Så påverkas kulturen och politiken av fiatpengar

T-RexDet kan te sig märkligt att en ekonom talar om kultur. Vanligtvis talar vi om priser och produktion, kvantiteter som tillverkats, sysselsättning, produktionsstrukturen, knappa resurser och entreprenörskap.

Det finns dock vissa saker som ekonomer kan säga om kulturen, och mer specifikt om förändringar i kulturen. Vad är då kultur? Enkelt förklarat är det sättet vi gör saker på. Detta kan innefatta hur vi äter, till exempel om vi regelbundet äter med familjen, hur vi sover och hur vi använder bilar och andra transportmedel. Givetvis är sättet vi producerar, konsumerar och ackumulerar kapital på också viktiga aspekter av kulturen.

Begränsad budget, begränsad stat

För att förstå fiatpengars effekt på kulturen behöver vi först och främst titta på relationen mellan olika finansiella system och statens natur.

Ett antal ekonomer har observerat att tyranniska stater är beroende av fiatpengar. Idén att monetär interventionism leder till tyranni är väldigt gammal och dateras till 1300-talet och Nicolas Oresme. Den har inte betonats under 1900-talet, men Ludwig von Mises är en av de få som har beskrivit vikten av denna relation.

Mises förklarade att då det handlade om att begränsa statens makt är det av yttersta vikt att staten är finansiellt beroende av medborgarna, och detta syftar till att lösa det fundamentala politiska problemet: att kontrollera de människor som nyligen intagit sitt ämbete. Generellt sätt vet vi att valda politiker ofta vänder på kappan och gör något helt annat från vad de lovat när de väl kommit till makten. Många agerar i motsats till det allmänna bästa och mot väljarkårens intresse.

Så hur försäkrar vi oss om att folk med makt kan kontrolleras?

Mises menade att det enda sättet att kontrollera staten på var genom budgeten, och att detta var en nödvändighet i ett fritt samhälle. I ett demokratiskt system väljer vi vissa människor och de intar ofta sitt ämbete i tron om att de har mandat att göra vissa saker så länge de befinner sig där.

Men det räcker inte att säga till politikerna vad de borde göra. Det är minst lika viktigt, om inte viktigare, att bestämma hur mycket pengar staten har att tillgå för att åstadkomma dessa saker. Det är alltså inte tillräckligt att säga till staten att den enbart bör skydda privat egendom. Detta mandat skulle kunna uppfyllas med 100 000 eller en miljard dollar, beroende på vad folk är villiga att betala. Om budgeten inte kan kontrolleras ger alltså ett begränsat mandat i sig ingen begränsning på beskattning eller hur mycket pengar som spenderas.

Mises menade att de som betalade skatterna var de som specifikt måste se till att statens budget begränsades. Statens uppdrag bestämmer inte av sig själv mängden resurser som finns att tillgå.

Som svar på detta kommer många att klaga och säga att om det vore så att budgeten var strikt kontrollerad kommer vi aldrig få mer statliga tjänster, eftersom folk hatar skatter. Det må så vara fallet, men det är så klart även själva poängen.

Om vi nu överger den strikta kopplingen mellan vad medborgarna betalar och vad staten spenderar, finner vi att vi även överger idén om att det är de medborgare som betalar skatt som styr. Istället får vi ett styre av en elit.

Det första sättet som detta kan ske på är genom att staten skuldsätter sig. Den finansiella relationen skiftar då mot den nya grupp som finansierar staten, det vill säga de som ger staten kredit. Detta försvagar samtidigt relationen med den beskattade medborgaren, och det gör det också möjligt för staten att spendera mer än annars hade varit möjligt enbart genom skatteintäkter.

Fiatpengar gör det givetvis möjligt för staten att låna en obegränsad mängd pengar eftersom fiatpengar per definition kan skapas utan begränsning, utan kommersiell eller teknologisk begränsning, och de kan skapas i vilken omfattning som helst. På detta sätt gynnas staten av centralbankens stöd, vilket inte är oväntat eftersom centralbanken i sig är beroende av det juridiska monopol som staten tillhandahåller.

Genom att på detta sätt dra in pengar till staten, utan att beskatta befolkningen, ser vi att fiatpengar gör det möjligt för statens aktiviteter att växa oberoende av befolkningens vilja att faktiskt stödja detta. Samtidigt blir statens styre ett styre av en elit som består av centralbankirer och finansiärer snarare än skattebetalare, och statens förmåga att spendera blir mer beroende av tillgången på fiatpengar än på förmågan att övertyga befolkningen att acceptera en högre skattebörda.

Skuldekonomins kulturella aspekter

Vi kommer nu gå igenom hur ett fiatsystem påverkar en vanlig medborgares beteende.

En av fiatsystemets centrala aspekter är att det tenderar till en närapå evig prisinflation. Detta skiljer sig åt från hur en ekonomi som är baserad på naturliga pengar, så som guld eller silver, skulle fungera. I en sådan ekonomi tenderar prisnivåerna att vara desamma eller kanske till och med sjunka i det långa loppet, särskilt vid en omfattande ekonomisk tillväxt. Under hela 1800-talet var denna deflationära tillväxt tydlig i Europa och USA.

Prisinflationens verklighet påverkar kulturen på en mängd sätt, och mycket av detta är medvetet då det sedan länge har varit en idé hos centralplanerare och ideologer av alla färger, till och med innan Keynes, att vanligt folk måste hindras från att ”hamstra” pengar i sina hem.

I en fri ekonomi med ett naturligt penningsystem finns det starka incitament att spara pengar och ha dem direkt tillgängliga. Investeringar i sparkonton och andra relativt säkra investeringar spelar också en viss roll, men att hamstra kontanter är av största vikt, särskilt bland familjer med låga inkomster.

I kontrast till detta blir hamstring av kontanter livsfarligt i ett system av konstant prisinflation, vilket är fallet i ett fiatsystem. Andra finansiella strategier ter sig rimligare. Det blir förståndigt att växla sina kontanter mot ”finansiella produkter”, vilket motverkar minskningen av pengarnas köpkraft genom att den finansiella investeringen ger avkastning. Det blir även förståndigt att skuldsätta sig för att investera. Med andra ord blir det rationellt att ta allt större risker för att hitta en avkastning som överstiger eller sammanfaller med prisinflationsnivån. Detta gäller för allt, inklusive hushållning och produktion.

Innan 1900-talets omfattande tillgång på fiatpengar var skuldsättning betydligt mindre vanligt och det fanns kulturella hinder mot att skuldsätta sig för konsumtionssyften. Hushållskrediter var till exempel helt okänt innan 1900-talet, och endast väldigt fattiga hushåll använde sig av skuldsättning för att finansiera sin konsumtion.

I ett fiatsystem uppmanas vi dock att anta ett kortsiktigt perspektiv eftersom prisinflationen minskar våra besparingars värde. Med andra ord måste vi så snabbt som möjligt skaffa oss krediter, och se till att skulden ger avkastning så snabbt som möjligt, eftersom våra besparingar förlorar värde om vi enbart innehar dem i kontantform

Det är inte längre en bra idé att spara pengar i tio år och sedan köpa ett hus. Det är mycket bättre att skuldsätta sig och köpa huset omedelbart och sedan betala tillbaka pengarna med pengar som minskat i värde. I ett fiatsystem ger skuldfinansierade investeringar mer avkastning än sparande eller investeringar gjorda med eget kapital.

Det är värt att påpeka att denna tendens inte har någon naturlig slutpunkt. Med andra ord tenderar fiatsystem att göra folks törst efter högre och högre avkastning omöjligt att släcka. I ett naturligt penningsystem kommer avkastningen på investeringar att minska om sparandet ökar. Det blir mindre intressant att investera sina besparingar för att få avkastning, och således blir andra saker viktigare. Sparandet kommer i allt större omfattning att användas för att finansiera personliga projekt, vilket inkluderar hållbara konsumtionsvaror, men även filantropiska aktiviteter. Detta var exakt vad vi såg i västvärlden under 1800-talet.

I ett fiatsystem är man å andra sidan mer benägen att höja sin avkastning med hjälp av belåning och fortsätta jaga avkastning genom att skuldsätta sig mer och mer

Det är inte svårt att föreställa sig hur detta inflations- och skuldbaserade system över tid kommer att förändra samhällets kultur och dess invånares beteende.

Vi blir mer materialistiska än under ett naturligt penningsystem. Vi kan inte längre bara sitta på våra pengar, vi måste ständigt hålla koll på våra investeringar, och vi tänker ständigt på avkastningen, för om den inte är tillräckligt hög blir vi aktivt fattigare.

Det faktum att fiatsystemet tvingar oss till mer riskabla investeringar gör också att vi blir mer beroende av andra eftersom vi måste lita på att de som förvaltar våra investeringars värde beter sig bra.

På samma sätt blir vi mer själviska med avseende på beteendet hos de som är skyldiga oss pengar ju högre skulden är. Fiatpengar ger med andra ord upphov till försök att kontrollera andra genom det politiska systemet.

Samtidigt har inget enskilt hushåll eller enskild firma ett intresse av att avskaffa fiatsystemet och ersätta det med ett naturligt penningsystem. Det kortsiktiga kostnaderna av en sådan övergång skulle vara enorma. Vi befinner oss alltså i en ”rationell fälla” där man motiveras att behålla fiatsystemet trots alla dess problem och eftersom kulturen vid det här laget har förändrats så mycket efter mer än 100 år av lättillgängliga fiatpengar.

Slutsats

Vi kan använda oss av ekonomisk analys för att förklara kulturella förändringar, och ett särskilt viktigt exempel är fiatpengar. Det har en väldigt viktigt inverkan på vår kultur. Det är något som vi inte skulle kunna se om vi inte tog ett steg tillbaka och såg på historien ur ett mer långsiktigt perspektiv. Givetvis är det många andra faktorer som spelar in, men fiatpengar är en viktig faktor och systemet förevigas av det faktum att alla kan komma att förlora i det korta loppet om det nuvarande systemet slutar att fungera. Givet hur mycket vår moderna kultur har formats av fiatsystemet går det vidare emot själva grunden av vårt nuvarande samhälle. Trots de många kortsiktiga kostnaderna borde vi ändå våga förändra systemet, och det är slutligen en fråga om vårt mod, insikt och vilja.


Originalartikeln har översatts till svenska av Joakim Kämpe.

9 kommentarer till ”Så påverkas kulturen och politiken av fiatpengar

  • Mycket intressant artikel!

    Hur skulle naturliga pengar som guld leda till deflation? Är det att effektiviteten i produktionen ökar och saker blir billigare att tillverka? Är det någon som sitter på en bra artikel på ämnet?

    • Om det finns finns en begränsad mängd pengar måste de pengarna med tiden fördelas på fler ekonomiska aktiviteter. Även om det låter konstigt är det inte det, för vi har glömt bort att pengarna i sig inte representerar ett värde utan pengarna är ett sätt att idka byteshandel med. Pengarna symboliserar egentligen bara att tio säckar potatis är lika med en gris. Tusen svenska kronor för en gris kan lika bra vara nio hundra svenska kronor för en gris om det samtidigt innebär att jag får tio säckar potatis för nio hundra kronor.

      Att vi kan använda oss av en symbol för att representera en gris eller tio säckar potatis beror på att symbolen inte kan reproduceras hur som helst, vilket guld inte kan. Guld kan bara utökas väldigt långsamt och kostar dessutom en massa pengar att ta fram. Jag kan vara trygg med att min symbol inte helt plötsligt bara är värd fem säckar potatis.

      Med symboler som kan utökas hur mycket som helst och utan kostnad i stort sätt blir det tvärtom. Värdet på symbolen kommer att justeras när antalet symboler ökar. Enkelt uttryckt innebär det att dom du säljer potatis och du får kunder som har många symboler kan du höja värdet på din potatis så att också du får lite mer symboler och förmodligen har grishandlaren redan höjt priset på grisen. Du är tvungen att få ta del av mer symboler eftersom värdet på dem har minskat. Samtidigt kräver dina potatisplockar mer symboler för sitt arbete om de ska ha råd att köpa potatis och grisar. Detta innebär att du inte kan spara dessa lättillverkade symboler för framtida konsumtion eftersom de minskar i värde. Jag kan inte veta i framtiden om mina sparade pengar kan få mig mätt eller om jag får svälta.

  • Det gäller att ha relationen mellan sparande och investeringar klar för sig. Ett sparande utan investering är ett meningslöst sparande. Att spara på hög för att njuta av rikedomen är förkastligt.

    Pengarna bör alltså arbeta. Ett sparande kan då innebära att andra ges medel för investering. Ett sparande i en bank medger utlåning till den som behöver pengar för att investera.

    Ska du investera måste du ofta komplettera med ett lån, med främmande kapital. Då får du mer pengar och har större möjlighet att lyckas. Du kan producera mer. Då får du en lägre styckkostnad och konsumenterna för lägre priser.

    Vi ser alltså att ett system med en fiatvaluta skapar större attraktionskraft i ekonomin. Med möjlighet för dig att låna pengar för konsumtion och produktion ökar fiatvalutan valmängden i samhället och då antalet realiserbara alternativ för medborgarna. Vi ser alltså en frihetsökning. Istället för att sitta och önska att man har ett dyrbart guld man inte kommer åt går det nu, med lite sparat och goda idéer, att agera i ekonomin, vilket visar att i våra moderna samhällen är det företagandet som är guldet!!!

    • Pengar kan inte arbeta.

      Det är resurser som arbetar och när man lägger pengar på hög så frigör man de resurser som man annars hade konsumerat.

      Att säga att sparande utan investeringar är meningslöst är alltså fel infinner bemärkelse. Dels är det naturligtvis inte meningslöst för den som sparar, men det hjälper alltså också den övriga ekonomin genom att frigöra resurser.

      Om man tänker i termer av resurser så är det lättare att förstå ekonomi.

    • Om vi hade inflationsfria pengar. Och jag sparar i madrassen. Så har jag minskat mängden pengar i ekonomin. Relationen mängden pengar-mängden varor i ekonomin har förändrats, pengar har blivit värdefullare, varor har blivit mindre värdefulla. Priserna sjunker. Andra aktörer stimuleras att använda sina nu värdefullare pengar.

      Om jag bara tänker bondförnuftigt på det alltså. Kan ju finnas effekter som man måste vara lärd för att förutse.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *