Medelvägens motståndare, del 1

Varför ska man publicera 100 år gamla texter på svenska, skrivna av en av tidernas största liberala tänkare och ekonomer, nämligen Ludwig von Mises? Mises är mer aktuell än någonsin, bland annat på grund av hans penning- och konjunkturcykelteori, bejakandet av liberalismen, samt hans knivskarpa kritik av socialismen, anti-liberalismen och statliga interventioner. Kurt Wickman valde ur Mises texter och försökte belysa hans olika sidor i boken Medelvägens motståndare. Boken börjar med en biografisk introduktion och fortsätter med ett urval av Mises texter som visar att hans inflytande på ekonomi och politisk filosofi i högsta grad är aktuellt även i dag.

Ur Liberalismen i den klassiska traditionen (1927)

Den klassiska liberalismen hade under en över hundraårig tidsepok innan första världskriget en storhetstid men tilläts aldrig slå ut i full blomning. I de länder som bejakade liberalismen som mest såg man en enastående ökning av välståndet för hela befolkningen och en markant förbättring av levnadsstandarden. En storslagen ekonomisk utveckling ägde rum.

Samtidigt pågick dock en bitter kamp mellan liberalismen och anti-liberalismen som slutade med en seger för anti-liberalismen. Första världskriget var början till liberalismens undergång och anti-liberalismens idéer ledde till en allmän kollaps för civilisationen. Det anti-liberala programmet släppte loss krafter som ledde till kommunismens illdåd, världskrigen, socialismen och den framstående roll som Keynes fick inom dagens ekonomi.

Liberalismens bas är rationalismen och har som mål att utveckla människans materiella välstånd och skapa yttre förutsättningar för att utveckla det inre livet. Förnuft och kunskap ska styra våra handlingar, inte känslor, det irrationella eller oförnuft. Ideologier, tro, känslor och mysticism är skadliga enligt Mises och bör därför inte styra samhällspolitiken. Samhällspolitiska problem är samhällsteknologiska problem och bör lösas genom rationellt övervägande.

Det är tack vare de liberala idéer som ännu lever kvar i dagens välfärdssamhällen och det som ännu lever kvar av kapitalismen som den stora massan kan njuta av en levnadsstandard långt utöver vad som var möjligt för några generationer sedan och då bara för de rika och privilegierade.

Anti-liberalismens psykologiska rötter ligger i ett psykologiskt tillstånd av förbittring och avundsjuk illvilja. Man hatar någon så mycket för dess mer gynnsamma situation att man är beredd att lida stora förluster om bara den man hatar också kommer till skada. Man förespråkar socialismen eftersom man hoppas att de rika som avundas också kommer att lida. Anti-liberalismen är som ett nollsummespel: bara det blir sämre för de rika så kommer det att bli bättre för de fattiga. Liberalismen däremot är inget nollsummespel – alla gynnas om det går bra för företagarna.

Mises menar att de flesta människors gemensamma lott är grusade förväntningar och frustration över sina egna tillkortakommanden. Det gäller att acceptera livet som det är och aldrig låta sig besegras. Man bör inte söka sin tillflykt i den “räddande lögnens” tröst. Socialismen däremot erbjuder lögner som inte bara ger tröst utan även ger löften om framgång, lycka och välstånd för alla.

Marknaden, ur Human Action (1949)

Marknadsekonomin är ett samhällssystem med arbetsfördelning och privat ägande av produktionsmedlen. I en fungerande marknadsekonomi agerar alla i sina egna syften och för sin egen räkning, och allas handlingar tillgodoser både andra människors behov och egna. Allas handlingar är frivilliga och det finns inget tvång. Marknaden är en process som sätter igång ett samspel mellan enskilda individer som samarbetar genom arbetsdelning och är helt och hållet ett resultat av mänskliga handlingar. Tvång utövas däremot av staten.

Intressant i detta kapitel är att man kan tolka Mises som att han försvarar vissa av statens funktioner och kan acceptera en “liten” stat. Mises anser att staten inte bör agera i marknaden. Staten bör använda sin tvångsmakt enbart för att förhindra handlingar som skadar marknadsekonomin. Mises accepterar staten då den skyddar människors liv, hälsa och egendom mot våld och aggression från “inhemska skurkar och utländska fiender”.

Privat kapital är en förutsättning för en fungerande marknadsekonomi och ligger till grunden för kalkyler hos individer som agerar för egen räkning, privat kapital är ett redskap för kapitalister, entreprenörer och jordbrukare som vill göra vinster och undgå förluster. Men i ett socialistisk system där det inte förekommer privat ägande finns inga priser och ingen marknad. I en socialistisk ekonomi finns kapitalvaror men inget privatägt kapital.

Alla civiliserade samhällen har baserats på privat ägande av produktionsmedlen. Civilisation och privat ägande har varit sammankopplade. Kapitalismen har skapat en levnadsstandard som inga historiska experiment har kunnat visa att socialism kan erbjuda. Varför föraktar och nedvärderar därför människor kapitalism och gillar socialism, och varför tror politiska partier att skador som tillfogas kapitalisterna är välgörande för folket? Varför önskar sig så många grupper olika slags statsingripanden i ekonomin?

Marknadsekonomin är ett resultat av en lång utvecklingsprocess som bygger på kunskap och som ledde från barbari till civilisation. Om en kapitalist inte strikt följer konsumentens order som ges i form av marknadspriser gör han förluster, blir bankrutt eller förlorar en framskjuten position. Konsumenten och inte företagaren betalar ytterst lönerna. Konkurrens innebär att konsumenterna belönar företag eller entreprenörer som kommer med bättre, nyare, billigare produkter eller service. Konkurrens belönar nykomlingar med hjärna och idéer som kommer in på marknaden. Monopolpriser är generellt högre än vad marknadspriser skulle vara och är en följd av frånvarande konkurrens. De senaste 100-150 åren har de flesta stater försökt begränsa konkurrensen inom näringslivet genom politiska åtgärder. Mises menar att det är ytterst viktigt att ta itu med dessa starka krafter.

Egenintresset är det som styr de flesta människor. Man betjänar inte sina medmänniskor och håller inte tillbaka elakheter på grund av tvång eller hot från polisen eller domstolar, utan av egenintresse. Frihetens fiende nummer ett är staten. Den kan obegränsat öka sin makt, och om den fick möjligheten skulle den avskaffa marknadsekonomin och ersätta den med totalitär socialism. För att förhindra detta är det nödvändig att begränsa statens makt. I alla de strider för frihet som människor utkämpat genom tiderna har den verkliga innebörden varit att begränsa och bekämpa statens makt.

Friheten har sedan urminnes tider i den västerländska kulturen ansetts vara något mycket värdefullt, och den är djupt förankrad i den västerländska filosofin. Tyvärr ligger frihetsbegreppet och vinstintressen sedan mer än 100 år under ständig attack. Inget öppet angrepp på friheten har haft någon utsikt att lyckas. Socialister kallar frihet möjligheten att göra “rätt” saker och förbehåller sig rätten att bestämma vad som är rätt och fel. Socialismens läror har kunnat segra eftersom de inte stött på någon effektiv, rationell kritik. Några få ekonomer gjorde en insats genom att avslöja socialisternas enkla misstag och motsägelser, men allmänheten bryr sig inte om ekonomisk teori.

Frihet är inte ett resultat av författningar, lagar, rättighetsförklaringar eller förordningar. Dessa regler och lagar ska enbart användas för att försvara en fungerande marknadsekonomi. Statsmakt innebär alltid tvång och hot och utgör nödvändigtvis raka motsatsen till frihet. Staten är enbart förenlig med frihet om den bevarar det som kallas ekonomisk frihet eller en fungerande marknadsekonomi.

Konkurrens och vinst är fundamentala drivkrafter i en fungerande marknadsekonomi. Vinst är alltid målet för ekonomiska handlingar och är förenad med mental tillfredsställelse och positiva känslor. Förlust däremot är förenad med negativa känslor och obehag. Att få en psykisk vinst av sina handlingar gör att man agerar, annars skulle man inte handla alls. Entreprenören, företagaren, är en spekulant eftersom han/hon brottas med framtida osäkerhet. Vinst eller förlust är helt beroende på om personen är bättre än andra på att förutse konsumentens framtida efterfråga.

De fantastiska ekonomiska förbättringarna under de senaste tvåhundra åren har varit resultatet av kapitalister som bidrog med kapital, och professionella tekniker och entrepenörer. En framgångsrik företagare behöver både en känsla för spekulation och teknisk skicklighet. I socialisternas ögon är vinst baserad på utsugning av löntagarna och konsumenter genom låga löner och höga priser. Helst skulle det inte finnas vinster alls. Detta avfärdar Mises förstås som sentimentala värdeomdömen. Utan vinster och förluster skulle det inte finnas någon marknadsekonomin. Om man konfiskerar vinster förstör man marknadsekonomin. Vinster har ingen moralisk dimension.

Mises betonar att en fungerande marknadsekonomi baseras på arbetarens insats och entreprenörens kapital, risktagande, idéer, samt hans tillgång till teknologisk kunskap. Det finns ingen klasskamp – alla har chansen att skapa vinster. I kapitalismen finns en social mobilitet och alla har möjlighet att ta sig fram efter egna förutsättningar.

Det hävdas ofta att den fattiges misslyckande I marknadskonkurrens beror på brist på utbildning. Många försöker reducera skillnaden mellan människor till en fråga om utbildning, och man förnekar förekomsten av inbyggda olikheter med avseende på intellektuell förmåga, viljestyrka och karaktär. Allmän utbildning är indoktrinering med teorier och tankar som redan har funnits. Den leder till imitation och rutin – inte förbättringar och framsteg. Det är i första hand inte utbildning som är det viktigaste för att bli en framgångsrik entreprenör – det är intellektuell förmåga, viljestyrka och karaktär. Uppfinnare och kreativa genier fostras inte i skolan. Tvärtom kan en entreprenör inte utbildas. Man blir en framgångsrik entreprenör genom att fånga ett tillfälle och fylla ett behov. Till det krävs gott omdöme, framsynthet, energi och social kompetens.

6 kommentarer till ”Medelvägens motståndare, del 1

  • Roligt se att ni äntligen uppmärksammar min Mises-antologi. Jag hoppas många ska läsa den, och den har tydligen också sålt ganska bra. Jag vet inte vad institutet har ansett så kätterskt med antologin, att man aldrig tidigare hänvisat till den. Kanske det faktum att jag – i likhet med Mises – pläderar för en minimal stat, inte en noll-stat. Om det är så, så påminner det mer om hur socialistiska sekter bekämpar varandra – tro mig, under tidigaste studentåren i Uppsala var jag medlem i en sådan – än om hur upplysta liberaler närmar sig meningsmotståndare. Alldeles särskilt om skillnaderna är ganska små.

    • Men när socialister bekämpar varandra så handlar det om vem som ska ha rätt att med våld få sin vilja igenom. När anarkister ”bekämpar” minarkister så handlar det om huruvida man överhuvudtaget ska ha rätt att med våld få sin vilja igenom.

      Det är minarkister som påstår att skillnaden är liten. För en anarkist är skillnaden milsvid.

    • @Kurt : Jag kan inte tala för institutet (det får Joakim & Joakim gör). Jag kan däremot säga att jag personligen tycker det är stort att du fått Mises publicerad på svenska. Vi hoppas ju kunna bidra på den fronten också framöver.

      Vad gäller nollstat mot minimalstat så är det ju ett favoritgräl bland libertarianer men det bör (återigen min egen åsikt) inte förhindra att man samlas runt det man är överens om. Det är trevligt med sällskap om inte annat.

      /Hans

      • Absolut kan man samlas om det man är överens om. Till exempel Mises syn på ekonomisk vetenskap. Hans syn på politik kan man lämna därhän och det är väl inte heller det som är hans stora bidrag till mänskligheten.

    • @Kurt: Hej Kurt, jag tycker att du skapar en schism och en konflikt där det inte finns någon. Vi ser självklart bara positivt på att Mises texter översätts och sprids, stort grattis och bra jobbat. Att vi skulle ha något emot det är en märklig inställning, då är du inte uppdaterad på det arbete vi gör.

      Roligt att du har fått den utgiven och nu har även vi skrivit om det. Om du publicerar något framöver och vill att vi rescenserar eller uppmärksammar det så är du välkommen att skickat ett recensionsex till oss.

      Angående minimal stat eller inte så är frågan i sig ointressant. Det handlar snarare om du vill tvinga in andra i din minimala stat eller inte, Mises ville inte det. Vad du tycker i den frågan har jag ingen aning om.

  • Alldeles frånsett diskussionen om staten ska vara 0 eller 12 procent, finns det riktigt stora uppgifter för dem som vill värna det öppna samhället. Jag anser nog, till skillnad från ”norpan”, att Mises politiska bidrag är viktiga och bitvis sensationella. Ett exempel. Det berodde inte på att det var fel personer som skötte den socialistiska ekonomin i Östeuropa, en planekonomi utan prissystem kan aldrig fungera. Jag menar i förordet till boken att den insikten är i klass med Adam Smiths osynliga hand och David Ricardos handelsteori.
    En stat som den svenska är på väg att svälja större och större delar av marknaden och rör sig mot planekonomi. Den offentliga ekonomin fungerar allt sämre och går mot olika slag av systematiska felfunktioner. Den diskussionen känns väsentlig att föra och Mises kan utan vidare inspirera den. Material finns i min antologi och på annat håll i hans skrifter.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *