Statistik uppmuntrar dem bara

shostak

Det påstås ofta att ekonomer behöver makroekonomiska mått för att kunna avgöra hur ekonomin mår och för att förstå vad som sker. Detta ger dock upphov till frågan om varför det är nödvändigt att veta hur ekonomin som helhet mår. Vad är syftet med sådan information?

En noggrann studie av dessa frågor visar att det på en fri marknad inte skulle finnas mycket mening med att mäta och publicera diverse makroekonomiska mått. Denna typ av information är inte särskilt användbar för entreprenörer. Det enda en entreprenör bryr sig om är om han går med vinst eller inte. Ju högre vinst, desto mer gynnar en viss affärsverksamhet konsumenterna.

Att bry sig om konsumenternas önskemål innebär att entreprenörer måste organisera produktionsstrukturen på allra bästa sätt för att kunna uppnå det syftet, och att följa makroekonomiska mått är inte till någon hjälp.

Vad för nytta har en entreprenör av information som visar hur mycket BNP har förändrats? Hur hjälper informationen om att BNP ökat med 4 procent entreprenören att öka sin vinst? På vilket sätt kan han dra nytta av information som visar att handelsbalansen är skev? Vad kan han göra med information om sysselsättningsgrad eller prisnivå?

Entreprenörer behöver väldigt specifik information

Det entreprenören behöver är inte allmän makroekonomisk information utan snarare specifik information om konsumenternas efterfrågan av en viss produkt eller uppsättning produkter. Statliga aggregerade makroekonomiska mått är till föga nytta för honom. Entreprenören måste själv etablera sitt eget informationsnätverk rörande sin verksamhet. Endast entreprenören vet vilken typ av information han behöver för att kunna lyckas. I denna mening kan ingen ersätta honom.

Med andra ord, om en affärsmans uppskattar konsumenternas efterfrågan korrekt kommer han att gå med vinst. Har han fel kommer han att gå med förlust. Detta ramverk straffar de företag som har missbedömt konsumenternas prioritet och belönar de som haft rätt, och det säkerställer att resurser tas från de entreprenörer som inte är tillräckligt uppmärksamma inför konsumenternas behov och ges till de som är det.

”Ekonomin” är enbart en metafor

På en fri marknad utan statlig inblandning existerar det ingen ”ekonomi”. En fri marknad utgörs av individer som producerar de varor och tjänster som deras liv och välmående kräver, det vill säga de producerar verkligt välstånd. På en fri marknad är alla både producenter och konsumenter. Vi kan för enkelhetens skull kalla interaktionen mellan producenter och konsumenter (eller för att vara mer exakt, mellan producenter) för ekonomin. Då vi gör detta måste vi dock vara medvetna om att ekonomin inte på något sätt har ett eget liv eller är oberoende av individer.

På en fri marknad är ”ekonomin” alltså enbart en metafor och existerar inte som sådan. Det är staten som ger liv till denna varelse som kallas ”ekonomin” genom de ständiga statistiska hänvisningarna till den. Som exempel rapporterar staten att ”ekonomin” växte si eller så mycket, eller att den nuvarande handelsbalansen hotar ”ekonomin”. ”Ekonomin” framställs som en levande varelse som är skild från individer.

Individer och ekonomin

Enligt mainstream måste man skilja på individers aktiviteter och ekonomin som helhet, det vill säga mellan mikro- och makroekonomi. Det hävdas även att det som är bra för individer inte nödvändigtvis är bra för ekonomin, och vice versa. Inom detta ramverk tillskrivs ”ekonomin” en enorm vikt, medan individer knappt nämns alls.

Faktum är att det är lätt att få intrycket att det är den så kallade ”ekonomin” som producerar varor och tjänster. När väl saker och ting producerats av ”ekonomin” är det enda som återstår att produktionen omfördelas på ett rättvist sätt. Det antas också att ”ekonomin” ska följa den tillväxtplan som de statliga planerarna har bestämt, och därför förväntas staten ge ”ekonomin” en liten knuff om tillväxttakten sjunker under den politiskt bestämda nivån.

För att kunna avgöra om statliga interventioner lyckats eller inte har diverse statistiska mått tagits fram, och dessa mått avgör om något ska tolkas som en framgång eller ett misslyckande.

Periodvis hävdar statstjänstemän att ”ekonomin” har överhettats (det vill säga den ”växer” för snabbt). Ibland utlyser de en varning om att ”ekonomin” har försvagats.När ”ekonomin” växer för snabbt utropar statstjänstemännen att det är statens och centralbankens roll att stoppa inflationen. När ”ekonomin” ter sig svag utropar samma personer att det är statens och centralbankens roll att upprätthålla en hög sysselsättningsgrad.

Genom att gruppera många olika aktiviteter i ett och samma mått skapar de statliga statistikerna en icke-existerande entitet som kallas ”ekonomin”, vars beteende de sedan reagerar på. I verkligheten produceras dock inte varor eller tjänster i helheter som övervakas av en högste chef. Varje individ är enbart intresserad av sin egen produktion av varor och tjänster.

I själva verket är de så kallade makroekonomiska måtten fiktiva verktyg som används av staten för att rättfärdiga ständiga interventioner inom affärslivet. Dessa mått kan inte säga oss något om vare sig välstånd eller välmående.


Originalartikeln har översatts till svenska av Joakim Kämpe.

5 kommentarer till ”Statistik uppmuntrar dem bara

  • Om en investerare avser att etablera sig på en ny marknad är det i högsta grad angeläget att veta hur samhället förmår hushålla med sina resurser. Ordet ”ekonomi” betyder hushållning och hushållning lär vi alltid behöva. Om vi inte har att hushålla med knappa resurser måste vi på ett eller annat sätt hushålla med ett överflöd. Nya frågor dyker upp: Vad göra med osäljbart lager? Hur återanvända vad som inte säljs eller används längre?

    Att söka nyckeltal inte bara för ett företag utan för ett visst givet samhälle är ett sätt att försöka förhålla sig vetenskapligt, få information för fortsatta beslut. Dessa uppgifter ger också information om vad som behöver förändras i samhället för att förbättra hushållningen.

      • @ Jonas Ek

        Banker och andra kreditinstitut anser sådana här data av värde. Då alla banker och kreditinstitut inte har samma ägare får vi åtminstone olika uppfattningar om utvecklingen som kan konkurrera med varandra.

        Du har friheten att lansera egna, nya nyckeltal. Att få sådana är mycket av vad grönt ekonomiskt tänkande eftersträvar. Det handlar inte om att staten ska planera. Det handlar om att privata aktörer ska få bättre underlag för sina analyser och beslut. Det är vad vi behöver, inte socialism. Kommuniststaternas gigantiska miljöproblem beror till stor del på just deras statligt planerade ekonomier och brist på privat riskkapital.

  • Jag gillar ordet ”metafysisk” för att beskriva ekonomin, rätt säker på att det var Hans som använde det ordet i något sammanhang i podden, kanske om just ekonomi.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *