefriheten, är att staten får ökade incitament att åberopa ”gudomlig” legitimitet och på så vis avspisa kritik mot staten som ”hets mot folkgrupp”, ”hädelse” eller dylikt. I det läget lär redan räddhågsna journalister och opinionsbildare tveka ytterligare en gång innan de gör sitt jobb.

    Kan det vara därför som gammelmedia inte varit på krigsstigen vad gäller regimen Erdogan och deras nya budbärare Kaplan?

    Tur att vi i alla fall har vår rysslandsfinansierade näthatare Nikodemus till att sätta lite press på Kaplan, Arnstad m.fl.

    Ödmjuka bugningar från alla oss lobbyister i den amerikanska krigsindustrin

  • Måste man håna? Det står ju naturligtvis var och en fritt att uttrycka sin ståndpunkt oavsett om man är muslim, etatist, kristen, fårskalle eller libertarian, men är det inte bättre att ge uttryck för det man själv står för istället för att håna de med en annan uppfattning oavsett hur korkade åsikterna är. Jag struntar i om min granne anser att jag borde skjutas, det är bara en åsikt. Försvarar mig gör jag när han vill göra slag i saken. Ja, man får häckla och håna (inom de av staten reglerade gränserna. Charlie Hebdo hade sannolikt inte kunnat publiceras i Sverige utan att ansvarige utgivaren hade blivit dömd för hets mot folkgrupp) men jag vet inte om det är den mest framkomliga vägen när man ska övertyga andra. Att förminska och förlöjliga brukar sällan göra folk mottagliga för argument. Att det ska vara en plikt att slå tillbaka med samma yttringar som provocerade fram våldet kan jag inte se poängen med. En plikt gentemot vem och vad? Är det terroristerna som ska sätta agendan för mitt agerande? Min lagliga frihet att yttra mig är lika stor eller liten som före terrordådet. Den avgörs inte av terroristerna i första hand utan av staten och det är där det verkliga problemet ligger – att den lagstadgade yttrandefriheten är något vi har fått på nåder.

    • @Joakim du har så rätt så rätt…;
      Gunnar Sträng var tydligen inte mottaglig för Pomporipossas argument att ”102 är så många % att det ju inte finns!?!”. Hans svar från podiet var ju att ”… ni räknar ju fel… och, det drabbar ju ingen fattig…” Astrids svar: ” 80 % plus 20 % är lika med 102 %, det var väl inte så särskilt svårt… elller?
      http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1602&artikel=1673719

      Oavsett om Sträng var mottaglig så var det kanske en del av röstboskapen som reagerade…!

  • Hans: Uttrycker mig kanske klumpigt. Med maktistitution menade jag väl en instutition liknande en stat. Typ katolska kyrkan under medeltiden som mer eller mindre var en fortsättning på en superstat. Att folk ska betraktas som idioter är lite plumpt men å andra sidan bara en copy paste från blogginlägget.

    • @Arga Apan : Jag hänger med på vad du menar. Och det är okej med polemik, här är vi inte särskilt finkänsliga. Debatten kräver acceptans för att folk klampar runt lite.

  • Visst ska man kunna kritisera allt möjligt även religion men det känns på något sätt ganska daterat att göra nidbilder på Mohammed numera. Är det inte bättre att göra satir på de nuvarande muslimska ledarna som man gör med andra politiker? För islam är ju i grunden både en trosförställning och ett religiöst politiskt system. Och det är ju så att om man tar in mängder med troende analfabeter till ett land så är det ju som att tigga om problem vilket vi ju även ser här i Sverige.

  • Klaus Bernpaintner ägnar halva blogginlägget åt Özz Nujens kommentar, som han tolkat bokstavligen. Naturligtvis är det ingen, knappast ens Özz Nujen själv (och jag har inga högre tankar om honom), som tycker att det är var och en människas _plikt_ att satirisera religioner.

    Om religioner och hur vi ska förhålla oss till dem kan följande sägas. I ett fritt samhälle kommer det, oavsett hur respektfulla och väluppfostrade folk är, alltid att finnas saker man har svårt för. Det kan vara kulturella yttringar eller enskilda företeelser, det kan vara filmer, böcker, språkuttryck eller kläder. Libertarianer som ju betonar individens eget ansvar borde med lätthet kunna konstatera att den som är så känslig att han eller hon blir kränkt av att en annan, okänd person har ritat en j***a teckning helt enkelt borde hålla det för sig själv, skärpa till sig och skaffa sig en större mognad.

    Texten blir sedan bisarr när Klaus Bernpaintner i sedvanlig ordning och med sin vanliga haveristiska ton snöar in på staten som roten till allt ont. Här har 12 människor dött i ett fullständigt vidrigt islamistiskt terrorattentat, riktat inte bara mot offren utan mot allas vår yttrandefrihet. Men det är förtjänar inget utrymme eftersom staten ju inte är boven. Istället nämns att staten ”helst av allt” vill avskaffa yttrandefriheten. Jaså, vilka politiska partier vill det? Är det vad folk härinne på riktigt tror?

    Till sist, det är ett faktum är att fundamentalistisk islam utgör ett reellt hot mot yttrandefriheten i hela världen. Förstår man inte det idag förstår man det nog aldrig.

    • @Dan J . Jag är inte säker, jag kan mycket väl tänka mig att det finns de som anser att det är en _plikt_ att satirisera religioner. Finns ju folk som tycker att det är en _plikt_ att gå och rösta.

      Staten är månne inte roten till allt ont, men den tenderar att göra allting konsekvent mycket värre. Att staten som organisation har problem med yttrandefriheten är knappast en nyhet – sedan lyckades idogt kämpande göra att vi faktiskt fick yttrandefrihet (minus häst mot soffgrupp och liknande). Nuvarande politiker vill säkert inte avskaffa yttrandefriheten (utom ett fåtal) men att staten som maktorganisation har allt att tjäna på det tvivlar åtminstone inte jag på. Och ingen kan ju förneka att det finns flertalet som vill se att hets mot folkgrupp, hatbrott o.s.v. används i allt större utsträckning.

      ….men den huvudsakliga poängen med din text kanske var det där om fundamentalistisk islam? Och det är det väl knappast någon som säger emot dig om. Problemet, som jag tror att Klaus även tar upp – är det faktum att vi har yttrandefrihet istället för rätt till självförsvar. Är det någon som på allvar tror att en gäng fundamentalistiska islamister kan säga till en beväpnad befolkning vad den får och inte får säga? Assymetrin mellan terrorister och vanligt folk är alltjämt en av de större problemen när det gäller terrordåd. I Frankrike hade inte ens de vanliga poliserna vapen. Gick ju inte så bra, tyvärr.

    • Jag försökte hålla det kort för att budskapet skulle gå fram ordentligt, men det tycks ha blivit för många ord trots allt. Sammanfattningsvis:

      • Yttrandefrihet är till för att få kritisera staten utan att bli nackad.
      • Förtal, vilket är förbjudet trots yttrandefriheten, innebär att man inte får ljuga och tala illa om andra människor.
      • Hets mot folkgrupp är att tala illa om vissa fridlysta grupper av människor, också förbjudet trots yttrandefriheten

      Staten själv gör åtskillnad mellan dessa fenomen. Jag ser inte att det är särskilt haveristiskt att vi använder samma språkbruk.

      Poängen med texten var att påminna om att yttrandefrihet gäller undersåtens relation till överheten och inte mot andra individer, grupper eller religioner. En riktig yttrandefrihet borde givetvis medge rätt att fritt håna individer, grupper, religioner, fattiga, fula, feta, svarta, judar, vita, gula. Men att det skulle vara en plikt att göra så, eller ens hyllas som folksport, är för mig obegripligt. Och för övrigt medger inte den statliga yttrandefriheten det eftersom den lagen är fullkomligt urvattnad.

      • Notera subjekten hos yttrandefrihet, förtal och hets mot folkgrupp. Både yttrandefrihet och förtal handlar om individen: man har rätt att säga sin mening respektive inte bli offer för osanningar om ens person, osv. Hets mot folkgrupp är en klart ”modernare” lag: den talar om grupper baserade på något utmärkande drag (dvs inte en frivillig association av människor, utan en exogent påkallad sådan). ”Grupperna” är dessutom utvalda av staten: de grupper som inte av staten anses kunna utsättas (ljushyade, heterosexuella, män, rika, svenskar, osv) har inte samma rätt. Så egentligen handlar det bara om att staten hävdar sin makt genom godtyckliga ingripanden (mer än vanligt, alltså).

        Så det borde vara uppenbart att hets mot folkgrupp är ett närmast löjeväckande begrepp (om det inte var på blodigt allvar, som ju alltid är fallet med staten), som vi inte ens behöver bemöda oss med att diskutera.

        Yttrandefrihet och förtal är förvisso fortfarande politiskt antagna lagar, men de bygger på en ”demokratisk” (i brist på bättre ord) princip om likabehandling samt på faktum såsom att endast individer agerar (och således har ansvar för sina handlingar).

      • @ Per Bylund

        Hets mot folkgrupp är ett brott som klart har kommit till för att skydda inte bara den enskilda individen utan också det individualistiska perspektivet. Säg gärna att jag inte har på fötterna då jag diskuterar men gör det inte till ett påstående om en grupp. Lagstiftningen verkar alltså i folkfostrande syfte. Vi höjer nivån, blir mer precisa och exakta.

        Det är hets mot folkgrupp om någon herr Z säger att ”Ljushylta personer är underlägsna andra grupper då de inte kan vistas i solen. De bör därför åläggas att vistas inomhus under den tid då solen står som högst.” Det är påståendet om att de är underlägsna som är det brottsliga, inte att komma med en rekommendation hur man bör bete sig för att inte skada sin hud. Det är en annan sak att hetsen ofta inte har denna riktning.

    • @ Dan J

      Jag tycker det du anför om att vissa inte är mogna friheten visar klart att vi måste ha en stat. Nozick skisserar ju också upp hur en väktarstat bildas då det ligger i allas intressen att frihet inte blir kaos, vilket förutsätter ett mått av trygghet.

      I det förhandlingsspel som existerar innan väktarstaten överger vi vissa frihetsmoment för att undvika kaos och alltså få en möjlig frihet, inte den omöjliga anarkistiska. Efter väktarstaten kommer så rättsordningen, bl a med uppgift att göra klar för folk att de inte får bete sig hur som helst mot andra människor.

  • Tack för svar i saklig ton.

    Svara

    Hans, precis som samhället består staten av individer. Våra styrande politiker vill inte avskaffa yttrandefriheten och det är inte heller något de skulle ”tjäna på”. Att staten allvarligt kränker människors frihet är vi överens om. Men utan perspektiv och nyans blir man inte, och förtjänar inte heller att bli, tagen på allvar.

    Jag vill betona att det inte bara gäller den här texten, utan oavsett ämne är det i princip alltid samma ingång och tonen helt urskillningslös. Ofta blir det viktigare att få klämma åt staten än att försvara friheten. Den mest befängda texten är nog denna (https://www.mises.se/2013/12/11/kvinnor-battre-skyddade-1000-ar-sedan/), någon slags hyllning till ett rättssystem utan oskuldspresumtion, likhetsprincip och legalitetsprincip. Här har man snurrat rätt långt bort från Mises ideologiska arv.

    Slutligen, nej, Klaus Bernpaintner, yttrandefriheten är inte till för att man ska ”få kritisera staten”. Det framgår av ordets lydelse vad den är till för – att man ska få yttra sig fritt.

    • @Dan J : Jag är tvungen att fråga – du anser att vi inte förtjänar att tas på allvar, men jag ställer mig då frågan vad du gör här. Är din förhoppning att lära oss att sluta skriva saker så att vi förtjänar att bli tagna på allvar? Du håller inte med om min syn på staten – att den är en organisation som incitaments-mässigt konsekvent jobbar för att säkra sin egen överlevnad, och därför har allt att tjäna på att förhindra att folk kan uttala sig fritt. Du accepterar inte mitt argument om att det tog mycket ansträngning för att få en statsmakt att acceptera yttrandefrihet.

      Tonen är urskillningslös mot staten, ja. Vi är libertarianer, och huvudsakligen anarkister. Vilken ton förväntar du dig att vi skall ha gentemot staten?

      Texten du länkar är för övrigt knappast en hyllning av någonting, den är ett konstaterande om att kvinnoskyddet tycks ha varit bättre i gutalagen än i modern lagstiftning.

  • Problemet med den här artikeln är att du tagit Özz på allvar. Karln har aldrig tidigare sagt något som förtjänar någon närmare eftertanke, ej heller den här gången.

    Tycker man på allvar att det är ens ”plikt” att håna religioner, då är man pantad. Att anse att det är viktigt att hävda sina rättigheter när de hotas på detta sätt är en annan sak, och det är väl mer av en empirisk fråga huruvida provokation och satir är en effektiv väg att gå.

  • Islam består av en politisk del och en religiös del. Den politiska delen syftar till att ha kontroll över staten. Såsom aspiranter på den politiska makten är det lika befogat att utföra satir mot Islams politiska gren som mot staten.

  • För mig för är satir bara en kiss- och bajsmentalitet. I huvudsak är satiriker personer som inte kan framför kritik på ett intelligent sätt.

    Om jag inte gillar islam, vad är det då för mening med att jag sitter och ritar en massa bilder som förlöjligar profeten och muslimer. Det finns väl en orsak till att jag inte gillar islam och det är just de orsakerna jag ska kunna argumentera för och borde ha undersökt om det stämmer det jag ogillar.

    Det är inte yttrandefrihet eller inte som skapar terrorism utan faktiskt statligt handlande. Större delen av de terrorister som rekryterades efter 9/11 har inte varit speciellt religiösa utan personer som har reagerat på orättvis behandling. De har sett hur t.ex. USA har förnedrat fångar i Irak och velat hämnas de oförrätterna.

    Det är säkert inte det minsta konstigt för en del muslimer att skjuta ihjäl tolv personer än vad det är för några amerikanska soldater att släppa en bomb i Afghanistan som dödar lite barn och andra oskyldiga vuxna. Det är inget konstigt för Barack Obama om att ge order om att mörda barn i Afghanistan bara för att komma åt en terrorist. Att en död terrorist tillsammans med lite oskyldiga skapar fler terrorister än som bekämpas. Vad är logiken i det? Och vi snackar om yttrandefrihet.

  • Nej Dan J, stöld och våld är inte ok även om överskottet av stöldgodset går till att utbilda och vårda.

    • Den formen av stöld är ungefär som om jag går till en butik och pressar dem på pengar för beskydd och sedan lämnar tillbaka lite av de pengarna som tröst och kräver att de pengarna ska användas till att köpa varor från mitt företag.

  • Okej, tack för diskussion. Jag noterar att vi lämnat själva blogginlägget bakom oss och det är lika bra det. Några avslutande kommentarer.

    1)
    Jag tror just att väldigt många människor kan ta till sig och sympatisera med österrikiska/libertarianska idéer. Även man bara gör det till viss del är mycket vunnet. Jag själv är en av dem som blivit avsevärt mer frihetligt lagd sedan jag började läsa Mises, Hazlitt, Rothbard och Reisman. Men då krävs att man förändrar retoriken och tonläget.

    Just för att Mises-Rothbard står en bit från vad som accepteras av mainstream (dock inte alls så långt som många österrikare tror, enligt min uppfattning) finns det än större anledning att iaktta en mer resonerande hållning. Johan Norberg ger ett lågmält, sakligt och nyfiket intryck samtidigt som han är väldigt kunnig. Han är ett utmärkt exempel på hur libertarianer bör bete sig. Jag noterar att du inte riktigt bemöter mina synpunkter.

    2)
    Sedan finns det skribenter här som inte är frihetliga överhuvudtaget. Här hjälper nog ingen förändrad retorik.

    ”Och om Ryssland använder statens tvångsmonopol mot ’homosexuell propaganda’ använder Sverige statens tvångsmonopol för pride och stöd till RFSL. Skulle det vara moraliskt bättre? Nej, knappast!”

    Citatet säger uttryckligen att de två statsingreppen är moraliskt lika illa. Om det nu inte är vad skribenten tycker bevisar det min poäng under 1).

    Till sist, att kvinnor hade bättre lagskydd för 1000 år sedan är vansinnigt. Kvinnor hade då knappt ens rättslig kapacitet. Sedan är det naturligtvis så, att om ett kvinnligt sexualbrottsoffer själv kan bestämma om hon blivit utsatt för brott och bevisbördan sedan är omvänd, ja då blir många män dömda, skyldiga eller ej. Tycker man att det är relevant att lyfta fram som positivt exempel har man en rätt udda syn på lag och rätt.

    • @Dan J : Uppenbarligen finns det en viss dissonans i det vi försöker kommunicera och det som ibland uppfattas (eftersom du inte riktigt har uppfattat saker så som vi ville kommunicera dem). Vi är naturligtvis intresserade även av negativ kritik.

      Jag får helt enkelt tacka för att du läser trots att du inte håller med i alla lägen. Det lär dock fortsatt vara så ibland, eftersom vi har en viss bredd både gällande skribenter och infallsvinklar.

    • Dan J, tror du att det finns en retorik och tonläge som kan få dig att bli ännu mer frihetligt lagd? 🙂

  • @Dan J.

    Vad säger att vi som hänger på mises.se bara ventilerar våra åsikter på mises.se. Många ventilerar sina åsikter på andra ställen vilket även jag gör.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *