Låt inte skurkarna ta hand om konjunkturen

villain-fb– Varför blir det såhär, frågar värden i tv-soffan.

– För att det är ekonomisk oro, marknaden har tappat förtroendet för marknaden, svarar expertkommentatorn.

– Vad märkligt, hur kommer det sig att alla tappar förtroende för allting exakt samtidigt, undrar den ovanligt intelligenta värden.

– Ibland blir det så, ganska regelbundet faktiskt. Men den ekonomiska trenden pekar uppåt, svarar experten.

Samtalsämnet är vilken lågkonjunktur som helst, till exempel den som är runt hörnet.

Den allmänna förståelsen för lågkonjunkturen ser ungefär ut såhär: giriga ekonomiska aktörer blir tagna på sängen, och tappar synkroniserat förtroendet för allting — i hysteri försöker de rädda sina tillgångar — och ingen kan egentligen svara på varför.

Om man köper denna bild av verkligheten då vill man gärna att marknaden ska kontrolleras och hägnas in för att undvika framtida galenskaper. Och det är också vad vi har försökt göra om och om igen, receptet är välbeprövat. Det verkar inte fungera.

Nästa lågkonjunktur kommer snart igen, och om det istället fanns ett rationellt sätt att förklara varför den kommer, vore det inte trevligt att förstå den förklaringen? Det är viktigt — i brist på kunskap finns nämligen utrymme för ideologiska besvärjelser och särintressen att ta över de offentliga resonemangen.

När lågkonjunkturen kommer, aktiveras politiker med att skylla ifrån sig och därefter föreslå och genomföra allsköns regleringar. Skatter ska höjas eller sänkas, stimulanspaket ska påbörjas, banker ska räddas, de offentliga utgifterna ska höjas, särskilda samhällssektorer ska “värnas.” Det är blir helt enkelt ett evinnerligt fipplande till samhällets förtret och skada.

Vi låter dem hållas, vi vet inte bättre. Vi stoppar huvudet i sanden och låter istället de som låter mest och bestämmer sämst föra oss djupare ner i den svindlande offentliga spiralen.

Lågkonjunkturen är faktiskt inte ett problem i sig, det är dess tokige motpart högkonjunkturen och dess supportrar som är till skuld. Högkonjunkturen är ett sjukdomstillstånd som åstadkoms av en kombination av konstgjort låga räntor, ökad kreditgivning (en slags inflation) och ökad statlig konsumtion. Det är centralbanker och stater som åstadkommer denna situation. Det är stater och centralbanker som fipplar med marknaden och därmed skapar felaktiga signaler.

På en fri marknad betyder en låg ränta enkelt uttryckt att det verkar som att många sparar, det vill säga inte konsumerar och därmed inte använder resurser. Marknadssignalen är då att det finns möjlighet till avkastning på långsiktiga investeringar eftersom det finns resurser att bruka i ekonomin.

Men i en reglerad marknad där räntan hålls nere på konstgjort manér, där skapas bränsle för sjukdomen högkonjunktur. En overkligt låg ränta signalerar en overkligt god framtida avkastning på investeringar. Andra priser på marknaden påverkas också indirekt vilket förstorar felet. Långt fler hushåll och företag gör felinvesteringar än om räntan hade fåtts sättas av marknaden själv.

Det är därför det blir så hysteriskt när verkligheten till slut kommer ikapp. Marknaden tycks fullkomligt irrationell och farlig och måste kontrolleras. Men lågkonjunktur är inte mystiskt. Det inträffar när rationella men vilseledda aktörer försöker rädda det som räddas kan. När verkligheten gör sitt återtåg till det ekonomiska klimatet måste alla balansera sina räkenskaper, inklusive staten, till exempel genom att använda dina pensionspengar (se Göran Person och de 260 pensionsmiljarderna).

Lågkonjunktur gör ont. Men smärta är en bra lärare för människor som vill ta ansvar för sitt beteende. Men vi vill hellre att någon annan tar ansvar. Folkets öron står i givakt för rösterna som förespråkar mer regleringar, mer statlig inblandning och beslutcentralisering.

Människor med verklig ekonomisk bildning kommer inte till tals. Samhället genomsyras istället av en felaktig uppfattning om de grundläggande orsakerna till svängningar i ekonomin, vilka som är skyldiga, och vad den egentliga kostnaden är.

Det ligger staten och centralbanken till last att vi har dessa enorma konjunktursvängningar. Och det ligger samtidigt i politikens allmänna intresse att underblåsa myten om att det är genom staten och enbart genom staten som vi trots den farliga fria marknaden kan få till ett ekonomiskt gångbart samhälle. Denna myt är politikernas levebröd. Utan denna myt, vad ska de då hålla på med?

Jag tycker till exempel att istället för att författa publikfriande trollformler som “Sverige har råd!” eller “Ladan är tom!” att de kunde göra exakt ingenting. Möjligen ta ett riktigt jobb.

Men politikerna hytter istället skamlöst med näven mot föregående socialistiska regering och tävlar om att utmåla utvalda kapitalister och spekulanter som syndabockar.

Det går naturligtvis alltid att hitta någon privat aktör som varit smart nog att skydda sina tillgångar när konjunkturen svänger, de som sålde i tid, eller till och med de som framgångsrikt spelat på en nedgång. Dessa få vinnare mals tyvärr raskt ner i mediadrevets köttkvarn, det hade varit intressant att höra dem berätta hur de resonerade, hur visste de?

Ta till exempel en känd spekulant som George Soros, mannen som enligt svensk mytbildning förvärrade finanskrisen i början av 90-talet genom sin valutaspekulation mot kronan (och pundet). Jag minns fortfarande hur ursinnigt arg jag var på Herr Soros. Han utnyttjade situationen! Han utnyttjade Sveriges temporära svaghet! Först på senare år inser jag hur media lät politikerna slippa undan med att skylla på honom. Politikerna som i decennier verkställt devalveringar, inflation, statsskulder och kreditexpansion i sin kamp om röster, på bekostnad av civilsamhället.

George Soros var inte en skurk när han bidrog till att stjälpa kronförsvaret, snarare kan man säga att han hjälpte oss hitta det verkliga priset på kronan och tog ut en avgift för besväret. Han är en person av högst tvivelaktig karaktär, men inte i egenskap av spekulant och han var verkligen inte ansvarig för krisen. Det finns saker att lära av honom och hans handlingar.

Men vi lyssnar hellre på de som med ”krafttag ska få ekonomin på fötter.” Samma slags personer som satte oss i klistret till att börja med.

Gå inte på det.

Dessa personer borde inte få ta hand om de konjunkturer de själva orsakar.

17 kommentarer till ”Låt inte skurkarna ta hand om konjunkturen

  • Men hör det inte till saken, Jon, att vår tids högkonjunktur i åtminstone viss utsträckning möts av att utbudet ökas medelst insatser ifrån länder med en annan ekonomisk situation? Så kan vi se den byggboom vi har på många håll idag. Det byggs och det byggs och det kan byggas just för att det är utbudssidan som ökar, inte priset som höjs.

  • Att människor vill ha kortsiktiga lösningar är inte så svårt att förstå. Vi alla(iaf i västvärlden) lever trots allt runt 70 – 80 år och vi har bara det att utgå ifrån. Att leva 30 av dessa 70 åren i fattigdom bara för att ”marknaden/anarkisten” anser det moraliskt rätt är inte särskilt lockande.

    • @ Fenton

      Många av er som kritiserar marknadsvänner tycks tro att bara för att man är anhängare av marknadsekonomi vill man göra karriär och ha ett samhälle med stora orättvisor.

      Men varför tror ni inte att vi kan hoppas på ett annat liv än affärsmannens? Varför tror ni vi inte kan nöja oss med en enkel men relativt sett trygg position? Varför måste man fika efter förmögenheter bara för att man anser att marknadsekonomin som system skapar en större kaka, en kaka som kan delas på fler, än vad alternativen gör (som ju ofta resulterar i något både förkrympt och dödbakat)?

      Du behöver inte gilla spekulationsaffärer för att gilla marknadsekonomi. Du kan vara tillfreds med att ”sopa tempelgården” eller motsvarande.

      Medan en och annan socialist dräggar efter köttgrytorna…

      • Vadå tror? Tror du bara eller vet du faktiskt? Jag förstår inte hur du hindras av staten att leva ditt liv som du vill? Speciellt inte om du bor i västvärlden.

        Marknadsvänner? Marknadskamrater? Ni verkar dela kommunismens sekteristiska beteende(och ja, du satte standarden på diskussionen eftersom du kallade mig socialist för att få ryggdunkningar).

        Jag gillar marknadsekonomi, jag har inte sagt något annat. Jag är dock inte så naiv att jag tror att människor inte vill dominera andra människor(men visst, haka på Stefan Molyneux sekt och föd en ny generation som ”förkastar staten”). Då gör du iaf något annat än att klaga.

      • Vad säger att människor dominerar andra i en marknadsekonomi? Är det inte exakt så det fungerar med stater att det växer fram människor som dominerar andra? Mycket av illasinnade företag i 3:e världen tillåts av de ländernas stater och får hjälp av staten.

        Jag tror inte du kan hitta någon här på mises.se som är anhängare av att staten och företag ska dela säng med varandra.

        Det är ett vanligt tänkande att företag i en marknadsekonomi blir bestämmande över människor. Då kan man alltid tänka, vilka kan ha ihjäl mest människor? Företag eller staten. Eller, vem kan stjäla allt jag äger om sann äganderätt förekom? Företag eller staten.

        Ta Google. Ett väldigt stort företag som dominerar i mycket. Google kan försvinna för gott om människor vill det så länge som det är ett privat företag. Om Google förstatligades då skulle vanliga människor inte kunna påverka dess existens.

        Dessutom förekommer det naturliga dödsprocesser på den privata marknaden. Facebook kommer att försvinna med tiden. Statliga myndigheter försvinner inte även om deras funktion har upphört.

        Staten bara växer och växer. Om inte det kommer att hindra människor, vet jag inte vad som kommer att hindra dem. Jag själv har i alla fall den uppfattningen att jag vill jobba åt mig själv eller de jag väljer av fri vilja och inte åt staten genom våld eller hot om våld.

    • Huvudet på spiken! Har inte länder med marknadsekonomi också den mest framgångsrika produktionen av sjukvårdsutrustning?

      Ojsan, detta hade man glömt i planerna! Snart har vi väl det som på Kuba där man måste köpa potatis på svarta marknaden.

      Fråga: ”Men vad är det du langar, kokain?”

      Svar: ”Nej! Potatis.”

      • Med obamacare förutspås att den teknologiska utvecklingen på sjukvårdsområdet kommer att minska, vilket även kommer att drabba svensk sjukvård eftersom den mesta sjukvårdsutrustningen tillverkas av amerikanska företag.

      • @ Göran

        Om pengar förs från andra områden till vården kommer kanske den tekniska utvecklingen att användas för fler patienter, med följd att investeringar i att ta fram teknik och utrustning för vården inte blir mindre lönsam, kanske tvärtom.

        Prognoser av det här slaget är som väderprognoser. De slår ofta fel.

        För min del anser jag att alla har rätt till vård.Om någon säger ”Jag ska inte sträva efter det högst avlönade jobbet – trots att jag har kompetens till det- utan till ett jobb där jag gör stor nytta för människor i utsatta situationer – som jag också har kompetens för, så kommer jag välja det relativt sett lågavlönade alternativet eftersom jag då tillfredsställer felst av de värden som jag anser relevanta i en sådan här avvägning”, om någon säger så, eller kanske något motsvarande mer kortfattat, har jag den största respekten för den personen. Arbetsgivaren kan bli en privat sjukstuga.

    • @ Jon Nylander

      Jag visst kan du få tro att det är så, vi har trots allt rätt att tänka och uttrycka oss hur vi vill i Sverige(nästan hur mycket vi vill iaf). Du har dock fel på den punkten. Läs en bok om Sveriges historia så ser du att välfärden bara har gjort saker bättre, tillsammans med kapitalismen.

      • Läs historia om hur Taiwan blev så framgångsrikt. Det startade när staten tillät bönder att få äga sin egen mark. I en stor del av Afrika får bönder inte äga sin mark.

        I Sverige har vi en ensidig bild av hur socialdemokraterna har skapat en s.k. välfärd. Men, diskuterar vi någonsin hur de hade kunnat sett ut utan ett socialdemokratiskt välfärdsbyggande? Nej, Vi har således inte den minsta aning om hur det hade kunnat sett ut.

        Faktiskt skulle vi kunna ha en maxskatt på 10%, bättre skola, bättre sjukvård, bättre åldringsvård, kortare arbetstider, arbetslöshet under 3%, en social trygghet som består i att om vi blir av med jobbet på grund av konkurs t.ex. så har vi ett nytt jobb inom några veckor, föräldraförsäkring behövs ej då vi har ett eget ekonomiskt utrymme som gör att vi kan bestämma själva hur vi vill ordna med familjen, vi skulle ha äkta äganderätt där vårt ägande inte kan beskattas bort osv.

    • Bla bla bla beskattning är våld och stöld och allt dåligt men en höjd avgift är OK?!

      Varför sätter ni inte igång och förverkligar er dröm om anarkin? Ni har all rätt att börja och kapa en bit land ingen vill ha och sätta nya regler och lagar(eller inga alls). Samla kamraterna, samla ihop pengar och köp automatvapen och kärnvapen på svarta markanden(helst) och börja.

      Om du påstår att det inte går så ljuger du och jag kommer aldrig ta dig seriöst mer. Lär dig vad beskattning faktiskt är innan du spyr ut massa skitsnack.

      • Argumentera inte för beskattning om du inte skulle acceptera den stölden från någon annan än staten.

      • Vad är beskattning i dina ögon?

        Får jag gissa att det liknar något i stil med att du vill ta mina pengar för att göra något med dem som jag inte vill att de ska användas till.

        Det innebär även att du anser att du vet mer än jag vad mina pengar ska användas till.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *